Ta ett sockerpiller till

Homeopater. De är för hälsoapparaten vad scientologer är för religionsapparaten. Ett fullkomligt apart logiskt resonerande i stil med "choklad hjälper mot lejon eftersom jag gillar choklad och aldrig blivit attackerad av ett lejon". Idioter, charlataner och krämare, skulle en mindre tolerant människa än Slick (hrm) kanske säga. Jag har gått till en homeopat vid två tillfällen för ett antal år sen när jag var ganska risig och modern medicin inte hade så mycket hjälp att ge. Sedan upptäckte jag logiskt tänkande och kritiskt granskande och nu sitter jag här och skäms. Därför - ska vi ta och göra som vi brukar och gå igenom vad de pysslar med egentligen?

Homeopati uppfanns av en tysk lirare, Samuel Hahnemann, under en tid när koppning, förbud mot bad och rent allmänt en viss laissez-faire inställning till det här med vetenskap och medicin var rådande metoder. Samuel fick då en, i sitt tycke, genialisk idé: Alla sjukdomar har symptom. Kan man hitta ett ämne som ger samma symptom och ta det i en liten, liten dos - då kommer symptomen ta ut varandra och sjukdomen således vara läkt.

Briljant, kan man tycka, om man bortser från att en sjukdom inte är summan av sina symptom. Det hade man ju inte så bra koll på under första halvan av 1800-talet -men nu? Nu vet vi väl ändå bättre än så? Uppenbarligen inte, med tanke på hur många som svär att det här med homeopati, det är the shit.

Dessutom blir det bättre (värre): Detta är alltså grundtanken med homeopati. Detta är vad det bygger på. "Medicinerna" som homeopater använder tas fram genom en process som kallas "proving" där ett gäng nissar sätter sig ner och proppar i sig en lagom hög dos av ett ämne. Arsenik, t ex. Sedan sätter sig nissarna och känner efter riktigt ordentligt och skriver ner alla symptom de upplever. Huvudvärk, feber, illamående osv. Här går det ju också åt pipsvängen eftersom det är omöjligt att veta om huvudvärken nisse nummer 3 upplever är resultatet av arseniken eller de tre glasen vin nissen hällde i sig igår kväll, men varför dröja vid besvärliga detaljer när vi ändå opererar med grundfilosfin symptom + symptom = sjukdom? Det är som att sila mygg och svälja kameler så vi låter homeopatnissarna köra på, för resonemangets skull.

Efter denna "proving"-session har vi alltså "en medicin" (arsenik) som "botar" ett diffust antal symptom genom ta-ut-varandra-effekten. När du går till en homeopat och beskriver dina symptom, och homeopaten börjar bläddra i tunga böcker, letar han alltså efter ett ämne som ger samma symptom som du har. Allt enligt ta-ut-varandra-principen.

Är det någon av er som fortfarande tycker att det här med homeopati, det verkar ju vettigt? I så fall fortsätter vi: Så, homeopaten har nu hittat ett ämne som ger samma symptom som du upplever. Vad dina symptom beror på är helt ointressant enligt homeopaten - tankesättet bygger ju på att det inte finns några underliggande problem, det finns bara symptom. Så, "problemet" är identifierat och du får en burk med små vita, söta piller.

Detta är sockerpiller. Det hymlar inte homeopaterna med - de menar nämligen att sockerpillren är doppade i en lösning som består av "medicinen", väldigt utspädd med vatten.

Nyckelordet här är "väldigt". Så här utspädd är den lösning som sockerpillren doppas i: Tänk dig ett klot fyllt med vatten. Klotets diameter är samma som sträckan mellan jorden och solen. För alla de miljarders miljarders miljarders (och några till) vattenmolekyler som finns i klotet är det en molekyl av "medicinen". Det säger sig självt att chansen att just ditt piller ska ha fått molekylen på sig är mindre än mikroskopisk. Detta är dock inte ett problem, enligt homeopaterna - vattnet man använder för att späda ut lösningen skall nämligen ha ett "molekylminne" så att det "kommer ihåg" medicinmolekylen och ärver dess egenskaper. Sedan går alltså detta "molekylminne" över till sockerpillret. Förklaringen är alltså att pillret "kommer ihåg" vattnets minne av medicinen. Så praktiskt.

Den som tänker själv har redan här insett att det här resonemanget är komplett vansinnigt. För det första har man visserligen lyckats se, under kontrollerade vetenskapliga experiment, hur vattenmolekyler formar sig runt en större molekyl och sedan behåller den formeringen efter att den större molekylen försvunnit - men bara i ungefär en millisekund. Det är jäkligt kort tid att ta sitt piller på.
Dessutom - hur vet vattnet, och pillret, exakt vilken molekyl den ska "komma ihåg"? Vatten försvinner inte, det går runt, runt, runt. Hur vet vattnet för den homeopatiska "medicinen" att den ska minnas arsenikmolekylen, men glömma bort, säg, molekylerna i Gustav Wasas urinrör? Och hur vet sockerpillret vilket av vattnets olika "molekylminnen" den ska välja att komma ihåg å sin sida? Alla dessa frågetecken, och då bortser jag ändå från den helt idiotiska tanken att vatten har något minne överhuvudtaget. Eller socker, för den delen.

