fredag, januari 30

Jag upprepar mig


Och så händer det igen. Den svenska hjälplösheten slår till. Som vanligt har jag bara en sak att säga - tråkigt, tanten. Men inte någon annans fel. Du var okunnig. Du var klantig. Du kunde läst på lite om hur det funkar på börsen. Kontentan är ändå att lånar man pengar för att spekulera på börsen och sen torskar alltihop kan man inte börja gnälla om att få pengarna tillbaka för att man inte visste hur det fungerade. Håll käft och skäms istället.

Obehagliga tendenser

Det här blir det sista jag kommenterar om opinionsföljetongen "Konstudent På Villovägar", åtminstone till i maj när den slutgiltiga domen kommer. Jag var möjligen något onyanserat kategorisk i mitt totala sågande av Anna Odells tilltag, det är ju teoretiskt möjligt att verket kommer bidra med något så omvälvande att det direkta äventyrandet av människoliv faktiskt är berättigat. Det är inte särskilt troligt förstås, men möjligheten finns där och det är klart bruden ska få en chans att vidimera sig oavsett hur många minuspoäng hon dragit på sig hittills. Jag tycker fortfarande att alla nu kända fakta pekar på att bruttan är en idiot, men en gång trodde vi att Quick var en av de värsta seriemördarna i modern tid också. En chans till kan hon få innan vi dunkar henne i tjära och fjädrar, även om jag börjat samla dun från soffkuddarna i förberedelse.
Men det är ju inte därför jag är här. Jag trillade in i SVTs Debatt igår just när diskussionen om Anna Odell pågick som värst, och det var en skrämmande elitistisk hållning som konstnärskollektivet (med ett par undantag) visade upp. Vilks, någon dammig konstprofessor, en kulturbrud som envisades med att börja varje mening med "jag jobbar ju på samma sätt som Anna Odell..." och uppenbarligen hade huvudet så långt uppkört i sin egen röv att hon får hårstrån i halsen när hon nyser gjorde med sina samlade uttalanden mig rent mörkrädd.
"Man får begå brott i konstens namn" började det med. Det utvecklades till att nä, man får aldrig skada andra människor (återigen - just det är vad Anna Odell gjorde, men skit samma), men om verket är "bra" får man gå över alla möjliga gränser. Där någonstans drog Vilks till med det som fick åtminstone mig att vilja hoppa upp på barrikaderna utanför Konstfack - att avgöra ett verks berättigande, det kan bara andra konstnärer göra. Underförstått - vi andra är så obildade och göre oss icke besvär för vi kan ändå inte förstå.
Det betyder alltså att en grupp riktigt världsfrånvända människor som till stor del får hela sin försörjning från skattekronorna för att de ska berika oss, de vanliga människorna, med sin kultur utöver det även ska få göra vad de vill, när de vill - så länge deras isolerade inre krets tycker det är ok. Vilket de naturligtvis tycker, för de sitter ju själva och planerar det som så vackert kallades "social och politisk konst". De ska få utnyttja alla delar av samhällsapparaten, få attackera vanliga civila människor och kan aldrig bli kritiserade ens när de begår brott, ty de är konstnärer och enbart andra konstnärer kan bedöma deras handlande. Det är en riktigt obehaglig tanke. Väljer konstvärlden att ge sig in i politiska och sociala kommentarer måste det bli andra bedömningsgrunder än bara det konstnärliga värdet, och det måste vara tillåtet för samtliga att bedöma både verk och metod, inte bara konstnärskollektivet. Att de till största delen är ett gäng lallande dårar torde vara fastställt vid det här laget.
Senast jag hörde argumentet "bara den som är insatt ordentligt kan förstå det här, så bara den får kritisera" var när någon försökte värva mig till en pyramidförsäljningsscam. Jag är även rätt säker på att scientologerna använder samma retorik. Och Plymouthbröderna. Då torde vi alltså kunna derivera att det svenska konstnärskollektivet är en statligt sponsrad sekt utan insyn men med full aktionsfrihet utanför lagens råmärken - och det är jävligt obehagligt.
Poängen med konstarbetet i detta fall skulle vara att "öppna slutna rum". Då är det väl ändå att gå över ån efter vatten att fejka psykbryt på detta vis, när ett veritabelt ymnighetshorn av psykoser, storhetsvansinne och rent maktmissbruk finns i den ankdamm konstnärerna redan simmar. Påfylld av oss. Granskad av ingen.

