onsdag, november 26

Vet din mamma att du super?

Varje gång någon inkännande socialhäxa med hemanent-hår och DiLeva-dialekt uttalar sig om alkoholism som en sjukdom får jag eksem. Att hävda att alkoholister är sjuka och inte kan hjälpa att de super, det är att nedvärdera alla de som lever med riktiga sjukdomar, som kämpar dagligen med cancer och alzheimers och fan och hans moster. En sjukdom är något som förstör dig, oundvikligen, som fortsätter förstöra dig helt utan att du gör något. En alkoholist får inte ofrivilliga muskelspasmer som får honom att sätta munnen till flaskan - det är en medveten handling som utförs på order av medvetna impulser från hjärnan. Du väljer att supa, så du super. Det är inte sjukdom - det är svaghet.

Visst är alkohol beroendeframkallande, och visst har vissa människor en predisposition inbyggt i generna för att lättare bli beroende av ämnen eller beteenden - spel, sprit, heroin, vadsomhelst. Det betyder dock inte att de inte kan hjälpa sig själva, eller att de inte kan stå emot. Visst fasen kan de stå emot. Återigen - det är en medveten handling att sätta munnen till flaskan. Jag säger inte att det är lätt att sluta dricka för en beroende alkoholist, jag har sett på nära håll just hur svårt det är, hur smärtsamt det är och hur dåligt personen mådde när det var som värst. Men det är möjligt, det är görbart, och det är enbart din egna viljestyrka som sätter ribban.

Det går inte att "vilja" bort cancer. En cancersvulst växer oavsett vad du gör eller inte gör - medan ditt supande bara sker när du gör det medvetna valet att sätta munnen till flaskan och köra. Jag tror att när vi slutar dalta med alkoholister, när vi slutar ge dem frikort och tvingar dem att inse att det är de själva som väljer att supa, inte deras predisponerade genuppsättning, då är de också bättre rustade att ta emot den hjälp vi kan ge dem, behandling, rådgivning, terapi och så vidare. Att sätta sjukdomsstämpel på alkoholism (eller heroinberoende, eller spelberoende) är att ta bort allt ansvar från den enskilde individen, och det kan aldrig leda till starka människor, väl rustade för livets hårda smällar.

Och när vi nu är inne på det här med personligt ansvar och vem det är som bestämmer hur mycket det ska supas - anonyma alkoholister är precis lika fel ute de. Det enda som sker i ett tolvstegsprogram är att ansvaret fråntas en själv och läggs på något annat, odefinierbart högre väsen. Istället för att supa varje dag ska personen istället gå på möten varje dag. Så fort suget efter spriten kommer ska AA-medlemmen bege sig till ett möte. Det är ju bara att ersätta ett beroende med ett annat, och inte överhuvudtaget ta tag i grundproblemet - det att här har vi en människa som inte är stark nog att stå emot sina egna impulser. I ett kritiskt granskande TV-program i höstas citerades statistik från USA som visar att andelen människor som slutade med AA och lyckades hålla sig rena var lika hög som andelen som slutade utan AAs hjälp. Kör AA eller inte - statistiskt sett finns det ingen AA-effekt alls.

Jag tycker inte synd om alkoholister, narkomaner eller spelberoende människor. När de erkänner att de är de själva som inte kan stå emot sina impulser - då kan jag försöka hjälpa dem. Innan dess får de fortsätta lalla runt i sin låtsasverklighet, där ingen någonsin behöver ta ansvar för sitt eget beteende så länge det klassats som en sjukdom av en världsfrånvänd new age-kärring med eget "behandlingshem" på släktgården så hon kan få lite mer statsbidrag för att kunna behålla skiten.

London weekend

Dags för min årliga weekend i London. Träffa expatriaterna, shoppa julklappar, utöka skogarderoben och vara allmänt dekadent. Hittade ett lagom schysst hotell. Lite understated sådär. Inga konstigheter, som Färjan-Håkan fortfarande säger.

tisdag, november 25

Naket i storstaden


I överskattade komedin Vänner fanns en extra medlem i gänget, utöver de sex vita, heterosexuella normativikoner vi alla älskade utan anledning. Ugly Naked Guy bodde rakt över gården och var föremål för en rad äcklade utrop och tacksam måltavla för one-liners när fantasin tröt hos författarna ("Oh my God you guys look, Ugly Naked Guy got gravity boots!").