Jomen, säger homeopaten, det är för att när vi tillverkar den utspädda lösningen för våra "mediciner", då dunkar vi flaskan med lösningen mot en lagom hård yta många gånger, hårt. Jamendåså. Så länge ni dunkar hårt. Då kanske vattnet "kommer ihåg" molekylen ordentligt. Jag menar, alla vet ju att en trasig TV börjar fungera om man slår den, hårt, på sidan. Eller hur?

Lallande träsktomtar. Hela bunten.

Förverkad rätt

Följande klubbades just igenom av Slick och vann således från och med nu karmatisk, om än ej laga, kraft:

Alla som "tänker på Haiti" i sin facebook-status eller kläcker kommentaren "åh det är så sorgligt med alla de föräldralösa baaaaaarnen" på fikarasten utan att personligen ha skänkt en femhunka till valfri hjälporganisation först måste bära en skylt med ett stort rött H. H för Hycklande Hegoistvätte.

Här hos Prankmonkey, t ex, kan du smsa in pengarna så slipper du slösa mer än ett par sekunder på att faktiskt hjälpa - till skillnad från att prata om att hjälpa. Jag vet att du inte får lika mycket kredd när du skickar smset som när du går med i facebookgruppen, men å andra sidan blir inte den föräldralösa tioåringen hjälpt av facebookgruppen. Fast det skiter du förstås i.

En liten grej. Som egentligen är stor.

Eftersom att ha jobbat hårt för pengarna (så hårt för pengarna) har jag ju inte hunnit läsa mina favvobloggar på länge (30+! Prankmonkey! Lilla Duktig!) så det här har säkert formulerats skarpare, smartare och intill uttjatandets brant, men det skiter jag i:

Vellinge. Mitt hat över dessa obildade, snåla, inskränkta, motbjudande minusposter känner inga gränser. Jag får impulsen att sparka hårt på något så fort jag ens ser namnet i skrift. Jag vill sätta varenda hjärndöd skåning som sitter och muttrar över att "ingen minsann frågade mig om jag ville hjälpa små flyktingbarn" i flyktingläger i Sudan. Sedan vill jag att sudaneserna ska slänga ut dem med orden "ingen frågade oss om vi ville hjälpa inskränkt white trash".

Jag är från ghettot. Ingen frågade min lilla kommun om vi ville ta emot mer flyktingar från Irak under sex månader än hela USA gjort under tre år. Läs det igen. Min lilla kommun har tagit emot fler flyktingar än HELA USA. Det känns. Ekonomin är i botten. Kriminaliteten är på toppen. Och ännu fler flyktingar kommer.

Därför känns det extra personligt, och extra rosenraseriframkallande, att höra dessa dryga svin sitta och gnälla över sin andel flyktingar. Och veta att gnäller de tillräckligt mycket kommer de säkert slippa. Så min kommun får ta på sig att hjälpa även dem.

Vi ska hjälpa. Vi ska ALLA hjälpa. Vi ska DELA på ansvaret för de flyktingar som kommer till Sverige och vill bygga upp sina liv. Vi ska definitivt inte acceptera att ett gäng skånska grisar sitter och jäser i sina mexitegelvillor och vägrar upplåta ens en halv spettekaka. As.

Skitmyndighet

Det Stora Företaget där Slick arbetar ibland har, som så många andra stora företag, en parkeringsplats i anslutning till huset. Det är en asfaltsplätt utanför entrén bara, utan parkeringsvakter eller sådant. Inget konstigt med det. Där får anställda parkera med tillstånd, men eftersom platserna är begränsade får inte konsulter stå där. Inte så konstigt det heller.

Nyss damp följande information ner hos de anställda på Det Stora Företaget:

Skatteverket avser att förmånsbeskatta de som parkerar på parkeringsplatsen. Därför krävs att man registrerar sig varje gång man parkerat på asfaltsplätten, så kommer regelbunden uppföljning och förmånsbeskattning ske, med 20-någonting kronor per dag.

Men för i helvette! Det krävs ingen matematikprofessur för att inse att kostnaden för att kontrollera, reglera, följa upp och sedan beskatta alla dessa anställda vida överstiger intäkterna Skatteverket skulle få från beskattningen - och det är utan att räkna in kostnaden för att registrera och sammanställa underlaget som Det Stora Företaget måste stå för. Så vad Skitmyndigheten lyckats med i detta fall är alltså att ta något som var gratis, fungerade utmärkt och inte gav några intäkter till någon eller medförde kostnader för någon och sett till att det numera är dyrt att administrera, dyrt att använda och medför ökade kostnader för Skitmyndigheten.