torsdag, januari 29

Möteseffektivitet

Jag irriterar mig på att mina kollegor tycks anse att ett veckomöte är synonymt med en puttrig fikarast med jobbförtecken. Var, om jag får fråga, finns effektiviteten i att nio personer sitter och lyssnar på en diskussion mellan tre andra personer, som dessutom bara rör de tre? Och vad exakt är det som är så provocerande i att påpeka det? Som ansiktena såg ut runt konferensbordet när jag möjligen något bryskt konstaterade att jag och säkerligen fler med mig hade bättre saker för oss än att lyssna på en vild diskussion kring en liten detalj ingen sett än de tre kunde man tro att jag just föreslagit att Fritzl skulle friges och få en egen stuga på Barnens ö. Det är då fasen vad känsliga folk kan vara.

Samma sak med den själsdödande vuxna-människor-på-kontor-versionen av uppsatsklassikern "Vad jag gjorde på sommarlovet" - Vad Jag Gjort Denna Vecka. När man som på det Stora Bolaget där jag sitter arbetar i diverse projekt lite hit och lite dit är det sällan det finns några gemensamma intressepunkter mellan projektgrupperna även om personerna råkar tillhöra samma avdelning. Således har jag just spenderat en timme med att lyssna på diarréliknande utläggningar om diverse program och åtgärder som jag aldrig hört talas om och aldrig kommer jobba med. Jag försökte sätta en trend och sammanfattade min vecka i tre ord, men den gubben gick inte.

I-landsproblem. Små och obetydliga i ett större perspektiv, men ack så drabbande för mig och mitt allmänna humör.

Får inte skriva Knullared, får inte skriva Knullared...


100 spänn på att kunderna som kommer besöka denna pärla till outlet till stor del består av två sorters människor:

- De som var med i Outsiders om swingers på Kanal 5. För er som inte såg det närmast episkt underhållande avsnittet var det späckat med bilder från en fritidsgårdsliknande barack någonstans i de mellansvenska skogarna med ett fik som serverade bullar och läsk, där paren samlades och skapade "kontakter" samt ett antal rum med madrasser på golvet. Närbilder på överviktiga femtioplussare som glatt rullade runt i en sexhög och mest liknade kåta sälar med läderfetischer parat med odödliga kommentarer i stil med den som yttrades av en lagom fet, skallig man i läderchaps till en annan: "Skön fru du har". Frun i fråga fnittrade lätt och sippade på sin Festis. Sammantaget en av de roligaste timmar jag spenderat framför en TV.

- Killen som skrev in och klagade på Malena Ivarssons sexprogram 'Fräcka Fredag' (ni vet det där hon satt i en stor plyschvulva flankerad av två slaviska Stavros-raggare med bara bringor) efter att hon tipsat om att olja kunde vara en nytändning i sexlivet. Det var kladdigt och illaluktande, lakanen blev förstörda och frun har inte släppt till sen dess, menade bonden från Norrland. Malena svarade att det var tråkigt, men hon avsåg inte motorolja.

Det kan bli hur kul som helst det här. Efter trippen till Gekås för nya lakan, en skäggtrimmer och matchande träningsoveraller drar Gudrun från Hallstahammar med sig Bengt in på erotikoutleten för att fynda dildos och geishakulor, och snart är varenda radhuslänga i landet befolkat av hemmafruar i grenlösa trosor och bröstvårtetofsar. Postmannen kommer fortsättningsvis ringa både en, två och tre gånger. Länge leve Svensson-sexet!

Men lilla stumpan...


