måndag, december 14

Något avog

Det är måndag, sista arbetsveckan före jul, och det snöar ute. Slick borde vara på strålande humör, gnola julsånger (eller snarare gasta dem, Pogues måste gastas) men jobbet kärvar, jag har ännu en 60-timmarsvecka framför mig och är därför allmänt grinig.

Således, visa ord i kristi högtid, från mig till er:

"Odi profanum vulgus et aceo".*
- Horatius, ca 4 f. Kr.

* "Jag hatar den okunniga hopen och håller den på avstånd".

fredag, december 11

Bruno K. Öijer är en självgod fjant. Dessutom rätt kissnödig

Vad har hänt: En snubbe på Liljevalchs konsthall, Mårten Castenfors, kom på att det kunde vara lite kul att låta framstående poeter skriva kärleksdikter till Victoria&Daniel, så han skickade ut en förfrågan till ett gäng - och det tog hus i helvete.

Poeterna vill inte skriva kärleksdikter, av varierande skäl. De stödjer inte kungahuset, de "skriver inte på beställning", de måste tvätta håret eller har helt enkelt inte inspiration just nu. Och det är sannerligen bra så, trots eventuellt statligt kulturstöd är våra svenska poeter knappast livegna och kan inte tvingas till någonting. Rent personligen kan jag väl tycka att "för fan, krysta fram en liten kärleksdikt, ha lite humor och sluta gnäll", men vill poeterna vara seriösa, ta allting på bokstavligt allvar och hitta etiska debatter i varje liten idé står det dem naturligtvis fritt. Alla kan tralla, men bara om de vill.

Bruno K. Öijer däremot trippar en fyra-fem steg över gränsen när han har mage att kalla själva förfrågan "vanhedrande". (!) Sådan här självgodhet stör mig något enormt. Vad menar han? Är Bruno så upphöjd över pöbel, kungahus och adel att överhuvudtaget fråga honom om någonting är att förnedra honom? Vem har rätt att be om Brunos idéer och tankar i så fall? Bruno tycks ha ramlat så långt upp i sin egen röv att han numera bär den som en hatt, och således är oförmögen att se ur ett bredare perspektiv än sig själv.

Jag kände mig inte förnedrad eller vanhedrad när gängen med "coola killar" på krogen i min hemstad frågade om jag ville suga av dem på toaletten allihop "för att jag såg kåt och skitig ut" - förnedrad hade jag känt mig om jag tackat ja istället för att skratta dem i ansiktet, håna dem för att deras mammor är feta och de kissar i sängen (inte vet jag, men nåt ska man ju dra till med och mammakortet funkar alltid på de här grabbarna) och se till att vakterna slängde ut dem. Att Bruno K. Öijer känner sig vanhedrad för att någon frågat om han vill skriva en liten dikt är koketterande fjanteri, och människor som sätter sig själva på så höga piedestaler är det ett sant nöje att slita ned. Tönt.

fredag, december 4

Åh, du hjärtevärmande kristendom

En man blir så allvarligt skadad av en olycka på sin arbetsplats att han avlider. Ansvaret ligger naturligtvis på arbetsgivaren. Nu vägrar arbetsgivaren betala ut skadestånd till mannens barn. Motiveringen? Barnen är förståndshandikappade och kan därför inte ta till sig att mannen dött, menar arbetsgivaren.

Det här är ett apart, vidrigt resonemang oavsett vem arbetsgivaren är, det bör vi alla kunna vara överens om. Att inte vilja betala skadestånd för att ansvaret ligger någon annanstans är en sak, men att inte vilja göra det med argumentet "utvecklingsstörda förtjänar inte våra pengar för de fattar inget ändå" det visar på en så skev människosyn att jag kräks lite i munnen när jag tänker på det. Riktigt förbannad blir jag dock först när jag ser att arbetsgivaren är kyrkoherde i Ringsjö församling i Skåne.

Hur mycket hyckleri får en kyrkoherde syssla med innan han får kicken? Hur stora delar av "Jesus kärleksbudskap till människorna", som de som arbetar inom Svenska Kyrkan väl ändå bör skriva under på, får en kyrkoherde skita fullständigt i innan vi ifrågasätter huruvida idioten är lämplig att sprida religionsdogmer överhuvudtaget? För ovanstående resonemang går då inte ihop med det jag känner till om kristendomens fundamentala lärdomar (eller någon religion alls jag stött på faktiskt).

Däremot går det ju strålande ihop med andra styggelser som begåtts "i Jesu namn": Magdalene-hemmen på Irland som fram till 1996 (!) spärrade in unga kvinnor för att de blivit våldtagna, var utvecklingsstörda eller på annat sätt avvek från normen och utsatte dem för fysisk och psykisk tortyr inklusive sexuella övergrepp och straffarbete, allt drivet av den katolska kyrkan. Spanska inkvisitionen, korstågen, förföljelsen av homosexuella - det är en lång lista.
Därför borde jag kanske inte bli förvånad över att Ringsjö församling tycker att människor skall värderas efter IQ - de gör ju bara vad organiserad religion alltid gjort: förstört, dödat, dikterat och hycklat. I fadern, sonen och den helige andes namn.

torsdag, december 3

Plötslig, omvälvande insikt

Det är inte för att jag är korkad som jag alltid är pank. Jag tenderar bara att hoppa över ett litet men ack så väsentligt steg i den logiska kedjan. Följande exempel visar på problemet - Slick har som av en (engångs)händelse femtusen kronor att spendera på sig själv. Så här går tankarna:

-En wii! tänker Slick. Eller en iphone! Eller ett par nya galet blingiga skor! Fast egentligen borde jag betala av det där lånet... Tänk, en sproilans ny liten bil, det blir typ femtusen kronor i månaden... Fast mamma och pappa borde få riktigt fina julklappar i år. Och Studentskan också, en lyxmiddag...

Tre timmar senare sitter jag med en wii, en iphone, ett par nya skor, ett avbetalt lån, en offert på en ny bil, förtontrett hemklickade julklappar till föräldrarna och en reservation för två på lyxrestaurang. Ni ser dilemmat? Av någon anledning kan min hjärna inte processa ordet ELLER. Några tips här? Förutom ekonomisk förmyndare?

Öööh! Böööh! Och andra intelligenta uttalanden

Fadde rasar mot Arla (se där en mening jag aldrig trodde jag skulle skriva) - de har på baksidan av mjölkpaketen presenterat stegosaurus som en "dörrvaktsödla" med mycket muskler och liten hjärna. Enligt Fadde är Arla "...ett stort, känt företag som borde förebygga mobbning. I stället smutskastar man en yrkesgrupp utan anledning."

HAHAHAHAHA!

Utan anledning? Förebygga mobbing? Den dag dörrvakter vid Stureplan (*host* Ayesha på Berns *host*) inte bryskt avvisar alla med mörkt hår eller fel skor eller utövar oprovocerat våld mot invandrare (beteendet kallas allmänt mobbing) samt slutar titta på mig med tomma ögon och öppen mun när jag använder ord med mer än tre stavelser har Fadde möjligen fog för sina ord. Tills dess har dörrvaktsyrket exakt det rykte det förtjänar och eventuell "smutskastning" är definitivt inte utan anledning. För oavsett vad diverse slentrianuttryck säger är det handling som räknas, inte tanke, och det är det du gör som definierar vem du är snarare än vad du vill och tänker. Beter sig dörrvakter som primitiva djur med liten hjärna och stor kropp är det vad de är, tills de slutar bete sig som det. Frågor på det?

Och så, naturligtvis, en disclaimer: Jag känner dörrvakter som är utmärkta människor. Trevliga, professionella och vettiga på alla sätt. Men så länge majoriteten av dem beter sig som idioter kommer majoriteten av oss kategorisera hela yrkesgruppen som det. Tough shit, gilla läget. För fler exempel: se svenskarnas attityd mot romer, Vellinge, pensionärer och lattemorsor.

onsdag, december 2

Slick gör sig ännu mer populär

Projektet på Det Stora Företaget där Slick sliter sitt hår om dagarna har fått ännu en server tilldelad sig, utöver Borrelia, Emfysem och de andra. Namnet? Ja.. inte gillar de mig mer nu än de gjorde då, det står klart. Nya servern har fått namn efter den lilla fruktade fisken i Amazonasfloden som simmar upp i mäns urinrör och lägger ägg. Kukfisken, alltså. Fast på latin.

Känns bra det här.

Omedelbar devalvering av yrkesrespekten

Spotify + Iphone + hörlurar + Slick = Upplagd för jobbigheter.

Det spelar ingen roll att jag sjöng med i en låt. Det spelar heller ingen roll att låten handlar om korrumperade politiker, ett i sig respektabelt tema. Det enda som spelar roll är att mina kollegor i det öppna landskapet på Det Stora Företaget hörde mig glatt sjunga ut, helt omedveten om att jag sjöng på riktigt och inte i mitt huvud:

Ooh baby you want me, ooh baby you want me, well you can get this lapdance here for free, yeah you can get this lapdance here for free...

Tre års omsorgsfullt uppbyggd professionell respekt raserad och allt är Pharrells fel.

tisdag, december 1

Om att bli oresonligt arg

Slick har temperament, det ska inte stickas under stol med. Visst har det slipats ner genom åren, men fortfarande exploderar jag lite oresonligt hit och dit då och då, även om jag försöker undvika det. Jag är dock inte säker på om jag någonsin reagerat så enormt över ingenting som en kvinna i lunchkön framför mig idag:

Det är lång kö och många människor som ska äta. Framför Slick står en liten kvinna med lätt ilsken uppsyn som hojtar till sin kollega fyra led bakåt: "Kom hit och träng dig, ställ dig här med mig!" Killen lommar fram och säger något i stil med att "Jag tycker det är så fräckt att tränga sig sådär, jag brukar aldrig göra det..." varpå Slick (såklart) inte kan hålla tyst, utan säger med ett litet småleende att jo, det är rätt fräckt. Killen säger ursäkta, den lilla kvinnan meddelar barskt att de faktiskt MÅSTE stå bredvid varandra. I nästa ögonblick spiller hon ut sitt vatten över brickan (som ännu inte fått en mattallrik på sig, ingen skada skedd alltså), och det är då det spårar ur helt:

Slick, med ett leende och vänligt tonfall: "Karma, tjejen! Du tränger dig i kön, då spiller du vatten." Naturligtvis menat som en liten pik, men knappast aggressivt.
Den Barska Kvinnan: Håll käften! Du är så jävla bitter!
Slick, nu lite paff: Öh, nej... Det var menat som ett skämt, jag ville inte...
Kvinnan: HÅLL KÄFTEN! JÄVLA IDIOT!!!

Slick brukar inte backa för en fight, men det här var så absurt och oresonligt att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Resten av tiden i kön spenderade jag med att tala med mina kollegor bakom mig istället, medan den barska kvinnans ilskna blickar brände mig i nacken. Fem minuter senare är jag på väg till ett bord med min lunchmat och kollegorna i släptåg när jag känner någon trycka sin bricka i ryggen på mig. Strax tränger sig ett litet ilsket knyte bryskt förbi mig med orden "flytta på dig, jävla häxa! Annars får du också karma!" (sic!)
Slick: Men lugna ner dig, jag har inget intresse av att..
Kvinnan: HÅLL KÄFTEN SÄGER JAG!! JÄVLA IDIOT! HÄXA! BITCH!
Slick, med en trött suck: Jag tror det är dags för dig att byta tampong nu.

Jag väljer att tolka hela episoden enligt mina vanliga karmaregler. Det här var återbetalning för alla tonårs-hissy-fits jag slängt genom åren - nu fick jag tillbaka. Med besked!

torsdag, november 19

En liten grej. Som egentligen är stor.