Finns det ett övre IQ-krav för att j0bba på Skatteverket? Ingen får vara smartare än, säg, en fiskmås? Någon annan förklaring kan jag då rakt inte hitta.

Skitprodukt

Slick jobbar som en gnu (udda talesätt det där. Gnuer har aldrig slagit mig som varande överdrivet arbetsamma) så bloggandet får stå tillbaka. Shit happens.

Men ibland tar frustrationen över skräpapplikationer på Det Stora Företaget överhanden, och någonstans måste jag avreagera mig. Lotus Notes, t ex. Vilken skitprodukt! Varför ett företag skulle välja att använda Notes för mail istället för, säg, Outlook är mig fullständigt främmande. Låt mig ta ett exempel:

Min kollega ska följa med mig på ett möte. Jag kan inte vidarebefordra mötesinbjudan till henne. Det FINNS inte någon vidarebefordra-knapp. Möjligen kan jag "delegera" mötet till henne, men vi ska ju gå båda två!
Jag var tvungen att göra en skärmdump av min möteskalender för att ge henne informationen.

Läs det igen. En skärmdump. Av ett mail. För att det inte finns någon VB-knapp.

Lotus Notes - jag hatar dig med elden hos tusen solar.

Till alla er som tycker Anna Anka är "rätt skön"

Det har varit en väldig storm-i-vattenglas-feeling kring denna minuspost i mänsklighetens redovisning. Slick kände först att skitsamma, bimbos som dansar en sommar är det gott om och mister vi en står det två bakom och vill ta plats istället. Jag tänkte så, ända tills i övrigt intelligenta människor runt omkring mig började yttra saker som "det är ju uppfriskande med någon som säger vad de tycker", "hon är en skön tjej med gullig skrattrynka på näsan" och värst av allt: "hon är faktiskt ganska vettig".

Nu gör vi som vi brukar här. Vi benar ut det hela. Först och främst - det är inte Annas livsval det nödvändigtvis är något fel på. Alla gör väl som de vill, och vill Anna vara lyxhemmafru är det givetvis upp till henne och näppeligen något att diskutera om man vill komma någonvart. Det är åsikterna som är uppåt väggarna obehagliga:

Anna Anka: "Här håller inte mammorna på och tjatar på sina döttrar om utbildning och om att gå till college, utan om att hitta en idrottskille eller en kändis! Är det inte underbart?"

Slicks kommentar: Nej. Det är att säga till sin dotter: "Det där du har mellan axlarna, det är bara till för att sminka och för att dina framtida pojkvänner ska ha ett extra hål att stoppa kuken i." Hur är det underbart? Delar Anna Anka och jag ens samma ras?

Anna Anka: "Det var så skönt att komma till ett land där män vet hur man beter sig mot en kvinna. Här tar männen hand om allt det ekonomiska, allt annat är en förolämpning mot både kvinnan och mannen i förhållandet."

Slicks kommentar: Men för i helvete! På vilket sätt förolämpar jag män när jag betalar mina räkningar? Om inte jag betalar räkningen, vem ska då göra det? Inte Anna Anka, hon vet ju uppenbarligen inte hur man gör. Och visst, jag är singel, men på vilket sätt förolämpas min pappa när mamma betalar trängselavgifterna på sin egen bil? Förklara det!

Anna Anka: "Amerikanska män vet hur man uppvaktar en kvinna. De är väldigt romantiska och köper dyra presenter."

Slicks kommentar: I Anna Ankas pyttelilla värld (procentuellt sett) fungerar det säkert så. Men överlag har jag svårt att tro att amerikanska män köper dyrare presenter än andra (varför det nu helt plötsligt skulle vara ett kriterium) med tanke på att USA har fler fattiga procentuellt sett än många andra länder. Vad är oddsen för att white trash Billy-Bob kommer hem med en diamantring till Sue-Linda och de åtta tandlösa jubelidioterna till ungar i trailern? Astronomiska, skulle jag säga. Det här är inskränkt, korttänkt och visar på häpnadsväckande brister i hushållet Ankas omvärldsbevakning. Eller med mindre ord: Fullständigt urblåst.

Anna Anka: "Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet. En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter. Amerikanska pappor lagar inte mat och stryker inte, de jobbar och försörjer sina familjer."

Slicks kommentar: Min chef jobbar och försörjer sin familj - och han är en jävel på att byta blöjor. Min pappa jobbar och försörjer sin familj - och lagar en saltimbocca som smälter i munnen. Majoriteten av alla män jag ser runt mig jobbar och försörjer sin familj utöver att hjälpa till hemma. Svenska män kan göra allt (obs. ironi.) vilket såklart gör Anna Anka med sin amerikanske enfunktionsman väldigt avundsjuk. Cue denna genomskinliga "surt sa räven"-diss. Uttalandet lider dessutom av samma omvärldsbevakningsbrister som det ovanstående, med tanke på hur många hushåll med två heltidsarbetande föräldrar som finns även i USA - bevisligen finns även där män som gör både och.

