I det blå skåpet

Fattar faktiskt ingenting

2010-03-12T12:11:00.003+01:00

Ok, så Slick ska åka till Alperna och åka skidor. Packning är ordentligt onödigt att släpa runt på, så jag åker i min skidjacka - den är varm och skön, och jag ser ärligt talat inte syftet med att släpa med mig en extra jacka som jag ska använda när jag inte är i skidbacken.

Tydligen är detta ett oerhört kontroversiellt beslut. Närstående släktingar blir både upprörda och provocerade av det här. "Jag har aldrig sett en enda människa som gör så", "det ser ju töntigt ut att gå omkring i en skidjacka" och dylika uttalanden kommer från alla möjliga håll och vissa går så långt att de oombedda (snällt visserligen, det är inte det) köper en jacka åt mig så jag ska "slippa gå omkring i skidjackan". Som om det var den enda jacka jag ägde, och det är anledningen till att jag inte har med mig en totalt onödig extrajacka. Vissa blir så arga av mitt tydligen helt skadade beslut att de inte ens vill prata med mig i telefon längre.

Jag fattar inte grejen. Varför är det så oerhört känsligt vilken jacka jag går omkring med? Människor som i andra delar av livet definitivt inte är personer som bryr sig om vad andra tycker oroar sig plötsligt för att jag "ser töntig ut". Har jag missat något? Tycker resten av världen att det är sjukt viktigt att inte använda en skidjacka utanför skidbacken? Är jag stämplad som idiot när jag tänker "jacka som jacka, syftet med ett ytterplagg är att hålla mig varm"? Är det verkligen kutym att släpa med sig två jackor på varenda skidresa och den som inte gör det är en social paria? Lite apart och suspekt sådär? För ärligt talat: en person som tänker "gud vilken tönt" när de ser Slick med skidjacka på flygplatsen, det är en person Slick skiter fullkomligt i. Vem fan bryr sig?

Världen är sned. Eller så är jag det. Upplys mig gärna om vilket så jag kan agera därefter.

Ta ett sockerpiller till

2010-02-17T09:40:00.003+01:00

Homeopater. De är för hälsoapparaten vad scientologer är för religionsapparaten. Ett fullkomligt apart logiskt resonerande i stil med "choklad hjälper mot lejon eftersom jag gillar choklad och aldrig blivit attackerad av ett lejon". Idioter, charlataner och krämare, skulle en mindre tolerant människa än Slick (hrm) kanske säga. Jag har gått till en homeopat vid två tillfällen för ett antal år sen när jag var ganska risig och modern medicin inte hade så mycket hjälp att ge. Sedan upptäckte jag logiskt tänkande och kritiskt granskande och nu sitter jag här och skäms. Därför - ska vi ta och göra som vi brukar och gå igenom vad de pysslar med egentligen?

Homeopati uppfanns av en tysk lirare, Samuel Hahnemann, under en tid när koppning, förbud mot bad och rent allmänt en viss laissez-faire inställning till det här med vetenskap och medicin var rådande metoder. Samuel fick då en, i sitt tycke, genialisk idé: Alla sjukdomar har symptom. Kan man hitta ett ämne som ger samma symptom och ta det i en liten, liten dos - då kommer symptomen ta ut varandra och sjukdomen således vara läkt.

Briljant, kan man tycka, om man bortser från att en sjukdom inte är summan av sina symptom. Det hade man ju inte så bra koll på under första halvan av 1800-talet -men nu? Nu vet vi väl ändå bättre än så? Uppenbarligen inte, med tanke på hur många som svär att det här med homeopati, det är the shit.

Dessutom blir det bättre (värre): Detta är alltså grundtanken med homeopati. Detta är vad det bygger på. "Medicinerna" som homeopater använder tas fram genom en process som kallas "proving" där ett gäng nissar sätter sig ner och proppar i sig en lagom hög dos av ett ämne. Arsenik, t ex. Sedan sätter sig nissarna och känner efter riktigt ordentligt och skriver ner alla symptom de upplever. Huvudvärk, feber, illamående osv. Här går det ju också åt pipsvängen eftersom det är omöjligt att veta om huvudvärken nisse nummer 3 upplever är resultatet av arseniken eller de tre glasen vin nissen hällde i sig igår kväll, men varför dröja vid besvärliga detaljer när vi ändå opererar med grundfilosfin symptom + symptom = sjukdom? Det är som att sila mygg och svälja kameler så vi låter homeopatnissarna köra på, för resonemangets skull.

Efter denna "proving"-session har vi alltså "en medicin" (arsenik) som "botar" ett diffust antal symptom genom ta-ut-varandra-effekten. När du går till en homeopat och beskriver dina symptom, och homeopaten börjar bläddra i tunga böcker, letar han alltså efter ett ämne som ger samma symptom som du har. Allt enligt ta-ut-varandra-principen.

Är det någon av er som fortfarande tycker att det här med homeopati, det verkar ju vettigt? I så fall fortsätter vi: Så, homeopaten har nu hittat ett ämne som ger samma symptom som du upplever. Vad dina symptom beror på är helt ointressant enligt homeopaten - tankesättet bygger ju på att det inte finns några underliggande problem, det finns bara symptom. Så, "problemet" är identifierat och du får en burk med små vita, söta piller.

Detta är sockerpiller. Det hymlar inte homeopaterna med - de menar nämligen att sockerpillren är doppade i en lösning som består av "medicinen", väldigt utspädd med vatten.

Nyckelordet här är "väldigt". Så här utspädd är den lösning som sockerpillren doppas i: Tänk dig ett klot fyllt med vatten. Klotets diameter är samma som sträckan mellan jorden och solen. För alla de miljarders miljarders miljarders (och några till) vattenmolekyler som finns i klotet är det en molekyl av "medicinen". Det säger sig självt att chansen att just ditt piller ska ha fått molekylen på sig är mindre än mikroskopisk. Detta är dock inte ett problem, enligt homeopaterna - vattnet man använder för att späda ut lösningen skall nämligen ha ett "molekylminne" så att det "kommer ihåg" medicinmolekylen och ärver dess egenskaper. Sedan går alltså detta "molekylminne" över till sockerpillret. Förklaringen är alltså att pillret "kommer ihåg" vattnets minne av medicinen. Så praktiskt.

Den som tänker själv har redan här insett att det här resonemanget är komplett vansinnigt. För det första har man visserligen lyckats se, under kontrollerade vetenskapliga experiment, hur vattenmolekyler formar sig runt en större molekyl och sedan behåller den formeringen efter att den större molekylen försvunnit - men bara i ungefär en millisekund. Det är jäkligt kort tid att ta sitt piller på.
Dessutom - hur vet vattnet, och pillret, exakt vilken molekyl den ska "komma ihåg"? Vatten försvinner inte, det går runt, runt, runt. Hur vet vattnet för den homeopatiska "medicinen" att den ska minnas arsenikmolekylen, men glömma bort, säg, molekylerna i Gustav Wasas urinrör? Och hur vet sockerpillret vilket av vattnets olika "molekylminnen" den ska välja att komma ihåg å sin sida? Alla dessa frågetecken, och då bortser jag ändå från den helt idiotiska tanken att vatten har något minne överhuvudtaget. Eller socker, för den delen.

Jomen, säger homeopaten, det är för att när vi tillverkar den utspädda lösningen för våra "mediciner", då dunkar vi flaskan med lösningen mot en lagom hård yta många gånger, hårt. Jamendåså. Så länge ni dunkar hårt. Då kanske vattnet "kommer ihåg" molekylen ordentligt. Jag menar, alla vet ju att en trasig TV börjar fungera om man slår den, hårt, på sidan. Eller hur?

Lallande träsktomtar. Hela bunten.

Film kontra verklighet

2010-02-10T09:31:00.003+01:00

På film: En kvinna bryter stilettklacken på sina stövletter på väg till jobbet. En stilig karl fångar upp henne och kör henne till kontoret. Sen bjuder han ut henne på lunch. I slutet av filmen gifter de sig.

I verkligheten: Slick bryter stilettklacken på sina stövletter på väg till jobbet. Jag haltar genom kollektivtrafiken och blir slutligen körd sista biten av en albansk taxichaufför som muttrar hela vägen för att det är så kort resa. Lunchen köper jag själv, och i slutet av dagen väntar ett besök hos skomakaren. Möjligen även hos Karen Millen för att fråga hur fan de tillverkar sina skor egentligen.

Det finns en distinkt diskrepans melllan dessa scenarion, och jag uppskattar den icke.

Off with his head!

2010-02-08T16:11:00.002+01:00

Företeelser som kommer bli straffbara när revolutionen kommer (samma revolution som även skall ta hand om stå-still-på-vänster-sida-av-rulltrappan-problematiken) har utökats med ytterligare en:

Det är INTE ok att stå och snacka upp en brud (Slick) en hel kväll för att precis före stängning kläcka ur sig att du har flickvän. Ditt egoistiska as. DU kanske haft en jättetrevlig kväll, men jag har lagt ansenlig tid (smink, hår, borttagning av hår, skor, you do the fucking math) på vaddå? Att roa dig?

Näpp. Inte ok. Och det var inte ALLS barnsligt att jag drog iväg en snöboll mot din ryggtavla innan jag hoppade in i taxin. Nope, inte det minsta.

Varken PK eller filantropiskt - pinsamt ärligt.

2010-02-03T11:29:00.005+01:00

Man ska inte ta lagen i egna händer, alla måste behandlas lika av staten och lagboken oavsett hur mycket jag personligen ogillar dem, etc etc. Sanningar. Sunda sanningar.

Och så läser jag detta, och alla sunda sanningar, logik och förnuft springer och gömmer sig bakom prefrontal cortex. De enda tankar och impulser som finns kvar är:

"När åker han in?"
"Var bor han tills dess?"
"Hur lång tid tar det att köra dit?"
"Räcker ett baseballträ i aluminium?"

Inte sunt. Inte bra. Skäms för dessa tankar. Har dem ändå.

Dagens wtf?

2010-02-03T10:20:00.003+01:00

Människor som säger "prosit" till sig själva.
Prosit: latin, betyder "må det gå dig väl", ungefär. Att säga prosit till sig själv är som att skratta åt sina egna skämt eller skicka blommor åt sig själv på alla hjärtans dag. Lite sorgligt. Förstår det inte alls.

Förverkad rätt

2010-02-02T09:00:00.000+01:00

Följande klubbades just igenom av Slick och vann således från och med nu karmatisk, om än ej laga, kraft:

Alla som "tänker på Haiti" i sin facebook-status eller kläcker kommentaren "åh det är så sorgligt med alla de föräldralösa baaaaaarnen" på fikarasten utan att personligen ha skänkt en femhunka till valfri hjälporganisation först måste bära en skylt med ett stort rött H. H för Hycklande Hegoistvätte.

Här hos Prankmonkey, t ex, kan du smsa in pengarna så slipper du slösa mer än ett par sekunder på att faktiskt hjälpa - till skillnad från att prata om att hjälpa. Jag vet att du inte får lika mycket kredd när du skickar smset som när du går med i facebookgruppen, men å andra sidan blir inte den föräldralösa tioåringen hjälpt av facebookgruppen. Fast det skiter du förstås i.

Uppmuntran - jag får väl göra det själv då

2010-02-01T11:52:00.000+01:00

Eftersom världen inte vill muntra upp mig (jag orkar inte vänta längre än en max en halvtimme) får jag göra det själv. Retail therapy.

Ett samtal senare har jag bord för mig och Studentskan (hennes julklapp. min oförmåga att hålla i pengar) på restaurangen jag länge velat pröva. 10 rätter en fredagkväll. Halleluja! Visserligen inte förrän om en månad. Men vetskapen om att det är på väg är tillräckligt.

Hela världen är emot mig. Personligen. Bara mig.

2010-02-01T10:54:00.002+01:00

Ja, riktigt så illa är det förstås inte. Men rent i allmänhet var denna måndagmorgon rent överjävligt inställd på att psyka ut mig fullständigt:

- Lägenheten osannolikt ostädad. Så ostädad att jag skulle behöva städa för att skicka in en städerska. Har inte vågat titta efter silverfisk i badrummet av rädsla för vad jag ska hitta. Har en lätt panisk känsla i maggropen av att när som helst bli "avslöjad" i stil med samtal från pappa "Hej, jag tänkte låna din skidjacka, inga problem jag har nycklar, jag kan knalla in och hämta dem bara". Blir trött av detta. (Och nej, jag kan fortfarande inte bete mig som en vuxen människa kring mina föräldrar. Kan någon?)

- Snö. Snö. Snö. Det har varit underbart. Men jag är klar nu. Så ohemult klar. Blir trött av detta.

- Efter att ha gått förbi tunnelbanan för att ta pendeln till jobbet möts jag av meddelandet att pendeln inte trafikerar sträckan Stockholm C - Slicks jobb. Istället hänvisas jag till tunnelbanan. Den jag gick förbi för tio minuter sen för att pendeln går snabbare. Orasken till stoppet är att snö blir tyngre när det är lite tö som idag. Den snö som ligger på ledningar etc blir då uppenbarligen så tung att hela skiten rasar ned. SL, för faaaan. Snö. På ledningar. Hur svårt ska det vara? Inkompetenta jävla träsktomtar. Blir trött av detta.

- Tar alltså tåget en station till Stockholms Central, denna illaluktande sörja av griniga pendlare, våta hundar och surt humör. Traskar genom sörjan i kulvertarna till den hatade blå linjen. Linjen som är så avskydd av till och med de övriga tunnelbanorna att den måste ligga tio minuters promenad under jord bort. Är på jobbet två timmar efter att jag startade hemifrån. Resan tar i vanliga fall 45 minuter, dörr till dörr. Blir trött av detta.

- Har tre samtidiga bokningar för kvällen (ingen städning då heller alltså). En rolig. En halvrolig, men i gengäld personligt utvecklande. En utmattande tråkig, själsdödande. Naturligtvis är jag tvingad att välja den själsdödande. Blir trött av detta.

- Inser att körkortet går ut väldigt snart. Måste ta extremt sista-minuten-körkortsfoto på lunchen. Noterar att jag inte har något smink samt att håret ser tunt, stripigt, mössplatt och otvättat ut - alltså tvingad att spendera även de nästföljande tio åren med ett extremförfulande körkortsfoto (förra körkortet: feber, diadem, osminkad, storpolo i fleece (aaaaaah! the horror!) och en distinkt Toker-liknelse). Blir trött av detta.

Så, just idag, bara för att muntra upp mig: Kan Jimmie Åkesson göra ett utspel om islam? Kan viktväktarna i Växjö tänka sig att ha en extra invägning? För mig? Pretty please, with sugar on top?

Partierna

2010-01-29T08:57:00.000+01:00

Det är valår i år!

Här är de partier Slick kommer ägna lite extra tid åt att granska. Vilka kommer hamna i blåsväder på grund av radikala "utspel" i stil med svenskaprov för invandrare? Vilka kommer skrälla i opinionssiffrorna? Vilka kommer skicka spioner till varandras valstugor? Tärningen är kastad!

Socialdemokraterna: Det trygga, socialistiska, statsbildande. Experter på att slussa in alla i anställning inom offentlig sektor. Det enda parti som har ett eget full-politiserat fackförbund - och kommer undan med det.

Moderaterna: Det liberala alternativet. Opererar med prefixet "nya" sedan 4 år tillbaka, vilket skulle vara ett slags moderaterna light - liberalism utan egoism. Kan kritiseras för en sorts libertarianism på högsta nivå där alla får sköta sig själva och ingen hjälper någon annan.

Vänstern: Lider fortfarande(!) av Ohlys kommunistutspel och Schymans avhopp. Dessutom av att kommunism är väldigt osexigt och får många (Slick) att tänka på orakade armhålor samt duschbrist på kibbutz. Kan möjligen få uppsving då alla utförsäkrade kommer rösta så lång från moderaterna som möjligt. I stort sett menlösa.

Miljöpartiet: Alla älskar vi miljöpartiet, men ändå röstar vi på sossarna eller moderaterna när det blir dags att välja. Det känns liksom lite mumintroll-naivt att rösta på skäggtomtarna, fast de verkar så söta och vettiga. Formkurvan är stark - ekologiskt är hippt, de har positionerat sig mot ipred-skräp och Maria W är fullkomligt lysande som image utåt.

Centern: Sveriges mest schizofrena parti. Medlemmarna är grisbönder uppblandat med Stureplansbrats, ledda av en mattant. Inte en enda normal människa någonstans. Antagligen har centern de absolut roligaste konventen. Historiskt sett brukar de också göra minst ett klart suspekt utspel / vallöfte.

Folkpartiet: Här är de, galningarna! De som är för liberala för moderaterna, äger för mycket mark för centern och tycker det daltas för mycket i sossarna. Får fullkomligt nippran minst tre gånger per valår och gör helt vansinniga, men hysteriskt roliga utspel. De menar väl. Men det blir ofta så fel, så fel.

Kristdemokraterna: Som Folkpartiet, fast för kristna. Precis lika vansinniga, men med argument från bibeln istället. Precis lika underhållande.

Sverigedemokraterna: Kalle Anka-parti för mentalt underutvecklade.

Där är spelarna, media är spelplanen. Må bästa lag vinna!

kärnfrågorna

2010-01-28T18:49:00.000+01:00

Det är valår i år!

Vi kommer kunna vänta oss en hel massa skojiga utspel från en hel massa skojiga politiker med en hel massa mindre skojiga uppfattningar om mänskliga rättigheter. Vissa frågor är dock större än andra, och förtjänar lite extra fokus. Här är Slicks bevakningslista för valåret 2010 - vem kommer lova den grönaste skogen inom dessa områden?

-Skola och utbildning
-Sjukvård
-Företagande

Och ja, jag skiter i pensionärerna. Och de arbetslösa. Inte för att de är oviktiga, utan för att ALLT inte kan vara viktigast. Det här är viktigast för mig.

Det är valår i år

2010-01-28T16:42:00.003+01:00

Det har inte gått Slick förbi att i år - i år är det val!
Därför skall mitt i vanliga fall hyfsat spretiga attackerande av diverse otyg runt omkring oss (tingsrätten, lattemorsor och människor som säger "asseptera" istället för acceptera, t ex) nu fokuseras likt en sadistisk tioårings förstoringsglas riktad mot en myrstack - och myrstacken är svensk politik, och våra 7-8 största partier. Jag skall rikta min knivskarpa logik (*hrm, typ*) mot de viktiga frågorna, och vad diverse politiker planerar att göra åt dem och därigenom försöka bränna mig igenom späcklagren av valfloskler och politikretorik till själva kärnfrågan:

Vem skall ni blåsa, och på hur mycket?

För det är, til syvende og sist, vad de flesta politiker vill.

Fuckin' episkt

2010-01-15T13:53:00.002+01:00

Det här är det roligaste som hänt på hela veckan. Recap: Viktväktarna i Växjö samlades häromdagen för sin veckoliga invägning. Då rasade golvet.

Jag skrattar fortfarande. Verkligheten - jag älskar dig.