Eftersom att ha jobbat hårt för pengarna (så hårt för pengarna) har jag ju inte hunnit läsa mina favvobloggar på länge (30+! Prankmonkey! Lilla Duktig!) så det här har säkert formulerats skarpare, smartare och intill uttjatandets brant, men det skiter jag i:

Vellinge. Mitt hat över dessa obildade, snåla, inskränkta, motbjudande minusposter känner inga gränser. Jag får impulsen att sparka hårt på något så fort jag ens ser namnet i skrift. Jag vill sätta varenda hjärndöd skåning som sitter och muttrar över att "ingen minsann frågade mig om jag ville hjälpa små flyktingbarn" i flyktingläger i Sudan. Sedan vill jag att sudaneserna ska slänga ut dem med orden "ingen frågade oss om vi ville hjälpa inskränkt white trash".

Jag är från ghettot. Ingen frågade min lilla kommun om vi ville ta emot mer flyktingar från Irak under sex månader än hela USA gjort under tre år. Läs det igen. Min lilla kommun har tagit emot fler flyktingar än HELA USA. Det känns. Ekonomin är i botten. Kriminaliteten är på toppen. Och ännu fler flyktingar kommer.

Därför känns det extra personligt, och extra rosenraseriframkallande, att höra dessa dryga svin sitta och gnälla över sin andel flyktingar. Och veta att gnäller de tillräckligt mycket kommer de säkert slippa. Så min kommun får ta på sig att hjälpa även dem.

Vi ska hjälpa. Vi ska ALLA hjälpa. Vi ska DELA på ansvaret för de flyktingar som kommer till Sverige och vill bygga upp sina liv. Vi ska definitivt inte acceptera att ett gäng skånska grisar sitter och jäser i sina mexitegelvillor och vägrar upplåta ens en halv spettekaka. As.

Var i helvete är Slick?

Ja, var har jag varit? Jag har varit på jobbet.

I oktober fakturerade jag 252 timmar. November är knappast en slackmånad heller. Med så litet tid utöver jobb och sov kan jag näppeligen väntas snappa upp aktualiteter att irritera mig över på bloggen också.

Däremot har jag ägnat omotiverat mycket tid åt att försöka räkna ut vad min faktureringsbaserade lön kommer bli framöver, samt att fördela eventuellt överskott på skor, resor och annat roligt. Som en iphone, till exempel - den jag just impulsköpte på macoteket. Eller att gå loss på manikyr, ansiktsmask och fotmassage samtidigt som jag klippte mig sist.

Någon liten fylla kanske jag kostat på mig under den här perioden också. Med tillhörande fyllehistorier att dela för er.

Nå - jag är inte död, jag har inte slutat blogga. Jag har bara varit lite kapitalist för en stund.

måndag, oktober 19

Alas, nu öppnar råttorna truten igen

I dagens Aftonhora har Jimmie Åkesson, partiledare för SverigeDemokraterna, skrivit en debattartikel. Sådant måste givetvis premieras på Slicks eget lilla vis: omedelbar dissekering och analys. Således:

Det går åt helvete för Jimmie redan i första meningen när han springer vilse i sin egen logik. Han menar på att det här med mångkulturen enbart finns i "den postmoderna, oikofoba västvärlden" (sic!). Ja, vad trodde du annars Jimmie? Det säger sig väl självt att pygméerna i amazonas djungler näppeligen utsatts för så många andra kulturer att de blivit multikulti. Det är invånare i i-länder som har råd att flyga härsan och tvärsan och det är mellan i-länder alternativt till i-länder de största befolkningsförflyttningarna sker. Ni vet, sådant som borgar för just ett mångkulturellt samhälle. Huruvida hela västvärlden sedan är oikofob och således, enligt Jimmie, skäms för västvärlden och istället känner stolthet för... Tjetjenien? Botswana?, det är så korkat att jag inte ens tänker kommentera det.

Sedan följer lite lättsmält och låghalt resonerande kring religion och vilken av dem som är "bäst" enligt Jimmie. Kristendomen är "bättre" än islam eftersom den innehåller ett "allmänmänskligt kärleksbudskap" via Nya Testamentet. Efter det lite information om hur snabbt islam växer i Europa och Sverige, främst på grund av att det flyttar hit fler muslimer (Slicks kommentar: Duh. Vad fan trodde du - att muslimer skulle flytta hit UTAN att antalet muslimer skulle öka?).

Slutsatsen som Jimmie till slut drar är att "detta" är vårt största utländska hot sedan andra världskriget. Vad "detta" syftar på är väldigt oklart, men jag gissar att det är den ökande mängden muslimer i samhället. Jimmie har all rätt att vara orolig för det - vem som helst får vara orolig för vad som helst, och en gång träffade jag en tjej som hade fobi för tvättmaskiner. Dårar finns överallt. Jag behöver inte hålla med, men är beredd att låta dig vara en dåre ändå.

Vad jag däremot undrar är hur Jimmie tänkt få till detta rent praktiskt? Det är en sak att skriva en debattartikel där vedertagna sanningar blandas med overifierade resultat från "studier" för att vinkla verkligheten så den går hem hos de svenska smygrasisterna i Vellinge (redan Bert Karlsson var ju duktig på det), men en helt annan att dra den här tanken hela vägen. Ska utövandet av islam förbjudas i Sverige? Det är omöjligt. Då måste vi förbjuda samtliga religioner. Ska vi stoppa invandringen av muslimer, så det i alla fall inte kommer några fler? Fine. Det bryter mot varenda konvention vi någonsin undertecknat i FN och EU, och kommer säkert fungera i hela två veckor innan varenda muslim lär sig Fader Vår utantill för att visa hur "kristna" de är för immigrationsmyndigheten. Med all rätt. Och hur ska vi göra med de svenskfödda muslimerna? De blonda och blåögda som ser så förrädiskt fosterländska ut? Allt det Jimmie tycker är fel är omöjligt att göra något åt utan att bli en fasciststat, vilket gör Jimmies debattartikel till inget annat än en treårings onyanserade gnäll över att tvingas gå och lägga sig.

Då har jag inte ens tagit med de uttalanden som är lögn och förbannad dikt; samma uttjatade slentrianfördomar som rabblas i snart sagt varje smygrasists trötta litanior: "Sverige har flest våldtäkter i Europa och det är mest muslimska män som våldtar." Sverige har flest anmälda våldtäkter i Europa, vilket troligen beror på att fler kvinnor anmäler i Sverige. Jämför med machokulturen i ex Spanien, tror du fler eller färre kvinnor blir våldtagna där? Tror du definitionen av våldtäkt är samma? Dessutom finns ingen, ingen, statistik som visar fördelningen per religion för våldtäktsmän. De två meningarna är utöver det självmotsägande - antingen är muslimska män överrepresenterade i våldtäktsstatistik och då borde länder med fler muslimer än Sverige ha fler våldtäkter, eller så har Sverige flest våldtäkter och då kan det inte bero på muslimerna som det ju finns fler av i andra europeiska länder. Logik, för i helvete! Hur svårt ska det vara?

Och det är där någonstans hela artikeln tappar trovärdighet. Inga lösningar presenteras på det inbillade problemet, och påhoppen placerar effektivt Jimmie bredvid dem han attackerar. För var någonstans finns det allmänmänskliga kärleksbudskapet i Jimmies text? Var finns stoltheten till det egna landet? Jimmie positionerar effektivt sig själv som en troslös oikofob, vilket gör debattartikeln till en övning i självinvalidering. Grattis Jimmie.

fredag, oktober 9

Skitmyndighet


Det Stora Företaget där Slick arbetar ibland har, som så många andra stora företag, en parkeringsplats i anslutning till huset. Det är en asfaltsplätt utanför entrén bara, utan parkeringsvakter eller sådant. Inget konstigt med det. Där får anställda parkera med tillstånd, men eftersom platserna är begränsade får inte konsulter stå där. Inte så konstigt det heller.

Nyss damp följande information ner hos de anställda på Det Stora Företaget:
Skatteverket avser att förmånsbeskatta de som parkerar på parkeringsplatsen. Därför krävs att man registrerar sig varje gång man parkerat på asfaltsplätten, så kommer regelbunden uppföljning och förmånsbeskattning ske, med 20-någonting kronor per dag.

Men för i helvette! Det krävs ingen matematikprofessur för att inse att kostnaden för att kontrollera, reglera, följa upp och sedan beskatta alla dessa anställda vida överstiger intäkterna Skatteverket skulle få från beskattningen - och det är utan att räkna in kostnaden för att registrera och sammanställa underlaget som Det Stora Företaget måste stå för. Så vad Skitmyndigheten lyckats med i detta fall är alltså att ta något som var gratis, fungerade utmärkt och inte gav några intäkter till någon eller medförde kostnader för någon och sett till att det numera är dyrt att administrera, dyrt att använda och medför ökade kostnader för Skitmyndigheten.
Finns det ett övre IQ-krav för att j0bba på Skatteverket? Ingen får vara smartare än, säg, en fiskmås? Någon annan förklaring kan jag då rakt inte hitta.

Skitprodukt


Slick jobbar som en gnu (udda talesätt det där. Gnuer har aldrig slagit mig som varande överdrivet arbetsamma) så bloggandet får stå tillbaka. Shit happens.

Men ibland tar frustrationen över skräpapplikationer på Det Stora Företaget överhanden, och någonstans måste jag avreagera mig. Lotus Notes, t ex. Vilken skitprodukt! Varför ett företag skulle välja att använda Notes för mail istället för, säg, Outlook är mig fullständigt främmande. Låt mig ta ett exempel:

Min kollega ska följa med mig på ett möte. Jag kan inte vidarebefordra mötesinbjudan till henne. Det FINNS inte någon vidarebefordra-knapp. Möjligen kan jag "delegera" mötet till henne, men vi ska ju gå båda två!
Jag var tvungen att göra en skärmdump av min möteskalender för att ge henne informationen.

Läs det igen. En skärmdump. Av ett mail. För att det inte finns någon VB-knapp.

Lotus Notes - jag hatar dig med elden hos tusen solar.

måndag, september 28

Till alla er som tycker Anna Anka är "rätt skön"

Det har varit en väldig storm-i-vattenglas-feeling kring denna minuspost i mänsklighetens redovisning. Slick kände först att skitsamma, bimbos som dansar en sommar är det gott om och mister vi en står det två bakom och vill ta plats istället. Jag tänkte så, ända tills i övrigt intelligenta människor runt omkring mig började yttra saker som "det är ju uppfriskande med någon som säger vad de tycker", "hon är en skön tjej med gullig skrattrynka på näsan" och värst av allt: "hon är faktiskt ganska vettig".

Nu gör vi som vi brukar här. Vi benar ut det hela. Först och främst - det är inte Annas livsval det nödvändigtvis är något fel på. Alla gör väl som de vill, och vill Anna vara lyxhemmafru är det givetvis upp till henne och näppeligen något att diskutera om man vill komma någonvart. Det är åsikterna som är uppåt väggarna obehagliga:

Anna Anka: "Här håller inte mammorna på och tjatar på sina döttrar om utbildning och om att gå till college, utan om att hitta en idrottskille eller en kändis! Är det inte underbart?"

Slicks kommentar: Nej. Det är att säga till sin dotter: "Det där du har mellan axlarna, det är bara till för att sminka och för att dina framtida pojkvänner ska ha ett extra hål att stoppa kuken i." Hur är det underbart? Delar Anna Anka och jag ens samma ras?

Anna Anka: "Det var så skönt att komma till ett land där män vet hur man beter sig mot en kvinna. Här tar männen hand om allt det ekonomiska, allt annat är en förolämpning mot både kvinnan och mannen i förhållandet."