Anna Anka: "Om du anställer någon i Sverige ska du ha utbildning och vara kvalificerad. Här är det illegala mexikaner som gör jobbet. [...] Jag tar hand om dem och ser till att de bor i bra områden nära jobbet så att de slipper sitta i bilköer. Jag skickar de på semester och ser till så att deras familjer har det bra."

Slicks kommentar: Det här är säkert jättebra för Anna Anka. Hon bara behöver ringa immigrationsmyndigheten när en trädgårdsmästare kör över foten med gräsklipparen - hej presto har mexikanen skeppats tillbaka till Tijuana, fattigdom och sannolik blodförgiftning i foten och Anna är fri att hämta upp en ny mexikan från parkeringen utanför amerikanska ByggTema. Inget strul med jobbiga sjukförsäkringar, inga obehagliga fackförbund som vill att alla ska ha drägliga villkor på jobbet, bara Anna och hennes icke engelsk-talande mexikanska slavar. Det spelar ingen roll om så Anna vore Moder Fucking Theresa i havandena med sina anställda - all makt och inget ansvar ligger hos henne. Det är inte bra för någon, utom just Anna.


Så. För att avsluta. Det här är inte en jämnställdhetsdebatt. Det här är inte en debatt om hemmafruns vara eller icke vara. Det här är avskyvärda åsikter som är väldigt svåra att försvara utan att tappa såväl karmapoäng som allmän medmänsklighet. Jag är helt för att alla får uttrycka vilka åsikter de vill, men är vi, svenska folket, så helt ute och cyklar att vi tycker de här åsikterna är "rätt sköna"? "Ganska vettiga"? Har vi inget kvalitetsfilter överhuvudtaget på vilka vi väljer att ge extra mycket uppmärksamhet åt? Eller tycker vi, överlag, så här?

För att citera Kjell Bergkvist: Jag skäms. Jag sitter här och skäms.

Snackar snacket, går gången

Slick gillar människor som gör sin röst hörd, som står upp mot orättvisor och visar civilkurage. Vem gör inte det? Dessutom ogillar jag aktivt de som gör tvärtom, de som viker undan med blicken när ett gäng ungdomar terroriserar en bunden hund eller sitter tysta när grannskapets rasistsvin vill hindra invandrare från att köpa villa på gatan för att inte "sänka husvärdet". Ni är alla ryggradslösa töntar. Men vad jag tycker spelar mindre roll eftersom det är handling som räknas, inte tanke, och när Slick är inblandad blir det ofta en jäkla massa handling. Mindre tanke.

Scen: Slick, Dirren, Ekonomitjejen och resten av gänget som på regelbunden basis gör livet osäkert på krogen har varit ute och svirat hela kvällen. Kvar på klubben är nu bara Slick och Dirren, ingen av oss med styrfart. Det är dags att runda av, säga hejdå och kliva hemåt. Kön till garderoben är som vanligt kaotisk och är inte ens en kö längre, bara människor som trycker sig framåt och vilt viftar med brickorna. Dirren står vid ena sidan och väntar, Slick vid andra sidan någon meter därifrån.

In genom entrén kliver plötsligt CoolaKillen. Det är en typ Slick känner väl från uppväxten i ghettot - han är aggressiv, känner alla vakter, har ett posse fullt med kusiner och bryllingar som har hans rygg och backar inte för någon. CoolaKillen knuffar och slår sig fram till disken och alla runt omkring ramlar till golvet eller flyttar på sig utan knot - de vill ju inte ha stryk. Alla utom Dirren vill säga, som definitivt inte växt upp i ghettot. Dirren knuffar tillbaka (egentligen: vägrar flytta på sig), vilket såklart gör CoolaKillen rosenrasande. Det läskiga med CoolaKillen och hans gelikar är förstås att smockan som ligger i luften nu lika gärna kan bytas ut mot en stilett eller en pistol helt utan förvarning, vilket alla runt garderoben är väl medvetna om.

Utom Slick då, som är i fyllestadiet "oslagbar och bäst i världen". När jag ser CoolaKillen mucka med Dirren borde jag ha tänkt "Dirren är tre gånger så stor som jag, dubbelt så stor som CoolaKillen, nyktrare än oss båda och man. Han fixar det här fint. Jag är den lägsta existensformen för CoolaKillen (blond tjej), helt utan muskler och på vingliga fylleklackar. Jag borde stanna utanför."

Istället tänkte jag bara: "Rör inte min kompis!" och lät resten gå på reflex. Jag slängde mig mellan Dirren och CoolaKillen (i det här läget var Dirren alltså "täckt" av ett styck skitfull blondin som räckte honom till bröstet, med högklackat. Det måste känts tryggt), knuffade CoolaKillen med båda händerna och skrek med min bästa ghettosvenska:
"Vafan håller du på med, idiot?! Stick härifrån, jävla tönt!".