Gränsen är nådd

2010-01-08T14:41:00.002+01:00

Slick är inte ogin, åtminstone försöker jag inte vara det. Trevliga saker som händer mina vänner glädjer mig lika mycket som trevliga saker som händer mig - nej, stryk det. Jag blir gladare när det går bra för mig, såklart, men alltjämt reagerar jag positivt på vänners välgång och knyter inte näven i fickan.

Förutom imorse då - när jag på väg till jobbet får sms från Dirren med texten "Här i Sydafrika är det 30 grader och sol. Sorry att jag inte svarade i telefon, men jag är ute och surfar".
Inte den minsta gnutta glädje för Dirrens trevliga semester - istället kändes det bara kallare och mörkare där jag stod. Min gräns för storsinthet nås uppenbarligen när det är lika varmt hos vännen som det är kallt hos mig. När Dirren plaskar som en lycklig säl bland vågorna medan jag inte kan ringa med min iphone med handskar på, och näsan går inte heller eftersom den haft en medeltemperatur på 2 grader sen i december. Det enda som är varmt nog att få telefonen att reagera är tungan. Jag kan numera bläddra fram en kontakt och ringa upp på 30 sekunder blankt utan att få tungkramp, men telefonen kommer bli fuktskadad innan den första tussilagon tittar fram.

Att min vanliga åtgärd för att muntra upp mig (skor) också är invaliderad gör inte saken bättre direkt. Jag har exakt två par skor jag kan använda i det här vädret - ett par håriga eskimågrejer och ett par plaströda moonboots. Alla andra skor har 10 centimeters stilettklack.

Så vad göra? Enkelt. Köpa bil. Retail therapy, bättre än prozac!

Till minne av en nyårsafton

2010-01-04T12:52:00.002+01:00

Så, den 1 januari vaknade Slick med solens illvilliga laserstrålar vilt skjutandes (ljudeffekt: pew-pew-pew!) rätt in i min uppenbarligen rätt söndertrasade hjärnbark. En snabb fysisk healthcheck ger vid handen att
a) sminket sitter kvar. Fast inte där jag upsprungligen applicerade det.
b) jag är ensam i sängen. Behov av coyote ugly-avgnagande av den egna armen för att komma undan illaluktande hemsläp finns alltså inte, bra så!
c) lätt huvudvärk, men inget illamående.

Styrkt av dessa tecken försöker jag mig på att kliva ur sängen, och noterar då omedelbart följande:
a) en stor bula vid ögonbrynet
b) ett stort smärtsamt blåmärke på ena skinkan
c) ett blodigt knä

Vidare efterforskningar av närmiljön ger enbart fler frågor:
a) strumpbyxorna som ligger avskalade vid sängen har både maskor och blod på ena knät
b) klänningen är lerig
c) skorna är leriga
d) kappan är lerig

Såvitt jag vet var jag först hos min Stora Kusin på en trevlig nyårsmiddag följt av tolvslagspussande (obligatoriskt) och vidare festande i borgen på Gärdet. Jag har också ett tydligt minne av att jag, vid tresnåret, inser att jag visserligen fortfarande kan diskutera politik med den skarpaste men däremot helt tappat förmågan att stå själv. Väggar och andra användbara föremål måste användas som stag eftersom jag, lämnad på mitt eget bevåg, strax vinglar iväg helt utan styrfart i obestämbar riktning. Jag har också en vag aning om att jag snodde någon annans taxi - men hey, en nyårsnatt i Stockholm är det survival of the fittest som gäller, åtminstone vad taxiinförskaffning anbelangar.

Utöver det vet jag icke. Visst kan jag dra slutsatsen att en blondin med huggormsgång och stilettklackar ute på Gärdet ramlar både en och två gånger, men var någonstans hittade jag lera? Sist jag kollade var det mesta stelfruset på nyår, och visst var jag lite småhet men knappast så smokin' att tjälen gick ur marken.

Nå. Jag börjar i alla fall 2010 med ett i sanning blankt blad, åtminstone vad de första tio timmarna beträffar. Gott nytt år!

Något avog

2009-12-14T11:48:00.002+01:00

Det är måndag, sista arbetsveckan före jul, och det snöar ute. Slick borde vara på strålande humör, gnola julsånger (eller snarare gasta dem, Pogues måste gastas) men jobbet kärvar, jag har ännu en 60-timmarsvecka framför mig och är därför allmänt grinig.

Således, visa ord i kristi högtid, från mig till er:

"Odi profanum vulgus et aceo".*
- Horatius, ca 4 f. Kr.

* "Jag hatar den okunniga hopen och håller den på avstånd".

Bruno K. Öijer är en självgod fjant. Dessutom rätt kissnödig

2009-12-11T11:41:00.003+01:00

Vad har hänt: En snubbe på Liljevalchs konsthall, Mårten Castenfors, kom på att det kunde vara lite kul att låta framstående poeter skriva kärleksdikter till Victoria&Daniel, så han skickade ut en förfrågan till ett gäng - och det tog hus i helvete.

Poeterna vill inte skriva kärleksdikter, av varierande skäl. De stödjer inte kungahuset, de "skriver inte på beställning", de måste tvätta håret eller har helt enkelt inte inspiration just nu. Och det är sannerligen bra så, trots eventuellt statligt kulturstöd är våra svenska poeter knappast livegna och kan inte tvingas till någonting. Rent personligen kan jag väl tycka att "för fan, krysta fram en liten kärleksdikt, ha lite humor och sluta gnäll", men vill poeterna vara seriösa, ta allting på bokstavligt allvar och hitta etiska debatter i varje liten idé står det dem naturligtvis fritt. Alla kan tralla, men bara om de vill.

Bruno K. Öijer däremot trippar en fyra-fem steg över gränsen när han har mage att kalla själva förfrågan "vanhedrande". (!) Sådan här självgodhet stör mig något enormt. Vad menar han? Är Bruno så upphöjd över pöbel, kungahus och adel att överhuvudtaget fråga honom om någonting är att förnedra honom? Vem har rätt att be om Brunos idéer och tankar i så fall? Bruno tycks ha ramlat så långt upp i sin egen röv att han numera bär den som en hatt, och således är oförmögen att se ur ett bredare perspektiv än sig själv.

Jag kände mig inte förnedrad eller vanhedrad när gängen med "coola killar" på krogen i min hemstad frågade om jag ville suga av dem på toaletten allihop "för att jag såg kåt och skitig ut" - förnedrad hade jag känt mig om jag tackat ja istället för att skratta dem i ansiktet, håna dem för att deras mammor är feta och de kissar i sängen (inte vet jag, men nåt ska man ju dra till med och mammakortet funkar alltid på de här grabbarna) och se till att vakterna slängde ut dem. Att Bruno K. Öijer känner sig vanhedrad för att någon frågat om han vill skriva en liten dikt är koketterande fjanteri, och människor som sätter sig själva på så höga piedestaler är det ett sant nöje att slita ned. Tönt.

Åh, du hjärtevärmande kristendom

2009-12-04T12:07:00.003+01:00

En man blir så allvarligt skadad av en olycka på sin arbetsplats att han avlider. Ansvaret ligger naturligtvis på arbetsgivaren. Nu vägrar arbetsgivaren betala ut skadestånd till mannens barn. Motiveringen? Barnen är förståndshandikappade och kan därför inte ta till sig att mannen dött, menar arbetsgivaren.

Det här är ett apart, vidrigt resonemang oavsett vem arbetsgivaren är, det bör vi alla kunna vara överens om. Att inte vilja betala skadestånd för att ansvaret ligger någon annanstans är en sak, men att inte vilja göra det med argumentet "utvecklingsstörda förtjänar inte våra pengar för de fattar inget ändå" det visar på en så skev människosyn att jag kräks lite i munnen när jag tänker på det. Riktigt förbannad blir jag dock först när jag ser att arbetsgivaren är kyrkoherde i Ringsjö församling i Skåne.

Hur mycket hyckleri får en kyrkoherde syssla med innan han får kicken? Hur stora delar av "Jesus kärleksbudskap till människorna", som de som arbetar inom Svenska Kyrkan väl ändå bör skriva under på, får en kyrkoherde skita fullständigt i innan vi ifrågasätter huruvida idioten är lämplig att sprida religionsdogmer överhuvudtaget? För ovanstående resonemang går då inte ihop med det jag känner till om kristendomens fundamentala lärdomar (eller någon religion alls jag stött på faktiskt).

Däremot går det ju strålande ihop med andra styggelser som begåtts "i Jesu namn": Magdalene-hemmen på Irland som fram till 1996 (!) spärrade in unga kvinnor för att de blivit våldtagna, var utvecklingsstörda eller på annat sätt avvek från normen och utsatte dem för fysisk och psykisk tortyr inklusive sexuella övergrepp och straffarbete, allt drivet av den katolska kyrkan. Spanska inkvisitionen, korstågen, förföljelsen av homosexuella - det är en lång lista.
Därför borde jag kanske inte bli förvånad över att Ringsjö församling tycker att människor skall värderas efter IQ - de gör ju bara vad organiserad religion alltid gjort: förstört, dödat, dikterat och hycklat. I fadern, sonen och den helige andes namn.

Plötslig, omvälvande insikt

2009-12-03T12:30:00.000+01:00

Det är inte för att jag är korkad som jag alltid är pank. Jag tenderar bara att hoppa över ett litet men ack så väsentligt steg i den logiska kedjan. Följande exempel visar på problemet - Slick har som av en (engångs)händelse femtusen kronor att spendera på sig själv. Så här går tankarna:

-En wii! tänker Slick. Eller en iphone! Eller ett par nya galet blingiga skor! Fast egentligen borde jag betala av det där lånet... Tänk, en sproilans ny liten bil, det blir typ femtusen kronor i månaden... Fast mamma och pappa borde få riktigt fina julklappar i år. Och Studentskan också, en lyxmiddag...

Tre timmar senare sitter jag med en wii, en iphone, ett par nya skor, ett avbetalt lån, en offert på en ny bil, förtontrett hemklickade julklappar till föräldrarna och en reservation för två på lyxrestaurang. Ni ser dilemmat? Av någon anledning kan min hjärna inte processa ordet ELLER. Några tips här? Förutom ekonomisk förmyndare?

Öööh! Böööh! Och andra intelligenta uttalanden

2009-12-03T07:45:00.001+01:00

Fadde rasar mot Arla (se där en mening jag aldrig trodde jag skulle skriva) - de har på baksidan av mjölkpaketen presenterat stegosaurus som en "dörrvaktsödla" med mycket muskler och liten hjärna. Enligt Fadde är Arla "...ett stort, känt företag som borde förebygga mobbning. I stället smutskastar man en yrkesgrupp utan anledning."

HAHAHAHAHA!

Utan anledning? Förebygga mobbing? Den dag dörrvakter vid Stureplan (*host* Ayesha på Berns *host*) inte bryskt avvisar alla med mörkt hår eller fel skor eller utövar oprovocerat våld mot invandrare (beteendet kallas allmänt mobbing) samt slutar titta på mig med tomma ögon och öppen mun när jag använder ord med mer än tre stavelser har Fadde möjligen fog för sina ord. Tills dess har dörrvaktsyrket exakt det rykte det förtjänar och eventuell "smutskastning" är definitivt inte utan anledning. För oavsett vad diverse slentrianuttryck säger är det handling som räknas, inte tanke, och det är det du gör som definierar vem du är snarare än vad du vill och tänker. Beter sig dörrvakter som primitiva djur med liten hjärna och stor kropp är det vad de är, tills de slutar bete sig som det. Frågor på det?

Och så, naturligtvis, en disclaimer: Jag känner dörrvakter som är utmärkta människor. Trevliga, professionella och vettiga på alla sätt. Men så länge majoriteten av dem beter sig som idioter kommer majoriteten av oss kategorisera hela yrkesgruppen som det. Tough shit, gilla läget. För fler exempel: se svenskarnas attityd mot romer, Vellinge, pensionärer och lattemorsor.

Slick gör sig ännu mer populär

2009-12-02T16:27:00.002+01:00

Projektet på Det Stora Företaget där Slick sliter sitt hår om dagarna har fått ännu en server tilldelad sig, utöver Borrelia, Emfysem och de andra. Namnet? Ja.. inte gillar de mig mer nu än de gjorde då, det står klart. Nya servern har fått namn efter den lilla fruktade fisken i Amazonasfloden som simmar upp i mäns urinrör och lägger ägg. Kukfisken, alltså. Fast på latin.

Känns bra det här.

Omedelbar devalvering av yrkesrespekten

2009-12-02T11:00:00.002+01:00

Spotify + Iphone + hörlurar + Slick = Upplagd för jobbigheter.

Det spelar ingen roll att jag sjöng med i en låt. Det spelar heller ingen roll att låten handlar om korrumperade politiker, ett i sig respektabelt tema. Det enda som spelar roll är att mina kollegor i det öppna landskapet på Det Stora Företaget hörde mig glatt sjunga ut, helt omedveten om att jag sjöng på riktigt och inte i mitt huvud:

Ooh baby you want me, ooh baby you want me, well you can get this lapdance here for free, yeah you can get this lapdance here for free...

Tre års omsorgsfullt uppbyggd professionell respekt raserad och allt är Pharrells fel.

Om att bli oresonligt arg

2009-12-01T13:57:00.002+01:00

Slick har temperament, det ska inte stickas under stol med. Visst har det slipats ner genom åren, men fortfarande exploderar jag lite oresonligt hit och dit då och då, även om jag försöker undvika det. Jag är dock inte säker på om jag någonsin reagerat så enormt över ingenting som en kvinna i lunchkön framför mig idag:

Det är lång kö och många människor som ska äta. Framför Slick står en liten kvinna med lätt ilsken uppsyn som hojtar till sin kollega fyra led bakåt: "Kom hit och träng dig, ställ dig här med mig!" Killen lommar fram och säger något i stil med att "Jag tycker det är så fräckt att tränga sig sådär, jag brukar aldrig göra det..." varpå Slick (såklart) inte kan hålla tyst, utan säger med ett litet småleende att jo, det är rätt fräckt. Killen säger ursäkta, den lilla kvinnan meddelar barskt att de faktiskt MÅSTE stå bredvid varandra. I nästa ögonblick spiller hon ut sitt vatten över brickan (som ännu inte fått en mattallrik på sig, ingen skada skedd alltså), och det är då det spårar ur helt:

Slick, med ett leende och vänligt tonfall: "Karma, tjejen! Du tränger dig i kön, då spiller du vatten." Naturligtvis menat som en liten pik, men knappast aggressivt.
Den Barska Kvinnan: Håll käften! Du är så jävla bitter!
Slick, nu lite paff: Öh, nej... Det var menat som ett skämt, jag ville inte...
Kvinnan: HÅLL KÄFTEN! JÄVLA IDIOT!!!

Slick brukar inte backa för en fight, men det här var så absurt och oresonligt att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Resten av tiden i kön spenderade jag med att tala med mina kollegor bakom mig istället, medan den barska kvinnans ilskna blickar brände mig i nacken. Fem minuter senare är jag på väg till ett bord med min lunchmat och kollegorna i släptåg när jag känner någon trycka sin bricka i ryggen på mig. Strax tränger sig ett litet ilsket knyte bryskt förbi mig med orden "flytta på dig, jävla häxa! Annars får du också karma!" (sic!)
Slick: Men lugna ner dig, jag har inget intresse av att..
Kvinnan: HÅLL KÄFTEN SÄGER JAG!! JÄVLA IDIOT! HÄXA! BITCH!
Slick, med en trött suck: Jag tror det är dags för dig att byta tampong nu.

Jag väljer att tolka hela episoden enligt mina vanliga karmaregler. Det här var återbetalning för alla tonårs-hissy-fits jag slängt genom åren - nu fick jag tillbaka. Med besked!

En liten grej. Som egentligen är stor.

2009-11-19T13:45:00.003+01:00

Eftersom att ha jobbat hårt för pengarna (så hårt för pengarna) har jag ju inte hunnit läsa mina favvobloggar på länge (30+! Prankmonkey! Lilla Duktig!) så det här har säkert formulerats skarpare, smartare och intill uttjatandets brant, men det skiter jag i:

Vellinge. Mitt hat över dessa obildade, snåla, inskränkta, motbjudande minusposter känner inga gränser. Jag får impulsen att sparka hårt på något så fort jag ens ser namnet i skrift. Jag vill sätta varenda hjärndöd skåning som sitter och muttrar över att "ingen minsann frågade mig om jag ville hjälpa små flyktingbarn" i flyktingläger i Sudan. Sedan vill jag att sudaneserna ska slänga ut dem med orden "ingen frågade oss om vi ville hjälpa inskränkt white trash".

Jag är från ghettot. Ingen frågade min lilla kommun om vi ville ta emot mer flyktingar från Irak under sex månader än hela USA gjort under tre år. Läs det igen. Min lilla kommun har tagit emot fler flyktingar än HELA USA. Det känns. Ekonomin är i botten. Kriminaliteten är på toppen. Och ännu fler flyktingar kommer.

Därför känns det extra personligt, och extra rosenraseriframkallande, att höra dessa dryga svin sitta och gnälla över sin andel flyktingar. Och veta att gnäller de tillräckligt mycket kommer de säkert slippa. Så min kommun får ta på sig att hjälpa även dem.

Vi ska hjälpa. Vi ska ALLA hjälpa. Vi ska DELA på ansvaret för de flyktingar som kommer till Sverige och vill bygga upp sina liv. Vi ska definitivt inte acceptera att ett gäng skånska grisar sitter och jäser i sina mexitegelvillor och vägrar upplåta ens en halv spettekaka. As.

Var i helvete är Slick?

2009-11-19T12:09:00.002+01:00

Ja, var har jag varit? Jag har varit på jobbet.

I oktober fakturerade jag 252 timmar. November är knappast en slackmånad heller. Med så litet tid utöver jobb och sov kan jag näppeligen väntas snappa upp aktualiteter att irritera mig över på bloggen också.

Däremot har jag ägnat omotiverat mycket tid åt att försöka räkna ut vad min faktureringsbaserade lön kommer bli framöver, samt att fördela eventuellt överskott på skor, resor och annat roligt. Som en iphone, till exempel - den jag just impulsköpte på macoteket. Eller att gå loss på manikyr, ansiktsmask och fotmassage samtidigt som jag klippte mig sist.

Någon liten fylla kanske jag kostat på mig under den här perioden också. Med tillhörande fyllehistorier att dela för er.

Nå - jag är inte död, jag har inte slutat blogga. Jag har bara varit lite kapitalist för en stund.

Alas, nu öppnar råttorna truten igen

2009-10-19T12:29:00.002+02:00

I dagens Aftonhora har Jimmie Åkesson, partiledare för SverigeDemokraterna, skrivit en debattartikel. Sådant måste givetvis premieras på Slicks eget lilla vis: omedelbar dissekering och analys. Således:

Det går åt helvete för Jimmie redan i första meningen när han springer vilse i sin egen logik. Han menar på att det här med mångkulturen enbart finns i "den postmoderna, oikofoba västvärlden" (sic!). Ja, vad trodde du annars Jimmie? Det säger sig väl självt att pygméerna i amazonas djungler näppeligen utsatts för så många andra kulturer att de blivit multikulti. Det är invånare i i-länder som har råd att flyga härsan och tvärsan och det är mellan i-länder alternativt till i-länder de största befolkningsförflyttningarna sker. Ni vet, sådant som borgar för just ett mångkulturellt samhälle. Huruvida hela västvärlden sedan är oikofob och således, enligt Jimmie, skäms för västvärlden och istället känner stolthet för... Tjetjenien? Botswana?, det är så korkat att jag inte ens tänker kommentera det.