Slicks kommentar: Men för i helvete! På vilket sätt förolämpar jag män när jag betalar mina räkningar? Om inte jag betalar räkningen, vem ska då göra det? Inte Anna Anka, hon vet ju uppenbarligen inte hur man gör. Och visst, jag är singel, men på vilket sätt förolämpas min pappa när mamma betalar trängselavgifterna på sin egen bil? Förklara det!

Anna Anka: "Amerikanska män vet hur man uppvaktar en kvinna. De är väldigt romantiska och köper dyra presenter."

Slicks kommentar: I Anna Ankas pyttelilla värld (procentuellt sett) fungerar det säkert så. Men överlag har jag svårt att tro att amerikanska män köper dyrare presenter än andra (varför det nu helt plötsligt skulle vara ett kriterium) med tanke på att USA har fler fattiga procentuellt sett än många andra länder. Vad är oddsen för att white trash Billy-Bob kommer hem med en diamantring till Sue-Linda och de åtta tandlösa jubelidioterna till ungar i trailern? Astronomiska, skulle jag säga. Det här är inskränkt, korttänkt och visar på häpnadsväckande brister i hushållet Ankas omvärldsbevakning. Eller med mindre ord: Fullständigt urblåst.

Anna Anka: "Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet. En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter. Amerikanska pappor lagar inte mat och stryker inte, de jobbar och försörjer sina familjer."

Slicks kommentar: Min chef jobbar och försörjer sin familj - och han är en jävel på att byta blöjor. Min pappa jobbar och försörjer sin familj - och lagar en saltimbocca som smälter i munnen. Majoriteten av alla män jag ser runt mig jobbar och försörjer sin familj utöver att hjälpa till hemma. Svenska män kan göra allt (obs. ironi.) vilket såklart gör Anna Anka med sin amerikanske enfunktionsman väldigt avundsjuk. Cue denna genomskinliga "surt sa räven"-diss. Uttalandet lider dessutom av samma omvärldsbevakningsbrister som det ovanstående, med tanke på hur många hushåll med två heltidsarbetande föräldrar som finns även i USA - bevisligen finns även där män som gör både och.

Anna Anka: "Om du anställer någon i Sverige ska du ha utbildning och vara kvalificerad. Här är det illegala mexikaner som gör jobbet. [...] Jag tar hand om dem och ser till att de bor i bra områden nära jobbet så att de slipper sitta i bilköer. Jag skickar de på semester och ser till så att deras familjer har det bra."

Slicks kommentar: Det här är säkert jättebra för Anna Anka. Hon bara behöver ringa immigrationsmyndigheten när en trädgårdsmästare kör över foten med gräsklipparen - hej presto har mexikanen skeppats tillbaka till Tijuana, fattigdom och sannolik blodförgiftning i foten och Anna är fri att hämta upp en ny mexikan från parkeringen utanför amerikanska ByggTema. Inget strul med jobbiga sjukförsäkringar, inga obehagliga fackförbund som vill att alla ska ha drägliga villkor på jobbet, bara Anna och hennes icke engelsk-talande mexikanska slavar. Det spelar ingen roll om så Anna vore Moder Fucking Theresa i havandena med sina anställda - all makt och inget ansvar ligger hos henne. Det är inte bra för någon, utom just Anna.


Så. För att avsluta. Det här är inte en jämnställdhetsdebatt. Det här är inte en debatt om hemmafruns vara eller icke vara. Det här är avskyvärda åsikter som är väldigt svåra att försvara utan att tappa såväl karmapoäng som allmän medmänsklighet. Jag är helt för att alla får uttrycka vilka åsikter de vill, men är vi, svenska folket, så helt ute och cyklar att vi tycker de här åsikterna är "rätt sköna"? "Ganska vettiga"? Har vi inget kvalitetsfilter överhuvudtaget på vilka vi väljer att ge extra mycket uppmärksamhet åt? Eller tycker vi, överlag, så här?

För att citera Kjell Bergkvist: Jag skäms. Jag sitter här och skäms.

onsdag, september 23

Snackar snacket, går gången

Slick gillar människor som gör sin röst hörd, som står upp mot orättvisor och visar civilkurage. Vem gör inte det? Dessutom ogillar jag aktivt de som gör tvärtom, de som viker undan med blicken när ett gäng ungdomar terroriserar en bunden hund eller sitter tysta när grannskapets rasistsvin vill hindra invandrare från att köpa villa på gatan för att inte "sänka husvärdet". Ni är alla ryggradslösa töntar. Men vad jag tycker spelar mindre roll eftersom det är handling som räknas, inte tanke, och när Slick är inblandad blir det ofta en jäkla massa handling. Mindre tanke.

Scen: Slick, Dirren, Ekonomitjejen och resten av gänget som på regelbunden basis gör livet osäkert på krogen har varit ute och svirat hela kvällen. Kvar på klubben är nu bara Slick och Dirren, ingen av oss med styrfart. Det är dags att runda av, säga hejdå och kliva hemåt. Kön till garderoben är som vanligt kaotisk och är inte ens en kö längre, bara människor som trycker sig framåt och vilt viftar med brickorna. Dirren står vid ena sidan och väntar, Slick vid andra sidan någon meter därifrån.

In genom entrén kliver plötsligt CoolaKillen. Det är en typ Slick känner väl från uppväxten i ghettot - han är aggressiv, känner alla vakter, har ett posse fullt med kusiner och bryllingar som har hans rygg och backar inte för någon. CoolaKillen knuffar och slår sig fram till disken och alla runt omkring ramlar till golvet eller flyttar på sig utan knot - de vill ju inte ha stryk. Alla utom Dirren vill säga, som definitivt inte växt upp i ghettot. Dirren knuffar tillbaka (egentligen: vägrar flytta på sig), vilket såklart gör CoolaKillen rosenrasande. Det läskiga med CoolaKillen och hans gelikar är förstås att smockan som ligger i luften nu lika gärna kan bytas ut mot en stilett eller en pistol helt utan förvarning, vilket alla runt garderoben är väl medvetna om.

Utom Slick då, som är i fyllestadiet "oslagbar och bäst i världen". När jag ser CoolaKillen mucka med Dirren borde jag ha tänkt "Dirren är tre gånger så stor som jag, dubbelt så stor som CoolaKillen, nyktrare än oss båda och man. Han fixar det här fint. Jag är den lägsta existensformen för CoolaKillen (blond tjej), helt utan muskler och på vingliga fylleklackar. Jag borde stanna utanför."

Istället tänkte jag bara: "Rör inte min kompis!" och lät resten gå på reflex. Jag slängde mig mellan Dirren och CoolaKillen (i det här läget var Dirren alltså "täckt" av ett styck skitfull blondin som räckte honom till bröstet, med högklackat. Det måste känts tryggt), knuffade CoolaKillen med båda händerna och skrek med min bästa ghettosvenska:
"Vafan håller du på med, idiot?! Stick härifrån, jävla tönt!".

CoolaKillens min gjorde nästan hela grejen värt det. Medan han stapplade ett par steg bakåt från knuffen registrerades chock och förvåning - var kom blondinen ifrån, varför snackar hon ghettosvenska, och knuffade hon mig just? Sedan återfick han balansen, ögonen svartnade och näven knöts - en ordentlig käftsmäll var på väg, addressat Slick.

I det läget ingrep vakterna. Det är en sak att lappa till en kille som Dirren, en sån händelse går att arkivera under "shit happens", men ingen klubb värd namnet vid Stureplan vill att CoolaKillen ska misshandla en tjej i entrén oavsett hur Cool han är. CoolaKillen blev omringad av vakter, Dirren och Slick eskorterades till sidan och våra jackor hämtades med expressfart. Slutet gott, allting gott.

Ja, jag vet att jag kunde åkt på stryk. Ja, jag vet att han lika gärna kunde dragit kniv. Ja, jag vet att jag näppeligen skulle varit till någon praktisk hjälp för Dirren om det faktiskt blivit slagsmål. Men jag vet också att om jag inte hoppat emellan som en suicidal lämmel hade Dirren säkert åkt på en smäll innan vakterna brydde sig om att ingripa, och att anledningen till att Riccardo Campogiani aldrig blir äldre än 16 år är för att alla tänker, ingen reagerar. Ibland är det läge att göra, inte tänka, och ärligt talat ser jag hellre att CoolaKillen-typerna åker dit för att ha gett mig stryk än jag låter dem gå på nästa tjej, som lika gärna kan vara en ensamstående tvåbarnsmorsa.

Så det så.

söndag, september 20

Ren, naken, isande kall fasa

I torsdags gick Konsultbolagets årliga jättebaluns av stapeln. Vi bjuder in 100 % av vår omsättning till kontoret och ägnar största delen av de närmaste fyra timmarna åt att byta ut allt vatten i deras kroppar mot bubbel. Sedan lutar vi oss tillbaka och ser vad de hittar på (en hel del, har det visat sig genom åren. Men vad som händer på Festen stannar på Festen, precis som vad som händer i Vegas. Tack gode gud för det).

I fredags var Slick därmed inte på topp. Jag stod inte och hängde på låset till Det Stora Företaget med klar blick och rosor på kind direkt. Förutseende som jag lite då och då överraskar mig själv med att vara hade jag tagit semester, men var trots det tvungen att åka in vid lunchtid för ett möte. Förmiddagen spenderades på soffan med starkt kaffe, mycket vatten och isblåsa på huvudet men vid halv ett klev en dämpad Slick in i bilen och åkte till jobbet.

Halvvägs dit händer det. För första gången i min snart tioåriga körkortskarriär står en polis i körbanan och vinkar in Slick till sidan. Det är nykterhetskontroll. Idag av alla dagar.

Låt mig sticka in med en liten passus här: Jag är inte en person som tycker det är ok att köra berusad. Men jag vet också att jag och många andra med mig då och då har satt sig i bilen dagen efter fast vi är medvetna om att vi balanserar på det berömda, och att en timme eller två till i sällskap med vatten och kaffe antagligen inte skulle skada. Det är inte ok. Men det har hänt. Tillbaka till storyn.

I det här ögonblicket, när jag har kört in vid sidan och väntar på att polisen ska komma och kolla körkort och be mig blåsa, rusar en hel del tankar genom huvudet på mig. Jag är nästintill panikslagen av skräck. Jag har resignerat inför faktumet att nu kommer det bli böter och kanske inte ens ett körkort längre, och inser förstås att det är inte mer än jag förtjänar. Jag försöker tänka tillbaka på när jag drack sista drinken men inser att det är meningslöst då jag i min fasa inte för mitt liv kan komma ihåg hur lång tid det tar att bli av med alkoholen. Jag förkastar idén om att fly genom att gömma mig bakom en buske eftersom buskaget är för litet för att dölja hela bilen och det antagligen inte skulle hjälpa mitt fall om jag krypkörde upp i rabatten. Men det som skrämmer mig mest är samtalet jag obönhörligen måste ringa om ett litet tag, det som kommer börja ungefär så här:

Slick: "Hej pappa. Jo, det har hänt en grej..."

Så kommer polisen. Ung. Snygg. Glittrande intelligenta ögon. Slick piggar på sig och känner att va fasen, det kanske inte är så illa det här, tills jag inser att jag själv är:
- Illaluktande
- Attraktivt rosselhes från att ha sjungit sommarplågan "barappapapapa"-låten hela natten
- Osminkad bortsett från gårdagens mascara, nu mystiskt placerad under ögonen
- På väg att få en karma-käftsmäll medelst nykterhetskontroll som kommer knocka mig in i nästa vecka.

Så jag får blåsa. Polisen tittar länge på den lilla displayen. Han ser allvarlig ut. Han pratar lite i sin lilla walkie-talkie-grej vid axeln. Slick kissar nästan på sig av skräck. Polisen tittar på mig, ler och säger:

- Jaha, det gick ju utmärkt detta! Varsågod att åka iväg och han en fortsatt trevlig dag!