CoolaKillens min gjorde nästan hela grejen värt det. Medan han stapplade ett par steg bakåt från knuffen registrerades chock och förvåning - var kom blondinen ifrån, varför snackar hon ghettosvenska, och knuffade hon mig just? Sedan återfick han balansen, ögonen svartnade och näven knöts - en ordentlig käftsmäll var på väg, addressat Slick.

I det läget ingrep vakterna. Det är en sak att lappa till en kille som Dirren, en sån händelse går att arkivera under "shit happens", men ingen klubb värd namnet vid Stureplan vill att CoolaKillen ska misshandla en tjej i entrén oavsett hur Cool han är. CoolaKillen blev omringad av vakter, Dirren och Slick eskorterades till sidan och våra jackor hämtades med expressfart. Slutet gott, allting gott.

Ja, jag vet att jag kunde åkt på stryk. Ja, jag vet att han lika gärna kunde dragit kniv. Ja, jag vet att jag näppeligen skulle varit till någon praktisk hjälp för Dirren om det faktiskt blivit slagsmål. Men jag vet också att om jag inte hoppat emellan som en suicidal lämmel hade Dirren säkert åkt på en smäll innan vakterna brydde sig om att ingripa, och att anledningen till att Riccardo Campogiani aldrig blir äldre än 16 år är för att alla tänker, ingen reagerar. Ibland är det läge att göra, inte tänka, och ärligt talat ser jag hellre att CoolaKillen-typerna åker dit för att ha gett mig stryk än jag låter dem gå på nästa tjej, som lika gärna kan vara en ensamstående tvåbarnsmorsa.

Så det så.

Öppen fråga

Finns det någon där ute som tycker att Anna Anka är något annat än en avskyvärd, patetisk, bortskämd, värdelös elitist utan något som helst existensberättigande? I så fall, hur tänker ni där?

Tacksamhet

Esko Kiesi, numera fd Audi-chef i Finland, har fått foten efter att han (bland annat) droppat följande guldkorn i en intervju: "Jag kan inte förlåta en kvinna som självförvållat blir fet."

Esko ska vara själaglad över att han bor i Finland. Hade han bott i Sverige hade han inte bara fått foten - han hade haft Slick, en gag ball och två stora svarta män vid namn Bubba väntades i vardagsrummet på honom när han kom hem.

Squeal like a pig, you fat bastard.

Elisabet Borsiin Bonnier bör hålla snattran nu

Oavsett vad jag tycker / vem jag håller på i Israel/Palestina-konflikten är det en formulering i Elisabet Borsiin Bonniers fenomenalt urblåsta och ogenomtänkta uttalande som fick mig att resa ragg:

"The article in the Swedish newspaper Aftonbladet is as chocking and appalling to us Swedes, as it is to Israeli citizens."

Jag är, sist jag kollade, svensk medborgare. Jag är varken chockad eller förfärad över artikeln i Aftonbladet, och är det något jag avskyr så är det när människor jag aldrig träffat lägger ord i munnen på mig. Jag har därför bara en sak att säga till Bettan Bonnier:

Håll käften. Du har ingen aning om vad jag eller resten av svenska folket tycker om det här - vad vi tycker är nämligen inte homogent. Vi är nästan nio miljoner, smulan! Trodde du verkligen att vi alla tycker samma sak? Så klart du inte gör. Är du så feg att du inte vågar stå för dina egna åsikter utan istället gömmer dig bakom "svenska folkets" påstådda syn på saken, då har du inget på en ambassadörspost att göra överhuvudtaget. Vad mig anbelangar har du förverkat rätten att använda uttrycket "us Swedes" nu, din patetiskt världsfrånvända klimakteriekossa. Ta din personliga agenda och stoppa upp den i valfri hålighet. Munnen vore bra, så slipper vi höra mer från dig.

Dina åsikter är inte andras livsregler

Hej du kristdemokrat, insnöad byfåne eller du som bara allmänt är mot allt du inte känner till!

Idag publicerades en debattartikel i Aftonbladet för legalisering av surrogatmödraskap i Sverige. Kommentarerna är lika urbota fördomsfulla och korkade som man kan ana sig till, men ämnet är uppenbarligen kontroversiellt, lika kontroversiellt som säg... homoadoptioner, homosexuellas rätt till äktenskap och möjligheten att få ha sex iklädd läder.

Slicks åsikt i denna fråga och alla andra av samma art är enkel - håll din personliga moralkompass för dig själv. Blanda inte in Svea Rikes lagverk i dina egna illaluktande, inskränkta och ogenomtänkta moralkakeåskådningar. Ett brott är att direkt eller indirekt skada andra människor. Att älska och vilja ha fler att älska, eller få älska en annan människa ännu mer och i lagens ögon, kan aldrig och får aldrig vara ett brott. Att hjälpa en annan människa finna lycka genom att bära deras foster tills det blir livsdugligt kan aldrig och får aldrig vara ett brott.

Att vilja inskränka andra människors liv och kärlek enbart baserat på vad du tycker är ok för dig gör dig till en enda sak - fascist.