Jag har mina egna Ugly Naked Guys - fast jag har Hot Naked Couple. Rätt över innergården bor ett ungt snyggt par som gillar att knalla näck i lägenheten, och har jag lite tråkigt kan jag alltid kasta en blick på min egen lilla nudistsåpa, där tjejen viker tvätt och killen steker ägg (bara det är ju imponerande, hur hög smärttröskel har han?). Roligast är när de bråkar och tjejen börjar hötta med fingret så brösten skakar med - det blir en slags tretaktssvängning som brukar göra killen helt svarslös. Win - win, kan man säga; hon får diskussionen, han får imponerande bröstswingar.

Nyligen installerades balkong hos Hot Naked Couple, och jag har redan börjat tillverka en Giant Poking Device. Nästa sommar kommer bli episk.

måndag, november 24

Varför är det bara idioter som har energi nog att engagera sig?


Miljömupparna tuppar sig igen, och som vanligt är det inte nödvändigtvis förslaget i sig det är fel på, utan argumenten som är ute på solomission bland vansinnigheterna. Bensin är redan dubbelbeskattat (först bensinskatt, sen moms på bensinskatten) och det kan omöjligen ligga på den enskilda invånaren att rätta upp hela jäkla växthusproblemet, särskilt inte när invånaren ifråga ska storhandla i snöstorm. Stockholms gator är inte gjorda för en spark, Peter Eriksson (eller annan valfri bakåtsträvande, hampaodlande skäggtomte)!

Men, som sagt, det är ju inte sakfrågan som gör att jag sitter här och ångar som en chokladälskande fyrtioplussare med muffintop på sitt första SATS Boxercise-pass, det är frasen "vi vet att det blir dyrare sen, så det är lika bra att höja nu". Vad är det för skev baklängeslogik? Om ett år kommer mina sparpengar förräntat sig, så det är lika bra att jag får pengarna nu. På sikt kommer lägenheterna i Stockholm gått upp till före-krisen-nivåer, så jag bör få ett par millar extra redan imorgon.
och vad är "på sikt"? Ett år? Ett decennium? Förr eller senare ska jag gå i pension, så jag plockar mina PPM-pengar nu, mmkay? Det är ju lika bra att anpassa sig, eller hur var det... Jag blir så trött på dessa låtsaspolitiker som fått för sig att en inkvoterad plats i en dammig styrgrupp bildad på senaste partistämman i Växjö är synonymt med att de har något konstruktivt att bidra med.

Just det här, att miljödebatten sköts av på ena sidan industriledare med sikten skymd av bonusutbetalda $-tecken och allmänt libertariansk inställning till sina medmänniskor (slå upp det, du ensamma läsare som inte har en vuxen människas ordförråd) och på andra sidan känslostyrda trädkramare som hänger vita lakan från fönstren i Hornstull och hojtar att vi måste tänka på baaaarnen och deras fraaamtid i sina futila försök att bilda opinion, är anledningen till att vi aldrig kommer komma någonvart överhuvudtaget.
De som har tillräckligt mycket intelligens för att komma på några bra förslag och argument är också smarta nog att inse att vi redan är körda - det kommer oundvikligen att dimpa ner en komet i huvudet på Al Gore som förintar allt levande på jorden, och det oavsett hur många utsläppsrätter du köpte när du skulle till Thailand och röka gräs eller hur mycket ekologisk potatis du handlar på Coop.

fredag, november 21

ERUGOIHÖVVE,ELLERR?