Den lättnaden, mina vänner. Bättre än sex. Ibland, bara ibland, kan man balansera på rätt sida av det berömda. Resten av dagen pendlade jag mellan överväldigande tacksamhet (yttrande sig i slumpmässiga försök att betala tillbaka Karma vilket bland annat ledde till att en tiggare på Götgatan helt plötsligt hade råd med en hela Explorer), översvallande löften till ingen om att aldrig någonsin vänta kortare tid än 24 timmar innan jag sätter mig i en bil efter att ha druckit samt benhård tro på min egen förmåga och uppenbarligen skyhöga personliga karmapoäng. "Jag är teflon, skit fastnar inte på mig! Slick äger er alla stenhårt!" kan möjligen ha hojtats över söders takåsar framåt kvällningen. Det vet jag inget om.

onsdag, september 16

Öppen fråga

Finns det någon där ute som tycker att Anna Anka är något annat än en avskyvärd, patetisk, bortskämd, värdelös elitist utan något som helst existensberättigande? I så fall, hur tänker ni där?

Yttrandefrihet - din förbannade skyldighet

Jag har åsikter om saker och ting, det måste jag tillstå. Jag ändrar mig hela tiden och omvärderar, utvärderar och diskuterar med andra, jag är kontroversiell, tillrättalagd, nydanande och bakåtsträvande i en enda röra, men jag har alltid, alltid, någon form av åsikt. Som jag ventilerar. Högljutt.

Tur för mig då, att jag lever i ett land som värderar yttrandefrihet såpass högt. Här i Sverige är den närmast helig och skall så vara, men då och då blir jag lite orolig över tillståndet i det avlånga landet Falukorv. Yttrandefrihet är nämligen inte bara vår rättighet - för att det skall fungera måste yttrandet vara obligatoriskt.

Om alla fritt ska kunna yttra allehanda åsikter, vare sig de är avskyvärda eller inte, måste motargumenten också komma från alla. Det håller inte att släppa Sverigedemokrater, förintelseförnekare, Livets Ord-evangelister och annat pack fritt i det publika och privata rummet och samtidigt lägga hela bördan av motargumentering och nedskjutning på den berömda "någon". Det är ditt ansvar att uttrycka din avvikande eller medhållande åsikt. Det är ditt ansvar att se till att ditt eget sätt att se på saken kommer fram, även om du råkar tycka "som alla andra" (jag lovar dig, det gör du inte. Det gör ingen). Om någon säger något som du inte håller med om är det ditt ansvar att säga nej, inte någon annans.

Är du en av dem som tänker "Någon borde stå upp mot den där Sverigedemokraten som delar ut lappar i porten. Jag vill inte för han är så obehaglig / jag orkar inte / jag har inga bra argument"? Då är du delansvarig för att det, t ex, verkar som om hela södra Sverige är befolkat av rasistsvin som helst skulle kasta ut varenda människa med mörkare hudfärg än en engelsman med solbränna. Jag tror inte att det är så. Jag tror det finns en väldig diversifiering av åsikter i, säg, Vellinge - de är bara lika tysta som du. Och ingen av er förtjänar yttrandefrihet.

tisdag, september 15

Lite lågnivå-höhöhö

DN skriver om att de många gifterna i vanliga plastsandaler kan störa reproduktionsförmågan. Slick anser att det faktumet är redundant - har man så vidrigt fula pjuck som Crocs på sig förtjänar man inte att få ligga överhuvudtaget, så eventuell ägg/spermiekvalitet torde vara av underordnad betydelse.

Dagens bästa citat

Saxat ur diskussion med vännen DiplomatPojken, lika ateistisk som jag, om varför vi tycker det är riktigt jäkla onödigt att springa runt och tro på "Gud":

"Because Slick - grownups don't need invisible friends."

Nuff said.

fredag, september 11

Fashionisten up in da hood

Scen: Typisk företagsevent-restaurang typ Wallmans
Karaktärer: Slick, kollegan Fashionisten och vår konsultsäljare Hallicken tillsammans med några kontakter från Det Stora Företaget.

Det vankas bjudmiddag för kunden, något som sker då och då när
a) Hallicken vill se till att vi får vara med på nästa projekt också,
b) kunden sett lite smågrinig ut ett tag eller
c) Slick och Fashionisten tycker det varit för lite drinkar på sistone (mycket, mycket vanlig anledning).

Fashionisten är en trevlig man som helt klart inte växt upp på fel sida av järnvägsspåren. Han har inte skolkat från lektionerna för att driva runt med sina homies, direkt - vilket Slick, ghetto biatch i ett tidigare liv, tenderar att glömma bort ibland. Någon gång under kvällens samvaro säger Fashionisten något riktigt klyftigt.

-WORD! hojtar Slick glatt och småberusat, samt slänger fram sin knytnäve över bordet för att dunka knytnäve. Ni vet, sådär som man gör.
I ett par sekunder stirrar Fashionisten förvirrat på den framräckta näven. Sedan böjer han sig fram, öppnar munnen och säger högt och överdrivet tydligt:
- JAAAAAA.
In i näven. Som en mikrofon.

Pandemonium. Jag och resten av bordet garvar läppen av oss. Fashionisten ser glad men lätt oförstående ut. På frågan om vad, egentligen, han trodde var tanken med den framräckta näven var svaret obetalbart roligt och samtidigt väldigt förståeligt:
- Jag trodde det var det som menades med det där "talk to the hand".

måndag, september 7

Slick gör sig populär

På Det Stora Företaget spenderar Slick sina dagar med att sy ihop ett gäng osorterade utvecklare, arkitekter, tekniker och andra tomtar och troll och få dem att springa åt samma håll samtidigt, vilket alla som någonsin prövat vet är nästintill omöjligt. Men jag försöker. Efter åtta (!) veckors pillande och strulande har nu servervättarna nere i källaren äntligen puttat fram tre små servrar till Slicks projekt, efter att jag varit där och hojtat, ryat, bönat, bett och mutat alla jag kan få tag på.

Någonting säger mig dock att varken jag eller mitt projekt är särskilt populära där nere i kulvertarna längre. Beskåda de översatta namnen (från latin) på de servrar jag fått mig tilldelad:

Tuberkolos
Borrelia
Emfysem

Slutligen ska informationen från dessa servrar hamna på Kenny. Som i "Oh my God, they killed...". Nämensatte... det är väl inga konstigheter.

söndag, september 6

Rör inte min fysiker

En av Slicks absoluta favoritförfattare, Simon Singh, skriver om fysik och matematik på ett väldigt lättillgängligt sätt. Jag rekommenderar både Fermats Gåta och Big Bang för den som är intresserad av att fatta lite mer om hur världen hänger ihop och hur det här med logiska resonemang fungerar. Hans senaste bok, skriven tillsammans med Edzard Ernst, professor i komplementmedicin i Exeter, är den debattbok som granskar hela den vilda flora av alternativmedicin som finns därute. De flesta får sig en känga - spikmatteivrare, kiropraktorer, homeopater, reikki-helare och allsköns övriga träsktroll.

Englands kiropraktorer blev inte glada, kan vi säga. British Chiropractic Association uppskattade näppeligen att bli ifrågasatta om varför de hävdar att kotknackande kan bota allergi, astma och spädbarnskolik utan en gnutta vetenskapliga bevis, men istället för att svara med de efterfrågade bevisen (hävdar de att de kan borde de ju rimligen ha bevis för det påståendet? Eller hittade de kanske bara på, som vilken new-age-flummare som helst? NÄMEN så otippat!) valde de att stämma Simon Singh för förtal.

Och det är just det draget som gör att de får en heltidsfiende i Slick. När en vetenskaplig teori ifrågasätts är aldrig lösningen att stämma den som ifrågasätter. Lösningen är förstås att presentera motbevis och öppna upp för diskussion. Släpps "stämma för förtal"-mentaliteten in i vetenskapsvärlden kommer mänsklighetens framgångar tvärstanna - Einstein skulle blivit ruinerad av advokatkostnader för att han presenterade motbevis för Newtons gravitationsteorier, nobelpristagaren Richard Feynman likaså för att han till viss del motbevisade Einstein med sin kvantumelektrodynamikteori och Lee Smolin för att han ifrågasatte strängteorin.

Alltså - om pseudovetenskapen vill bli av med pseudo-prefixet får de presentera vetenskapliga bevis istället för att gömma sig bakom advokater. Slick gör som Stephen Fry, Ricky Gervais, Rickard Dawkins och många andra - skriver under uppropet för att hålla förtalsstämningar utanför vetenskapen. Gör det du med.

fredag, september 4

Tacksamhet

Esko Kiesi, numera fd Audi-chef i Finland, har fått foten efter att han (bland annat) droppat följande guldkorn i en intervju: "Jag kan inte förlåta en kvinna som självförvållat blir fet."

Esko ska vara själaglad över att han bor i Finland. Hade han bott i Sverige hade han inte bara fått foten - han hade haft Slick, en gag ball och två stora svarta män vid namn Bubba väntades i vardagsrummet på honom när han kom hem.

Squeal like a pig, you fat bastard.

torsdag, september 3

Mamma ska på krogen, du får dia pappa

Jag har inga problem att hitta argument för att inte yngla av mig. Min biologiska klocka har inte kickat igång alls och min livmoder skrynklar ihop sig i panik när jag ser spädbarn på stan, jag kan inte hålla liv i en krukväxt och ringde mormor för att fråga hur man gör när man kokar potatis (ska den i direkt, som med ris, eller ska den i när det börjar koka, som med pasta? Valid fråga!). Dessutom kan jag inte komma från att livet som mammaledig ter sig outhärdligt tråkigt, och känner jag mig själv rätt skulle jag rymma till Las Vegas vid första bästa tillfälle.

Därför känns det rätt bra att det här med barnhantering blir lite mer jämlikt. Om jag mot förmodan skulle råka bli på smällen med den ännu oidentifierade Mannen I Mitt Liv kan jag rymma till Vegas utan dåligt samvete, trygg i förvissningen om att ungen får käk ändå. Strålande tider!

onsdag, september 2

Women in IT


Klockan 16:45 försvinner den sista kollegan från Det Stora Företaget - och nu får jag jobba ostört. Möjligen lyckas jag producera något användbart innan morgondagen tar vid med dumma frågor, statusmöten, ständiga avbrott och lätt irritation över halvtimmeslånga "fikapauser" 45 minuter efter att lunchen tagit slut - inslag som gör utvecklingen av ett enkelt flöde till en mental hinderbana av Kafka-esque karaktär.

Om jag inte speglar mig i backup-CDn för länge då förstås.

Men lägg ner nu, Kleerup

Någon sorts house-DJ har gjort en intervju med Cafélookaliken King (färre tuttar, mer kissnödigt Stureplans-mode), på fyllen. Inte helt intelligent. Uttalandena blir som de blir, obetänksamma och rätt kontroversiella. Bl a uttalar sig DJ-vätten om att han och hans musikkollektiv minsann drogar både hit och dit, men inte snackar om det. Därför stör han sig på Kleerup som tagit på sig rollen som "någon sorts drogambassadör". Kleerup kan "sticka upp sina droger i röven" är budskapet från DJ-vätten.

Redan här är det väldigt, väldigt roligt. Människor som onyanserat uttalar sig berusade till journalister borgar alltsomoftast för stor humor. Men det är Kleerups svar, via Aftonblaskan, som verkligen kittlar skrattnerven - för karln har gjort en kovändning i klass med Birros "jag hatar att vara exploaterad kändis, så vill ni göra hemma-hos-reportage hos mig?"-utspel.