Vad är problemet? Det är väl fasen så mycket bättre att han tajjar i duschen än att han gör annat där. Bajsar, t ex. Ett sånt beteende finns skäl att ifrågasätta.
Om du är fullt nöjd med att få ett skott i råttan per vecka är det väl alldeles lysande omtänksamt att han fixar övriga behov på egen hand, säger Slick.
Känner du dig så ensam och bedragen i de tio minuter han duschar varannan dag kan du alltid skutta in och hjälpa till. Det uppskattas säkert, man kan bli trött i högerhanden har jag hört.

tisdag, januari 27

Världsfrånvänd jäkla hippie

Vad är det här för egoistisk brudhalva? Jag ska ärligt erkänna att jag är duktigt obildad vad gäller konst, och särskilt då vad gäller suspekta jippon av det här slaget. Jag förstår inte alls värdet i det "projekt" det här arroganta rikspuckot jobbar på, lika lite som jag förstod värdet i den där ryssen som lekte hund och bet folk i benen på Färgfabriken för något decennium sen. Men det är ju "konst", så att jag inte förstår det har ju inget med dess existensberättigande att göra.
Vad som däremot får mig att gå i taket är hur bimbon utgår ifrån att hennes högst personliga konstnärliga frihet inskränker sig till hennes omgivning och hela samhällsapparaten runt omkring henne. Hon simulerar att hon ska ta livet av sig - vilket är ett prio 1-larm hos polisen. Det innebär två bilar till platsen, och det innebär att lägre prioriterade larm som misshandel får vänta. Redan här har den arroganta fjanten indirekt äventyrat andra människoliv för sin "konst".
Sedan blir hon körd till psyket, tvångsintagen, slåss med vårdare som måste spänna fast henne och ge henne lugnande medel i omgångar. Hela tiden är hon fullt frisk och har inga problem alls, bortsett från att hennes hjärna måste vara så sönderfrätt av färgångor från Konstfack-studierna att hon inte inser att de svårt psykiskt störda patienterna runt omkring henne kanske behöver vårdarnas uppmärksamhet bättre.

Nej - det är inget problem för Anna Odell. I hennes ögon är konsten, hennes konst, det viktigaste. Viktigare än den sönderslagna hustrun, den rånade pensionären och pengarna som lades på hennes fullkomligt onödiga omhändertagande från en redan sorgligt ansträngd psykvårdsbudget. Det är ju hennes slutprojekt på Konstfack, gubevars. Den ni vet, som alla pratar om. Not.

Anna Odell - du är på min shit list. Du arroganta, egoistiska, ointelligenta slöseri med syre.

Mujahedin reser igen

Mujahedin är ute och luftar sig igen, och hela vänkretsen har väntat med spänning på vad som ska gå fel den här gången. Idag hände det. Han flög till Sydamerika via USA, söp bort passet någonstans runt Brasilien och är nu fast i Peru och försöker desperat komma hem utan att passera Obama-land, där de per rutin plockar alla Barbiepass-hållare för "further questioning". Redan i sig en prekär situation, men det är nu Mujas resekarma verkligen slår till och misstagen radar upp sig:
Mail markerat *urgent urgent* till resebyrån för att boka om hemresan, från jobbmailen. I väntan på svar glömmer Muja helt bort sitt autoreply som meddelar något i stil med "in case of urgent matters please contact hela_trading_desken". Resebyrån, som ju faktiskt fått skrivet sig på näsan att detta faktiskt är väldigt urgent, följer lydigt instruktionerna och mailar urskiljningslöst statusuppdatering till alla Mujahedins chefer och kollegor. Ridå.

Sist jag hörde funderade han på att helt sonika inte komma hem alls.

Med fingret på den nationella pulsen

Vill man veta vad som just nu upptar den svenska genomsnittsmedborgarens tankar kan man antingen kolla insändarsidorna i valfri "Mitt i-"lokalblaska där "Vän av ordning" och "Upprörd skattebetalare" kanaliserar det svenska ursinnet (som bekant knappast är av franska bönders rang utan snarare en småputtrande liten irritationsgryta) eller så tittar man närmre på de senaste dagarnas skörd av email-humor.



Således: Varselhumor!

I rådande ekonomisk nedgång ser ledningen tyvärr ingen annan utväg än att varsla André.

måndag, januari 26

Idioter, idioter, överallt idioter

Jag halkar in på Aftonslampan och hittar en gammal artikel om 2008 års mest populära sökord på svenska Google.

På plats nummer 9: "google".

Och så har jag huvudvärk igen.