Lasse Kronér är årets julvärd, och det får mig att börja fundera på den andra delen av vårt avlånga land. Alla har hört hejarramsan / hånsången från idrottsvärlden (annars finns det youtube) - "alla heter Glenn, alla heter Glenn, alla heter Glenn i Göteborg". Den är ju lite smålustig så där, och ännu roligare blev den när jag just gick in på Eniro för lite empirisk kunskapsinsamling. Det visar sig nämligen att alla faktiskt heter Glenn i Göteborg! I storStockholm finns det 489 Glenn på 2 miljoner invånare. I Göteborg finns det 790 Glenn på en kvarts miljon invånare. Nästan dubbelt så många på en fjärdedel så många invånare, det är en rejäl överrepresentation det!
Tydligen ska detta bero på att det var så många engelsktalande sjömän i Göteborg som drog över de göttebörrska kvinnfolket att det slog på barnadöpandet - de små bastarderna fick namn av sina fäder helt enkelt, och så har det fortsatt.

Möjligen kan man då hävda att Göteborgs kvinnor är föregångare till den nya socialgrupp 3-trenden att döpa sina ungar till amerikansk-klingande namn som Kevin, Liam och Melissa. Och innan någon nu börjar hojta om klassfördomar - räkna antalet småknattar på valfritt betongförortsdagis med dylikt tilltalsnamn och jämför sedan med Danderyd. Just det. Utmärkta Freakonomics av Steven Levitt redogör för anledningarna, läs och begrunda.

Det är kul i allmänhet att skämta om västSveriges största småstad, de är så kissnödigt ängsliga och ivriga att visa vilka "gôa gubbar" de är att de nästan slår knut på sig själva i ivern att krysta fram ännu en tröttsam ordvits.
Ställer man det i relation till den utbredda främlingsfientlighet, mansgrisighet och allmänna "var som oss annars får du stryk"-mentalitet som råder i Majorna med omnejd blir det rent absurt lustigt - ingen annanstans i Sverige är det så sorgligt ont om trevliga män (om det nu är vad som avses med "gôa gubbar") som i 031-området.

Trots allt måste jag uppskatta Göteborg, om inte annat så för att det är så enormt kul att reta upp en hel tågvagn när jag ställer mig upp, tio minuter innan tåget ankommer till Göteborgs central, och deklarerar högljutt: "Glöm inte tidsskillnaden! Ställ tillbaka klockan 1 år... NU!". Tack Andres Lokko, för att du gav mig ammunitionen.

Bring it, finansnisse!

Jag har fått bakslag på jobbet. En controller (en controller är vad ekonomiassistenter började kallas när även män började arbeta som det) hävdar att jag dragit över budget, med argumentet att timkostnaden beräknats för lågt.

Någon annan hade möjligen böjt sig för det styltiga språket och det lite finare efternamn denne herre bär med sig, men jag är från ghettot och går inte på sånt (len). Istället har jag räknat ut vad timkostnaden är, och minsann har jag inte räknat rätt hela året. Dessutom har jag inga byxor på mig idag (jag är inte NAKEN. Vad tror ni egentligen. Jag har en lång tröja).

Jag är i detta nu på väg upp till finansavdelningen, med siffor och utan byxor, för att läsa lagen för finansnissen. När han vaknade imorse hade han säkerligen ingen aning om att hans schablonmässiga "jag plockar 10 % över hela linjen så ser det ut som jag sparar pengar"-strategi skulle stöta på patrull från en tre äpplen hög brud med skyhöga stilettklackar, men jag kan fler femstaviga ord än han och när jag kommer tillbaka ska jag ha mer i budget, inte mindre.

Sånt här ger mig entusiasm. Värme och lycka är vad jag känner nu. Det, och en viss stridslystnad.

Kan det vara riktigt sunt, verkligen?

torsdag, november 20

Hål i hela huvudet


Vad är det för fel på SVT? Det är upponervända världen därborta i TV-huset. Det är som om samtliga producenter och övriga beslutsfattare gick vilse i pannkakan på sjuttiotalet och fortfarande inte hittat ut. En normalt funtad organisation skulle naturligtvis behållit den i princip enda populära personlighet de fortfarande har kvar. SVT däremot, de gör tvärtom.

- Fan, den är Palm, han är ju jäkligt poppis. Massor av youtube-klipp, hyllningar på facebook och sånt. Han går hem i stugorna!
- Jaså du. Jamen då flyttar vi på honom. Bort med Palm!