"Jag var tvungen att reagera, jag måste värna om min integritet", menar Kleerup. Samt att han flyttat till Göteborg nu, och därför "inte förtjänar det här". Logiken i det uttalandet är inte helt solklar (031-or förtjänar inte beskyllningar?), men framför allt är det skrattretande löjligt att komma och hojta om integritet när man kritiserat drograzzior, skällt på Niklas Strömstedt för att han inte är en galjonsfigur för knark, suttit mitt i ett triangeldrama med Gynning och Rosing samt talat ut om sitt inre mörker - och gjort allt detta i fyrfärgstryck i skräptabloiden Aftonblaskan.

Det är så dags att börja hojta om integritet och vad han förtjänar när de uttalanden Kleerup gjort kommer tillbaka och biter honom i paketet. Håll snattran nu, Kleerup!

Eller förresten, gör inte det. Gör en ny intervju istället, där du talar om "ditt nya liv" och poserar för bilder där du lagar organisk bebismat på gasspisen i Majorna-lägenheten. Jag kan behöva ett flatgarv till.

onsdag, augusti 26

Male bonding

Öppen fråga till alla er med en Y-kromosom: Varför kan inte män krama varandra utan att göra den obligatoriska jag-är-inte-bög-rygg-klappen? I somras gjordes till och med ett någorlunda vetenskapligt, om än hyfsat alkoholindränkt, försök till empirisk kunskapsinsamling på ämnet. Dirren och hans gode vän försökte medvetet krama varandra UTAN att ryggklappa. De fick ta i med all sin viljestyrka för att inte högerlabben skulle börja studsa på den andres skulderblad. Efter några sekunder blev situationen outhärdlig för båda. Ett snabbt skutt bakåt och ett gemensamt "uuääääähhh!" med tillhörande rysning. Bådas efteranalyser var rörande eniga och löd ungefär "Obehagligt. Lite snuskigt. Klar devalvering av manligheten."

Det är lite kul, det där. Utmaning till er manliga Slick-läsare: Krama din killkompis utan ryggdunk idag! Notera hans, och din reaktion. Återrapportera, please. Enquiring minds want to know.

Till sist, en högst okonventionell privat shout-out: Andras chefer spenderade söndagkvällen i TV-soffan. Slicks Dirren spenderade den med att vara den förste i världen som sabrerar en champagneflaska på toppen av Mt Blanc - med en ishacka. RESPECT!

måndag, augusti 24

Cynisk reflektion

På det stora hela känns det rätt bra att vara en cynisk, småbitter misantrop. Dock:
Jag kommer ihåg när Patrik Sjöberg hoppade 2,42. Då var jag ung och naiv, och det var rent allmänt oförfalskad glädje och jubel så till den milda grad att Tomas DiLeva (som ledde barnprogrammet Sommarmorgon då) gjorde improviserad spontankaftandans i TV-rutan sjungande "2,42! 2,42! 2,42!" Och jag dansade med, stolt och glad som bara en tioåring med ett världsrekord-by-association (Sverige kan också!) kan vara.

Nu: Usain Bolt triumfjoggar sig till medalj efter medalj. Världen jublar. Någonstans dansar en tioåring framför TVn. Kanske även Tomas DiLeva. Och allt jag kan tänka är "Undrar om han åker dit för doping inom en månad eller inför nästa stora mästerskap."

Cynism. Ibland är det bara en omskrivning för "orkar inte våga tro på något igen".

Måndagsgarv


För alla oss som växt upp med Star Wars:

fredag, augusti 21

Elisabet Borsiin Bonnier bör hålla snattran nu

Oavsett vad jag tycker / vem jag håller på i Israel/Palestina-konflikten är det en formulering i Elisabet Borsiin Bonniers fenomenalt urblåsta och ogenomtänkta uttalande som fick mig att resa ragg:

"The article in the Swedish newspaper Aftonbladet is as chocking and appalling to us Swedes, as it is to Israeli citizens."

Jag är, sist jag kollade, svensk medborgare. Jag är varken chockad eller förfärad över artikeln i Aftonbladet, och är det något jag avskyr så är det när människor jag aldrig träffat lägger ord i munnen på mig. Jag har därför bara en sak att säga till Bettan Bonnier:

Håll käften. Du har ingen aning om vad jag eller resten av svenska folket tycker om det här - vad vi tycker är nämligen inte homogent. Vi är nästan nio miljoner, smulan! Trodde du verkligen att vi alla tycker samma sak? Så klart du inte gör. Är du så feg att du inte vågar stå för dina egna åsikter utan istället gömmer dig bakom "svenska folkets" påstådda syn på saken, då har du inget på en ambassadörspost att göra överhuvudtaget. Vad mig anbelangar har du förverkat rätten att använda uttrycket "us Swedes" nu, din patetiskt världsfrånvända klimakteriekossa. Ta din personliga agenda och stoppa upp den i valfri hålighet. Munnen vore bra, så slipper vi höra mer från dig.

torsdag, augusti 20

SAAB - kan du inte bara lägga dig ner och dö nu

Bara en liten, liten kommentar om SAAB, Koenigsegg och Maud Olofsson:

Det är så enormt skönt att hon vägrar ge Koenigsegg statliga lån för att köpa SAAB. Ett företag som går med förlust är ett dåligt företag. Långsiktigt skapas inga jobb genom att staten håller dåliga företag under armarna med lånebidrag, det enda som händer är att skattepengar fortsätter ösas ner på samma uppenbarligen urusla produkt. En produkt ingen vill köpa till ett pris som gör att företaget går med vinst är nämligen en usel produkt, eller möjligen ett resultat av ett uselt skött företag. Oavsett vilket är det knappast något som är värt att satsa på.

Använd de potentiella lånemiljonerna/miljarderna/biljonerna till att.. tja, anställa fler lärare och sjuksköterskor kanske?

Och angående alla de som potentiellt blir arbetslösa när SAAB då oundvikligen läggs ner: Det är tråkigt, och direkt tragiskt för flera familjer. De måste kanske flytta till annan ort för att få jobb, skola om sig, ta ett jobb de är överkvalificerade för eller helt enkelt inte tycker om. De kanske inte ens lyckas få ett nytt jobb, oavsett hur mycket de söker. Det är förstås väldigt tråkigt för de personerna, men vet ni? Det är sånt som händer. Lösningen är näppeligen att ge konstgjord andning till liket, dvs fortsätta ösa pengar på ett skitföretag som inte klarar sig självt bara för att undvika att behöva ta tag i arbetslöshetsproblemet överhvudtaget.

Med statligt stöd blir SAAB inget annat än en arbetsmarknadsåtgärd, och såna har vi tillräckligt av.

onsdag, augusti 19

Upptäckardöden

Det här med "upptäckarexpeditioner" och "äventyrare" - där har vi en sysselsättning som är mer redundant och passé än en stansartjänst på Ericsson. Det mesta på klotet är karlagt. Det finns inte så jäkla mycket kvar att upptäcka nu, bortsett från möjligen längst ner på djupa havets botten.

Man skulle ju kunna tro att det inte skulle finnas så många upptäckare och äventyrare kvar då, nu när allt vi kan komma åt är uppmätt och omedelbart tillgängligt via satellitbilder här och där, men uppenbarligen är äventyrargenen ordentligt segsliten för upptäckarna finns kvar. De har bara blivit lite mer krystade och kissnödiga i sina projekt.

Eftersom fan och hans moster redan bestigit Mount Everest och hittat yttepyttesmå indianer i regnskogen är det liksom ingen grej längre att bara knata dit. Det är ingen bedrift. Ingen är imponerad. I den här branschen duger det inte att vara tvåa, du måste vara först! Så vad göra? Göra det svårare förstås! Inte bara bestiga Mount Everest, utan cykla hela vägen dit också. Samt hem, för säkerhets skull. DET har ingen gjort förut! Inte bara bestiga de sju högsta bergen i världen, utan göra det på tid också! Utan syrgas!

Det blir lite krystat det här. Det finns en gräns för hur många sätt man kan bestiga ett berg på. Missförstå mig rätt nu - jag är sjukt imponerad av människor som pallar att säg, vandra längs hela amazonasfloden, men hyllandet byts mot hånskratt när någon gör just det men barfota iförd balettkjol, bara för att vara först. Den faktiska bedriften försvinner i träsket av tomtiga PRtrick. Jag inser att de stackars äventyrarna måste hitta på de här fjanterierna för att någon ska bry sig överhuvudtaget och sponsorpengar ska trilla in, men varför bryr sig någon alls? Att gå till Kina är trots allt bara att gå till Kina - även om du gör det baklänges i brygga.

onsdag, augusti 12

Futilt försök

Crocs med bling-bling. Uttrycket "att sminka en gris" har aldrig illustrerats tydligare.

tisdag, augusti 11

Universallösning

Det finns väldigt många idioter i världen. För många. Såpass många att de hindrar resten av oss från att ta oss framåt.
Lösningsförslag: Ta bort alla säkerhetsvarningar på samtliga konsumentprodukter i hela världen. Självsanering!

Karma strikes back

Det är inte mycket människokärlek i Slicks hörn av världen idag. Skadeglädje, ren och sann, finns det däremot gott om.

Ett värdelöst slöseri med syre till våldtäktsman har inte bara åkt fast - karma har sett till att han åkt dit så det stänker om det. Kvinnan han våldtog var inte bara kvinna, utan hiv-smittad också. I artikeln står att sedan våldtäktsaset fick reda på att offret var hiv-smittat "mår han mycket dåligt och kan inte äta". Så bra. Kvinnan han våldtog mår nämligen också mycket dåligt, som en direkt effekt av att ha blivit våldtagen. Henne sympatiserar jag med, förövarens olycka kan jag inte annat än gotta mig i. Det gör mig möjligen till en ytterst dålig människa, men jag har i alla fall inte våldtagit någon.

Däremot får jag av en varm och lycklig känsla i magtrakten varje gång jag tänker på den potentiellt hiv-smittade våldtäktsmannen som sitter och tycker synd om sig själv i Helsingborg. Där kan du sitta. Svinhugg går igen, asshat!

fredag, augusti 7

Morfar å ja

Det är tidigt en junimorgon och jag är sisådär sex-sju år gammal. Jag är på torpet med mormor och morfar, en liten faluröd trästuga utan el och vatten, mitt ute i det sörmländska ingentinget bland kohagar och susande lövskog. Morfar har väckt mig och mormor fast klockan bara är halv sex på morgonen. Mormor står i köket och gör äggmackor och varm choklad, själv gnuggar jag sömnen ur ögonen och får på mig shorts, en tröja, ett par tygskor - nu ska vi ut på äventyr!

Vi tar vägen förbi utedasset, genom blåbärsriset, morfar och jag. In i skogen, full av skatter. Morfars torparbarndom, slitig och hård med ett par år på barnhem då föräldrarna inte kunde försörja alla sina barn, har gett honom en enorm kunskap om och kärlek till djur och natur och den för han över till mig i allt han gör. Morfar har lärt mig att ro, fiska (och rensa), äta stensöta och harsyra, leta svamp och göra mackorna godare genom att lägga dem upp och ner i en myrstack.

Vi går djupt in i skogen, min lilla hand i morfars stora och mina pinniga, brunbrända ben med såriga knän knatandes med små hoppsasteg bredvid morfars stadiga kliv i gummistövlar. Jag är med min morfar nästan varje dag; efter fritids spelar vi poker tills mina föräldrar slutat jobbet och på helgerna tar vi långa skogspromenader. Och nu, på sommaren - då är vi på torpet.

En bra bit in i skogen stannar morfar till och förkunnar lågt att "nu måste du vara tyst förstår du Slick. Tyst och försiktig!". Vi går nästan ljudlöst upp för en sluttande brant som stupar rätt ner på andra sidan. När vi är nästan framme vid branten lägger sig morfar på mage och ålar sig den sista biten, och jag gör samma sak. Andlöst kikar jag över kanten...