Sedan följer lite lättsmält och låghalt resonerande kring religion och vilken av dem som är "bäst" enligt Jimmie. Kristendomen är "bättre" än islam eftersom den innehåller ett "allmänmänskligt kärleksbudskap" via Nya Testamentet. Efter det lite information om hur snabbt islam växer i Europa och Sverige, främst på grund av att det flyttar hit fler muslimer (Slicks kommentar: Duh. Vad fan trodde du - att muslimer skulle flytta hit UTAN att antalet muslimer skulle öka?).

Slutsatsen som Jimmie till slut drar är att "detta" är vårt största utländska hot sedan andra världskriget. Vad "detta" syftar på är väldigt oklart, men jag gissar att det är den ökande mängden muslimer i samhället. Jimmie har all rätt att vara orolig för det - vem som helst får vara orolig för vad som helst, och en gång träffade jag en tjej som hade fobi för tvättmaskiner. Dårar finns överallt. Jag behöver inte hålla med, men är beredd att låta dig vara en dåre ändå.

Vad jag däremot undrar är hur Jimmie tänkt få till detta rent praktiskt? Det är en sak att skriva en debattartikel där vedertagna sanningar blandas med overifierade resultat från "studier" för att vinkla verkligheten så den går hem hos de svenska smygrasisterna i Vellinge (redan Bert Karlsson var ju duktig på det), men en helt annan att dra den här tanken hela vägen. Ska utövandet av islam förbjudas i Sverige? Det är omöjligt. Då måste vi förbjuda samtliga religioner. Ska vi stoppa invandringen av muslimer, så det i alla fall inte kommer några fler? Fine. Det bryter mot varenda konvention vi någonsin undertecknat i FN och EU, och kommer säkert fungera i hela två veckor innan varenda muslim lär sig Fader Vår utantill för att visa hur "kristna" de är för immigrationsmyndigheten. Med all rätt. Och hur ska vi göra med de svenskfödda muslimerna? De blonda och blåögda som ser så förrädiskt fosterländska ut? Allt det Jimmie tycker är fel är omöjligt att göra något åt utan att bli en fasciststat, vilket gör Jimmies debattartikel till inget annat än en treårings onyanserade gnäll över att tvingas gå och lägga sig.

Då har jag inte ens tagit med de uttalanden som är lögn och förbannad dikt; samma uttjatade slentrianfördomar som rabblas i snart sagt varje smygrasists trötta litanior: "Sverige har flest våldtäkter i Europa och det är mest muslimska män som våldtar." Sverige har flest anmälda våldtäkter i Europa, vilket troligen beror på att fler kvinnor anmäler i Sverige. Jämför med machokulturen i ex Spanien, tror du fler eller färre kvinnor blir våldtagna där? Tror du definitionen av våldtäkt är samma? Dessutom finns ingen, ingen, statistik som visar fördelningen per religion för våldtäktsmän. De två meningarna är utöver det självmotsägande - antingen är muslimska män överrepresenterade i våldtäktsstatistik och då borde länder med fler muslimer än Sverige ha fler våldtäkter, eller så har Sverige flest våldtäkter och då kan det inte bero på muslimerna som det ju finns fler av i andra europeiska länder. Logik, för i helvete! Hur svårt ska det vara?

Och det är där någonstans hela artikeln tappar trovärdighet. Inga lösningar presenteras på det inbillade problemet, och påhoppen placerar effektivt Jimmie bredvid dem han attackerar. För var någonstans finns det allmänmänskliga kärleksbudskapet i Jimmies text? Var finns stoltheten till det egna landet? Jimmie positionerar effektivt sig själv som en troslös oikofob, vilket gör debattartikeln till en övning i självinvalidering. Grattis Jimmie.

Skitmyndighet

2009-10-09T15:32:00.002+02:00

Det Stora Företaget där Slick arbetar ibland har, som så många andra stora företag, en parkeringsplats i anslutning till huset. Det är en asfaltsplätt utanför entrén bara, utan parkeringsvakter eller sådant. Inget konstigt med det. Där får anställda parkera med tillstånd, men eftersom platserna är begränsade får inte konsulter stå där. Inte så konstigt det heller.

Nyss damp följande information ner hos de anställda på Det Stora Företaget:

Skatteverket avser att förmånsbeskatta de som parkerar på parkeringsplatsen. Därför krävs att man registrerar sig varje gång man parkerat på asfaltsplätten, så kommer regelbunden uppföljning och förmånsbeskattning ske, med 20-någonting kronor per dag.

Men för i helvette! Det krävs ingen matematikprofessur för att inse att kostnaden för att kontrollera, reglera, följa upp och sedan beskatta alla dessa anställda vida överstiger intäkterna Skatteverket skulle få från beskattningen - och det är utan att räkna in kostnaden för att registrera och sammanställa underlaget som Det Stora Företaget måste stå för. Så vad Skitmyndigheten lyckats med i detta fall är alltså att ta något som var gratis, fungerade utmärkt och inte gav några intäkter till någon eller medförde kostnader för någon och sett till att det numera är dyrt att administrera, dyrt att använda och medför ökade kostnader för Skitmyndigheten.

Finns det ett övre IQ-krav för att j0bba på Skatteverket? Ingen får vara smartare än, säg, en fiskmås? Någon annan förklaring kan jag då rakt inte hitta.

Skitprodukt

2009-10-09T14:35:00.003+02:00

Slick jobbar som en gnu (udda talesätt det där. Gnuer har aldrig slagit mig som varande överdrivet arbetsamma) så bloggandet får stå tillbaka. Shit happens.

Men ibland tar frustrationen över skräpapplikationer på Det Stora Företaget överhanden, och någonstans måste jag avreagera mig. Lotus Notes, t ex. Vilken skitprodukt! Varför ett företag skulle välja att använda Notes för mail istället för, säg, Outlook är mig fullständigt främmande. Låt mig ta ett exempel:

Min kollega ska följa med mig på ett möte. Jag kan inte vidarebefordra mötesinbjudan till henne. Det FINNS inte någon vidarebefordra-knapp. Möjligen kan jag "delegera" mötet till henne, men vi ska ju gå båda två!
Jag var tvungen att göra en skärmdump av min möteskalender för att ge henne informationen.

Läs det igen. En skärmdump. Av ett mail. För att det inte finns någon VB-knapp.

Lotus Notes - jag hatar dig med elden hos tusen solar.

Till alla er som tycker Anna Anka är "rätt skön"

2009-09-28T09:28:00.003+02:00

Det har varit en väldig storm-i-vattenglas-feeling kring denna minuspost i mänsklighetens redovisning. Slick kände först att skitsamma, bimbos som dansar en sommar är det gott om och mister vi en står det två bakom och vill ta plats istället. Jag tänkte så, ända tills i övrigt intelligenta människor runt omkring mig började yttra saker som "det är ju uppfriskande med någon som säger vad de tycker", "hon är en skön tjej med gullig skrattrynka på näsan" och värst av allt: "hon är faktiskt ganska vettig".

Nu gör vi som vi brukar här. Vi benar ut det hela. Först och främst - det är inte Annas livsval det nödvändigtvis är något fel på. Alla gör väl som de vill, och vill Anna vara lyxhemmafru är det givetvis upp till henne och näppeligen något att diskutera om man vill komma någonvart. Det är åsikterna som är uppåt väggarna obehagliga:

Anna Anka: "Här håller inte mammorna på och tjatar på sina döttrar om utbildning och om att gå till college, utan om att hitta en idrottskille eller en kändis! Är det inte underbart?"

Slicks kommentar: Nej. Det är att säga till sin dotter: "Det där du har mellan axlarna, det är bara till för att sminka och för att dina framtida pojkvänner ska ha ett extra hål att stoppa kuken i." Hur är det underbart? Delar Anna Anka och jag ens samma ras?

Anna Anka: "Det var så skönt att komma till ett land där män vet hur man beter sig mot en kvinna. Här tar männen hand om allt det ekonomiska, allt annat är en förolämpning mot både kvinnan och mannen i förhållandet."

Slicks kommentar: Men för i helvete! På vilket sätt förolämpar jag män när jag betalar mina räkningar? Om inte jag betalar räkningen, vem ska då göra det? Inte Anna Anka, hon vet ju uppenbarligen inte hur man gör. Och visst, jag är singel, men på vilket sätt förolämpas min pappa när mamma betalar trängselavgifterna på sin egen bil? Förklara det!

Anna Anka: "Amerikanska män vet hur man uppvaktar en kvinna. De är väldigt romantiska och köper dyra presenter."

Slicks kommentar: I Anna Ankas pyttelilla värld (procentuellt sett) fungerar det säkert så. Men överlag har jag svårt att tro att amerikanska män köper dyrare presenter än andra (varför det nu helt plötsligt skulle vara ett kriterium) med tanke på att USA har fler fattiga procentuellt sett än många andra länder. Vad är oddsen för att white trash Billy-Bob kommer hem med en diamantring till Sue-Linda och de åtta tandlösa jubelidioterna till ungar i trailern? Astronomiska, skulle jag säga. Det här är inskränkt, korttänkt och visar på häpnadsväckande brister i hushållet Ankas omvärldsbevakning. Eller med mindre ord: Fullständigt urblåst.

Anna Anka: "Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet. En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter. Amerikanska pappor lagar inte mat och stryker inte, de jobbar och försörjer sina familjer."

Slicks kommentar: Min chef jobbar och försörjer sin familj - och han är en jävel på att byta blöjor. Min pappa jobbar och försörjer sin familj - och lagar en saltimbocca som smälter i munnen. Majoriteten av alla män jag ser runt mig jobbar och försörjer sin familj utöver att hjälpa till hemma. Svenska män kan göra allt (obs. ironi.) vilket såklart gör Anna Anka med sin amerikanske enfunktionsman väldigt avundsjuk. Cue denna genomskinliga "surt sa räven"-diss. Uttalandet lider dessutom av samma omvärldsbevakningsbrister som det ovanstående, med tanke på hur många hushåll med två heltidsarbetande föräldrar som finns även i USA - bevisligen finns även där män som gör både och.

Anna Anka: "Om du anställer någon i Sverige ska du ha utbildning och vara kvalificerad. Här är det illegala mexikaner som gör jobbet. [...] Jag tar hand om dem och ser till att de bor i bra områden nära jobbet så att de slipper sitta i bilköer. Jag skickar de på semester och ser till så att deras familjer har det bra."

Slicks kommentar: Det här är säkert jättebra för Anna Anka. Hon bara behöver ringa immigrationsmyndigheten när en trädgårdsmästare kör över foten med gräsklipparen - hej presto har mexikanen skeppats tillbaka till Tijuana, fattigdom och sannolik blodförgiftning i foten och Anna är fri att hämta upp en ny mexikan från parkeringen utanför amerikanska ByggTema. Inget strul med jobbiga sjukförsäkringar, inga obehagliga fackförbund som vill att alla ska ha drägliga villkor på jobbet, bara Anna och hennes icke engelsk-talande mexikanska slavar. Det spelar ingen roll om så Anna vore Moder Fucking Theresa i havandena med sina anställda - all makt och inget ansvar ligger hos henne. Det är inte bra för någon, utom just Anna.

Så. För att avsluta. Det här är inte en jämnställdhetsdebatt. Det här är inte en debatt om hemmafruns vara eller icke vara. Det här är avskyvärda åsikter som är väldigt svåra att försvara utan att tappa såväl karmapoäng som allmän medmänsklighet. Jag är helt för att alla får uttrycka vilka åsikter de vill, men är vi, svenska folket, så helt ute och cyklar att vi tycker de här åsikterna är "rätt sköna"? "Ganska vettiga"? Har vi inget kvalitetsfilter överhuvudtaget på vilka vi väljer att ge extra mycket uppmärksamhet åt? Eller tycker vi, överlag, så här?

För att citera Kjell Bergkvist: Jag skäms. Jag sitter här och skäms.

Snackar snacket, går gången

2009-09-23T14:22:00.003+02:00

Slick gillar människor som gör sin röst hörd, som står upp mot orättvisor och visar civilkurage. Vem gör inte det? Dessutom ogillar jag aktivt de som gör tvärtom, de som viker undan med blicken när ett gäng ungdomar terroriserar en bunden hund eller sitter tysta när grannskapets rasistsvin vill hindra invandrare från att köpa villa på gatan för att inte "sänka husvärdet". Ni är alla ryggradslösa töntar. Men vad jag tycker spelar mindre roll eftersom det är handling som räknas, inte tanke, och när Slick är inblandad blir det ofta en jäkla massa handling. Mindre tanke.

Scen: Slick, Dirren, Ekonomitjejen och resten av gänget som på regelbunden basis gör livet osäkert på krogen har varit ute och svirat hela kvällen. Kvar på klubben är nu bara Slick och Dirren, ingen av oss med styrfart. Det är dags att runda av, säga hejdå och kliva hemåt. Kön till garderoben är som vanligt kaotisk och är inte ens en kö längre, bara människor som trycker sig framåt och vilt viftar med brickorna. Dirren står vid ena sidan och väntar, Slick vid andra sidan någon meter därifrån.

In genom entrén kliver plötsligt CoolaKillen. Det är en typ Slick känner väl från uppväxten i ghettot - han är aggressiv, känner alla vakter, har ett posse fullt med kusiner och bryllingar som har hans rygg och backar inte för någon. CoolaKillen knuffar och slår sig fram till disken och alla runt omkring ramlar till golvet eller flyttar på sig utan knot - de vill ju inte ha stryk. Alla utom Dirren vill säga, som definitivt inte växt upp i ghettot. Dirren knuffar tillbaka (egentligen: vägrar flytta på sig), vilket såklart gör CoolaKillen rosenrasande. Det läskiga med CoolaKillen och hans gelikar är förstås att smockan som ligger i luften nu lika gärna kan bytas ut mot en stilett eller en pistol helt utan förvarning, vilket alla runt garderoben är väl medvetna om.

Utom Slick då, som är i fyllestadiet "oslagbar och bäst i världen". När jag ser CoolaKillen mucka med Dirren borde jag ha tänkt "Dirren är tre gånger så stor som jag, dubbelt så stor som CoolaKillen, nyktrare än oss båda och man. Han fixar det här fint. Jag är den lägsta existensformen för CoolaKillen (blond tjej), helt utan muskler och på vingliga fylleklackar. Jag borde stanna utanför."

Istället tänkte jag bara: "Rör inte min kompis!" och lät resten gå på reflex. Jag slängde mig mellan Dirren och CoolaKillen (i det här läget var Dirren alltså "täckt" av ett styck skitfull blondin som räckte honom till bröstet, med högklackat. Det måste känts tryggt), knuffade CoolaKillen med båda händerna och skrek med min bästa ghettosvenska:
"Vafan håller du på med, idiot?! Stick härifrån, jävla tönt!".

CoolaKillens min gjorde nästan hela grejen värt det. Medan han stapplade ett par steg bakåt från knuffen registrerades chock och förvåning - var kom blondinen ifrån, varför snackar hon ghettosvenska, och knuffade hon mig just? Sedan återfick han balansen, ögonen svartnade och näven knöts - en ordentlig käftsmäll var på väg, addressat Slick.

I det läget ingrep vakterna. Det är en sak att lappa till en kille som Dirren, en sån händelse går att arkivera under "shit happens", men ingen klubb värd namnet vid Stureplan vill att CoolaKillen ska misshandla en tjej i entrén oavsett hur Cool han är. CoolaKillen blev omringad av vakter, Dirren och Slick eskorterades till sidan och våra jackor hämtades med expressfart. Slutet gott, allting gott.

Ja, jag vet att jag kunde åkt på stryk. Ja, jag vet att han lika gärna kunde dragit kniv. Ja, jag vet att jag näppeligen skulle varit till någon praktisk hjälp för Dirren om det faktiskt blivit slagsmål. Men jag vet också att om jag inte hoppat emellan som en suicidal lämmel hade Dirren säkert åkt på en smäll innan vakterna brydde sig om att ingripa, och att anledningen till att Riccardo Campogiani aldrig blir äldre än 16 år är för att alla tänker, ingen reagerar. Ibland är det läge att göra, inte tänka, och ärligt talat ser jag hellre att CoolaKillen-typerna åker dit för att ha gett mig stryk än jag låter dem gå på nästa tjej, som lika gärna kan vara en ensamstående tvåbarnsmorsa.

Så det så.

Ren, naken, isande kall fasa

2009-09-20T12:45:00.003+02:00

I torsdags gick Konsultbolagets årliga jättebaluns av stapeln. Vi bjuder in 100 % av vår omsättning till kontoret och ägnar största delen av de närmaste fyra timmarna åt att byta ut allt vatten i deras kroppar mot bubbel. Sedan lutar vi oss tillbaka och ser vad de hittar på (en hel del, har det visat sig genom åren. Men vad som händer på Festen stannar på Festen, precis som vad som händer i Vegas. Tack gode gud för det).

I fredags var Slick därmed inte på topp. Jag stod inte och hängde på låset till Det Stora Företaget med klar blick och rosor på kind direkt. Förutseende som jag lite då och då överraskar mig själv med att vara hade jag tagit semester, men var trots det tvungen att åka in vid lunchtid för ett möte. Förmiddagen spenderades på soffan med starkt kaffe, mycket vatten och isblåsa på huvudet men vid halv ett klev en dämpad Slick in i bilen och åkte till jobbet.

Halvvägs dit händer det. För första gången i min snart tioåriga körkortskarriär står en polis i körbanan och vinkar in Slick till sidan. Det är nykterhetskontroll. Idag av alla dagar.

Låt mig sticka in med en liten passus här: Jag är inte en person som tycker det är ok att köra berusad. Men jag vet också att jag och många andra med mig då och då har satt sig i bilen dagen efter fast vi är medvetna om att vi balanserar på det berömda, och att en timme eller två till i sällskap med vatten och kaffe antagligen inte skulle skada. Det är inte ok. Men det har hänt. Tillbaka till storyn.

I det här ögonblicket, när jag har kört in vid sidan och väntar på att polisen ska komma och kolla körkort och be mig blåsa, rusar en hel del tankar genom huvudet på mig. Jag är nästintill panikslagen av skräck. Jag har resignerat inför faktumet att nu kommer det bli böter och kanske inte ens ett körkort längre, och inser förstås att det är inte mer än jag förtjänar. Jag försöker tänka tillbaka på när jag drack sista drinken men inser att det är meningslöst då jag i min fasa inte för mitt liv kan komma ihåg hur lång tid det tar att bli av med alkoholen. Jag förkastar idén om att fly genom att gömma mig bakom en buske eftersom buskaget är för litet för att dölja hela bilen och det antagligen inte skulle hjälpa mitt fall om jag krypkörde upp i rabatten. Men det som skrämmer mig mest är samtalet jag obönhörligen måste ringa om ett litet tag, det som kommer börja ungefär så här:

Slick: "Hej pappa. Jo, det har hänt en grej..."