Att bemöta någon av ovanstående förslag med fossilerade galluppstötningar i stil med "Barn behöver en mamma och en pappa" gör dig dessutom till en lågintelligent fascist, oförmögen att tänka varvet runt.

Inte på något vis blir världen en bättre plats för att surrogatmödraskap är förbjudet i Sverige. Du, och endast du, kan möjligen må bättre av det då du ostörd kan böka runt i fördomsgyttjan som den inskränkta gris du är, utan att behöva konfronteras med något som inte passar in i din egen konstruerade världsbild.

Du är tröttsam.

Dagens jubelpuckon

Och så var det dags för ännu ett avsnitt i serien Svennar i Medelåldern Gör Bort Sig Internationellt:

40+-par ska bila till den italienska ön Capri. De har lärt sig använda GPS (långt snabbare än de lärde sig programmera videon gissar jag) och på grund av en liten felstavning guidar datorn dem till den norditalienska industristaden Carpi istället. Cue hånskratt.

Jag rodnar och hånskrattar inte åt att de stavade fel. Sånt kan hända. Inte heller åt att de inte reagerade när de hamnade i norra Italien istället för södra, alla kan inte vara bäst på geografi. Själv var Slick övertygad om att Tierp låg någonstans runt Kalix fram till 25 års ålder. Det är däremot en grej jag omöjligen kan överse med:

Capri är en ö. Och de ska bila dit.

Smaka på det. De ska på semester. Eftersom de är i medelåldern har de rimligen kollat sevärdheterna på orten (mer än Slick då, som nöjer sig med 1) hotellet, 2)shoppingen och 3) spriten). Kanske plockat fram en liten karta för att se hur hotellet ligger i förhållandet till närmaste ruin. Oavsett vilket är det givet att de plockat upp det lilla faktum att Capri är just en ö. Utan broar till fastlandet.

Det här paret gick inte vilse när de knappade fel i GPS:en. De gick vilse när de redan i grundskolan missade det enkla faktum att bilar inte är amfibiefordon per automatik.

Meddelande till medtrafikant

God morgon, du kvinna-i-förklimakteriet-med-känslor vid Skanstulls T-bana imorse. Jag inser , trots att det säkert är tredje gången du läser om bokjäveln, att Kajsa Ingemarsson-pocketen nådde någon form av känslomässig kulmen i exakt samma sekund som du skulle stiga av tunnelbanan. Med ögon utstående som råttpittar i pannan och en slappt hängande halvöppen mun var det bara boken, boken och boken som gällde vid avstigning, det stod tydligt.

Gott så. Trots det uppenbarligen massiva genombrott huvudpersonen i boken just gick igenom just på den sidan är det tyvärr inte helt ok att tvärnita så fort vänster skosula möter perrongen. Det finns andra bakom dig som också vill kliva av - men ditt jag-lever-i-en-bubbla-och-påverkar-ingen-annan-beteende fick hela rörelsen att haverera fullkomligt. Män trampade på kvinnor, kvinnor trampade på hundar och den skrikande, överviktiga femåringen rasade ner på golvet när han fick en knuff i bakhuvudet av en kulturtants röv (det gjorde iofs inte så mycket, han slutade skrika då).

Du får således ursäkta alla övriga trafikanter i vagnen när de kallade dig allt från "kärringjävel" till "stoppklossidiot" via "debil klimakteriekossa" (den var min) när de spatserade förbi din häpna uppsyn på väg till jobbet eller nästa kommunala trafikmedel.

De hade ju ingen Kajsa Ingemarsson-bok att förlora sig i.

Datoridioter vi minns

Slick har jobbat med datorer i en eller annan form sedan jag var nybakad och färsk någon gång på 90-talet. Gör man sådant länge nog finner man förr eller senare (oftast förr) sig själv sittandes med ett apfult headset på skallen, fieldandes supportsamtal från människor som så fort de hamnar framför en dator tappar varenda indian i kanoten bortsett från en ängslig liten mohikan utan styrfart. Kvinnan som trodde Dell upfunnit datorn till exempel ("Det är därför det står Del på alla tangentbord" sa hon till mig och nickade förnumstigt. Jojo), eller killen som jublande förklarade att han optimerat backuprutinerna på sitt bolag genom att börja skriva backuper till /dev/null (icke-unix-kunnigas översättning: Backup till papperskorgen, utan möjlighet att återställa). Men det supportsamtal som stannat kvar, det som fortfarande hemsöker mig och får mig att vakna med ett ryck, kallsvettig med lakanen i en hög på golvet, är följande.

Bakgrund: En kvinna ringer till datorsupporten på Ett Annat Stort Företag där Slick svarar i telefonen. Hon har tappat nätverksinställningarna på sin dator, och med ett stort knippe tålamod och detaljerade beskrivningar lyckas vi till sist få alla IP-nummer och andra grejer på plats igen. Tills...