Liten, snorig och skitsur

Slick har haft en ordentlig killförkylning i ett bra tag nu. Ni vet, en sån där som får vuxna män att gny ihop sig i fosterställning och be om en barmhärtig död. Nu är ju jag kvinna och således räckte det med apelsinjuice och näsdukar för att rida ut stormen.

Men nu är jag tillbaka i världen igen, redo att irritera mig på inskränkta kollegor, sura kärringar i mataffären och debila politiker utan verklighetsförankring. Det har visst hänt en del medan jag låg i soffan och plöjde senaste säsongen av The Wire - Obama har svurit in sig och förhoppningsvis blir det nu äntligen lite riktiga nyheter kring karln istället för svamlande spekulationer kring vilken hundvalp ungarna ska få och grafiska "se hans väg till makten"-flöden hoppulade av någon finnig praktikant.

Och apropå finniga praktikanter - HAHAHA!!! Anarkisten i mig hejar vilt på kvinnan som lyckades växla monopolpengar till danska kronor (att hon sen blev girig och försökte igen dagen efter var kanske inte helt intelligent, men även solen har ju fläckar). Förklaringen från bankchefen är obetalbart bra - "det var en orutinerade medarbetare i kassan". Smaka på det - Monopolpengar. Vanliga papperslappar. Som är tryckta på en sida. Med ordet "MONOPOL" på. Att arbeta på en bank och missta leksaker för pengar är så ohemult urblåst att jag inget annat kan göra än att ställa mig upp och applådera vördnadsfullt. Ännu en gång har jag slagits med häpnad inför den ofattbara dumhet som florerar runt oss. Borde inte ett av grundkraven för anställning på en bank vara högre IQ än skostorlek? Nejdå, inte på Nordea i Danmark.

Nordea, förresten. De har ett kontor på Södermalm där personalen är rent episkt otrevlig. Mer om det en annan dag.


fredag, januari 16

Den svenska hjälplösheten

Det finns få saker som gör mig så ohemult irriterad som hjälplösa mähän och daltande med myndiga människor. Jag har tagit upp fenomenet ett antal gånger under olika flagg, men egentligen är de ju alla uttryck för samma sak - i dagens samhälle är det helt ok att inte ta någon som helst ansvar för sitt eget liv. Har du fått en stor räkning som du inte har lust att betala? Stackars liten. Skäll på företaget som var fräckt nog att ta betalt för sina tjänster! Är du alkoholist? Inte ditt fel, det är ju en sjukdom! Blivit testad av polisen efter att i månader rantat runt helt öppet med vitt pulver fastsmetat i snoken? Ingen fara, gråt ut i pressen om ditt "inre mörker" och hinta om några bokstavsstörningar så är du förlåten.

Hela landet har drabbats av Jesus-komplex. "Förlåt dem, ty de veta inte vad de göra". Sanningen är ju förstås att är du så klantig / okunnig / fullkomligt urblåst i skallen att du inte fattar att elräkningen bör komma en gång i månaden eller högst kvartalet - då får du skylla dig själv. Det är enbart ditt eget jobb att hålla koll på dina finanser. Det är inte en mänsklig rättighet att få gratis vård och terapi för att få bukt med beroenden som du skapat helt själv genom att peta i dig allehanda mer eller mindre lagliga substanser. Det är inte McDonald's fel att väldigt många amerikaner är feta grisar. Ingen kan ha undgått att McDonalds är onyttigt. Väljer du att ge dina ungar ett happy meal varje dag med dippsås till kommer de bli feta. Det kommer att vara ditt fel tills de blir gamla nog att börja äta själva, då kommer det vara deras eget fel. Har du inte listat ut det och sedan dör av hjärtsvikt och skenande kolesterolhalter - ditt eget fel. Det är inte ok att gråta ut i pressen för att man är så fet att man inte kan använda en dator (hör du det, Anna Book?) för att sen bli hyllad i ett antal artiklar för att man äntligen lyckats gå ner i vikt - genom en operation där 90 % av magsäcken tas bort.
Det är sjukt enkelt det här med vikten, och det vet vi allihop. Energi in - energi ut = överskott i fett. Punkt. Alla ni mentalt underutvecklade fragglar som svamlar om ämnesomsättningsstörningar och andra bortförklaringar måste någonstans inse att när mindre än 0,5 % av befolkningen har en ämnesomsättningsstörning kan det knappast förklara varken dina egna valkar eller dina barns. Du är fet. De är feta. Ni äter för mycket och rör er för lite. Punkt.

