fredag, januari 29

Partierna

Det är valår i år!

Här är de partier Slick kommer ägna lite extra tid åt att granska. Vilka kommer hamna i blåsväder på grund av radikala "utspel" i stil med svenskaprov för invandrare? Vilka kommer skrälla i opinionssiffrorna? Vilka kommer skicka spioner till varandras valstugor? Tärningen är kastad!

Socialdemokraterna: Det trygga, socialistiska, statsbildande. Experter på att slussa in alla i anställning inom offentlig sektor. Det enda parti som har ett eget full-politiserat fackförbund - och kommer undan med det.

Moderaterna: Det liberala alternativet. Opererar med prefixet "nya" sedan 4 år tillbaka, vilket skulle vara ett slags moderaterna light - liberalism utan egoism. Kan kritiseras för en sorts libertarianism på högsta nivå där alla får sköta sig själva och ingen hjälper någon annan.

Vänstern: Lider fortfarande(!) av Ohlys kommunistutspel och Schymans avhopp. Dessutom av att kommunism är väldigt osexigt och får många (Slick) att tänka på orakade armhålor samt duschbrist på kibbutz. Kan möjligen få uppsving då alla utförsäkrade kommer rösta så lång från moderaterna som möjligt. I stort sett menlösa.

Miljöpartiet: Alla älskar vi miljöpartiet, men ändå röstar vi på sossarna eller moderaterna när det blir dags att välja. Det känns liksom lite mumintroll-naivt att rösta på skäggtomtarna, fast de verkar så söta och vettiga. Formkurvan är stark - ekologiskt är hippt, de har positionerat sig mot ipred-skräp och Maria W är fullkomligt lysande som image utåt.

Centern: Sveriges mest schizofrena parti. Medlemmarna är grisbönder uppblandat med Stureplansbrats, ledda av en mattant. Inte en enda normal människa någonstans. Antagligen har centern de absolut roligaste konventen. Historiskt sett brukar de också göra minst ett klart suspekt utspel / vallöfte.

Folkpartiet: Här är de, galningarna! De som är för liberala för moderaterna, äger för mycket mark för centern och tycker det daltas för mycket i sossarna. Får fullkomligt nippran minst tre gånger per valår och gör helt vansinniga, men hysteriskt roliga utspel. De menar väl. Men det blir ofta så fel, så fel.

Kristdemokraterna: Som Folkpartiet, fast för kristna. Precis lika vansinniga, men med argument från bibeln istället. Precis lika underhållande.

Sverigedemokraterna: Kalle Anka-parti för mentalt underutvecklade.

Där är spelarna, media är spelplanen. Må bästa lag vinna!

torsdag, januari 28

kärnfrågorna

Det är valår i år!

Vi kommer kunna vänta oss en hel massa skojiga utspel från en hel massa skojiga politiker med en hel massa mindre skojiga uppfattningar om mänskliga rättigheter. Vissa frågor är dock större än andra, och förtjänar lite extra fokus. Här är Slicks bevakningslista för valåret 2010 - vem kommer lova den grönaste skogen inom dessa områden?

-Skola och utbildning
-Sjukvård
-Företagande

Och ja, jag skiter i pensionärerna. Och de arbetslösa. Inte för att de är oviktiga, utan för att ALLT inte kan vara viktigast. Det här är viktigast för mig.

Det är valår i år

Det har inte gått Slick förbi att i år - i år är det val!
Därför skall mitt i vanliga fall hyfsat spretiga attackerande av diverse otyg runt omkring oss (tingsrätten, lattemorsor och människor som säger "asseptera" istället för acceptera, t ex) nu fokuseras likt en sadistisk tioårings förstoringsglas riktad mot en myrstack - och myrstacken är svensk politik, och våra 7-8 största partier. Jag skall rikta min knivskarpa logik (*hrm, typ*) mot de viktiga frågorna, och vad diverse politiker planerar att göra åt dem och därigenom försöka bränna mig igenom späcklagren av valfloskler och politikretorik till själva kärnfrågan:

Vem skall ni blåsa, och på hur mycket?

För det är, til syvende og sist, vad de flesta politiker vill.

fredag, januari 15

Fuckin' episkt

Det här är det roligaste som hänt på hela veckan. Recap: Viktväktarna i Växjö samlades häromdagen för sin veckoliga invägning. Då rasade golvet.