Så kommer polisen. Ung. Snygg. Glittrande intelligenta ögon. Slick piggar på sig och känner att va fasen, det kanske inte är så illa det här, tills jag inser att jag själv är:
- Illaluktande
- Attraktivt rosselhes från att ha sjungit sommarplågan "barappapapapa"-låten hela natten
- Osminkad bortsett från gårdagens mascara, nu mystiskt placerad under ögonen
- På väg att få en karma-käftsmäll medelst nykterhetskontroll som kommer knocka mig in i nästa vecka.

Så jag får blåsa. Polisen tittar länge på den lilla displayen. Han ser allvarlig ut. Han pratar lite i sin lilla walkie-talkie-grej vid axeln. Slick kissar nästan på sig av skräck. Polisen tittar på mig, ler och säger:

- Jaha, det gick ju utmärkt detta! Varsågod att åka iväg och han en fortsatt trevlig dag!

Den lättnaden, mina vänner. Bättre än sex. Ibland, bara ibland, kan man balansera på rätt sida av det berömda. Resten av dagen pendlade jag mellan överväldigande tacksamhet (yttrande sig i slumpmässiga försök att betala tillbaka Karma vilket bland annat ledde till att en tiggare på Götgatan helt plötsligt hade råd med en hela Explorer), översvallande löften till ingen om att aldrig någonsin vänta kortare tid än 24 timmar innan jag sätter mig i en bil efter att ha druckit samt benhård tro på min egen förmåga och uppenbarligen skyhöga personliga karmapoäng. "Jag är teflon, skit fastnar inte på mig! Slick äger er alla stenhårt!" kan möjligen ha hojtats över söders takåsar framåt kvällningen. Det vet jag inget om.

Öppen fråga

2009-09-16T13:28:00.002+02:00

Finns det någon där ute som tycker att Anna Anka är något annat än en avskyvärd, patetisk, bortskämd, värdelös elitist utan något som helst existensberättigande? I så fall, hur tänker ni där?

Yttrandefrihet - din förbannade skyldighet

2009-09-16T11:43:00.003+02:00

Jag har åsikter om saker och ting, det måste jag tillstå. Jag ändrar mig hela tiden och omvärderar, utvärderar och diskuterar med andra, jag är kontroversiell, tillrättalagd, nydanande och bakåtsträvande i en enda röra, men jag har alltid, alltid, någon form av åsikt. Som jag ventilerar. Högljutt.

Tur för mig då, att jag lever i ett land som värderar yttrandefrihet såpass högt. Här i Sverige är den närmast helig och skall så vara, men då och då blir jag lite orolig över tillståndet i det avlånga landet Falukorv. Yttrandefrihet är nämligen inte bara vår rättighet - för att det skall fungera måste yttrandet vara obligatoriskt.

Om alla fritt ska kunna yttra allehanda åsikter, vare sig de är avskyvärda eller inte, måste motargumenten också komma från alla. Det håller inte att släppa Sverigedemokrater, förintelseförnekare, Livets Ord-evangelister och annat pack fritt i det publika och privata rummet och samtidigt lägga hela bördan av motargumentering och nedskjutning på den berömda "någon". Det är ditt ansvar att uttrycka din avvikande eller medhållande åsikt. Det är ditt ansvar att se till att ditt eget sätt att se på saken kommer fram, även om du råkar tycka "som alla andra" (jag lovar dig, det gör du inte. Det gör ingen). Om någon säger något som du inte håller med om är det ditt ansvar att säga nej, inte någon annans.

Är du en av dem som tänker "Någon borde stå upp mot den där Sverigedemokraten som delar ut lappar i porten. Jag vill inte för han är så obehaglig / jag orkar inte / jag har inga bra argument"? Då är du delansvarig för att det, t ex, verkar som om hela södra Sverige är befolkat av rasistsvin som helst skulle kasta ut varenda människa med mörkare hudfärg än en engelsman med solbränna. Jag tror inte att det är så. Jag tror det finns en väldig diversifiering av åsikter i, säg, Vellinge - de är bara lika tysta som du. Och ingen av er förtjänar yttrandefrihet.

Lite lågnivå-höhöhö

2009-09-15T17:25:00.000+02:00

DN skriver om att de många gifterna i vanliga plastsandaler kan störa reproduktionsförmågan. Slick anser att det faktumet är redundant - har man så vidrigt fula pjuck som Crocs på sig förtjänar man inte att få ligga överhuvudtaget, så eventuell ägg/spermiekvalitet torde vara av underordnad betydelse.

Dagens bästa citat

2009-09-15T11:59:00.001+02:00

Saxat ur diskussion med vännen DiplomatPojken, lika ateistisk som jag, om varför vi tycker det är riktigt jäkla onödigt att springa runt och tro på "Gud":

"Because Slick - grownups don't need invisible friends."

Nuff said.

Fashionisten up in da hood

2009-09-11T10:44:00.002+02:00

Scen: Typisk företagsevent-restaurang typ Wallmans
Karaktärer: Slick, kollegan Fashionisten och vår konsultsäljare Hallicken tillsammans med några kontakter från Det Stora Företaget.

Det vankas bjudmiddag för kunden, något som sker då och då när
a) Hallicken vill se till att vi får vara med på nästa projekt också,
b) kunden sett lite smågrinig ut ett tag eller
c) Slick och Fashionisten tycker det varit för lite drinkar på sistone (mycket, mycket vanlig anledning).

Fashionisten är en trevlig man som helt klart inte växt upp på fel sida av järnvägsspåren. Han har inte skolkat från lektionerna för att driva runt med sina homies, direkt - vilket Slick, ghetto biatch i ett tidigare liv, tenderar att glömma bort ibland. Någon gång under kvällens samvaro säger Fashionisten något riktigt klyftigt.

-WORD! hojtar Slick glatt och småberusat, samt slänger fram sin knytnäve över bordet för att dunka knytnäve. Ni vet, sådär som man gör.
I ett par sekunder stirrar Fashionisten förvirrat på den framräckta näven. Sedan böjer han sig fram, öppnar munnen och säger högt och överdrivet tydligt:
- JAAAAAA.
In i näven. Som en mikrofon.

Pandemonium. Jag och resten av bordet garvar läppen av oss. Fashionisten ser glad men lätt oförstående ut. På frågan om vad, egentligen, han trodde var tanken med den framräckta näven var svaret obetalbart roligt och samtidigt väldigt förståeligt:
- Jag trodde det var det som menades med det där "talk to the hand".

Slick gör sig populär

2009-09-07T14:47:00.003+02:00

På Det Stora Företaget spenderar Slick sina dagar med att sy ihop ett gäng osorterade utvecklare, arkitekter, tekniker och andra tomtar och troll och få dem att springa åt samma håll samtidigt, vilket alla som någonsin prövat vet är nästintill omöjligt. Men jag försöker. Efter åtta (!) veckors pillande och strulande har nu servervättarna nere i källaren äntligen puttat fram tre små servrar till Slicks projekt, efter att jag varit där och hojtat, ryat, bönat, bett och mutat alla jag kan få tag på.

Någonting säger mig dock att varken jag eller mitt projekt är särskilt populära där nere i kulvertarna längre. Beskåda de översatta namnen (från latin) på de servrar jag fått mig tilldelad:

Tuberkolos
Borrelia
Emfysem

Slutligen ska informationen från dessa servrar hamna på Kenny. Som i "Oh my God, they killed...". Nämensatte... det är väl inga konstigheter.

Rör inte min fysiker

2009-09-06T11:45:00.002+02:00

En av Slicks absoluta favoritförfattare, Simon Singh, skriver om fysik och matematik på ett väldigt lättillgängligt sätt. Jag rekommenderar både Fermats Gåta och Big Bang för den som är intresserad av att fatta lite mer om hur världen hänger ihop och hur det här med logiska resonemang fungerar. Hans senaste bok, skriven tillsammans med Edzard Ernst, professor i komplementmedicin i Exeter, är den debattbok som granskar hela den vilda flora av alternativmedicin som finns därute. De flesta får sig en känga - spikmatteivrare, kiropraktorer, homeopater, reikki-helare och allsköns övriga träsktroll.

Englands kiropraktorer blev inte glada, kan vi säga. British Chiropractic Association uppskattade näppeligen att bli ifrågasatta om varför de hävdar att kotknackande kan bota allergi, astma och spädbarnskolik utan en gnutta vetenskapliga bevis, men istället för att svara med de efterfrågade bevisen (hävdar de att de kan borde de ju rimligen ha bevis för det påståendet? Eller hittade de kanske bara på, som vilken new-age-flummare som helst? NÄMEN så otippat!) valde de att stämma Simon Singh för förtal.

Och det är just det draget som gör att de får en heltidsfiende i Slick. När en vetenskaplig teori ifrågasätts är aldrig lösningen att stämma den som ifrågasätter. Lösningen är förstås att presentera motbevis och öppna upp för diskussion. Släpps "stämma för förtal"-mentaliteten in i vetenskapsvärlden kommer mänsklighetens framgångar tvärstanna - Einstein skulle blivit ruinerad av advokatkostnader för att han presenterade motbevis för Newtons gravitationsteorier, nobelpristagaren Richard Feynman likaså för att han till viss del motbevisade Einstein med sin kvantumelektrodynamikteori och Lee Smolin för att han ifrågasatte strängteorin.

Alltså - om pseudovetenskapen vill bli av med pseudo-prefixet får de presentera vetenskapliga bevis istället för att gömma sig bakom advokater. Slick gör som Stephen Fry, Ricky Gervais, Rickard Dawkins och många andra - skriver under uppropet för att hålla förtalsstämningar utanför vetenskapen. Gör det du med.

Tacksamhet

2009-09-04T09:39:00.002+02:00

Esko Kiesi, numera fd Audi-chef i Finland, har fått foten efter att han (bland annat) droppat följande guldkorn i en intervju: "Jag kan inte förlåta en kvinna som självförvållat blir fet."

Esko ska vara själaglad över att han bor i Finland. Hade han bott i Sverige hade han inte bara fått foten - han hade haft Slick, en gag ball och två stora svarta män vid namn Bubba väntades i vardagsrummet på honom när han kom hem.

Squeal like a pig, you fat bastard.

Mamma ska på krogen, du får dia pappa

2009-09-03T07:56:00.000+02:00

Jag har inga problem att hitta argument för att inte yngla av mig. Min biologiska klocka har inte kickat igång alls och min livmoder skrynklar ihop sig i panik när jag ser spädbarn på stan, jag kan inte hålla liv i en krukväxt och ringde mormor för att fråga hur man gör när man kokar potatis (ska den i direkt, som med ris, eller ska den i när det börjar koka, som med pasta? Valid fråga!). Dessutom kan jag inte komma från att livet som mammaledig ter sig outhärdligt tråkigt, och känner jag mig själv rätt skulle jag rymma till Las Vegas vid första bästa tillfälle.

Därför känns det rätt bra att det här med barnhantering blir lite mer jämlikt. Om jag mot förmodan skulle råka bli på smällen med den ännu oidentifierade Mannen I Mitt Liv kan jag rymma till Vegas utan dåligt samvete, trygg i förvissningen om att ungen får käk ändå. Strålande tider!

Women in IT

2009-09-02T17:40:00.002+02:00

Klockan 16:45 försvinner den sista kollegan från Det Stora Företaget - och nu får jag jobba ostört. Möjligen lyckas jag producera något användbart innan morgondagen tar vid med dumma frågor, statusmöten, ständiga avbrott och lätt irritation över halvtimmeslånga "fikapauser" 45 minuter efter att lunchen tagit slut - inslag som gör utvecklingen av ett enkelt flöde till en mental hinderbana av Kafka-esque karaktär.

Om jag inte speglar mig i backup-CDn för länge då förstås.

Men lägg ner nu, Kleerup

2009-09-02T09:33:00.004+02:00

Någon sorts house-DJ har gjort en intervju med Cafélookaliken King (färre tuttar, mer kissnödigt Stureplans-mode), på fyllen. Inte helt intelligent. Uttalandena blir som de blir, obetänksamma och rätt kontroversiella. Bl a uttalar sig DJ-vätten om att han och hans musikkollektiv minsann drogar både hit och dit, men inte snackar om det. Därför stör han sig på Kleerup som tagit på sig rollen som "någon sorts drogambassadör". Kleerup kan "sticka upp sina droger i röven" är budskapet från DJ-vätten.

Redan här är det väldigt, väldigt roligt. Människor som onyanserat uttalar sig berusade till journalister borgar alltsomoftast för stor humor. Men det är Kleerups svar, via Aftonblaskan, som verkligen kittlar skrattnerven - för karln har gjort en kovändning i klass med Birros "jag hatar att vara exploaterad kändis, så vill ni göra hemma-hos-reportage hos mig?"-utspel.

"Jag var tvungen att reagera, jag måste värna om min integritet", menar Kleerup. Samt att han flyttat till Göteborg nu, och därför "inte förtjänar det här". Logiken i det uttalandet är inte helt solklar (031-or förtjänar inte beskyllningar?), men framför allt är det skrattretande löjligt att komma och hojta om integritet när man kritiserat drograzzior, skällt på Niklas Strömstedt för att han inte är en galjonsfigur för knark, suttit mitt i ett triangeldrama med Gynning och Rosing samt talat ut om sitt inre mörker - och gjort allt detta i fyrfärgstryck i skräptabloiden Aftonblaskan.

Det är så dags att börja hojta om integritet och vad han förtjänar när de uttalanden Kleerup gjort kommer tillbaka och biter honom i paketet. Håll snattran nu, Kleerup!

Eller förresten, gör inte det. Gör en ny intervju istället, där du talar om "ditt nya liv" och poserar för bilder där du lagar organisk bebismat på gasspisen i Majorna-lägenheten. Jag kan behöva ett flatgarv till.

Male bonding

2009-08-26T09:07:00.003+02:00

Öppen fråga till alla er med en Y-kromosom: Varför kan inte män krama varandra utan att göra den obligatoriska jag-är-inte-bög-rygg-klappen? I somras gjordes till och med ett någorlunda vetenskapligt, om än hyfsat alkoholindränkt, försök till empirisk kunskapsinsamling på ämnet. Dirren och hans gode vän försökte medvetet krama varandra UTAN att ryggklappa. De fick ta i med all sin viljestyrka för att inte högerlabben skulle börja studsa på den andres skulderblad. Efter några sekunder blev situationen outhärdlig för båda. Ett snabbt skutt bakåt och ett gemensamt "uuääääähhh!" med tillhörande rysning. Bådas efteranalyser var rörande eniga och löd ungefär "Obehagligt. Lite snuskigt. Klar devalvering av manligheten."

Det är lite kul, det där. Utmaning till er manliga Slick-läsare: Krama din killkompis utan ryggdunk idag! Notera hans, och din reaktion. Återrapportera, please. Enquiring minds want to know.

Till sist, en högst okonventionell privat shout-out: Andras chefer spenderade söndagkvällen i TV-soffan. Slicks Dirren spenderade den med att vara den förste i världen som sabrerar en champagneflaska på toppen av Mt Blanc - med en ishacka. RESPECT!

Cynisk reflektion

2009-08-24T14:29:00.002+02:00

På det stora hela känns det rätt bra att vara en cynisk, småbitter misantrop. Dock:
Jag kommer ihåg när Patrik Sjöberg hoppade 2,42. Då var jag ung och naiv, och det var rent allmänt oförfalskad glädje och jubel så till den milda grad att Tomas DiLeva (som ledde barnprogrammet Sommarmorgon då) gjorde improviserad spontankaftandans i TV-rutan sjungande "2,42! 2,42! 2,42!" Och jag dansade med, stolt och glad som bara en tioåring med ett världsrekord-by-association (Sverige kan också!) kan vara.

Nu: Usain Bolt triumfjoggar sig till medalj efter medalj. Världen jublar. Någonstans dansar en tioåring framför TVn. Kanske även Tomas DiLeva. Och allt jag kan tänka är "Undrar om han åker dit för doping inom en månad eller inför nästa stora mästerskap."

Cynism. Ibland är det bara en omskrivning för "orkar inte våga tro på något igen".

Måndagsgarv

2009-08-24T09:23:00.001+02:00

För alla oss som växt upp med Star Wars:

John Scalzi's Guide to the Most Epic FAILs in Star Wars Design

Elisabet Borsiin Bonnier bör hålla snattran nu

2009-08-21T07:30:00.000+02:00

Oavsett vad jag tycker / vem jag håller på i Israel/Palestina-konflikten är det en formulering i Elisabet Borsiin Bonniers fenomenalt urblåsta och ogenomtänkta uttalande som fick mig att resa ragg:

"The article in the Swedish newspaper Aftonbladet is as chocking and appalling to us Swedes, as it is to Israeli citizens."

Jag är, sist jag kollade, svensk medborgare. Jag är varken chockad eller förfärad över artikeln i Aftonbladet, och är det något jag avskyr så är det när människor jag aldrig träffat lägger ord i munnen på mig. Jag har därför bara en sak att säga till Bettan Bonnier:

Håll käften. Du har ingen aning om vad jag eller resten av svenska folket tycker om det här - vad vi tycker är nämligen inte homogent. Vi är nästan nio miljoner, smulan! Trodde du verkligen att vi alla tycker samma sak? Så klart du inte gör. Är du så feg att du inte vågar stå för dina egna åsikter utan istället gömmer dig bakom "svenska folkets" påstådda syn på saken, då har du inget på en ambassadörspost att göra överhuvudtaget. Vad mig anbelangar har du förverkat rätten att använda uttrycket "us Swedes" nu, din patetiskt världsfrånvända klimakteriekossa. Ta din personliga agenda och stoppa upp den i valfri hålighet. Munnen vore bra, så slipper vi höra mer från dig.

SAAB - kan du inte bara lägga dig ner och dö nu

2009-08-20T16:53:00.003+02:00

Bara en liten, liten kommentar om SAAB, Koenigsegg och Maud Olofsson:

Det är så enormt skönt att hon vägrar ge Koenigsegg statliga lån för att köpa SAAB. Ett företag som går med förlust är ett dåligt företag. Långsiktigt skapas inga jobb genom att staten håller dåliga företag under armarna med lånebidrag, det enda som händer är att skattepengar fortsätter ösas ner på samma uppenbarligen urusla produkt. En produkt ingen vill köpa till ett pris som gör att företaget går med vinst är nämligen en usel produkt, eller möjligen ett resultat av ett uselt skött företag. Oavsett vilket är det knappast något som är värt att satsa på.

Använd de potentiella lånemiljonerna/miljarderna/biljonerna till att.. tja, anställa fler lärare och sjuksköterskor kanske?

Och angående alla de som potentiellt blir arbetslösa när SAAB då oundvikligen läggs ner: Det är tråkigt, och direkt tragiskt för flera familjer. De måste kanske flytta till annan ort för att få jobb, skola om sig, ta ett jobb de är överkvalificerade för eller helt enkelt inte tycker om. De kanske inte ens lyckas få ett nytt jobb, oavsett hur mycket de söker. Det är förstås väldigt tråkigt för de personerna, men vet ni? Det är sånt som händer. Lösningen är näppeligen att ge konstgjord andning till liket, dvs fortsätta ösa pengar på ett skitföretag som inte klarar sig självt bara för att undvika att behöva ta tag i arbetslöshetsproblemet överhvudtaget.