Begreppet personligt ansvar verkar ha slutat användas helt och hållet, bortsett från när man ska skylla på någon annan förstås. Då är det deras personliga ansvar. Den allmänna inställningen tycks vara att nu har det hänt något som är tråkigt för mig - så vem ska fixa det? Åt mig?

Jag har en bekant som gick ur A-kassan för att han tyckte det blev för dyrt. När han sen blev arbetslös spenderade han många långa timmar med att beklaga sig över hur enormt synd om honom det var nu, och vilka vidriga, hemska människor det var på A-kassan som "vägrade bakdatera hans ansökan och därför var personligt ansvariga (!) för att han numera inte kunde betala hyran". Det var ju lite otur förstås, att han gick ur och sen blev arbetslös. Men knappast någon annans fel än hans eget.

Jag kan känna sympati för situationen. Det är klart det är påfrestande att sluta dricka, betala en jobbig räkning som tömmer semesterkontot, börja motionera... men det är inte någon annans fel att du satt dig i den här situationen. Inse det, så kanske vi kommer någonvart.

onsdag, januari 14

Het på gröten

Julens största hjälte, alla kategorier. Hedersomnämnande även till nissen som skrev stycket ovan för att i nyhetssammanhang fått användning för uttrycket "langade ned drulen". Stor humor!

IPRED, fildelning och annat otyg

Jag har med flit hållit mig långt, långt borta från hela den här debatten, mest för att jag får så högt blodtryck när jag måste lyssna på idioter med högre röst än IQ. Diskussionen har tvärnitat och består numera enbart av två diametralt motsatta ståndpunkter (som båda är ute och cyklar så det står härliga till) vars ivriga påhejare idisslar fram samma argument överallt, varsomhelst, utan att lyssna på någon annan.

Däremot har jag ju min egen åsikt klar för mig (otippat). Jag var i färd med att plita ner ett par rader om det när jag dök in på 30+-bloggen och hittade en riktig liten pärla till inlägg - saklig, rättstavad, med källhänvisning och inte skriven i affekt. Han har hajat grejen. Det har jag med. Har ni?

Lucköppning

Slick har spenderat kvällen med en av de intelligentaste och följaktligen nästintill minst produktive vännerna i bekantskapskretsen. Parkerade vid köksbordet arbetade vi oss systematiskt igenom en låda vin och blev allt mer högljudda och upprörda över sakernas tillstånd ju lägre nivån sjönk i flaskorna. Vaknar med svaga och dimmiga minnen av att vi nog lyckades lösa världsproblemen trots allt eller åtminstone identifiera en minsta gemensam nämnare till varenda grej som är fel, från terrorismen till småbarnsföräldrar. Dessutom känner jag mig rätt säker på att jag skrev en liten sammanfattande minneslapp till mig själv innan jag somnade - och mycket riktigt hittar jag den i köket, begravd under några tompavor och vad som ser ut att vara en skev tulpan vikt av hushållspapper (nej, jag vet inte varför). Där står ordagrant, med en oförsvarlig mängd utropstecken som säkert finns där för att understryka just vilka enorma tankegenombrott jag åstadkommit:

Rupert Murdoch!!!
Jordanien är britternas hittepå!!!!
Rose-Marie i Söderbärke kan inte göra ett skit!!!

Solklar slutledning. Det luktar Pulitzerpris, på min ära. Det enda jag undrar nu är - vem fan är Rose-Marie i Söderbärke?

tisdag, januari 13

Språkförbistring

Mujahedin är för Slick vad Tigerkaka är för Prankmonkey. Han poppar upp lite då och då med intressanta berättelser ur samtiden, ofta baserade i den rent sanslöst dåliga resekarma den mannen besitter. Ingen har suttit fast på så många flygplatser och blivit av med så mycket bagage som Mujahedin, och vi är alla mycket lyckliga att han inte fått för sig att göra något mer äventyrligt än att åka charter. Ryggsäcka genom centralasien t ex, då skulle han säkerligen försvinna för gott.