Där nere på marken, tre meter under mig, är öppningen till ett rävgryt. Tre små rävungar leker vilt i solens första strålar och mamma räv sitter strax bredvid och vakar. Det är en otrolig syn och jag och morfar ligger stilla i tio minuter och tittar på rävungarnas lek, innan något stör mamma räv och hon skäller till och motar in sina ungar i grytet igen. Ögonblicket är över, jag och morfar äter våra äggmackor där på branten med lagom ljummen varm choklad till medan solens strålar spelar över en spegelblank insjö. En bit bort ligger ekan, och snart ska vi ro ut på sjön för att försöka fånga gammelgäddan.

Först i vuxen ålder har jag insett vad min morfar betydde för mig, och vad jag betydde för honom. Först nu inser jag att händelsen ovan, och alla andra liknande händelser, var noggrant planerade av morfar. Han gick upp vid halv fyra på morgnarna för att gå runt i skogen och hitta saker att visa mig, roa mig och lära mig av. Han förgyllde min barndom och gjorde varje ögonblick med honom till något magiskt. När han dog försvann en man som formade stora delar av min person och i mångt och mycket gjorde mig till den jag är idag. Jag får fortfarande, nästan tio år efter hans död, en tjock, värkande klump i halsen av att tänka på, prata om och skriva om min morfar och det morfar-formade hålet i hjärtat är fortfarande lika stort.

Men torpet står kvar. Utedasset står kvar, blåbärsriset likaså. Jag vet precis var stenen med rävgrytet finns, och där, sittandes på branten iförd morfars gamla gummistövlar och blå träningsoverallsjacka, där kan jag hitta morfar. Där är det han å ja igen.

torsdag, juli 30

Johan Staël von Holstein kan inte räkna

Ingen har väl missat att Marianne Samuelsson varit så korkad att hon låtit sig fastna på band när hon ger fördelar till en entreprenör. Det har inte von Holstein gjort, så han går ut i försvar. Bra så, själv är jag lite kluven mellan dels det tröttsamma Svenne Banan-tänket att en egenföretagare inte är synonymt med en skattebetalare (när ska Sverige ta sig upp ur torpar-och-patron-tänket?) och dels det pinsamma faktum att strandskydd uppenbarligen bara är värt något när det inte är en ekonomisk maktfaktor närvarande.

Eftersom jag inte har min åsikt helt klar för mig avstår jag från att kommentera kärnfrågan, men måste ändå på och peta lite i såret, för det här citatet fick mig att garva högt:

"I Sverige är blott tio procent egenanställda jämfört med Europasnittet på 15 procent. Det innebär att vi är 50 procent sämre än Europa och inte fem procent som många som inte kan räkna tror. "

Och bland de som inte kan räkna räknar vi nu även in (trumvirvel) Johan själv! Diffen mellan 10 och 15 är 5. 5 är 50 % av 10, 33 % av 15.
Vi är 33 % (give or take) sämre än Europa, Johan. De däremot är 50 % bättre än oss.

Du måste tänka på pjocenten näj du jäknaj, Johan.

En hjälte, en förebild, ett lysande bloss i mörkret


Slick har hittat sin idol och främsta förebild i livet.

David Thorne, vill du gifta dig med mig?*


*frågan ställs endast i detta medium

onsdag, juli 29

Dina åsikter är inte andras livsregler

Hej du kristdemokrat, insnöad byfåne eller du som bara allmänt är mot allt du inte känner till!

Idag publicerades en debattartikel i Aftonbladet för legalisering av surrogatmödraskap i Sverige. Kommentarerna är lika urbota fördomsfulla och korkade som man kan ana sig till, men ämnet är uppenbarligen kontroversiellt, lika kontroversiellt som säg... homoadoptioner, homosexuellas rätt till äktenskap och möjligheten att få ha sex iklädd läder.

Slicks åsikt i denna fråga och alla andra av samma art är enkel - håll din personliga moralkompass för dig själv. Blanda inte in Svea Rikes lagverk i dina egna illaluktande, inskränkta och ogenomtänkta moralkakeåskådningar. Ett brott är att direkt eller indirekt skada andra människor. Att älska och vilja ha fler att älska, eller få älska en annan människa ännu mer och i lagens ögon, kan aldrig och får aldrig vara ett brott. Att hjälpa en annan människa finna lycka genom att bära deras foster tills det blir livsdugligt kan aldrig och får aldrig vara ett brott.

Att vilja inskränka andra människors liv och kärlek enbart baserat på vad du tycker är ok för dig gör dig till en enda sak - fascist.

Att bemöta någon av ovanstående förslag med fossilerade galluppstötningar i stil med "Barn behöver en mamma och en pappa" gör dig dessutom till en lågintelligent fascist, oförmögen att tänka varvet runt.

Inte på något vis blir världen en bättre plats för att surrogatmödraskap är förbjudet i Sverige. Du, och endast du, kan möjligen må bättre av det då du ostörd kan böka runt i fördomsgyttjan som den inskränkta gris du är, utan att behöva konfronteras med något som inte passar in i din egen konstruerade världsbild.

Du är tröttsam.

tisdag, juli 28

Dagens jubelpuckon

Och så var det dags för ännu ett avsnitt i serien Svennar i Medelåldern Gör Bort Sig Internationellt:

40+-par ska bila till den italienska ön Capri. De har lärt sig använda GPS (långt snabbare än de lärde sig programmera videon gissar jag) och på grund av en liten felstavning guidar datorn dem till den norditalienska industristaden Carpi istället. Cue hånskratt.

Jag rodnar och hånskrattar inte åt att de stavade fel. Sånt kan hända. Inte heller åt att de inte reagerade när de hamnade i norra Italien istället för södra, alla kan inte vara bäst på geografi. Själv var Slick övertygad om att Tierp låg någonstans runt Kalix fram till 25 års ålder. Det är däremot en grej jag omöjligen kan överse med:

Capri är en ö. Och de ska bila dit.

Smaka på det. De ska på semester. Eftersom de är i medelåldern har de rimligen kollat sevärdheterna på orten (mer än Slick då, som nöjer sig med 1) hotellet, 2)shoppingen och 3) spriten). Kanske plockat fram en liten karta för att se hur hotellet ligger i förhållandet till närmaste ruin. Oavsett vilket är det givet att de plockat upp det lilla faktum att Capri är just en ö. Utan broar till fastlandet.

Det här paret gick inte vilse när de knappade fel i GPS:en. De gick vilse när de redan i grundskolan missade det enkla faktum att bilar inte är amfibiefordon per automatik.

Själsdödande uppvaknande till vardagen

Så är Slick hemma från en alldeles utmärkt leva-över-sina-tillgångar-semester, komplett med mega-yachts och Ferragamo-rea. Aldrig har jag haft så många berusade, halvkorkade, avklädda och blekblonderade silikonbröst omkring mig, som en armé av stötdämpande fendrar att studsa mot när balansen gav efter för bubbelintaget. Praktiskt.

Att jag är tillbaka bland mellanmjölk, jantelag och mulen sommarhimmel kunde omöjligen illustreras tydligare än den scen som just utspelade sig när Slick, koncentrerad framför datorn och ivrigt raderandes de hundraåttiotre miljoner spam som samlats under nio dagars semester, får besök av en it-tekniker på Det Stora Företaget:

U(rsvensk it-tekniker): Hej Slick.
S(lick): Tjena, tjena!
U: ... jaha...
S: Mmm?
U: ... Du har inte semester, eller?

Jag dör. Jag lägger mig ner här nu och dör. I en värld där ovanstående räknas som stimulerande efter-semestern-konversation vill jag inte leva.

torsdag, juli 16

Denna natten, ett liv

Det är aldrig trevligt att vakna med huvudvärk och smaken av en liten, svettig, hårig gubbe som krypit längst in i munnen och självdött bakom en visdomstand.

Det blir inte trevligare när jag inser att fylle-Slick försökt vara hjälpsam och snäll mot bakis-Slick, och jag därför hittar en cheeseburgare i bakfickan på jeansen. Utan omslagspapper. Tack, fylle-Slick.

Jag håller på med lucköppning som bäst nu. Minnesbilderna som hittills dragits upp orsakar mest fler frågor:

- Slick och en kollegas fru (utan kollegan) lär halva Götgatan blanda kubanska honungsdrinkar. Ingen av oss har någonsin varit i närheten av Kuba.
- Åkte jag taxi någonstans?
- Jag har ett distinkt minne av tre väldigt söta 22-åriga pojkar - som jag envisades att prata om penisar med. Varför? Vad ville jag veta?
- En tjej i sällskapet vill höra Markus Krunegård-hiten från förra sommaren, Jag är en vampyr. DJn är engelsk, så önskningen blir lite udda: "I want to hear a song! I am a vampire, I suck and I puke!" Det blev ingen låt. Det blev däremot en DJ som kastade misstänksamma och lätt ängsliga blickar åt vårt håll resten av kvällen.
- Av outgrundlig anledning hittade jag en liter lättmjölk i handväskan imorse. Definitionen av ett what-the-fuck-moment.

Jag väljer att låta udda vara jämnt och inte gräva djupare. Uppenbarligen hade jag rasande trevligt igår kväll, och det kan få vara bra så. Nu stundar en veckas fraterniserande med shejker, silikonblondiner och strandraggare på den spanska solkusten. Giddy up!

Later, homes.

tisdag, juli 14

Liten fundering från hjärna i sommardvala, #2


Är vi helt säkra på att Popemobilen inte används för att påven inte ska meja ner oss med kulspruta?
edit: hittade just detta inlägg, skrivet före mitt, här. Det var inte en medveten bloggkopiering detta, utan ett direktcitat ur en konversation med en vän ett par dagar tidigare. Vännen läser uppenbarligen Cafés bloggar.

måndag, juli 13

Hur man överlever en sommar på kontoret

Semestertiderna är i full gång och kontoret på Det Stora Företaget är tömt på folk - tömt, bortsett från Slick och ett par andra stackare som jobbar när ingen annan gör det. Att jobba när alla andra har semester har vissa distinkta fördelar; främst att jag faktiskt får något gjort när jag inte blir avbruten av frågor var femte minut. Det faktum att man per automatik får credd när man jobbar i juli skadar inte heller - även om du så bara är på kontoret mellan 10 och 14 är uppfattningen att "där, där är en arbetare som offrar sig för projektet".

Men då och då (läs: när solen skiner) tar det emot lite att sitta vid en dator och hacka kod när alla kollegor ligger och läser Stieg Larsson på stranden. Man vill hämnas lite. Sprida missnöjet utanför sin egen sfär. Dessutom gärna roa sig själv och de andra kvarvarande arbetarna på köpet. Lösningen: Practical jokes på kontoret! Följande är noggrant utprovade av Slick med gelikar genom åren och ger garanterad effekt:

1. Hämta tangentbordet för den som har allra längst semester. Pilla bort alla tangenter. Lägg i fuktad bomull och häll på krassefrön. Pilla tillbaka tangenterna. Vattna tangentbordet två gånger i veckan. Hej Presto - när semesterfiraren kommer tillbaka till jobbet har det vuxit gräs i tangentbordet.

2. Gör en "the office" och baka in chefens mus (datormus, för alla er som har kvinnliga chefer) i Jello. Se men inte röra!

3. Byt ut tangentbords- och muskablar för alla som sitter mitt emot varandra så As kablar går in i Bs dator och vice versa.

4. Slå in varje enskild sak på din kollegas skrivbord i aluminiumfolie. Avsluta med att slå in även skrivbord och kontorsstol.

