En liten grej. Som egentligen är stor.

Eftersom att ha jobbat hårt för pengarna (så hårt för pengarna) har jag ju inte hunnit läsa mina favvobloggar på länge (30+! Prankmonkey! Lilla Duktig!) så det här har säkert formulerats skarpare, smartare och intill uttjatandets brant, men det skiter jag i:

Vellinge. Mitt hat över dessa obildade, snåla, inskränkta, motbjudande minusposter känner inga gränser. Jag får impulsen att sparka hårt på något så fort jag ens ser namnet i skrift. Jag vill sätta varenda hjärndöd skåning som sitter och muttrar över att "ingen minsann frågade mig om jag ville hjälpa små flyktingbarn" i flyktingläger i Sudan. Sedan vill jag att sudaneserna ska slänga ut dem med orden "ingen frågade oss om vi ville hjälpa inskränkt white trash".

Jag är från ghettot. Ingen frågade min lilla kommun om vi ville ta emot mer flyktingar från Irak under sex månader än hela USA gjort under tre år. Läs det igen. Min lilla kommun har tagit emot fler flyktingar än HELA USA. Det känns. Ekonomin är i botten. Kriminaliteten är på toppen. Och ännu fler flyktingar kommer.

Därför känns det extra personligt, och extra rosenraseriframkallande, att höra dessa dryga svin sitta och gnälla över sin andel flyktingar. Och veta att gnäller de tillräckligt mycket kommer de säkert slippa. Så min kommun får ta på sig att hjälpa även dem.

Vi ska hjälpa. Vi ska ALLA hjälpa. Vi ska DELA på ansvaret för de flyktingar som kommer till Sverige och vill bygga upp sina liv. Vi ska definitivt inte acceptera att ett gäng skånska grisar sitter och jäser i sina mexitegelvillor och vägrar upplåta ens en halv spettekaka. As.

Var i helvete är Slick?

Ja, var har jag varit? Jag har varit på jobbet.

I oktober fakturerade jag 252 timmar. November är knappast en slackmånad heller. Med så litet tid utöver jobb och sov kan jag näppeligen väntas snappa upp aktualiteter att irritera mig över på bloggen också.

Däremot har jag ägnat omotiverat mycket tid åt att försöka räkna ut vad min faktureringsbaserade lön kommer bli framöver, samt att fördela eventuellt överskott på skor, resor och annat roligt. Som en iphone, till exempel - den jag just impulsköpte på macoteket. Eller att gå loss på manikyr, ansiktsmask och fotmassage samtidigt som jag klippte mig sist.

Någon liten fylla kanske jag kostat på mig under den här perioden också. Med tillhörande fyllehistorier att dela för er.

Nå - jag är inte död, jag har inte slutat blogga. Jag har bara varit lite kapitalist för en stund.