S(lick i supporten): Sådär, då klickar du på OK!
K(vinnan utan indianer i kanoten): OK?
S: Japp! OK!

K: ... Jag tryckte på Cancel! (Sagt med stolthet, som om ett svårt arbete just lyckosamt genomförts)
S: Men.. men... inte OK?
K: Nä. Cancel.
S: Jaha... Men då gör vi om allting igen då.
* göra om göra om göra om*
S: Nu! Nu är alla inställningar gjorda! Nu vill jag att du klickar på OK. INTE Cancel. OK. Ok?
K: OK?
S: Ja. OK.
* lång tystnad. Till slut hörs ett tveksamt musklick i andra änden av tråden. *
K: ... Jag klickade Cancel.

I det läget tog Slick tyst av sig headsetet, backade långsamt bort från telefonen med den uppenbarligen helt vansinniga kvinnan i luren, lämnade kontoret och gick till närmsta bar. Mental health break, kallas det visst.

Veckans idiot-lista, del 2 av 3

Låt oss inte hymla här - vi jobbar för stålarna. Om Slick var ekonomiskt oberoende skulle jag då rakt inte spendera tiden på Det Stora Företaget, då skulle jag göra något helt annat. Supa, knulla och röka braj kanske, vem vet.

Det är heller inte helt ovanligt med diverse ekonomiska incitament och rörliga löner i Slicks bransch - ju mer du fakturerar desto mer stålar plockar du hem. Inga konstigheter, och de i Slicks bransch som har denna lönemodell kanske generellt jobbar lite mer övertid också, det syns ju i plånboken direkt - även om det finns andra nackdelar med modellen, som det alltid gör.

Däremot lämnar det en särdeles sur smak i munnen när ovanstående tänk börjar appliceras på samtliga branscher utan urskiljning. Jag köper ackordstänket, så som det är, för ganska många fall (bilprovare! snabbmats-anställda! cykelbud!) men en del yrken är såpass känsliga och ansvarstyngda att noggrannhet, seriositet och genomtänkthet väger enormt mycket tyngre än, säg, antalet processerade gamlingar med höftledsproblem per dag. Det är yrken där tidsstudiemän, time-key-tänk och ackordslösningar inte har att göra. Alls.

En läkare, lärare, sjuksköterska, hemtjänstvårdare eller personlig assistent gör inte ett bra jobb baserat på hur många de hinner med. Den bästa läkaren hinner kanske inte med mer än en enda person på en dag - men den personen går därifrån med kunskap om sin situation och kan känna trygghet till sjukvården. Det här är yrken där du gör ett bättre jobb (något generaliserat, men va fan) ju mer tid du lägger på en enskild person, där det blir sämre ju mer du skyndar dig. Det är inte kvantfysik, direkt - det är grundläggande mentala förmågor som krävs för att nå den insikten.

Synd då att chefen för Huddinge närakut, Leon Sylverberg, uppenbarligen inte besitter ens den basala hjärnkapaciteten. För ärligt - hur felaktigt hopsatt i huvudet är man inte om man på allvar menar att ju mindre tid läkaren lägger på den förvirrade äldre damen som inte kan läsa texten på sina pillerburkar desto bättre är det? Kolla med Leon - han når bevisligen inte upp till IQ-gränsen som krävs för att undvika den tankevurpan.

För övrigt anser jag att tingsrätten bör förstöras.

Veckans idiotlista - mellanstick

Scen: Det Stora Företaget, en regnig onsdag i juni.
Slick och Slicks kollega ModeMannen har under flera dagar försökt hitta ett underligt fel i ett program. Slutligen visar sig felet ligga i en liten underprocedur, utvecklad av representanter för den sista Sovjetstaten några stenkast västerut. Äntligen! Eftersom ModeMannen är en vänlig och hjälpsam själ mailar han till de norska kollegorna och påpekar felet, så de kan åtgärda sina egna program. Svaret:

Hei, vi har tilsvarende rutiner som rent teknisk sørger for å håndtere det.

Översättning från fiolhobsjidder: Vi vet. Vi tar hand om det för våra egna grejer.

De har alltså hittat felet och rättat det på sin sida, men skitit högaktningsfullt i att nittiosjutton andra använder samma program och behöver den informationen lika mycket. Arrogans, någon?

Förr eller senare tar oljan slut. Slick längtar som ett barn på julafton.

För övrigt anser jag att tingsrätten bör förstöras.

Veckans idiot-lista - del 1 av 3

Det är bara onsdag, och redan har jag gått i taket tre gånger. Inläggen ligger i kö i huvudet på mig.

Det började friskt redan i måndags morse, när Cecilia Blankens i Mix Megapol tog på sig "jag är tjej och därför dum i huvudet"-mössan under inslaget "knäppa nyheter". Adam Alsing berättar om en kvinna i Australien som fått en blodigel på hornhinnan, lite nasty sådär, men allt slutade lyckligt. Happy days - tills Cecilia kläcker ur sig "hade igeln sugit ut hela ÖGAT då?!". Tre sekunders tystnad, och sen Adams överslätande röst: "Nej Cecilia. Blodiglar suger blod."