Glad sommar, alla kontorsråttor!

Meddelande till medtrafikant

God morgon, du kvinna-i-förklimakteriet-med-känslor vid Skanstulls T-bana imorse. Jag inser , trots att det säkert är tredje gången du läser om bokjäveln, att Kajsa Ingemarsson-pocketen nådde någon form av känslomässig kulmen i exakt samma sekund som du skulle stiga av tunnelbanan. Med ögon utstående som råttpittar i pannan och en slappt hängande halvöppen mun var det bara boken, boken och boken som gällde vid avstigning, det stod tydligt.

Gott så. Trots det uppenbarligen massiva genombrott huvudpersonen i boken just gick igenom just på den sidan är det tyvärr inte helt ok att tvärnita så fort vänster skosula möter perrongen. Det finns andra bakom dig som också vill kliva av - men ditt jag-lever-i-en-bubbla-och-påverkar-ingen-annan-beteende fick hela rörelsen att haverera fullkomligt. Män trampade på kvinnor, kvinnor trampade på hundar och den skrikande, överviktiga femåringen rasade ner på golvet när han fick en knuff i bakhuvudet av en kulturtants röv (det gjorde iofs inte så mycket, han slutade skrika då).

Du får således ursäkta alla övriga trafikanter i vagnen när de kallade dig allt från "kärringjävel" till "stoppklossidiot" via "debil klimakteriekossa" (den var min) när de spatserade förbi din häpna uppsyn på väg till jobbet eller nästa kommunala trafikmedel.

De hade ju ingen Kajsa Ingemarsson-bok att förlora sig i.

torsdag, juli 2

Datoridioter vi minns, #2

Ytterligare en scen på Det Andra Stora Företaget, där Slick spenderade några hårda månader i support-gruvorna. En mer än lovligt ängslig datoranalfabet behöver hjälp med att formatera sin disk och hamnar i Slicks händer - händer som, efter månader av mental utmattning och hejdlös exponering för de vänstraste delarna av intelligensens Bell-kurva, är något hårdhänta.

Efter nästan en timmes tålmodigt stegande genom de olika förberedelserna, något som egentligen tar ungefär en minut, utbrister datoridioten kvittrande:
D(atoridiot): Åh, nu står det 'Är du säker på att du vill formatera disken xxx?'
S(lick): Ok-
D: Jaha, nu är det som ett timglas på skärmen.

Och här någonstans brister det för Slick. Helt utan anledning - jag ser chansen, och tar den.

S: Du tryckte väl inte Ok!?
D: Jo? Du sa Ok?
S(lick med panik i rösten): Jag sa ok! Jag menade inte att du skulle trycka ok!
D(atoridiot, nu skräckslagen): Vad ska jag göra nu!?
S: Fly! Ta dig därifrån! Spring! NU!

I nästa sekund hör jag telefonluren som slår i golvet, ljudet av snabbt avlägsnande fotsteg och en smällande dörr. Efter flera samtal under den närmaste timmen svarar Datoridioten äntligen - hon hade stått utanför dörren hela tiden. När datorn inte exploderade hade hon krupit tillbaka in och dragit ut samtliga sladdar.

Den dagen gick Slick hem genom staden med ett leende på läpparna, som en vanlig kvinna.

onsdag, juli 1

Liten fundering från hjärna i sommardvala

Har ni tänkt på att många av de som är kategoriskt mot aborter och födelsekontroll är rätt distanserade från oss andra? Påven, t ex. Han tycker p-piller är en dålig idé.

Du, Povero Papa? Du ser mest människor på avstånd, bakom glaset i din lilla popemobile. Jag har dem rätt upp i ansiktet på daglig basis och kan berätta för dig att vi absolut inte behöver några fler.

måndag, juni 29

Datoridioter vi minns

Slick har jobbat med datorer i en eller annan form sedan jag var nybakad och färsk någon gång på 90-talet. Gör man sådant länge nog finner man förr eller senare (oftast förr) sig själv sittandes med ett apfult headset på skallen, fieldandes supportsamtal från människor som så fort de hamnar framför en dator tappar varenda indian i kanoten bortsett från en ängslig liten mohikan utan styrfart. Kvinnan som trodde Dell upfunnit datorn till exempel ("Det är därför det står Del på alla tangentbord" sa hon till mig och nickade förnumstigt. Jojo), eller killen som jublande förklarade att han optimerat backuprutinerna på sitt bolag genom att börja skriva backuper till /dev/null (icke-unix-kunnigas översättning: Backup till papperskorgen, utan möjlighet att återställa). Men det supportsamtal som stannat kvar, det som fortfarande hemsöker mig och får mig att vakna med ett ryck, kallsvettig med lakanen i en hög på golvet, är följande.

Bakgrund: En kvinna ringer till datorsupporten på Ett Annat Stort Företag där Slick svarar i telefonen. Hon har tappat nätverksinställningarna på sin dator, och med ett stort knippe tålamod och detaljerade beskrivningar lyckas vi till sist få alla IP-nummer och andra grejer på plats igen. Tills...

S(lick i supporten): Sådär, då klickar du på OK!
K(vinnan utan indianer i kanoten): OK?
S: Japp! OK!

K: ... Jag tryckte på Cancel! (Sagt med stolthet, som om ett svårt arbete just lyckosamt genomförts)
S: Men.. men... inte OK?
K: Nä. Cancel.
S: Jaha... Men då gör vi om allting igen då.
* göra om göra om göra om*
S: Nu! Nu är alla inställningar gjorda! Nu vill jag att du klickar på OK. INTE Cancel. OK. Ok?
K: OK?
S: Ja. OK.
* lång tystnad. Till slut hörs ett tveksamt musklick i andra änden av tråden. *
K: ... Jag klickade Cancel.

I det läget tog Slick tyst av sig headsetet, backade långsamt bort från telefonen med den uppenbarligen helt vansinniga kvinnan i luren, lämnade kontoret och gick till närmsta bar. Mental health break, kallas det visst.

fredag, juni 26

Jaså det var SÅ det gick till!

Professorn har den överlägset bästa analysen av vad som egentligen ligger bakom popkungens hastiga avfärd. Bara så ni vet.

Ute och cyklar

30+ utmanar med personlighetstest på webben. De här testerna brukar inte bli så bra för mig, eller någon annan utöver den mest stereoptypt utformade, och inte heller detta imponerade direkt... Först tänkte jag göra som 30+ och stryka det som inte stämmer, men inser vid genomläsning att inte en rad är korrekt:

Din personlighetstyp:
-Praktiskt lagda, traditionella och välorganiserade. Ja, en kvinna i ett mansdominerat yrke som svär, super och raggar som en karl är ju traditionellt så det förslår. Det där med att vara välorganiserad tänker jag inte ens kommentera.

-Fysiskt aktiva HAHAHA! Sist jag var fysiskt aktiv servade jag mig själv i ansiktet med en volleyboll. 'Nuff said.

Ointresserade av teoretiska frågor om de inte ser en praktisk tillämpning. Mmm. Det är därför jag just nu har en bok om strängteori på nattygsbordet. För att det finns så många praktiska tillämpningar för det.

Besitter en klar bild av hur saker och ting ska vara. Lojala. Arbetar hårt. Ofta ledare, med mycket god organisationsförmåga. “Goda medborgare” som värdesätter trygghet och lugn. Nä. inte någonstans. Varken vad gäller lugn eller medborgarvärde. Jag är säkerligen en rätt hetsig arbetsledare också.

Karriärer som skulle kunna passa dig:
Militärer, affärsföreståndare, chefer, poliser, domare, ekonomichefer, lärare, säljare, regeringstjänstemän, försäkringsagenter, vårdchefer, handels- och tekniklärare. Ähmen för i helsike. Säljare är ett jäkla nasarpack. Militärer är rigida och tråkiga. Domare? I tingsrätten då eller? Och lärare? Jag ogillar de flesta som a) inte kan något, eller b) är yngre än 20. Lärare kanske inte är det bästa valet då.

Slutsats? Det där med personlighetstester är humbug. Fast det visste vi ju redan.

Dagens vad



Michael Jackson kolade vippen någon gång under natten. Slick sätter ett kylt glas rosé på att världens samlade journalister just drabbats av kollektiv amnesi och sitter och filar på själsdödande tillrättalagda hyllningsartiklar - det är ju så trist att prata om tråkiga saker som pedofili när killen ändå kolat.


Any takers?

torsdag, juni 25

Arsenik och gamla spetsar - IRL

Egentligen borde inte Slick jubla i det här läget. Kidnappning och tortyr är inte roligt. Men trots det kan jag inte låta bli att heja lite extra på pensionärerna - det finns något extra beundransvärt i det att fyra antikviteter med en fot i graven gjort något så extremt som att kidnappa en kille och tortera honom i några dagar.

I korthet - en finansvalp spekulerar bort fyra tyska pensionärers pengar på Floridas fastighetsmarknad. Alla stålar borta, de sista ljuva åren ter sig plötsligt klart regntyngda. En vanlig pensionär hade stoiskt ätit kattmat och lidit i det här läget, kanske beklagat sig på en insändarsida någonstans under rubriken Upprörd Skattebetalare. Men järngänget i Tyskland kände att nä, nu jävlar är det nog. I alltför många år har de blivit undanskuffade på trottoarer, väntat förgäves på telefonsamtal från barnbarnen och inte fått sittplats erbjuden på bussen. Hit men inte längre. Dags att ta saken i egna händer.

Och så de gör det. Kidnappning och intejpning av finansvalpen (citatet "det tog lite tid för dem eftersom de blev så andfådda" är obetalbart bra) och sen utfrågning under tortyrliknande former tills finansvalpen faxar banken för att rädda de få slantar som finns kvar. Banken larmar polisen som stormar pensionärsvillan med full insatsstyrka. Hardcore!

Grunden till Slicks spontana jubel över pensionärernas tilltag ligger förstås i den extrema polemiken och symbolvärdet hos karaktärerna i det här dramat. Finansvalp som spekulerar bort pensionen för söta blåhåriga tanter är The Bad Guy i alla andra sammanhang, och de små tanterna är alltid de hjälplösa, naiva offren. Klart som fasen att jag hejar när Pensionärs-David tvingar ner Finansvalps-Goliat i bakluckan på en bil! Underdog-temat är så tydligt att det är omöjligt att reagera annorlunda.

Disclaimer: Ja, det är hemskt med tortyr och kidnappning. Nej, en sådan handling kan inte uppmuntras egentligen. Men då pensionärerna åkt fast så det stänker om det, riskerar 15 års fängelse och finansvalpen säkert kommer få någon form av skadestånd tänker jag fokusera på den underbara tanken på marginaliserade pensionärer som slår tillbaka - bokstavligen. Kör så det ryker, alla grå pantrar!

måndag, juni 22

Tacka fan för att man är lite tveksam

Eftersom Slick står med båda klackarna stadigt planterade i singelfacket (och har jobbat som en gnu, därav en veckas bloggfrånvaro) händer det titt som tätt att folk frågar
- Varför är du singel?

Först och främst - den här frågan ställer inte en singel till en annan. Never. Det är uteslutande paxade dumjävlar till personer som vräker ur sig såna här ogenomtänkta fånigheter, och varje gång vill jag svara
- Varför är du i ett förhållande?