Om TV4 är smarta har de redan nu slagit en pling till Palm och erbjudit honom ett guldkantat nyhetsuppläsarkontrakt. Vem vill inte ha killen som levererat guldkorn som "kvinnor blir ofta omkullknull... knuffade på dansgolvet"? Och vem kan glömma höjdaren när han rakade av sig mustaschen mellan två sändningar? Go Palm!

Smarta brudar biter sig i foten

Hur många gånger har du suttit på en förfest och hört någon lallare slänga ur sig de mest hårresande uttalanden, uppbackat med det vaga "jag läste i en studie att..."? Själv har jag både en och två gånger använt just det argumentet för att validera någon liten kontroversiell köttbit jag slängt ut till fylleaggressiva idioter som sedan börjat gräla vilt sinsemellan utan att någonsin komma överens. Tuppfäktning i förortsköket, en både underskattad och underhållande fritidsaktivitet! Nu finns dessutom toksmarta verktyget Wisify, som samlar alla de där obskyra studierna på ett ställe så du kan hämta information och backa upp dina åsikter live, direkt, där och då.

Men, jag vandrar från ämnet. Själva poängen med detta inlägg är att en studie visar att högintelligenta män löper högre chans (risk?) att gifta sig jämfört med normalintelligenta y-kromosombärare - medan det motsatta är sant för kvinnor. Smarta brudar får inga karlar, kort sagt.

När jag först läste det här reagerade reptilfeministhjärnan blixtsnabbt, och i mitt huvud var jag redan högt upp på barrikaderna och hojtade om manschauvinister och rädda små pojkar, men sen tog jag en kaffe och sansade mig lite. För vems fel är det egentligen? Vårt eget, såklart. Bara vårt eget.

Ta en liten titt på de högintelligenta männen (nu generaliserar jag vilt här, bara att gilla läget. Jag sätter likhetstecken mellan intelligens och ambition, bland annat. Deal.) och framför allt, ta en liten titt på de högintelligenta männens kvinnor. En framgångsrik man väljer ofta en mindre ambitiös kvinna till hustru, en som är nöjd med att sköta hem och barn medan pappa är ute och tjänar stålar. En ambitiös, framgångsrik kvinna däremot - hon vill ha en lika framgångsrik, ambitiös och intelligent partner. Som vill ha en liten kvinna som stannar hemma vid spisen. Ni ser ju, det går inte ihop.

Vi får skylla oss själva helt enkelt - trots alla våra pengar (för första gången i världshistorien har kvinnor i västvärlden nästan lika mycket pengar som män att röra sig med), kunskaper, framgångar och fruktansvärt snygga skor sitter vi fortfarande och trängtar efter alfahannen, han som ska dominera och vara som oss, fast lite bättre. Det är väl klart att om man (som Slick) har en IQ som är högre än 99 % av världens befolkning är det ett sjukt litet underlag av män som har ännu högre.

Om vi framgångsrika, smarta brudar skulle nöja oss så som män gör och äkta en liten velourklädd skäggtomte med BabyBjörn-påse på magen och gröna fingrar skulle studien se helt annorlunda ut. Problemet är bara att Gordon Gekko är så otroligt mycket sexigare än Birger Schlaug.

onsdag, november 19

Konfrontation: Bibelpuckon

Häromdagen satt jag i godan ro på Medborgarplatsen, läste i Situation Stockholm (oh så präktig jag kände mig!) och väntade på en polare när en okänd 20-nånting-nisse knatade fram till mig med det där obehagliga ljuset i ögonen som bara en nyfrälst fåne har.

- Hej (sa fånen), jag vill prata med dig om Bibeln.
- Nä tack (sa Slick), det är bra hördu.
- Vaddå! Vill du inte veta vad Kristus kan göra för dig!
- Du. Kristus kan inte göra ett skit för mig. Främst för att varken Kristus eller hans farsa existerar. Försvinn härifrån nu din lallande fjant, du skymmer solen.