Med statligt stöd blir SAAB inget annat än en arbetsmarknadsåtgärd, och såna har vi tillräckligt av.

Upptäckardöden

2009-08-19T16:09:00.002+02:00

Det här med "upptäckarexpeditioner" och "äventyrare" - där har vi en sysselsättning som är mer redundant och passé än en stansartjänst på Ericsson. Det mesta på klotet är karlagt. Det finns inte så jäkla mycket kvar att upptäcka nu, bortsett från möjligen längst ner på djupa havets botten.

Man skulle ju kunna tro att det inte skulle finnas så många upptäckare och äventyrare kvar då, nu när allt vi kan komma åt är uppmätt och omedelbart tillgängligt via satellitbilder här och där, men uppenbarligen är äventyrargenen ordentligt segsliten för upptäckarna finns kvar. De har bara blivit lite mer krystade och kissnödiga i sina projekt.

Eftersom fan och hans moster redan bestigit Mount Everest och hittat yttepyttesmå indianer i regnskogen är det liksom ingen grej längre att bara knata dit. Det är ingen bedrift. Ingen är imponerad. I den här branschen duger det inte att vara tvåa, du måste vara först! Så vad göra? Göra det svårare förstås! Inte bara bestiga Mount Everest, utan cykla hela vägen dit också. Samt hem, för säkerhets skull. DET har ingen gjort förut! Inte bara bestiga de sju högsta bergen i världen, utan göra det på tid också! Utan syrgas!

Det blir lite krystat det här. Det finns en gräns för hur många sätt man kan bestiga ett berg på. Missförstå mig rätt nu - jag är sjukt imponerad av människor som pallar att säg, vandra längs hela amazonasfloden, men hyllandet byts mot hånskratt när någon gör just det men barfota iförd balettkjol, bara för att vara först. Den faktiska bedriften försvinner i träsket av tomtiga PRtrick. Jag inser att de stackars äventyrarna måste hitta på de här fjanterierna för att någon ska bry sig överhuvudtaget och sponsorpengar ska trilla in, men varför bryr sig någon alls? Att gå till Kina är trots allt bara att gå till Kina - även om du gör det baklänges i brygga.

Futilt försök

2009-08-12T09:05:00.002+02:00

Crocs med bling-bling. Uttrycket "att sminka en gris" har aldrig illustrerats tydligare.

Universallösning

2009-08-11T14:44:00.000+02:00

Det finns väldigt många idioter i världen. För många. Såpass många att de hindrar resten av oss från att ta oss framåt.
Lösningsförslag: Ta bort alla säkerhetsvarningar på samtliga konsumentprodukter i hela världen. Självsanering!

Karma strikes back

2009-08-11T09:11:00.002+02:00

Det är inte mycket människokärlek i Slicks hörn av världen idag. Skadeglädje, ren och sann, finns det däremot gott om.

Ett värdelöst slöseri med syre till våldtäktsman har inte bara åkt fast - karma har sett till att han åkt dit så det stänker om det. Kvinnan han våldtog var inte bara kvinna, utan hiv-smittad också. I artikeln står att sedan våldtäktsaset fick reda på att offret var hiv-smittat "mår han mycket dåligt och kan inte äta". Så bra. Kvinnan han våldtog mår nämligen också mycket dåligt, som en direkt effekt av att ha blivit våldtagen. Henne sympatiserar jag med, förövarens olycka kan jag inte annat än gotta mig i. Det gör mig möjligen till en ytterst dålig människa, men jag har i alla fall inte våldtagit någon.

Däremot får jag av en varm och lycklig känsla i magtrakten varje gång jag tänker på den potentiellt hiv-smittade våldtäktsmannen som sitter och tycker synd om sig själv i Helsingborg. Där kan du sitta. Svinhugg går igen, asshat!

Morfar å ja

2009-08-07T11:09:00.002+02:00

Det är tidigt en junimorgon och jag är sisådär sex-sju år gammal. Jag är på torpet med mormor och morfar, en liten faluröd trästuga utan el och vatten, mitt ute i det sörmländska ingentinget bland kohagar och susande lövskog. Morfar har väckt mig och mormor fast klockan bara är halv sex på morgonen. Mormor står i köket och gör äggmackor och varm choklad, själv gnuggar jag sömnen ur ögonen och får på mig shorts, en tröja, ett par tygskor - nu ska vi ut på äventyr!

Vi tar vägen förbi utedasset, genom blåbärsriset, morfar och jag. In i skogen, full av skatter. Morfars torparbarndom, slitig och hård med ett par år på barnhem då föräldrarna inte kunde försörja alla sina barn, har gett honom en enorm kunskap om och kärlek till djur och natur och den för han över till mig i allt han gör. Morfar har lärt mig att ro, fiska (och rensa), äta stensöta och harsyra, leta svamp och göra mackorna godare genom att lägga dem upp och ner i en myrstack.

Vi går djupt in i skogen, min lilla hand i morfars stora och mina pinniga, brunbrända ben med såriga knän knatandes med små hoppsasteg bredvid morfars stadiga kliv i gummistövlar. Jag är med min morfar nästan varje dag; efter fritids spelar vi poker tills mina föräldrar slutat jobbet och på helgerna tar vi långa skogspromenader. Och nu, på sommaren - då är vi på torpet.

En bra bit in i skogen stannar morfar till och förkunnar lågt att "nu måste du vara tyst förstår du Slick. Tyst och försiktig!". Vi går nästan ljudlöst upp för en sluttande brant som stupar rätt ner på andra sidan. När vi är nästan framme vid branten lägger sig morfar på mage och ålar sig den sista biten, och jag gör samma sak. Andlöst kikar jag över kanten...

Där nere på marken, tre meter under mig, är öppningen till ett rävgryt. Tre små rävungar leker vilt i solens första strålar och mamma räv sitter strax bredvid och vakar. Det är en otrolig syn och jag och morfar ligger stilla i tio minuter och tittar på rävungarnas lek, innan något stör mamma räv och hon skäller till och motar in sina ungar i grytet igen. Ögonblicket är över, jag och morfar äter våra äggmackor där på branten med lagom ljummen varm choklad till medan solens strålar spelar över en spegelblank insjö. En bit bort ligger ekan, och snart ska vi ro ut på sjön för att försöka fånga gammelgäddan.

Först i vuxen ålder har jag insett vad min morfar betydde för mig, och vad jag betydde för honom. Först nu inser jag att händelsen ovan, och alla andra liknande händelser, var noggrant planerade av morfar. Han gick upp vid halv fyra på morgnarna för att gå runt i skogen och hitta saker att visa mig, roa mig och lära mig av. Han förgyllde min barndom och gjorde varje ögonblick med honom till något magiskt. När han dog försvann en man som formade stora delar av min person och i mångt och mycket gjorde mig till den jag är idag. Jag får fortfarande, nästan tio år efter hans död, en tjock, värkande klump i halsen av att tänka på, prata om och skriva om min morfar och det morfar-formade hålet i hjärtat är fortfarande lika stort.

Men torpet står kvar. Utedasset står kvar, blåbärsriset likaså. Jag vet precis var stenen med rävgrytet finns, och där, sittandes på branten iförd morfars gamla gummistövlar och blå träningsoverallsjacka, där kan jag hitta morfar. Där är det han å ja igen.

Johan Staël von Holstein kan inte räkna

2009-07-30T15:01:00.003+02:00

Ingen har väl missat att Marianne Samuelsson varit så korkad att hon låtit sig fastna på band när hon ger fördelar till en entreprenör. Det har inte von Holstein gjort, så han går ut i försvar. Bra så, själv är jag lite kluven mellan dels det tröttsamma Svenne Banan-tänket att en egenföretagare inte är synonymt med en skattebetalare (när ska Sverige ta sig upp ur torpar-och-patron-tänket?) och dels det pinsamma faktum att strandskydd uppenbarligen bara är värt något när det inte är en ekonomisk maktfaktor närvarande.

Eftersom jag inte har min åsikt helt klar för mig avstår jag från att kommentera kärnfrågan, men måste ändå på och peta lite i såret, för det här citatet fick mig att garva högt:

"I Sverige är blott tio procent egenanställda jämfört med Europasnittet på 15 procent. Det innebär att vi är 50 procent sämre än Europa och inte fem procent som många som inte kan räkna tror. "

Och bland de som inte kan räkna räknar vi nu även in (trumvirvel) Johan själv! Diffen mellan 10 och 15 är 5. 5 är 50 % av 10, 33 % av 15.
Vi är 33 % (give or take) sämre än Europa, Johan. De däremot är 50 % bättre än oss.

Du måste tänka på pjocenten näj du jäknaj, Johan.

En hjälte, en förebild, ett lysande bloss i mörkret

2009-07-30T12:14:00.002+02:00

Slick har hittat sin idol och främsta förebild i livet.

David Thorne, vill du gifta dig med mig?*

*frågan ställs endast i detta medium

Dina åsikter är inte andras livsregler

2009-07-29T13:00:00.003+02:00

Hej du kristdemokrat, insnöad byfåne eller du som bara allmänt är mot allt du inte känner till!

Idag publicerades en debattartikel i Aftonbladet för legalisering av surrogatmödraskap i Sverige. Kommentarerna är lika urbota fördomsfulla och korkade som man kan ana sig till, men ämnet är uppenbarligen kontroversiellt, lika kontroversiellt som säg... homoadoptioner, homosexuellas rätt till äktenskap och möjligheten att få ha sex iklädd läder.

Slicks åsikt i denna fråga och alla andra av samma art är enkel - håll din personliga moralkompass för dig själv. Blanda inte in Svea Rikes lagverk i dina egna illaluktande, inskränkta och ogenomtänkta moralkakeåskådningar. Ett brott är att direkt eller indirekt skada andra människor. Att älska och vilja ha fler att älska, eller få älska en annan människa ännu mer och i lagens ögon, kan aldrig och får aldrig vara ett brott. Att hjälpa en annan människa finna lycka genom att bära deras foster tills det blir livsdugligt kan aldrig och får aldrig vara ett brott.

Att vilja inskränka andra människors liv och kärlek enbart baserat på vad du tycker är ok för dig gör dig till en enda sak - fascist.

Att bemöta någon av ovanstående förslag med fossilerade galluppstötningar i stil med "Barn behöver en mamma och en pappa" gör dig dessutom till en lågintelligent fascist, oförmögen att tänka varvet runt.

Inte på något vis blir världen en bättre plats för att surrogatmödraskap är förbjudet i Sverige. Du, och endast du, kan möjligen må bättre av det då du ostörd kan böka runt i fördomsgyttjan som den inskränkta gris du är, utan att behöva konfronteras med något som inte passar in i din egen konstruerade världsbild.

Du är tröttsam.

Dagens jubelpuckon

2009-07-28T15:10:00.002+02:00

Och så var det dags för ännu ett avsnitt i serien Svennar i Medelåldern Gör Bort Sig Internationellt:

40+-par ska bila till den italienska ön Capri. De har lärt sig använda GPS (långt snabbare än de lärde sig programmera videon gissar jag) och på grund av en liten felstavning guidar datorn dem till den norditalienska industristaden Carpi istället. Cue hånskratt.

Jag rodnar och hånskrattar inte åt att de stavade fel. Sånt kan hända. Inte heller åt att de inte reagerade när de hamnade i norra Italien istället för södra, alla kan inte vara bäst på geografi. Själv var Slick övertygad om att Tierp låg någonstans runt Kalix fram till 25 års ålder. Det är däremot en grej jag omöjligen kan överse med:

Capri är en ö. Och de ska bila dit.

Smaka på det. De ska på semester. Eftersom de är i medelåldern har de rimligen kollat sevärdheterna på orten (mer än Slick då, som nöjer sig med 1) hotellet, 2)shoppingen och 3) spriten). Kanske plockat fram en liten karta för att se hur hotellet ligger i förhållandet till närmaste ruin. Oavsett vilket är det givet att de plockat upp det lilla faktum att Capri är just en ö. Utan broar till fastlandet.

Det här paret gick inte vilse när de knappade fel i GPS:en. De gick vilse när de redan i grundskolan missade det enkla faktum att bilar inte är amfibiefordon per automatik.

Själsdödande uppvaknande till vardagen

2009-07-28T10:14:00.002+02:00

Så är Slick hemma från en alldeles utmärkt leva-över-sina-tillgångar-semester, komplett med mega-yachts och Ferragamo-rea. Aldrig har jag haft så många berusade, halvkorkade, avklädda och blekblonderade silikonbröst omkring mig, som en armé av stötdämpande fendrar att studsa mot när balansen gav efter för bubbelintaget. Praktiskt.

Att jag är tillbaka bland mellanmjölk, jantelag och mulen sommarhimmel kunde omöjligen illustreras tydligare än den scen som just utspelade sig när Slick, koncentrerad framför datorn och ivrigt raderandes de hundraåttiotre miljoner spam som samlats under nio dagars semester, får besök av en it-tekniker på Det Stora Företaget:

U(rsvensk it-tekniker): Hej Slick.
S(lick): Tjena, tjena!
U: ... jaha...
S: Mmm?
U: ... Du har inte semester, eller?

Jag dör. Jag lägger mig ner här nu och dör. I en värld där ovanstående räknas som stimulerande efter-semestern-konversation vill jag inte leva.

Denna natten, ett liv

2009-07-16T09:03:00.002+02:00

Det är aldrig trevligt att vakna med huvudvärk och smaken av en liten, svettig, hårig gubbe som krypit längst in i munnen och självdött bakom en visdomstand.

Det blir inte trevligare när jag inser att fylle-Slick försökt vara hjälpsam och snäll mot bakis-Slick, och jag därför hittar en cheeseburgare i bakfickan på jeansen. Utan omslagspapper. Tack, fylle-Slick.

Jag håller på med lucköppning som bäst nu. Minnesbilderna som hittills dragits upp orsakar mest fler frågor:

- Slick och en kollegas fru (utan kollegan) lär halva Götgatan blanda kubanska honungsdrinkar. Ingen av oss har någonsin varit i närheten av Kuba.
- Åkte jag taxi någonstans?
- Jag har ett distinkt minne av tre väldigt söta 22-åriga pojkar - som jag envisades att prata om penisar med. Varför? Vad ville jag veta?
- En tjej i sällskapet vill höra Markus Krunegård-hiten från förra sommaren, Jag är en vampyr. DJn är engelsk, så önskningen blir lite udda: "I want to hear a song! I am a vampire, I suck and I puke!" Det blev ingen låt. Det blev däremot en DJ som kastade misstänksamma och lätt ängsliga blickar åt vårt håll resten av kvällen.
- Av outgrundlig anledning hittade jag en liter lättmjölk i handväskan imorse. Definitionen av ett what-the-fuck-moment.

Jag väljer att låta udda vara jämnt och inte gräva djupare. Uppenbarligen hade jag rasande trevligt igår kväll, och det kan få vara bra så. Nu stundar en veckas fraterniserande med shejker, silikonblondiner och strandraggare på den spanska solkusten. Giddy up!

Later, homes.

Liten fundering från hjärna i sommardvala, #2

2009-07-14T07:15:00.004+02:00

Är vi helt säkra på att Popemobilen inte används för att påven inte ska meja ner oss med kulspruta?

edit: hittade just detta inlägg, skrivet före mitt, här. Det var inte en medveten bloggkopiering detta, utan ett direktcitat ur en konversation med en vän ett par dagar tidigare. Vännen läser uppenbarligen Cafés bloggar.

Hur man överlever en sommar på kontoret

2009-07-13T12:45:00.002+02:00

Semestertiderna är i full gång och kontoret på Det Stora Företaget är tömt på folk - tömt, bortsett från Slick och ett par andra stackare som jobbar när ingen annan gör det. Att jobba när alla andra har semester har vissa distinkta fördelar; främst att jag faktiskt får något gjort när jag inte blir avbruten av frågor var femte minut. Det faktum att man per automatik får credd när man jobbar i juli skadar inte heller - även om du så bara är på kontoret mellan 10 och 14 är uppfattningen att "där, där är en arbetare som offrar sig för projektet".

Men då och då (läs: när solen skiner) tar det emot lite att sitta vid en dator och hacka kod när alla kollegor ligger och läser Stieg Larsson på stranden. Man vill hämnas lite. Sprida missnöjet utanför sin egen sfär. Dessutom gärna roa sig själv och de andra kvarvarande arbetarna på köpet. Lösningen: Practical jokes på kontoret! Följande är noggrant utprovade av Slick med gelikar genom åren och ger garanterad effekt:

1. Hämta tangentbordet för den som har allra längst semester. Pilla bort alla tangenter. Lägg i fuktad bomull och häll på krassefrön. Pilla tillbaka tangenterna. Vattna tangentbordet två gånger i veckan. Hej Presto - när semesterfiraren kommer tillbaka till jobbet har det vuxit gräs i tangentbordet.

2. Gör en "the office" och baka in chefens mus (datormus, för alla er som har kvinnliga chefer) i Jello. Se men inte röra!

3. Byt ut tangentbords- och muskablar för alla som sitter mitt emot varandra så As kablar går in i Bs dator och vice versa.

4. Slå in varje enskild sak på din kollegas skrivbord i aluminiumfolie. Avsluta med att slå in även skrivbord och kontorsstol.

Glad sommar, alla kontorsråttor!

Meddelande till medtrafikant

2009-07-13T08:35:00.003+02:00

God morgon, du kvinna-i-förklimakteriet-med-känslor vid Skanstulls T-bana imorse. Jag inser , trots att det säkert är tredje gången du läser om bokjäveln, att Kajsa Ingemarsson-pocketen nådde någon form av känslomässig kulmen i exakt samma sekund som du skulle stiga av tunnelbanan. Med ögon utstående som råttpittar i pannan och en slappt hängande halvöppen mun var det bara boken, boken och boken som gällde vid avstigning, det stod tydligt.

Gott så. Trots det uppenbarligen massiva genombrott huvudpersonen i boken just gick igenom just på den sidan är det tyvärr inte helt ok att tvärnita så fort vänster skosula möter perrongen. Det finns andra bakom dig som också vill kliva av - men ditt jag-lever-i-en-bubbla-och-påverkar-ingen-annan-beteende fick hela rörelsen att haverera fullkomligt. Män trampade på kvinnor, kvinnor trampade på hundar och den skrikande, överviktiga femåringen rasade ner på golvet när han fick en knuff i bakhuvudet av en kulturtants röv (det gjorde iofs inte så mycket, han slutade skrika då).

Du får således ursäkta alla övriga trafikanter i vagnen när de kallade dig allt från "kärringjävel" till "stoppklossidiot" via "debil klimakteriekossa" (den var min) när de spatserade förbi din häpna uppsyn på väg till jobbet eller nästa kommunala trafikmedel.

De hade ju ingen Kajsa Ingemarsson-bok att förlora sig i.