Mujahedin var i la belle Paris nyligen och skulle ut och turista lite en eftermiddag. Att få tag på taxi var ogörligt så det var med obefintlig franska men vid gott mod ändå Mujahedin gav sig ut för att testa lokaltrafiken. Han frågade sig fram med följande smått klassiska fras (ordagrant översatt):

"Vill ni bussen en till muséet spanskt tack?"

Han kom någonstans. Ingen av oss har ännu riktigt listat ut exakt var han var, allra minst Mujahedin. Men fint var det, tydligen.

Dagens understatement


Nä. Det blev visst inte det. Democracy, thou art a heartless bitch.

fredag, januari 9

Se dig i stjärnorna efter vett och sans

Alla har vi fått frågan, och svarar reflexmässigt på den:

- Vilket stjärntecken är du?
- Vädur.

Från och med nu tänker jag göra ett aktivt försökt att glömma bort vad jag är. Jag vill inte veta. Jag skiter fullständigt i vad du är, vad jag är och vad Heikki fucking Vesa är. Att prata om ditt stjärntecken är bara ett sätt att meddela världen att du ingår i den grupp av evolutionära baklängesflanörer som tror att solens position i förhållande till stjärnformationer slumpmässigt definierade av packade greker på något vis påverkar din personlighet. Idiot.

Att astrologi bara är hittepå blir ännu tydligare när man betänker att du inte ens har det stjärntecken du tror du har. I och med att Pluto inte längre är en planet utan bara en liten död klump som lullar runt i utkanten av solsystemet utan större mål och mening vänds hela den tokiga astrologisnurran upp och ner, och du har läst fel horoskop i alla år. För att inte tala om det faktum att Pluto inte ens hittades förrän 1930. Fick vi alla drastiskt ändrade personlighetsegenskaper år 1930, eller var helt enkelt alla horoskop fel fram tills dess? Och i så fall, när vi hittar nästa gäng planeter, månar, solar och svarta hål runtikring oss borde det ju innebära att de horoskop de debila new age-häxorna "ställer" just nu för att blåsa lättlurade kvinnor i förklimakteriet på stålar (en ålder som kännetecknas av att de gråter till Barbra Streisand-rullar, vurmar för Marianne Fredrikssons böcker och kan öppna en bag-in-box med rödtjut på 2,30 blankt) också är fel. Astrologi kommer alltså ALLTID vara fel.

Och till dig som just nu sitter och tänker "Så typiskt Vädur" - du är på min shit list. Så fort revolutionen kommer åker du upp mot en vägg tillsammans med Åke Green, Blondinbella och SVTs ledningsgrupp, ty utan logiskt tänkande är det inte mycket bevänt med köttet. Off with their heads!

onsdag, januari 7

Året börjar bra

Alla kollegor börjar så smått återvända till kontoret hos Det Stora Företaget där jag sitter om dagarna, och anno 2009 kunde inte börjat bättre.

Fru Testledare hittar en Penthouse gömd bakom elementet på första toaletten. Spekulationerna går vilda om vem det är som inte kan nöja sig med morgon och kväll utan även behöver riva av en snabb en runt lunchtid. I brist på adresslapp utarbetas två strategier för att få fatt på ToaTajjaren:

1. En webbkamera apteras utanför toaletten. Elementet apteras med en råttfälla, och om mot förmodan denna lyckas forceras placeras en färgampull av den typ som används vid pengatransporter i mittuppslaget. Då ToaTajjaren skall förrätta sitt värv blir han vackert rosa i ansiktet och förevigas på kamera.

2. En lapp sätts upp på insidan av toalettdörren: Upphittat: tidning bakom elementet. Återfås mot beskrivning alternativt förklaring.

En utbrytarstrategi har också lanserats av mellanchefen själv: att tillverka en adresslapp med StorChefens namn, klistra på och lägga tidningen i ett gammaldags brunt cirkulationskuvert för vidare transport. "Skriv under att du läst och skicka vidare!"