Varje gång någon jag samtalar med bekänner att de tror på bibeln drar jag öronen åt mig. Jag kan helt enkelt inte ta något de säger efter det på allvar med vetskapen om att de samtidigt finner det fullkomligt logiskt att hela mänskligheten avlades av två personer - utan att vi för den skull har ögonen tätt ihop och är hejdundrande bra på att spela banjo. Tolerans hit och tolerans dit - det finns grader i helvetet, och det finns gränser för toleransen.

Inte tolererar vi att någon går omkring och tror att 1 + 2 är 15. Vi rättar dem, eller hur? Synd om dem annars, gå runt och vara så vilseledda. Så varför måste jag tolerera insnöade idioter som envisas med att tro på andra saker som vi har bevisat är fullkomligt uppåt väggarna bara för att de gömmer sig bakom röda skynket Min Tro?

Religionsfrihet är en fin idé, och något att värna om. Att människan behöver något att tro på är också självklart för mig - det jag har problem med är daltandet med de oupplysta fjantar som valt att tro på något vi vet är fel. Tro hur mycket du vill, men välj något vi inte motbevisat fullständigt! Välj något som åtminstone möjligen kan vara sant! Det finns massor av saker vi inte vet något om, där har tron sin öppning. Tro på gud om du vill, tro på "något därute men jag vet inte vad" (det gör många, det är väl bra att helgardera) men tro inte på bibeln. Bibeln har fel. Vi vet detta. Det är vetenskapligt bevisat.

Exempelvis vet vi att det tar miljontals år för vatten att erodera sten (oavsett hur porös den är) så att landskap likt Grand Canyon skapas. Vi vet också att det funnits dinosaurier. Vi vet att jorden är många, många miljoner år gammal. Allt detta är fakta, de är obestridligt, det går inte att argumentera emot det.

Om man inte är kristen då förstås. Då går det fint. Då går det utmärkt att hävda att jorden är strax över 10 000 år gammal (de kom fram till den siffran genom att räkna ut hur många generationer som listas i bibeln. Briljant), att Grand Canyon skapades av syndafloden, att två ex av alla djurarter i hela världen får plats i en båt och att dinosaurier är "Guds sätt att testa vår tro" - och inget argument biter på dem. De är som aporna som inte ser eller hör, fingrarna i öronen, ögonen hårt ihopknipna och så "la-la-la-la-la" tills förnuftets röst tystnat. Tyvärr talar de, de bibeltroende, så jag måste lyssna på deras svamlande hittepå.

Det värsta är att ingen får säga emot. Skulle någon mot förmodan kläcka ur sig att det där, det är ju rena rama gojan. Inte fasen kan du gå runt och tro det, vi vet ju att det inte är så - då är personen Intolerant. Inte Vidsynt nog. Möjligen även Själsfattig och Oflexibel. Jo tjena. För kristendomen - den har ju historiskt sett varit väldigt flexibel. För att inte tala om vidsynt. Jag tror. Jag tror starkt och brinnande, men det jag tror har inte blivit motbevisat. Det finns inga bevis alls för det jag tror, förstås, men det är inte motbevisat, och det är det som är poängen.

I julklapp i år ger jag alla bibeltroende människor en fysikbok.

Sämre tider #2


Så kommer fler indikationer på att krisen slår hårdare i vissa läger. Jag visste väl att jag inte skulle dumpat min pojkvän för den där sexige men oj så otillgänglige trigamisten i Utah.
För övrigt lär det inte varit speciellt svårt att hitta underlag till undersökningen. Är man mångmiljonär är det väl mer regel än undantag att hålla sig med ett privatharem, no?

tisdag, november 18

Nya utmaningar


Har någon tipsat Marita Ulvskog?

Canine issues


Läser i Expressen att danska polishundar ska få skor på tassarna, eftersom de skär sig på glaskross och annat när de jobbar under kravaller. Än så länge går det dock sådär, säger Ken Jensen vid Köpenhamnspolisen: "De tappar intresset för jobbet och bryr sig bara om skorna".