Jag skrattar fortfarande. Verkligheten - jag älskar dig.

fredag, januari 8

Gränsen är nådd

Slick är inte ogin, åtminstone försöker jag inte vara det. Trevliga saker som händer mina vänner glädjer mig lika mycket som trevliga saker som händer mig - nej, stryk det. Jag blir gladare när det går bra för mig, såklart, men alltjämt reagerar jag positivt på vänners välgång och knyter inte näven i fickan.

Förutom imorse då - när jag på väg till jobbet får sms från Dirren med texten "Här i Sydafrika är det 30 grader och sol. Sorry att jag inte svarade i telefon, men jag är ute och surfar".
Inte den minsta gnutta glädje för Dirrens trevliga semester - istället kändes det bara kallare och mörkare där jag stod. Min gräns för storsinthet nås uppenbarligen när det är lika varmt hos vännen som det är kallt hos mig. När Dirren plaskar som en lycklig säl bland vågorna medan jag inte kan ringa med min iphone med handskar på, och näsan går inte heller eftersom den haft en medeltemperatur på 2 grader sen i december. Det enda som är varmt nog att få telefonen att reagera är tungan. Jag kan numera bläddra fram en kontakt och ringa upp på 30 sekunder blankt utan att få tungkramp, men telefonen kommer bli fuktskadad innan den första tussilagon tittar fram.

Att min vanliga åtgärd för att muntra upp mig (skor) också är invaliderad gör inte saken bättre direkt. Jag har exakt två par skor jag kan använda i det här vädret - ett par håriga eskimågrejer och ett par plaströda moonboots. Alla andra skor har 10 centimeters stilettklack.

Så vad göra? Enkelt. Köpa bil. Retail therapy, bättre än prozac!

måndag, januari 4

Till minne av en nyårsafton

Så, den 1 januari vaknade Slick med solens illvilliga laserstrålar vilt skjutandes (ljudeffekt: pew-pew-pew!) rätt in i min uppenbarligen rätt söndertrasade hjärnbark. En snabb fysisk healthcheck ger vid handen att
a) sminket sitter kvar. Fast inte där jag upsprungligen applicerade det.
b) jag är ensam i sängen. Behov av coyote ugly-avgnagande av den egna armen för att komma undan illaluktande hemsläp finns alltså inte, bra så!
c) lätt huvudvärk, men inget illamående.

Styrkt av dessa tecken försöker jag mig på att kliva ur sängen, och noterar då omedelbart följande:
a) en stor bula vid ögonbrynet
b) ett stort smärtsamt blåmärke på ena skinkan
c) ett blodigt knä

Vidare efterforskningar av närmiljön ger enbart fler frågor:
a) strumpbyxorna som ligger avskalade vid sängen har både maskor och blod på ena knät
b) klänningen är lerig
c) skorna är leriga
d) kappan är lerig

Såvitt jag vet var jag först hos min Stora Kusin på en trevlig nyårsmiddag följt av tolvslagspussande (obligatoriskt) och vidare festande i borgen på Gärdet. Jag har också ett tydligt minne av att jag, vid tresnåret, inser att jag visserligen fortfarande kan diskutera politik med den skarpaste men däremot helt tappat förmågan att stå själv. Väggar och andra användbara föremål måste användas som stag eftersom jag, lämnad på mitt eget bevåg, strax vinglar iväg helt utan styrfart i obestämbar riktning. Jag har också en vag aning om att jag snodde någon annans taxi - men hey, en nyårsnatt i Stockholm är det survival of the fittest som gäller, åtminstone vad taxiinförskaffning anbelangar.

Utöver det vet jag icke. Visst kan jag dra slutsatsen att en blondin med huggormsgång och stilettklackar ute på Gärdet ramlar både en och två gånger, men var någonstans hittade jag lera? Sist jag kollade var det mesta stelfruset på nyår, och visst var jag lite småhet men knappast så smokin' att tjälen gick ur marken.

Nå. Jag börjar i alla fall 2010 med ett i sanning blankt blad, åtminstone vad de första tio timmarna beträffar. Gott nytt år!