Datoridioter vi minns, #2

2009-07-02T09:53:00.002+02:00

Ytterligare en scen på Det Andra Stora Företaget, där Slick spenderade några hårda månader i support-gruvorna. En mer än lovligt ängslig datoranalfabet behöver hjälp med att formatera sin disk och hamnar i Slicks händer - händer som, efter månader av mental utmattning och hejdlös exponering för de vänstraste delarna av intelligensens Bell-kurva, är något hårdhänta.

Efter nästan en timmes tålmodigt stegande genom de olika förberedelserna, något som egentligen tar ungefär en minut, utbrister datoridioten kvittrande:
D(atoridiot): Åh, nu står det 'Är du säker på att du vill formatera disken xxx?'
S(lick): Ok-
D: Jaha, nu är det som ett timglas på skärmen.

Och här någonstans brister det för Slick. Helt utan anledning - jag ser chansen, och tar den.

S: Du tryckte väl inte Ok!?
D: Jo? Du sa Ok?
S(lick med panik i rösten): Jag sa ok! Jag menade inte att du skulle trycka ok!
D(atoridiot, nu skräckslagen): Vad ska jag göra nu!?
S: Fly! Ta dig därifrån! Spring! NU!

I nästa sekund hör jag telefonluren som slår i golvet, ljudet av snabbt avlägsnande fotsteg och en smällande dörr. Efter flera samtal under den närmaste timmen svarar Datoridioten äntligen - hon hade stått utanför dörren hela tiden. När datorn inte exploderade hade hon krupit tillbaka in och dragit ut samtliga sladdar.

Den dagen gick Slick hem genom staden med ett leende på läpparna, som en vanlig kvinna.

Liten fundering från hjärna i sommardvala

2009-07-01T13:30:00.002+02:00

Har ni tänkt på att många av de som är kategoriskt mot aborter och födelsekontroll är rätt distanserade från oss andra? Påven, t ex. Han tycker p-piller är en dålig idé.

Du, Povero Papa? Du ser mest människor på avstånd, bakom glaset i din lilla popemobile. Jag har dem rätt upp i ansiktet på daglig basis och kan berätta för dig att vi absolut inte behöver några fler.

Datoridioter vi minns

2009-06-29T09:43:00.002+02:00

Slick har jobbat med datorer i en eller annan form sedan jag var nybakad och färsk någon gång på 90-talet. Gör man sådant länge nog finner man förr eller senare (oftast förr) sig själv sittandes med ett apfult headset på skallen, fieldandes supportsamtal från människor som så fort de hamnar framför en dator tappar varenda indian i kanoten bortsett från en ängslig liten mohikan utan styrfart. Kvinnan som trodde Dell upfunnit datorn till exempel ("Det är därför det står Del på alla tangentbord" sa hon till mig och nickade förnumstigt. Jojo), eller killen som jublande förklarade att han optimerat backuprutinerna på sitt bolag genom att börja skriva backuper till /dev/null (icke-unix-kunnigas översättning: Backup till papperskorgen, utan möjlighet att återställa). Men det supportsamtal som stannat kvar, det som fortfarande hemsöker mig och får mig att vakna med ett ryck, kallsvettig med lakanen i en hög på golvet, är följande.

Bakgrund: En kvinna ringer till datorsupporten på Ett Annat Stort Företag där Slick svarar i telefonen. Hon har tappat nätverksinställningarna på sin dator, och med ett stort knippe tålamod och detaljerade beskrivningar lyckas vi till sist få alla IP-nummer och andra grejer på plats igen. Tills...

S(lick i supporten): Sådär, då klickar du på OK!
K(vinnan utan indianer i kanoten): OK?
S: Japp! OK!

K: ... Jag tryckte på Cancel! (Sagt med stolthet, som om ett svårt arbete just lyckosamt genomförts)
S: Men.. men... inte OK?
K: Nä. Cancel.
S: Jaha... Men då gör vi om allting igen då.
* göra om göra om göra om*
S: Nu! Nu är alla inställningar gjorda! Nu vill jag att du klickar på OK. INTE Cancel. OK. Ok?
K: OK?
S: Ja. OK.
* lång tystnad. Till slut hörs ett tveksamt musklick i andra änden av tråden. *
K: ... Jag klickade Cancel.

I det läget tog Slick tyst av sig headsetet, backade långsamt bort från telefonen med den uppenbarligen helt vansinniga kvinnan i luren, lämnade kontoret och gick till närmsta bar. Mental health break, kallas det visst.

Jaså det var SÅ det gick till!

2009-06-26T12:17:00.001+02:00

Professorn har den överlägset bästa analysen av vad som egentligen ligger bakom popkungens hastiga avfärd. Bara så ni vet.

Ute och cyklar

2009-06-26T09:56:00.000+02:00

30+ utmanar med personlighetstest på webben. De här testerna brukar inte bli så bra för mig, eller någon annan utöver den mest stereoptypt utformade, och inte heller detta imponerade direkt... Först tänkte jag göra som 30+ och stryka det som inte stämmer, men inser vid genomläsning att inte en rad är korrekt:

Din personlighetstyp:
-Praktiskt lagda, traditionella och välorganiserade. Ja, en kvinna i ett mansdominerat yrke som svär, super och raggar som en karl är ju traditionellt så det förslår. Det där med att vara välorganiserad tänker jag inte ens kommentera.

-Fysiskt aktiva HAHAHA! Sist jag var fysiskt aktiv servade jag mig själv i ansiktet med en volleyboll. 'Nuff said.

Ointresserade av teoretiska frågor om de inte ser en praktisk tillämpning. Mmm. Det är därför jag just nu har en bok om strängteori på nattygsbordet. För att det finns så många praktiska tillämpningar för det.

Besitter en klar bild av hur saker och ting ska vara. Lojala. Arbetar hårt. Ofta ledare, med mycket god organisationsförmåga. “Goda medborgare” som värdesätter trygghet och lugn. Nä. inte någonstans. Varken vad gäller lugn eller medborgarvärde. Jag är säkerligen en rätt hetsig arbetsledare också.

Karriärer som skulle kunna passa dig:
Militärer, affärsföreståndare, chefer, poliser, domare, ekonomichefer, lärare, säljare, regeringstjänstemän, försäkringsagenter, vårdchefer, handels- och tekniklärare. Ähmen för i helsike. Säljare är ett jäkla nasarpack. Militärer är rigida och tråkiga. Domare? I tingsrätten då eller? Och lärare? Jag ogillar de flesta som a) inte kan något, eller b) är yngre än 20. Lärare kanske inte är det bästa valet då.

Slutsats? Det där med personlighetstester är humbug. Fast det visste vi ju redan.

Dagens vad

2009-06-26T08:49:00.002+02:00

Michael Jackson kolade vippen någon gång under natten. Slick sätter ett kylt glas rosé på att världens samlade journalister just drabbats av kollektiv amnesi och sitter och filar på själsdödande tillrättalagda hyllningsartiklar - det är ju så trist att prata om tråkiga saker som pedofili när killen ändå kolat.

Any takers?

Arsenik och gamla spetsar - IRL

2009-06-25T11:48:00.005+02:00

Egentligen borde inte Slick jubla i det här läget. Kidnappning och tortyr är inte roligt. Men trots det kan jag inte låta bli att heja lite extra på pensionärerna - det finns något extra beundransvärt i det att fyra antikviteter med en fot i graven gjort något så extremt som att kidnappa en kille och tortera honom i några dagar.

I korthet - en finansvalp spekulerar bort fyra tyska pensionärers pengar på Floridas fastighetsmarknad. Alla stålar borta, de sista ljuva åren ter sig plötsligt klart regntyngda. En vanlig pensionär hade stoiskt ätit kattmat och lidit i det här läget, kanske beklagat sig på en insändarsida någonstans under rubriken Upprörd Skattebetalare. Men järngänget i Tyskland kände att nä, nu jävlar är det nog. I alltför många år har de blivit undanskuffade på trottoarer, väntat förgäves på telefonsamtal från barnbarnen och inte fått sittplats erbjuden på bussen. Hit men inte längre. Dags att ta saken i egna händer.

Och så de gör det. Kidnappning och intejpning av finansvalpen (citatet "det tog lite tid för dem eftersom de blev så andfådda" är obetalbart bra) och sen utfrågning under tortyrliknande former tills finansvalpen faxar banken för att rädda de få slantar som finns kvar. Banken larmar polisen som stormar pensionärsvillan med full insatsstyrka. Hardcore!

Grunden till Slicks spontana jubel över pensionärernas tilltag ligger förstås i den extrema polemiken och symbolvärdet hos karaktärerna i det här dramat. Finansvalp som spekulerar bort pensionen för söta blåhåriga tanter är The Bad Guy i alla andra sammanhang, och de små tanterna är alltid de hjälplösa, naiva offren. Klart som fasen att jag hejar när Pensionärs-David tvingar ner Finansvalps-Goliat i bakluckan på en bil! Underdog-temat är så tydligt att det är omöjligt att reagera annorlunda.

Disclaimer: Ja, det är hemskt med tortyr och kidnappning. Nej, en sådan handling kan inte uppmuntras egentligen. Men då pensionärerna åkt fast så det stänker om det, riskerar 15 års fängelse och finansvalpen säkert kommer få någon form av skadestånd tänker jag fokusera på den underbara tanken på marginaliserade pensionärer som slår tillbaka - bokstavligen. Kör så det ryker, alla grå pantrar!

Tacka fan för att man är lite tveksam

2009-06-22T14:35:00.002+02:00

Eftersom Slick står med båda klackarna stadigt planterade i singelfacket (och har jobbat som en gnu, därav en veckas bloggfrånvaro) händer det titt som tätt att folk frågar
- Varför är du singel?

Först och främst - den här frågan ställer inte en singel till en annan. Never. Det är uteslutande paxade dumjävlar till personer som vräker ur sig såna här ogenomtänkta fånigheter, och varje gång vill jag svara
- Varför är du i ett förhållande?

Anledningen till att Slick är singel är enkel - jag attraherar enbart psykopater. Se här ett urval av det senaste tre årens dejtande:

Doktoranden
Raggade upp mitt telefonnummer i kön till Debaser och vi träffades en tidig kväll mitt i veckan. Jag föreslog en fika, men Doktoranden envisades med middag - och toppade upp med att nobba samtliga restauranger längs hela Götgatan med motiveringen att de var för dyra. Slutligen hamnade vi på en sunkig indier på Ringvägen - där Doktoranden i rask ordning beställde in tvårätters, en flaska riktigt sunkigt rödtjut (ackompanjerat av orden "Jag är väldigt intresserad av vin" och en lång avsmakningsprocess med ljudliga sörplanden) till min lilla sallad (jag ville som sagt bara fika). Spenderade middagen med att avbryta mig högljutt och jämföra mig med sin mamma ("hon avbryter också hela tiden!") medan han drack ur hela vinflaskan. Insisterade avslutningsvis på att dela lika på notan.

Producenten
Han ville bjuda mig på middag, och det är ju trevligt. Efter visst dividerande (läs: Slick fick hitta på ett ställe att gå till) bestämdes vi för att äta på Grill vid åtta-tiden. När Slick dyker upp står killen utanför och meddelar att "det var fullt. Var ska vi gå nu då?"

Ärligt, när en kille bjuder ut en tjej på middag hör det väl till att boka bord? Ja, det är klart det gör. Det är inte ok att tvinga tjejen att bestämma ställe heller (som Producenten gjorde) - hur fan ska jag veta vad du har för budget? Pizza hut eller Pontus? Idiot. Efter att slutligen hamnat på Vapiano för att alla andra ställen var fulla (igen - boka bord!) skulle det konverseras. Det gick ungefär så här:
Slick: Berätta om ditt produktionsbolag! Vad har du på gång?
Producenten: Nä. Det är lite grejer bara.
Slick: Jaha...? Nähä. Men berätta om dina hästar då! Hur går det för dem?
Producenten: Nä. Det är lite hästar jag har bara.
Slick: Jaha.... Nähä.
Upprepa in absurdum. Pausa var femte minut för besvärat skruvande och desperat vinklunkning.
Producenten slog sista spiken i kistan genom att skicka sms dagen efter dejten med texten "Tja smulan. Är på väg hem för att dega i soffan. Du kan ju dyka förbi om du har lust.". Sorry, producenten - det krävs mer än en sunkig pastamiddag för att få Slick i mysbyxestadiet.

Alfapet-mannen
Hette så sjukt konstigt att hans post såg ut som Alfapet. Deltog i två väldigt lyckade dejter, deklarerade fortsatt intresse och försvann sedan spårlöst.

Mannen som citerade Tomas Ledin
Nej. Nej nej nej nej.

The pony player
Kom ut i vardagsrummet naken bortsett från sadel och träns. På alla fyra. Förklarade (något redundant) att det här med konventionellt sexande inte låg riktigt för honom.

Sammanfattningsvis är det helt enkelt inte så konstigt att jag är singel, eller hur? Jag har dejtat sen jag var 15. Jag har inga obehagliga bölder och jag kan använda bestick. Jag kan visserligen inte laga mat, men jag kan knyta en knut på en körsbärsstjälk med tungan. Jag har varit här hela tiden - var är han?

Äh, en rolig till...

2009-06-12T12:06:00.002+02:00

Någon måste omedelbart ta ifrån mormor stickorna.
(tack, awkwardfamilyphotos.com)

Veckans idiot-lista, del 3 av 3

2009-06-12T11:02:00.001+02:00

Idag är Slick trött, bakfull och oseriös. Igår var det jobbmingel på en takterass nära dig, och mängden rosévin stod inte i paritet med matintaget - då går det som det går. Slick var där tillsammans med en kollega och chefen från Det Stora Företaget men idag är det bara Slick på plats på kontoret, övriga deltagare "jobbar hemifrån". Jojo.

Med anledning av ovanstående har jag bestämt mig för att ge veckans tredje idiot, Nyamko Sabuni (som vill använda skattepengar för att inrätta en "styrelseutbildning" för att få fler kvinnor i bolagsstyrelser. Som om det är högutbildade kvinnor som är den största gruppen arbetslösa i dagsläget. Idiot.) frikort från sågning. Bortsett från den lilla hon just fick då.

Istället: failblog.org! Le och var lyckliga, nu är det fredag!

Karma ger en liten hint?

2009-06-12T09:59:00.002+02:00

De där små annonserna i högerspalten av bloggen ser jag som ren underhållning för det mesta. Det är ganska puckade saker som dyker upp där, horoskopgubbar, livsprognoser och annat tvivelaktigt. Lustigt eftersom det alltsomoftast är de företeelser jag sågar vid fotknölarna som annonseras ut, sida vid sida om texten som förklarar varför bara idioter skulle vilja använda sig av det.

Det verkar dock som om google ads äntligen har lyckats fånga upp själva stämningen här hemma hos Slick:

Litet tips till ingen särskild

2009-06-11T10:05:00.002+02:00

Bakgrund: Du upplever att det finns ett problem med, säg, en av de fem tvättstugorna i din bostadsrättsförening. Du beslutar dig för att skicka ett brev till styrelsen för att uppmärksamma problemet och be dem åtgärda det.

Tips: Formulera inte brevet som en regelrätt utskällning till styrelsen strösslad med utropstecken och VERSALER. Brevet kan hamna hos Slick.

Din nya "snyggare" soptunna kan du fetglömma, grabben. Kom tillbaka när du hittat din trevliga ton.

Veckans idiot-lista, del 2 av 3

2009-06-10T17:00:00.001+02:00

Låt oss inte hymla här - vi jobbar för stålarna. Om Slick var ekonomiskt oberoende skulle jag då rakt inte spendera tiden på Det Stora Företaget, då skulle jag göra något helt annat. Supa, knulla och röka braj kanske, vem vet.

Det är heller inte helt ovanligt med diverse ekonomiska incitament och rörliga löner i Slicks bransch - ju mer du fakturerar desto mer stålar plockar du hem. Inga konstigheter, och de i Slicks bransch som har denna lönemodell kanske generellt jobbar lite mer övertid också, det syns ju i plånboken direkt - även om det finns andra nackdelar med modellen, som det alltid gör.

Däremot lämnar det en särdeles sur smak i munnen när ovanstående tänk börjar appliceras på samtliga branscher utan urskiljning. Jag köper ackordstänket, så som det är, för ganska många fall (bilprovare! snabbmats-anställda! cykelbud!) men en del yrken är såpass känsliga och ansvarstyngda att noggrannhet, seriositet och genomtänkthet väger enormt mycket tyngre än, säg, antalet processerade gamlingar med höftledsproblem per dag. Det är yrken där tidsstudiemän, time-key-tänk och ackordslösningar inte har att göra. Alls.

En läkare, lärare, sjuksköterska, hemtjänstvårdare eller personlig assistent gör inte ett bra jobb baserat på hur många de hinner med. Den bästa läkaren hinner kanske inte med mer än en enda person på en dag - men den personen går därifrån med kunskap om sin situation och kan känna trygghet till sjukvården. Det här är yrken där du gör ett bättre jobb (något generaliserat, men va fan) ju mer tid du lägger på en enskild person, där det blir sämre ju mer du skyndar dig. Det är inte kvantfysik, direkt - det är grundläggande mentala förmågor som krävs för att nå den insikten.

Synd då att chefen för Huddinge närakut, Leon Sylverberg, uppenbarligen inte besitter ens den basala hjärnkapaciteten. För ärligt - hur felaktigt hopsatt i huvudet är man inte om man på allvar menar att ju mindre tid läkaren lägger på den förvirrade äldre damen som inte kan läsa texten på sina pillerburkar desto bättre är det? Kolla med Leon - han når bevisligen inte upp till IQ-gränsen som krävs för att undvika den tankevurpan.

För övrigt anser jag att tingsrätten bör förstöras.

Veckans idiotlista - mellanstick

2009-06-10T13:10:00.004+02:00

Scen: Det Stora Företaget, en regnig onsdag i juni.
Slick och Slicks kollega ModeMannen har under flera dagar försökt hitta ett underligt fel i ett program. Slutligen visar sig felet ligga i en liten underprocedur, utvecklad av representanter för den sista Sovjetstaten några stenkast västerut. Äntligen! Eftersom ModeMannen är en vänlig och hjälpsam själ mailar han till de norska kollegorna och påpekar felet, så de kan åtgärda sina egna program. Svaret:

Hei, vi har tilsvarende rutiner som rent teknisk sørger for å håndtere det.

Översättning från fiolhobsjidder: Vi vet. Vi tar hand om det för våra egna grejer.

De har alltså hittat felet och rättat det på sin sida, men skitit högaktningsfullt i att nittiosjutton andra använder samma program och behöver den informationen lika mycket. Arrogans, någon?

Förr eller senare tar oljan slut. Slick längtar som ett barn på julafton.

För övrigt anser jag att tingsrätten bör förstöras.

Veckans idiot-lista - del 1 av 3

2009-06-10T08:58:00.003+02:00

Det är bara onsdag, och redan har jag gått i taket tre gånger. Inläggen ligger i kö i huvudet på mig.

Det började friskt redan i måndags morse, när Cecilia Blankens i Mix Megapol tog på sig "jag är tjej och därför dum i huvudet"-mössan under inslaget "knäppa nyheter". Adam Alsing berättar om en kvinna i Australien som fått en blodigel på hornhinnan, lite nasty sådär, men allt slutade lyckligt. Happy days - tills Cecilia kläcker ur sig "hade igeln sugit ut hela ÖGAT då?!". Tre sekunders tystnad, och sen Adams överslätande röst: "Nej Cecilia. Blodiglar suger blod."