Lustigt ändå - det är även anledningen till varför jag aldrig är i tid till kontoret på morgonen.

gyckleri på allmän plats

Häromdagen gled jag in i en av de där småbutikerna runt Nytorget som är lite för kreddiga och har lite för få plagg på galgarna för att kunna överleva den stundande recessionen. Den debila expediten, uppenbarligen anställd för sin telefonbok och "personliga stil" snarare än någon form av yrkesstolthet eller -professionalism, tittade ointresserat på mig när jag pep förbi henne på väg mot provrummen med en blå trasa i handen (jag har en blå period nu. Likna mig gärna vid Picasso.) och fortsatte simultant läsa senaste Bon och idissla Big Red.
Väl i provrummet krånglade jag mig i trasan och insåg att jag omedelbart borde krångla mig ur den igen - jag är inte Elin Kling och kommer aldrig bli det. Problem uppstod dock när jag skulle dra klänningen över huvudet och den överdimensionerade lappen i nacken fastnar i mitt tillika överdimensionerade halsband som nu hotar att strypa mig.

Så jag står där, i ett litet provrum, med en klänning halvt över huvudet och armarna effektivt låsta vid öronen. Jag ser ut ganska exakt som en Dramatenelev årskurs 1 som just bemästrat improvisationen "träd i storm". Jag kan inte dra plagget upp (jag stryps) eller ner (armarna vid öronen var det ja). Det enda som återstår är att i blindo stappla ut i butiken i vild förhoppning om att bruden bakom disken är den enda andra människan i lokalen förutom jag.

Kort sagt: Ridå. En både fumlig och närgången upplevelse för både mig och expediten när vi försökte krångla mig ur klänningen utan att döda mig på kuppen. Men hon tuggade i alla fall inte tuggummi längre när jag gick därifrån. Utan klänning.

måndag, november 17

Sämre tider

Finanskrisen slår hårt för oss alla, men hårdare för vissa. Fashionistfjollorna får inte gå på Marc Jacobs (mannen med de underliga skorna) julfest.
Ta en sekund och föreställ er paniken på Style.coms redaktion just nu. Pinniga kvinnor på klumpiga styltklackar som sliter sitt hår och gråter hysteriskt. Modeassistenter slänger sig paniskt skrikande ut genom fönstren. Inte helt olikt börskraschen -29, faktiskt. Bara lite snyggare.

Dagens riksfjant

Vilka hejdundrande ärkepuckon! Familjen Nyström måste vara de enda villaägarna i Sverige som inte MÄRKER att räkningen är ungefär 15 000 för låg. Varje år. I tre år. En liten osammanhängande svada om att "jo, kanske borde vi fattat att det var lite lite pengar". Möjligen. Men EGENTLIGEN är det ju Fortums fel! Väl? Jo, visst borde Fortum fakturerat det Nyströmska hemmet. Likaså borde inte banken av misstag sätta in 35 000 på en gammal gubbes konto - men det betyder inte att gubben kan shoppa loss ur Clas Ohlson-katalogen för det.

Det är samma strutsmentalitet vi ser hos SJ varje år: "Oj, kom det löv! Från träden! Nä, vad säger du. Och hala är de också. Lägger sig på spåret och har sig. Ojoj, vad ska de hitta på härnäst".
Samma tänk ses också hos SJs passagerare, varje år: "Oj, blev SJ överraskade av löven! I år igen! Varje år! Helt otroligt!".

Och så nu, det senaste tillskottet i familjen Framförhållning, undergrupp Att Tänka Själv: Familjen Nyström. Grattis!

Kompisar från förr

Häromdagen drog jag förbi en riktigt gammal polare - som (visade det sig) satt och sorterade GAMLA bilder. Bilder från en ålder då jag var hälften så gammal som jag är nu och visste väldigt mycket mindre. Över en kaffe började gamla bortglömda fyllevänner, exlovers, hatobjekt och mobboffer avhandlas.

P(olare): kolla! honom var jag ihop med!
S(lick): och där är hon! hon var sjukt söt.
P: mm. hon försvann helt. Flyttade typ till.. Västerås eller nåt. Som uppslukad av jorden.
S: Men där! där är han! Som var ihop med...
P: Japp. Han är kvinna nu.

Jaha. Jamendåså.