Det är väl klart att Cecilia Blankens, hyfsat framgångsrik skribent och fullt kapabel vuxen människa, fattar att en blodigel inte suger ögonvätska. Så varför spelar hon korkad? Vad exakt är det som får kvinnor att ta rollen som obildad idiot så fort de sitter tillsammans med män i en tvruta / radiokanal? Är det någon kvardröjande effekt av hemmafrurollen som sitter i - kvinnor finns till för att stötta upp männen och få dem att se smarta ut? Jag är trött på det här. Cecilia Blankens - sänk röstläget, sluta avsluta varje mening med en uppåtsväng så det låter som en osäker fråga (du är väl för fasen inte norsk!) och framför allt - gör dig inte dummare än du är. Jag är övertygad om att du är rätt smart. Kan du vara så gullig att visa det?

För övrigt anser jag att tingsrätten bör förstöras.

Det kunde vara värre

Trots Sverigedemokrater, Unix-tekniker, en sommar som gått vilse och annat som suger med kära Svedala måste jag tillstå att det kunde vara mycket, mycket värre.

Vi kunde bo i Amsterdam, till exempel. Sin vana trogen valde Nederländerna att byta mot reglerna och offentliggöra resultatet från EU-valet innan alla andra länder blivit klara, och så här ser det ut:

1:a plats: PVV, Nederländernas Sverigedemokrater
2:a plats: Kristdemokraterna

Fuckin' hell. Vad pysslar de med i Holland? Jag trodde de var ett gäng lite småsköna hashtomtar som inte gjorde någon förnär, och så visar det sig att de är rasistiskt, religiöst pack. Dubbelfel! Skulle Slick bo i Nederländerna finns det risk för att jag skulle självantänt av rena raserivibrationer för länge sen.

Nu blir det röst på Vänsterpartiet i EU-valet, enligt devisen skit ska med skit fördrivas. Någon måste ju balansera upp.

För övrigt anser jag att tingsrätten bör förstöras.

Möjligen något onyanserat

Efter att ha förlorat tre timmars intensivt arbete (ja, jag sparade. Det är borta ändå) för att en tekniker med storhetsvansinne tagit ner servern utan att meddela någon användare överhuvudtaget är jag inte så lite överhettad. Eftersom jag inte vet vem tekniknissen är har jag inget annat val än att kommunicera med honom via Slick:

Du, tekniktönten? Låt inte det faktum att du är en level 80-magiker i wow som varje kväll hänsynslöst slaktar alla du möter på slagfältet ge dig missuppfattningen att du kan bete dig hur arrogant du vill IRL. I den stora världen är du antagligen både fet, finnig och singel, men låt inte din bitterhet över att inga brudar vill prata med dig på krogen gå ut över mig och mitt jobb. Då är det krig, sörru.

Så - så fort jag får reda på vad din wow-gubbe heter kommer den raderas från servern. Irreparabelt. Permanent. Lite som du gjort med mitt arbete. Quid pro quo, mothafucka!

För övrigt anser jag att tingsrätten bör förstöras.

Men för i helvette

Tingsrätten - det är fanimig en regelrätt vendetta nu. Jag hatar dem med elden hos tusen solar. Kolla in detta: Det är lägenhetsbråk. En kille attackerar sin tjej med kniv. Hennes hund gör det hundar brukar och attackerar killen där det känns som mest - vilket får honom ännu argare och han hugger sin tjej i huvudet (!) med kniven.

Det verkar väl solklart? Nej. Inte för tingsrätten, denna motbjudande pöl av senildement gubbslem. De menar att eftersom det gör ont att bli biten i pungen är det inte så konstigt att killen hugger sin tjej i huvudet. Således ger de killen strafflindring! Han får ett lättare straff för att de tycker synd om honom!

Kan någon förklara för mig var någonstans det står att straffet ska bli mildare för att man har ont i kuken? I min bok är det aldrig någonsin ok att hugga sin flickvän i huvudet, oavsett vad hennes hund gjort dig. Men det är väl någonstans så att män ömmar särskilt för just scrotum-skador. Det hänger ju där utsatt och dant det lilla paketet så att män kan känna enorm sympati för en kille som haft en rottweiler hängande i pungen är inte så konstigt. Det som däremot är uppåt väggarna är när ett gäng gubbar helt ostört kan låta sympatikänslorna väga in när straffsatser ska sättas - vågar jag gissa att majoriteten av just denna tingsrätt var män? Såklart jag vågar. Inte fan skulle en kvinnlig majoritet sänka straffsatsen för ett as som huggit sin tjej i huvudet - oavsett hur många hundar som attackerat honom.

Tingsrätten - oh, it's on, era värdelösa bakåtsträvare! Från och med nu gör jag en Cato:

För övrigt anser jag att tingsrätten bör förstöras.