Det är väl klart att Cecilia Blankens, hyfsat framgångsrik skribent och fullt kapabel vuxen människa, fattar att en blodigel inte suger ögonvätska. Så varför spelar hon korkad? Vad exakt är det som får kvinnor att ta rollen som obildad idiot så fort de sitter tillsammans med män i en tvruta / radiokanal? Är det någon kvardröjande effekt av hemmafrurollen som sitter i - kvinnor finns till för att stötta upp männen och få dem att se smarta ut? Jag är trött på det här. Cecilia Blankens - sänk röstläget, sluta avsluta varje mening med en uppåtsväng så det låter som en osäker fråga (du är väl för fasen inte norsk!) och framför allt - gör dig inte dummare än du är. Jag är övertygad om att du är rätt smart. Kan du vara så gullig att visa det?

För övrigt anser jag att tingsrätten bör förstöras.

Det kunde vara värre

2009-06-05T10:32:00.003+02:00

Trots Sverigedemokrater, Unix-tekniker, en sommar som gått vilse och annat som suger med kära Svedala måste jag tillstå att det kunde vara mycket, mycket värre.

Vi kunde bo i Amsterdam, till exempel. Sin vana trogen valde Nederländerna att byta mot reglerna och offentliggöra resultatet från EU-valet innan alla andra länder blivit klara, och så här ser det ut:

1:a plats: PVV, Nederländernas Sverigedemokrater
2:a plats: Kristdemokraterna

Fuckin' hell. Vad pysslar de med i Holland? Jag trodde de var ett gäng lite småsköna hashtomtar som inte gjorde någon förnär, och så visar det sig att de är rasistiskt, religiöst pack. Dubbelfel! Skulle Slick bo i Nederländerna finns det risk för att jag skulle självantänt av rena raserivibrationer för länge sen.

Nu blir det röst på Vänsterpartiet i EU-valet, enligt devisen skit ska med skit fördrivas. Någon måste ju balansera upp.

För övrigt anser jag att tingsrätten bör förstöras.

100 spänn på att...

2009-06-04T11:56:00.003+02:00

... Staffan Erfors skulle fått löneförhöjning istället för kicken om inte storyn läckt. Det är kvällstidningar vi pratar om här. Så länge gråzonsmetoderna och de tveksamma allianserna inte publiceras i konkurrentmedia är det bara att köra så det ryker. Min gissning är att Thomas Mattsson sitter på chefredaktörsrummet och svär över alla löp som försvann nu, när direkt-accessen till Möller och HA innersta krets flög iväg tillsammans med Staffans avskedsbesked.

Dessutom - hur ok är det att sparka någon för hans personliga relationer, obehagliga eller inte? Bör man kunna få sparken för att man är kompis med någon som begår brott? Slick är lite osäker, jag menar att det beror på yrkesrollens offentlighet. Eller gör det inte det kanske? I en svart-vit värld borde en person aldrig kunna få sparken för något som görs utanför yrkesrollen... eller ? Diskutera!

För övrigt anser jag att tingsrätten bör förstöras.

Möjligen något onyanserat

2009-06-03T16:26:00.002+02:00

Efter att ha förlorat tre timmars intensivt arbete (ja, jag sparade. Det är borta ändå) för att en tekniker med storhetsvansinne tagit ner servern utan att meddela någon användare överhuvudtaget är jag inte så lite överhettad. Eftersom jag inte vet vem tekniknissen är har jag inget annat val än att kommunicera med honom via Slick:

Du, tekniktönten? Låt inte det faktum att du är en level 80-magiker i wow som varje kväll hänsynslöst slaktar alla du möter på slagfältet ge dig missuppfattningen att du kan bete dig hur arrogant du vill IRL. I den stora världen är du antagligen både fet, finnig och singel, men låt inte din bitterhet över att inga brudar vill prata med dig på krogen gå ut över mig och mitt jobb. Då är det krig, sörru.

Så - så fort jag får reda på vad din wow-gubbe heter kommer den raderas från servern. Irreparabelt. Permanent. Lite som du gjort med mitt arbete. Quid pro quo, mothafucka!

För övrigt anser jag att tingsrätten bör förstöras.

Släng din röst

2009-06-03T10:02:00.003+02:00

Det är stor hype kring PiratPartiet och deras opinionssiffror nu - opinionssiffror som, hoppas jag innerligt, bara är ett luftslott. Inte kan väl svenska folket vara så urbota korkade att de faktiskt röstar på PiratPartiet i EU-valet? Det är ju synonymt med att spola ner sin röst!

Jag menar inte nödvändigtvis att PiratPartiet har sunkiga åsikter nu - problemet är att de har så väldigt, väldigt få. Egentligen har de bara en enda åsikt. Den är sund och klok (tycker Slick), men en svala gör ingen sommar och en agenda som får plats på en coctailservett gör inget EU-parlament. PP har samma uppgift som alla andra missnöjespartier har - att skapa tillfällig opinion och folkstorm kring ett reellt eller påhittat problem för att få etablerade partier att plocka upp frågan för att vinna poäng. Man kan tycka vad man vill om den ordningen men att den existerar är svårt att sätta sig emot.

PP vet detta, förstås. Det är därför de synbart kaxigt går ut och meddelar att nä, vi skiter faktiskt i allt annat. Vi bryr oss bara om integritet.

Det står dem självklart fritt, men med tanke på de få platser Sverige har till förfogande i parlamentet vill jag verkligen inte slösa bort en av dem på en tomte som ska sitta och pilla sig i naveln och käka choklad när 99 % av frågorna dryftas. Det känns som ett sällsynt slöseri med resurser, nästan som låta en ganska korkad advokatstekare bli justitieminister enbart för att hans snygghet balanserar statsministerns grisaktiga utseende. Sen kan det bli hur bra som helst när PP väl dryftar integritetsfrågor i parlamentet, men är det verkligen det allra, allra viktigaste? Det är klart det inte är. Det är viktigt, men det är arbetslöshet, flyktingpolitik och miljö också.

Problemet är ju att stora delar av svenska folket antagligen inte fattat detta - att en röst på PP är en röst på medbestämmande i en enda enskild fråga. Resten av frågorna, inklusive hur mycket pengar svenska bönder skall få kontra de polska och om EU ska basera sin flyktingpolitik på Danmark, kommer avgöras av Frankrike och Tyskland, respektive. Christian Engström kommer vara ute och ta en cigg då.
Är det ok med dig, PP-röstare? Bra. Ville bara kolla.

För övrigt anser jag att tingsrätten bör förstöras.

Men för i helvette

2009-05-28T10:42:00.003+02:00

Tingsrätten - det är fanimig en regelrätt vendetta nu. Jag hatar dem med elden hos tusen solar. Kolla in detta: Det är lägenhetsbråk. En kille attackerar sin tjej med kniv. Hennes hund gör det hundar brukar och attackerar killen där det känns som mest - vilket får honom ännu argare och han hugger sin tjej i huvudet (!) med kniven.

Det verkar väl solklart? Nej. Inte för tingsrätten, denna motbjudande pöl av senildement gubbslem. De menar att eftersom det gör ont att bli biten i pungen är det inte så konstigt att killen hugger sin tjej i huvudet. Således ger de killen strafflindring! Han får ett lättare straff för att de tycker synd om honom!

Kan någon förklara för mig var någonstans det står att straffet ska bli mildare för att man har ont i kuken? I min bok är det aldrig någonsin ok att hugga sin flickvän i huvudet, oavsett vad hennes hund gjort dig. Men det är väl någonstans så att män ömmar särskilt för just scrotum-skador. Det hänger ju där utsatt och dant det lilla paketet så att män kan känna enorm sympati för en kille som haft en rottweiler hängande i pungen är inte så konstigt. Det som däremot är uppåt väggarna är när ett gäng gubbar helt ostört kan låta sympatikänslorna väga in när straffsatser ska sättas - vågar jag gissa att majoriteten av just denna tingsrätt var män? Såklart jag vågar. Inte fan skulle en kvinnlig majoritet sänka straffsatsen för ett as som huggit sin tjej i huvudet - oavsett hur många hundar som attackerat honom.

Tingsrätten - oh, it's on, era värdelösa bakåtsträvare! Från och med nu gör jag en Cato:

För övrigt anser jag att tingsrätten bör förstöras.

Nerslag i verkligheten

2009-05-26T13:11:00.003+02:00

För en tid sedan ringde det oväntat på Slicks dörr, en helt vanligt tisdagkväll, mitt i livet. I normala fall är det ju läge att bli ordentligt misstänksam (jehovas! tv-pejlare!) och min första impuls var att öppna dörren helnäck med en flaska Explorer i näven och en partytuta i käften (förvirra dem!) men eftersom jag
a) inte hade fulsprit hemma,
b) inte varit på barnkalas på mycket, mycket länge och framförallt
c) är ännu-inte-helt-lastgammal tjej och således får helt andra reaktioner på egen nakenhet än den genomsnittlige dörrklockeblottaren
valde jag att öppna fullt påklädd på Svensson-vis. Såhär i efterhand inte helt genomtänkt.

Utanför stod två nissar som, visade det sig snart, var utsända på uppdrag av avgående bostadsrättsföreningsstyrelse (säg det tio gånger i rad! På fyllen!) för att hitta nya ledamöter. Jag blev helt enkelt guilt-trippad in i styrelsen - tillsammans med löften om att det första som skulle göras var att höja arvodet till styrelsen (ka-ching). Trots futila försök att smita undan (vem vill ha in en ledamot som inte ens kommer på årsmötet, tänkte Slick och stannade hemma) blev jag invald och igår var det dags för denna juvel av frustration, viktigpettrar och sila-mygg-svälja-kameler-mentalitet: styrelsemöte i bostadsrättföreningen.

Deltagande:
Alfa-hannen. Har suttit i styrelsen sedan garaget användes för att hysa hästdragna droskor. Kan allt. Oerhört hjälpsam - så länge du gör exakt som han alltid gjort och aldrig någonsin säger emot.

Musen. Förskrämd liten flicka i 20-nånting-åldern. Helt renons på självkänsla och oförmögen att prata högre än en viskning. Livrädd för alla former av ansvar som innebär att ta kontakt med någon annan människa. Oklart vad fan hon gör i styrelsen.

KlimakterieKossan: Mötets stora behållning. Har inga som helst insikter om hur saker och ting fungerar utanför hennes egen hem-o-jobb-sfär. Jobbar med något kreativt och har en enormt avslappnad inställning till jobbiga ord som integritet, sekretess och "styrelsens ansvar".
Till det ett gäng mer eller mindre sköna lirare - och så Slick.

Efter 45 (!) minuters diskussion om hur vi skulle följa upp ärenden (excel? en lista? på mailen? rista in to-do-listan i husgrunden?) diskuterades lite mer känsliga ämnen - medlemmar som var sena med månadsbetalningen, problem med spring på gården av obehöriga osv. Det var nu KlimakterieKossan formtoppade. "De är knarkare allihop! Ring polisen!" hojtade hon glatt. När Slick försiktigt påpekade att det knappast gick att ringa polisen hit och dit utan att ha någon form av bevis kom mothugget "Bevis! Det är ju bara att TITTA på dem!"

Mot såna argument biter ingen logik, och när de dessutom följdes upp med totalsågning av begreppet "styrelsens representant" ("vaddå tänka på vad jag säger om mina grannar? trams!") valde jag att erkänna mig besegrad. På kulturtanter fastnar intet.

Kanske diskuteras arvodena nästa möte?

Idiotmaffian talar - och Slick kräks litegrann i munnen

2009-05-22T10:41:00.003+02:00

Tingsrätten, detta ymnighetshorn av dumdrygt lallande, mentalt utmanade låglandstomtar, har slagit till igen. I Örebro denna gång - staden fylld av inskränkta förra-seklet-åsikter lika illaluktande och kletiga som dyngan som skyfflas runt på gårdarna utanför centrum. Här tar hyresvärdarna ut dubbelhyra av invandrarfamiljer med argumenten att de har fler barn, och därför gör av med resurser typ vatten och el snabbare. Solklar SD-argumentation ser den någorlunde normalbegåvade direkt - att gömma de fula "dom där"-åsikterna bakom på ytan förnuftigt logiska argument. Men vad gör tingsrätten? De håller med! Det är inte diskriminering, eftersom diskriminering enbart kan rikta sig mot en folkgrupp - och flyktingar är ingen folkgrupp. Tycker tingsrätten i Örebro, då.

Det är ju väldigt praktiskt att de kan gömma sig bakom den gamla diskrimineringslagen som enbart listade etnisk tillhörighet som skäl för diskriminering - men jag hävdar att om tingsrätten nu kan köra fylleslalom i lagboken och döma lite hur de vill under andra omständigheter (våldtäktsmål, någon?) finns ingen som helst anledning att bli paragrafryttare nu. Det tycker säkerligen inte nämndemännen i Örebro Tingsrätt heller - de var nog mest glada över att de lyckades hitta en laglucka att klämma rasistspäcket genom. I annat fall hade de kanske bara haft de faktiska anledningarna till att de dömde som de gjorde att luta sig på - de åsikter de säkerligen delar med hyresvärden som stod åtalad och som sa det bäst själv:

- De bor väl på ett annat sätt i länderna de kommer ifrån. En skattebetalare (sic!) tar hand om sina skador själva när de flyttar. Flyktingar har inte några pengar.

Vad vi pratar om här är alltså en värd som någon gång fått renovera lite mer än vanligt efter att ha haft en invandrad storfamilj som hyresgäster. Nu tar han ut dubbelt så mycket i hyra om du heter Mohammad jämfört med om du heter Svensson, för säkerhets skull. Är det inte diskriminering så vet jag inte riktigt vad som är det - jäkla tur för oss att tingsrätten vet, då.

Du, representant för den svenska öppna smygrasismen. Du, som minst två gånger om dagen yttrar meningen "Det vet man väl hur såna där fifflar/tänker/bor/stjäl." Du, som på allvar tror att det är en kosovoalbansk tradition att odla potatis i parketten. Flytta till Örebro - där bor dina meningsfränder. Som en bonus slipper vi andra dessutom få vår luft förpestad av dina unket doftande åsikter.

B1 och B2 does Göteborg

2009-05-19T12:58:00.003+02:00

Slick och EkonomiChefen kom iväg till slut - och det blev, som väntat, en episk helg i Sveriges västraste storstad. Scenario:

Klockan är efter midnatt och det är fullt ös på nattklubben Push. Vår värd Linné-stekarn står vid baren och snurrar upp en 20-nånting brud, och själva glider vi runt och minglar med lokalbefolkningen (Mickey Dee från Motörhead! Stort - men karln själv är förvånansvärt kort. Distinkta associationer till Cousin It från Addams Family, kan vi säga).

En kärlekskrank lokal förmåga envisas med att inte alls fatta vinken utan istället följa efter B1 och B2 (Blondin1 och Blondin2, Slick och EkonomiChefen) som en lydig geisha, tre steg bakom hela kvällen. Någon gång efter tvårycket tycker människan av outgrundlig anledning att det är dags att göra den stora, slutgiltiga framstöten.

L(okala förmågan): Jag ska gå hem nu. Kan du inte följa med mig?
S(lick): Nä du. Jag ska gå hem med EkonomiChefen.
L: Men EkonomiChefen får också följa med... (nudge nudge, wink wink)

Här någonstans tänds full-i-fan-lampan bakom både Slicks och EkonomiChefens pannben, och sen går det som det går...

E(konomiChefen): Då får du faktiskt hitta en karl till mig också!
L (nu helt inne på att här vankas det fanimig fyrkant! Score!): Ahmenvisst! Vem då?
S (odiskret pekande på Linné-stekarn, som nu är i uppenbar slutfas på sin egen plocka-tjej-drive borta i baren): Ser du killen därborta, i kavajen? Honom vill vi ha!

Varpå den lokala förmågan lullar dit, och frågar LinnéStekarn om han kunde vara så vänlig hänga på hem för att göra gemensam sak med de två blondinerna därborta i hörnet? LinnéStekarn tittar lite lätt förvirrat bort och ser Slick och EkonomiChefen upplösta i skrattparoxysmer, och inser läget - men avslöjar inget, utan tackar bara artigt nej. Tack, men nej.

Vi kan dra vissa slutsatser om vad den lokala förmågan kände i det här läget. Här har han, trots Kristus-fylla, dragit den kanske största vinstlott en snubbe kan på krogen - och nu ser han den försvinna framför ögonen på honom, enbart på grund av en motsträvig stekarkille som uppenbarligen aldrig någonsin behövt somna ensam efter utgång. Så nära är den lokala förmågan nu, men ändå så oerhört långt borta. Slutrepliken är obetalbar:

Lokala förmågan: Men kom igen då, snälla! För MIN skull!!

Som en skållad råtta tar sig Slick genom veckan

2009-05-14T16:48:00.004+02:00

Solen skiner och Slick jobbar frenetiskt, i hopp om att komma iväg på road trip med tjejkompisen EkonomiChefen i helgen. Jag har nämligen skaffat mig en användbar kontakt på Sveriges baksida som lovat att när Slick anländer kommer det stå en buffé uppdukad av hugade singelmän, redo att visa mig och EkonomiChefen allt vad västkusten har att erbjuda vad gäller party.

"Smaka på Göteborg" har vi döpt konceptet till. Kan bli bra det här.

I väntan på redogörelser för exakt hur det går till när man gör bort sig i Göteborg kan jag meddela att jag hittat sidan som, misstänker jag, hängt ut familjefoton på de som skriver flitigast på familjeliv.se. De ser lika debila ut som jag misstänkte.

En stilla undran

2009-05-11T12:07:00.002+02:00

Med tanke på att de europeiska kungahusen, som en direkt effekt av kutymen att bara gifta sig med andra kungligheter, skrapat i botten på gentunnan i ganska många hundra år redan (man får inte öron som prins Charles utan häpnadsväckande krumbuktiga DNA-snurror) - är det inte lite extra oroväckande att Daniel och Victoria är så enormt lika? Som... syskon?

Jag trodde först att importen av en man från folket skulle vara ett välkommet tillskott till den utfiskade genpool vi tar våra blivande regenter från. Jag inser nu att Daniel har potential att upfylla epitetet "kusinen från landet" på så många fler sätt än jag trodde från början. Det är en inte helt välkommen insikt så här vid måndag lunch.

Avdelning: Håll käft, sitt ner, gilla läget

2009-05-08T10:32:00.003+02:00

Det är behå-bråk i Storbritannien och kommentarerna till artikeln visar att svenska kvinnor är precis lika gnälliga och orealistiska som de engelska. Det är "orättvist" att kvinnor med stor byst ska betala mer för sina behås än än de med två lingon på en bräda, tycker de. Det logiska argumentet att en gigantisk mormorsbehå som effektivt rymmer två medelsmå barn i vardera kupa givetvis kostar väsentligt mycket mer att tillverka än en liten trekantsbikini tycks inte spela någon roll. "Varför ska jag lida för att jag har stora bröst?" Jadu, stumpan... Varför ska klädföretag tvingas sälja kläder till lägre priser än de vill för att du är en bortskämd, lågintelligent kossa som tycks oförmögen att tänka längre fram än dit dina bröstvårtor slutar?