Det här kan gå precis hur som helst, varför jag naturligtvis hejar vildsint på de galnaste idéerna. Säg aldrig att vi inte är produktiva på jobbet.

måndag, januari 5

Fastnar i halsen


Det rycker i dina mungipor av hånflinet nu, du kreddige PRpojke med hornbågade glasögon och lägenhet vid Nytorget. Men betänk då att dessa två med största säkerhet har galet mycket roligare just nu än vad du har.

Om samer, vargar och värmlänningar


Slick har varit i den svenska fjällvärlden under helgerna. Där, upp mot norska gränsen till, ylar vargen om nätterna och folk pratar långsamt. Alla bilar har femton extralampor fram vilket får dem att se ut som ljusinstallationen i slutet av Närkontakt av tredje graden. Just det är väl i och för sig inte så annorlunda från Stureplan bortsett från att lamporna faktiskt gör nytta däruppe och inte bara används som penisförlängare.
Det är också intressant, ur ett rent socialt perspektiv, att se exakt hur upprörd en medelålders man kan bli när mötande bilar inte bländar av. Det kan få honom att helt glömma sitt eget ursprung och börja gorma om "jävla nollåttor" som en riktig inföding, trots sitt eget 08-riktnummer. Heh.

Men det finns ju alltid något att bli upprörd över även när solen skiner och det är nypudrat i backen - samer och värmländska jägare, t ex. Argumenten för att skjuta av vargarna i Sverige är att de skadar rennäringen (samernas argument) och att de är farliga för människor (de värmländska jägarnas bidrag till debatten). Ska vi ta och slå hål på de argumenten nu? Det är inte så svårt, de är uttänkta av människor som är misstänkt duktiga på att spela banjo trots att de saknar motstående tummar. Kungens lätt förvirrade uttalanden är det ju aldrig någon intelligent människa som tar på allvar så även i denna fråga kan vi ignorera dem fullständigt.
Om nu den handfull taniga vargstackare vi har i landet är ett sådant hot för rennäringen, hur sjutton har samerna klarat sig i ett par tusen år på det? Det fanns ju onekligen en jädra massa mer varg för femhundra år sen, och inte fanns det EU-stöd då heller. Eller scootrar. Det torde gått åt mer ren till vargföda då, och då fanns det dessutom inte japaner man kunde sälja malt renhorn som "afrodisiakum" till. Trots vargens ynkliga kullning av renhjordarna borde alltså samerna ha det bra mycket bättre ställt idag än för femhundra år sen, och om nu syftet med att ranta runt i blå knäbyxor och joddla i halsen är att bevara gamla seder och bruk är ju "varghotet" bara en del av det. Håll tyst och räkna statsbidraget istället.
Och att vargen skulle vara farlig är något av det töntigaste jag hört. Vargen är oerhört skygg och syns knappt ens i fållan på Skansen. Den senaste vargattacken mot en människa skedde någon gång under första halvan av 1800-talet. Sanningen är ju att de värmländska jägarna vill skjuta av vargen för att det blir mycket svårare att vara ute och tjuvskjuta när inte skogen vimlar av vilt, och så blir ju de lagliga kvoterna lägre när vargstammen ökar och börjar plocka av rådjur i ökande takt (vilket ju bara är som det ska vara, förstås). Rent egoistiskt fylla-frysen-gratis-tänk alltså - men det kan inte sägas högt, för då skulle ingen stödja dem. Istället gömmer de sig bakom det vanliga "men vi måste tänka på baaaaarnen"-jamsandet och har indoktrinerat hela landskapet så till den milda grad att mammor rycker in ungarna från lekplatsen när någon siktat varg tre mil bort. Suck.
Vi har reglerad jakt i Sverige därför att vi skjutit av alla rovdjur så inga naturliga fiender återstår. Poängen är att vartefter rovdjursstammen återhämtar sig skall man minska den reglerade jakten så att det bibehålls en balans. Vi jagar björn för att inte den stammen skall ta över för mycket - men att börja skjuta varg för att vi tycker synd om samerna eller värmländska tjuvjägare, det är fel argument. Stopp! Undermåliga argument! Paketera om budskapet! skulle jag sagt om jag jobbade med PR. Nu gör jag ju inte det, så istället motionerar jag för att har man knätofsar och kan jojka, eller en mamma som samtidigt är ens syster och faster är man per automatik diskvalificerad från att uttala sig i detta ämne. Punkt.