Någon "Vanessa"-bimbo citeras i bildtexten där hon drar jämförelser mellan tandvård - "Det är som att säga att man ska få gratis tandvård om man har raka tänder men att det kostar massor om man har sneda tänder". Jag kan bara dra slutsatsen att Vanessa aldrig varit hos tandläkaren - eftersom det ju är precis så. Dåliga tänder är dyrare. Stora bröst kostar mer. Kvinnor som blöder mycket gör av med fler tamponger varje månad - ska vi kanske inrätta en schablonkostnad för tamponger också, där all förbrukning över en viss nivå blir gratis så det blir "rättvist" för alla?

Världen är inte rättvis, har aldrig varit rättvis och kommer aldrig bli rättvis. Den ska inte vara rättvis heller - det är det kissnödiga "rättvisetänket" som gör att intelligenta barn hålls tillbaka i skolan för att alla ska gå fram i samma takt och det är "orättvist" att lämna halva klassen bakom sig. Dessutom är jag rätt övertygad om att när du, storbystade kvinna som gnäller över behåkostnader, står på krogen med tuttarna uppkörda under hakan för att få maximal uppmärksamhet från karlar gnäller du knappast över att det är så orättvist för de småbystade, hmm? Nä. Rättviseargumentet dras bara upp när du själv känner dig förfördelad. Hycklande tuttlisor. Sitt ner och håll käft.

Småfniss

2009-05-08T08:59:00.002+02:00

Hehe. Professorn - telling it like it is.

Förbrukad existensrätt

2009-05-06T15:24:00.002+02:00

Ett tillägg på min shit list - personer som är först upp mot väggen när revolutionen kommer:

Människor som skickar vidare kedjemail. Ja, jag talar om dig, kvinna mellan 25 och 55 som aldrig tänkt en originell tanke utöver vilken kärringpelargon du ska korsbefrukta med vilken. Du som bara vill "sprida lite glädje" med dina debila utskick om vänskap och kärlek mellan kvinnor, bilder på kattungar och filosoferande kring Livet, Kärleken och Döden med visdomen och djupheten hos ett gratulationskort. Du som är så urbota dum i huvudet att du skickar vidare dessa hjärncellsdödande, mailkorgsuppfyllande elektroniska fekaliedumpar "för säkerhets skull". Så du inte får otur i sju år.

Nästa gång du skickar ett till mig skall jag göra det till min personliga livsuppgift att se till att du får veta exakt vad extrem otur innebär - first hand.

Analytics - en ständig källa till glädje

2009-05-06T08:57:00.002+02:00

Google Analytics, verktyget för att analysera trafik på bloggen, är något av det roligaste jag vet att lägga tio minuter på medan jag väntar på att databaserna på jobbet ska vakna. Topplistan över vilka ord som folk söker på för att komma till Slicks blogg är obetalbart roliga. Se här, topp tre:

3. använder kvinnor lårhöga läderstövlar (ja, Slick gör! Men ärligt, vem undrade? Och varför?)

2. humor fötter (wtf? ni är sjuka, sjuka människor.)

1. jailbait (flest sökningar, flest träffar, flest besök. Ni måste blivit besvikna när bloggen inte var skriven av en småslampig fjortis)

Vilka fler sökningar vill jag bli refererad från? Låt se...

Sjukt smart och rolig brud (egen PR är bästa PR)

Och ibland lite småhet också (när jag orkar anstränga mig)

Politikerförakt (måste jag tillstå att jag besitter)

Idominläppar (för att se till att jailbait-publiken kommer tillbaka)

Nu är det bara att luta sig tillbaka och vänta på det roliga.

Vad ska du bli när du blir stor? Jag ska bli hora!

2009-05-05T15:15:00.000+02:00

Centerns ungdomsförbund föreslår att prostitution ska bli lagligt. Slick föreslår att ingen sätter sig emot.

Kvinnor och män har sålt sina kroppar för betalning sedan urminnes tider. Vi gör det fortfarande. Vi kommer alltid göra det. Vi gör det av olika anledningar - för att vi vill ha snabba pengar, för att vi tjänar bättre än vi skulle gjort i en "konventionell" karriär, för att vi trivs med att få en jäkla massa stock ( eller mus då) och inte minst som betalning för gåvor från våra äkta hälfter. Några gör det för att de är utnyttjade, trasiga och drogberoende. 50+-kvinnor åker till Gambia för att jufsa med långlemmade svarta män. Män i samma ålder importerar 25-åriga thailändska flickvänner. Sex säljer, helt enkelt.

För några år sen skallade feministropen "Kriminalisera torskarna!" högt över hustaken och det var ju just vad som hände. Försäljning av sex är fortfarande lagligt, det är bara köpet som är olagligt. Effekten uteblev inte, och blev den förväntade: de olagliga bordellerna i diverse sunkiga lägenheter runtom i förorterna gick ännu längre under jorden, fler fjortonåriga flickor importerades från Ryssland och hallicknätet drogs åt hårdare. Samhället fick ännu mindre insyn i vad som egentligen pågick i sexhandelsbranschen.

Jag är rätt övertygad om att även feministerna visste vartåt det barkade, men glatt valde att ignorera det. Vad femibruttorna var ute efter var inte att faktiskt lösa ett problem - problemet med prostituerade kvinnor som utnyttjades - utan att sända en signal. De gillar sånt, att sända signaler och att öka medvetenheten. De gillar inte att behöva ta tag i det smutsiga problemet och faktiskt alliera sig fullt ut med dessa utnyttjade, drogberoende, i flera fall knappt svensktalande kvinnor.

Slick däremot skiter rätt högaktningsfullt i vilka signaler som sänds hit eller dit. Jag skulle hellre lösa problemet - så vad sägs om att vi drar upp sexköpsbranschen i ljuset igen? Gör hela transaktionen fullt laglig, låt alla horor bilda fackförbund och skaffa sexarbetarlicenser (ingår F-skatt?), gör kondomanvändning och månatlig gynekologundersökning avdragsgill (urolog då för er manliga luder) samt inrätta en statlig bordell och förmedlingstjänst.

Hej presto - både sexköpare och sexsäljare betalar skatt, är fullvärdiga medborgare och kostar inte längre samhällsapparaten pengar i form av utredningar och spaningstjänst. Eftersom ett lagligt alternativ finns är det fritt fram att belägga de olagliga alternativen (trerummaren i Årsta fylld med fem trettonåriga ryskor som blivit våldtagna fem gånger om dagen i två år och aldrig fått gå utanför dörren) med ordentligt höga straffsatser - något som tidigare hindrats av argumenten "men min 45-årige handikappade son behöver också sex och närhet och det kan han bara få när han betalar". Nu kan den handikappade sonen gå till ett licensierat luder, och de tonårsimporterande hallickarna kan sättas dit riktigt ordentligt istället.

En legalisering av prostitution skulle även bidra till att ta bort stigmat som är förknippat med sexköp - och ju färre stigman vi har i det här samhället desto större chans är det att vi åstadkommer något, när vi kan prata om det utan att riskera offentligt förlöjligande.

Våldsam avsaknad av ryggrad

2009-05-05T09:50:00.002+02:00

I svallvågorna som kom av hon Odellbruttans "konstnärliga installation" på psyket var det ju en Konstfacks-elev till som satte institutionen i blåsväder; den kissnödige lille ligisten som sprejade ner en tunnelbanevagn och orsakade skador för många många tusen kronor i konstens namn, som det så fint kallades. Det blev polisanmälan och utredning såklart, men...

Den är nedlagd nu. På grund av "brist på bevis". Det kan vara den sämsta förklaring till en nedlagd utredning jag hört i hela mitt liv. Snubben har filmat sig själv begå brottet och haft (har säkert fortfarande) för avsikt att offentliggöra filmen som en del av sitt namngivna, icke anonyma avslutningsarbete. Brottet är filmat och personen är namngiven på eget initiativ, en ren bekännelse alltså. Och utredningen läggs ner i brist på bevis? Det är pinsamt. Jag sitter här och skäms.

Har ni, svensk polis och åklagarmyndighet, inte lust att väcka åtal för att ni är rädda för publiciteten, för att ni fått påtryckningar uppifrån, för att det är en känslig politisk fråga som ni inte vill blanda er i - ha då åtminstone så mycket stake att ni erkänner det istället för att gömma er bakom "brist på bevis". Just nu framstår ni allesammans som fegt ängsliga maskar vars bästa delar torkade in på er mammas lår när pappa drog sig ur för sent. Patetiskt.

Nostalgilycka

2009-05-01T10:40:00.000+02:00

Alla ni som i likhet med Slick längtar efter de bekymmersfria barndomsdagarna ibland - spring till Pressbyrån! Alldeles nyss hittade jag i ett undangömt litet hörn:

Shake!

Jenka!

Kommer ni ihåg? 50 öre styck kostade de. Med 15 kr i veckopeng fick jag 30 tuggummin, och jag minns hur jag spatserade hem med jättepåsen fylld med tuggummin, övertygad om att jag på något sätt lurat butiken. Så här mycket godis var det liksom inte meningen att man skulle få för 15 kr.

Idag är jag visare vad gäller pengars värde, men smaken av Jenka som exploderade i munnen vid första tuggan gjorde mig vad allt övrigt anbelangar sju år gammal igen. Mitt alldeles egna Madeleine-kaka-moment, en helt vanlig Valborgshelg.

Slick - full koll på läget

2009-04-30T13:16:00.002+02:00

Alldeles nyss, i Sundbyberg: Slick går med raska steg rakt in i... PG! Kommer ni ihåg honom? Den gamla Oddset-reklamen som gick för såpass många år sen att de som går ut gymnasiet nu inte har en aning om vad jag bubblar om. Stort, kändes det.

Det tog ett bra tag innan jag kopplade att det var PG dock. Jag lider nämligen av en ärftlig åkomma som gör linjen mellan "kändisar" och "bekanta" helt obefintlig - ta som exempel min kära moster som när hon skymtade en bekant på stan glatt hastade fram och började kallprata. Bekanten svarade artigt men något reserverat på lägesfrågor om barn och fru och sommarställe innan moster glatt sa adjö och gick vidare. Först en timme senare insåg hon att hon inte alls sprungit på en bekant - hon hade antastat Claes Månsson. Hennes minnen av trevliga konversationer var uteslutande hämtade från Yrrol.

Jag har exakt samma problem. I somras på Debaser sprang jag på en kille jag var övertygad om att jag gått i gymnasiet med. Vi hade setts varje dag, om detta var jag starkt övertygad. Det var inte han, men skam den som ger sig. Jag började lista gymnasier, fritidsintressen, krogar, eventuella gemensamma kompisar och avgångsklasser för att försöka finna den gemensamma beröringspunkt jag var så säker på fanns där - ända tills killen säger lite undrande:

- Du vet att jag var programledare på ZTV när du gick i gymnasiet, va?

Jaha. Nämensatte...

Jag är även ansvarig för att ha gett Tommy Körberg svår ångest (skulle jag tro). Han råkar nämligen vara lik Slicks pappa - så när jag såg min far komma hastande förbi i ett parkeringshus precis när jag ska åka iväg i hissen hojtar jag såklart "HEJ PAPPA!". En halvsekund efter inser jag att det inte alls är pappa. En halvsekund efter det stängs hissdörrarna, och det sista jag ser är Tommy Körbergs stelt panikslagna ansikte.

Med vetskap om allt detta är det inte alls förvånande att jag frågade PG om han jobbade kvar på Ericsson.

Dagens sjukt smarta idé

2009-04-27T17:02:00.004+02:00

Det är mycket med den här grisförkylningen nu. Det tror jag att jag tar och skiter i, som Alfred sa - kan jag inte göra något åt det eller skälla ut någon för det är det redundant att tänka på det, tycker Slick.

Men se här då, ytterligare en utmaning att ta itu med för antipiraterna! Det ska bli intressant att se om Pontén & co är lika snabba på lagstiftningsknappen den här gången också, eller om de möjligen lyckats lära sig den enkla läxan att det inte går att få muttrande svenskar att rätta in sig i ledet med piska, enbart med morot (nu kan man ju tycka att det varit allmänt känt sedan motbokens dagar, då det puttrade i varenda källare, men alla kan ju inte ha en IQ över medel. Någon måste ligga under också).

Detta har hänt: Några nissar har uppfunnit en smart boktryckarmaskin som accessar ett virtuellt nätverk fyllt med text. Publicerade verk, böcker som gått ur print, privatpersoners egna hobbylyrik, allt en knapptryckning bort. Välj vad du vill printa och fem minuter senare har du en inbunden bok i handen. Omedelbart ser jag de fördelar som också nämns i artikeln - borta är behovet av ett stort lager, vilket innebär att små bokhandlar blir exakt lika konkurrenskraftiga som de stora - än mer faktiskt då de kan hålla lägre priser pga lägre lokalhyra etc. Ingen risk för att boken är "slut på förlaget" (alla vi som läser mycket har lärt oss hata det uttrycket med elden hos tusen solar). Good times all around alltså, även för Pontén!

Det lär bli surare miner på Antipiratbyrån när boktryckarmaskinen står i varenda fik, och ett nytt gäng påhittiga nissar modifierar mjukvaran i maskinen så den accessar... allt. Varenda text-torrent som finns ute i det stora molnet Internet. Hej presto - en inte överdrivet etiskt bakbunden caféägare kan helt plötsligt börja sälja Guillous senaste bok för precis vad han själv vill ta betalt. Ooops.

Om inte CreativeCommons eller någon annan smart licensieringsmetod blivit standard innan dess då.

En fullkomligt onödig instans

2009-04-24T10:37:00.002+02:00

Det är mycket jidder i både nya och gamla media just nu - det har visat sig att domaren i Pirate bay-målet är jävig och rättegången måste kanske göras om. Det enda jag undrar är - vem bryr sig? Det var ju i tingsrätten detta skedde, och tingsrätten är inget annat än ett farthinder på vägen mot den riktiga domstolen, Hovrätten.

Tingsrätten är och har alltid varit ett ganska osmakligt skämt. Varför finns den överhuvudtaget? Ett gäng politiskt tillsatta senildementa dregelgubbar som aldrig läst en lagparagraf ska sitta och avgöra i verkliga brottmål, det är ju skrattretande. Med en sådan ordning är det inte konstigt att de mål som går vidare till Hovrätten får domen vänd upp och ner. Gång på gång. Tingsrätten dömer "skyldig", Hovrätten friar. Tingsrätten friar, Hovrätten dömer till åtta år i fängelse. Anledningen? Det är först i Hovrätten som Svea Rikes Lag faktiskt tillämpas istället för de civila nämndemännens fördomar och barockt världsfrånvända verklighetsuppfattning.

Det är i tingsrätten ett våldtäktsoffer blir utfrågad om längden på sin kjol, för att sedan tvingas se sin attackerare bli friad eftersom kvinnan inte skrikit på hjälp högt nog - detta trots att den åtalade mannen erkänt att kvinnan sagt nej och att han tvingats bända isär hennes ben. Det var tingsrätten som friade en 35-åring som erkänt att han drogat och sedan haft samlag med en 12-årig flicka, med motiveringen att han inte utövat "något direkt våld", och att flickan inte var så hög att hon inte kunnat freda sig - den underförstådda tolkningen är alltså att det 12-åriga barnet VILLE ha sex med 35-åringen.

Att ta på allvar vad tingsrätten har att säga om precis vilket ämne som helst är lika intelligent som att ta filosofilektioner av Blondinbella. Kan vi inte bara lägga ner skiten nu?

Avd. Det är väl klart man hänger med

2009-04-23T00:00:00.003+02:00

Branschtidningen Computer Sweden, 2009-04-17, sista sidan. Spalten "Fyra snabbba svar", denna gång på frågan "Twittrar du?"

Niklas Sandelin, VD på "analysföretaget Exido":
"Njae. Inte så mycket nu längre. Det var mest i slutet av 90-talet."

HAHAHA!!! Nämensatte... ska man bluffa ska man göra det ordentligt. Swing and a miss, Nicke!

In times of turmoil, only the strongest, bravest fighters survive...

2009-04-20T14:27:00.005+02:00

Slick har ett helt gäng killkompisar som duttar runt i world of warcraft på mer eller mindre regelbunden basis. Jag brukar få rapporter från insidan av detta världens största online-spel i stil med "Ikväll ska vi slakta femhundra gigantiska isjättar i en grotta! Sen ska vi sodomera en drake och spetsa fiendens huvud på våra Flaming Swords of Fiery Wrath!"

Tuffa killar, helt enkelt - trodde jag. Ända tills jag befann mig i MuskelSmurfens (förbluffande vältränad. Lätt vertikalt utmanad. Smeknamnet är således givet) soffa i helgen och hörde hur han talade för sig själv medan han knallade omkring inne i spelet:

- Ooooh titta titta! Jag fick silketyg av orchen! Nu kan jag sy de där fina byxorna jag sparat till!

- Nämen! Här växer det vildsenap! Då kan jag göra köttstuvning till middag!

- Äsch. Min handväska är full. Jag får lov att sätta in mina ädelstenar i bankfacket så jag får plats.

- Ett nytt recept! Nu kan jag baka kladdkaka! (Detta följt av jubel och glädjetjut).

World of warcraft - Världens största onlinespel för de som vill leka små pyssliga tanter för en stund. Snuttegullisar där.

Situation Normal, All Fucked Up

2009-04-18T12:44:00.002+02:00

Slick har just vaknat - och jag noterar omedelbart att förutom det dunkande huvudet (helt normalt en lördagmorgon, inga konstigheter där) har jag ett blåmärke stort som en pizzatallrik på utsidan av höger lår. Oklart varför. Dessutom, av någon anledning, ett par skor mer med mig hem än jag gick ut med. Snygga är de, så jag ämnar inte skåda given doja i plösen, men trots allt ter det sig något suspekt.

Intrigen tätnar ytterligare när mobilen plingar till med sms från okänt nummer: "Vaknade just och insåg att jag träffade dig igår! Fy fan vad stort!!!"

Med tanke på ovanstående indicier uppstår således en stilla undran i mitt arma sinne. Kan någon vänlig själ snälla upplysa mig om

a) var jag var

b) hur jag var

c) vem jag var

igår natt? Pretty please?

Inte riktigt klar med idioten i Gävle än

2009-04-17T16:40:00.002+02:00

Definitionen av "främjande av brott" torde vara att det blir lättare att begå brottet om främjandet existerar. Av detta kan deduceras att det skall bli svårare att begå brottet om främjandet uteblir.

Mikael - kan du förklara mer i detalj hur det är svårare att ha sex när man inte äter p-piller, eller använder kondom för den delen? Faktum är ju att båda två lägger en ytterligare komplexitet på själva sexandet, no? Komma ihåg att ta ett piller alternativt strula med pårullning av trilskande gummi.

Således blir slutsatsen att p-piller i själva verket försvårar brott, om något. Och att vice chefsåklagare i Gävle fortfarande inte imponerar med sina analyser, direkt.