Anledningen till att Slick är singel är enkel - jag attraherar enbart psykopater. Se här ett urval av det senaste tre årens dejtande:

Doktoranden
Raggade upp mitt telefonnummer i kön till Debaser och vi träffades en tidig kväll mitt i veckan. Jag föreslog en fika, men Doktoranden envisades med middag - och toppade upp med att nobba samtliga restauranger längs hela Götgatan med motiveringen att de var för dyra. Slutligen hamnade vi på en sunkig indier på Ringvägen - där Doktoranden i rask ordning beställde in tvårätters, en flaska riktigt sunkigt rödtjut (ackompanjerat av orden "Jag är väldigt intresserad av vin" och en lång avsmakningsprocess med ljudliga sörplanden) till min lilla sallad (jag ville som sagt bara fika). Spenderade middagen med att avbryta mig högljutt och jämföra mig med sin mamma ("hon avbryter också hela tiden!") medan han drack ur hela vinflaskan. Insisterade avslutningsvis på att dela lika på notan.

Producenten
Han ville bjuda mig på middag, och det är ju trevligt. Efter visst dividerande (läs: Slick fick hitta på ett ställe att gå till) bestämdes vi för att äta på Grill vid åtta-tiden. När Slick dyker upp står killen utanför och meddelar att "det var fullt. Var ska vi gå nu då?"

Ärligt, när en kille bjuder ut en tjej på middag hör det väl till att boka bord? Ja, det är klart det gör. Det är inte ok att tvinga tjejen att bestämma ställe heller (som Producenten gjorde) - hur fan ska jag veta vad du har för budget? Pizza hut eller Pontus? Idiot. Efter att slutligen hamnat på Vapiano för att alla andra ställen var fulla (igen - boka bord!) skulle det konverseras. Det gick ungefär så här:
Slick: Berätta om ditt produktionsbolag! Vad har du på gång?
Producenten: Nä. Det är lite grejer bara.
Slick: Jaha...? Nähä. Men berätta om dina hästar då! Hur går det för dem?
Producenten: Nä. Det är lite hästar jag har bara.
Slick: Jaha.... Nähä.
Upprepa in absurdum. Pausa var femte minut för besvärat skruvande och desperat vinklunkning.
Producenten slog sista spiken i kistan genom att skicka sms dagen efter dejten med texten "Tja smulan. Är på väg hem för att dega i soffan. Du kan ju dyka förbi om du har lust.". Sorry, producenten - det krävs mer än en sunkig pastamiddag för att få Slick i mysbyxestadiet.

Alfapet-mannen
Hette så sjukt konstigt att hans post såg ut som Alfapet. Deltog i två väldigt lyckade dejter, deklarerade fortsatt intresse och försvann sedan spårlöst.

Mannen som citerade Tomas Ledin
Nej. Nej nej nej nej.

The pony player
Kom ut i vardagsrummet naken bortsett från sadel och träns. På alla fyra. Förklarade (något redundant) att det här med konventionellt sexande inte låg riktigt för honom.

Sammanfattningsvis är det helt enkelt inte så konstigt att jag är singel, eller hur? Jag har dejtat sen jag var 15. Jag har inga obehagliga bölder och jag kan använda bestick. Jag kan visserligen inte laga mat, men jag kan knyta en knut på en körsbärsstjälk med tungan. Jag har varit här hela tiden - var är han?

fredag, juni 12

Äh, en rolig till...

Någon måste omedelbart ta ifrån mormor stickorna.
(tack, awkwardfamilyphotos.com)

Veckans idiot-lista, del 3 av 3

Idag är Slick trött, bakfull och oseriös. Igår var det jobbmingel på en takterass nära dig, och mängden rosévin stod inte i paritet med matintaget - då går det som det går. Slick var där tillsammans med en kollega och chefen från Det Stora Företaget men idag är det bara Slick på plats på kontoret, övriga deltagare "jobbar hemifrån". Jojo.

Med anledning av ovanstående har jag bestämt mig för att ge veckans tredje idiot, Nyamko Sabuni (som vill använda skattepengar för att inrätta en "styrelseutbildning" för att få fler kvinnor i bolagsstyrelser. Som om det är högutbildade kvinnor som är den största gruppen arbetslösa i dagsläget. Idiot.) frikort från sågning. Bortsett från den lilla hon just fick då.

Istället: failblog.org! Le och var lyckliga, nu är det fredag!

Karma ger en liten hint?

De där små annonserna i högerspalten av bloggen ser jag som ren underhållning för det mesta. Det är ganska puckade saker som dyker upp där, horoskopgubbar, livsprognoser och annat tvivelaktigt. Lustigt eftersom det alltsomoftast är de företeelser jag sågar vid fotknölarna som annonseras ut, sida vid sida om texten som förklarar varför bara idioter skulle vilja använda sig av det.


Det verkar dock som om google ads äntligen har lyckats fånga upp själva stämningen här hemma hos Slick:


torsdag, juni 11

Litet tips till ingen särskild

Bakgrund: Du upplever att det finns ett problem med, säg, en av de fem tvättstugorna i din bostadsrättsförening. Du beslutar dig för att skicka ett brev till styrelsen för att uppmärksamma problemet och be dem åtgärda det.

Tips: Formulera inte brevet som en regelrätt utskällning till styrelsen strösslad med utropstecken och VERSALER. Brevet kan hamna hos Slick.

Din nya "snyggare" soptunna kan du fetglömma, grabben. Kom tillbaka när du hittat din trevliga ton.

onsdag, juni 10

Veckans idiot-lista, del 2 av 3

Låt oss inte hymla här - vi jobbar för stålarna. Om Slick var ekonomiskt oberoende skulle jag då rakt inte spendera tiden på Det Stora Företaget, då skulle jag göra något helt annat. Supa, knulla och röka braj kanske, vem vet.

Det är heller inte helt ovanligt med diverse ekonomiska incitament och rörliga löner i Slicks bransch - ju mer du fakturerar desto mer stålar plockar du hem. Inga konstigheter, och de i Slicks bransch som har denna lönemodell kanske generellt jobbar lite mer övertid också, det syns ju i plånboken direkt - även om det finns andra nackdelar med modellen, som det alltid gör.

Däremot lämnar det en särdeles sur smak i munnen när ovanstående tänk börjar appliceras på samtliga branscher utan urskiljning. Jag köper ackordstänket, så som det är, för ganska många fall (bilprovare! snabbmats-anställda! cykelbud!) men en del yrken är såpass känsliga och ansvarstyngda att noggrannhet, seriositet och genomtänkthet väger enormt mycket tyngre än, säg, antalet processerade gamlingar med höftledsproblem per dag. Det är yrken där tidsstudiemän, time-key-tänk och ackordslösningar inte har att göra. Alls.

En läkare, lärare, sjuksköterska, hemtjänstvårdare eller personlig assistent gör inte ett bra jobb baserat på hur många de hinner med. Den bästa läkaren hinner kanske inte med mer än en enda person på en dag - men den personen går därifrån med kunskap om sin situation och kan känna trygghet till sjukvården. Det här är yrken där du gör ett bättre jobb (något generaliserat, men va fan) ju mer tid du lägger på en enskild person, där det blir sämre ju mer du skyndar dig. Det är inte kvantfysik, direkt - det är grundläggande mentala förmågor som krävs för att nå den insikten.

Synd då att chefen för Huddinge närakut, Leon Sylverberg, uppenbarligen inte besitter ens den basala hjärnkapaciteten. För ärligt - hur felaktigt hopsatt i huvudet är man inte om man på allvar menar att ju mindre tid läkaren lägger på den förvirrade äldre damen som inte kan läsa texten på sina pillerburkar desto bättre är det? Kolla med Leon - han når bevisligen inte upp till IQ-gränsen som krävs för att undvika den tankevurpan.

För övrigt anser jag att tingsrätten bör förstöras.

Veckans idiotlista - mellanstick

Scen: Det Stora Företaget, en regnig onsdag i juni.
Slick och Slicks kollega ModeMannen har under flera dagar försökt hitta ett underligt fel i ett program. Slutligen visar sig felet ligga i en liten underprocedur, utvecklad av representanter för den sista Sovjetstaten några stenkast västerut. Äntligen! Eftersom ModeMannen är en vänlig och hjälpsam själ mailar han till de norska kollegorna och påpekar felet, så de kan åtgärda sina egna program. Svaret:

Hei, vi har tilsvarende rutiner som rent teknisk sørger for å håndtere det.

Översättning från fiolhobsjidder: Vi vet. Vi tar hand om det för våra egna grejer.

De har alltså hittat felet och rättat det på sin sida, men skitit högaktningsfullt i att nittiosjutton andra använder samma program och behöver den informationen lika mycket. Arrogans, någon?

Förr eller senare tar oljan slut. Slick längtar som ett barn på julafton.

För övrigt anser jag att tingsrätten bör förstöras.

Veckans idiot-lista - del 1 av 3

Det är bara onsdag, och redan har jag gått i taket tre gånger. Inläggen ligger i kö i huvudet på mig.

Det började friskt redan i måndags morse, när Cecilia Blankens i Mix Megapol tog på sig "jag är tjej och därför dum i huvudet"-mössan under inslaget "knäppa nyheter". Adam Alsing berättar om en kvinna i Australien som fått en blodigel på hornhinnan, lite nasty sådär, men allt slutade lyckligt. Happy days - tills Cecilia kläcker ur sig "hade igeln sugit ut hela ÖGAT då?!". Tre sekunders tystnad, och sen Adams överslätande röst: "Nej Cecilia. Blodiglar suger blod."

Det är väl klart att Cecilia Blankens, hyfsat framgångsrik skribent och fullt kapabel vuxen människa, fattar att en blodigel inte suger ögonvätska. Så varför spelar hon korkad? Vad exakt är det som får kvinnor att ta rollen som obildad idiot så fort de sitter tillsammans med män i en tvruta / radiokanal? Är det någon kvardröjande effekt av hemmafrurollen som sitter i - kvinnor finns till för att stötta upp männen och få dem att se smarta ut? Jag är trött på det här. Cecilia Blankens - sänk röstläget, sluta avsluta varje mening med en uppåtsväng så det låter som en osäker fråga (du är väl för fasen inte norsk!) och framför allt - gör dig inte dummare än du är. Jag är övertygad om att du är rätt smart. Kan du vara så gullig att visa det?

För övrigt anser jag att tingsrätten bör förstöras.

fredag, juni 5

Det kunde vara värre

Trots Sverigedemokrater, Unix-tekniker, en sommar som gått vilse och annat som suger med kära Svedala måste jag tillstå att det kunde vara mycket, mycket värre.

Vi kunde bo i Amsterdam, till exempel. Sin vana trogen valde Nederländerna att byta mot reglerna och offentliggöra resultatet från EU-valet innan alla andra länder blivit klara, och så här ser det ut:

1:a plats: PVV, Nederländernas Sverigedemokrater
2:a plats: Kristdemokraterna

Fuckin' hell. Vad pysslar de med i Holland? Jag trodde de var ett gäng lite småsköna hashtomtar som inte gjorde någon förnär, och så visar det sig att de är rasistiskt, religiöst pack. Dubbelfel! Skulle Slick bo i Nederländerna finns det risk för att jag skulle självantänt av rena raserivibrationer för länge sen.

Nu blir det röst på Vänsterpartiet i EU-valet, enligt devisen skit ska med skit fördrivas. Någon måste ju balansera upp.

För övrigt anser jag att tingsrätten bör förstöras.

torsdag, juni 4

100 spänn på att...

... Staffan Erfors skulle fått löneförhöjning istället för kicken om inte storyn läckt. Det är kvällstidningar vi pratar om här. Så länge gråzonsmetoderna och de tveksamma allianserna inte publiceras i konkurrentmedia är det bara att köra så det ryker. Min gissning är att Thomas Mattsson sitter på chefredaktörsrummet och svär över alla löp som försvann nu, när direkt-accessen till Möller och HA innersta krets flög iväg tillsammans med Staffans avskedsbesked.

Dessutom - hur ok är det att sparka någon för hans personliga relationer, obehagliga eller inte? Bör man kunna få sparken för att man är kompis med någon som begår brott? Slick är lite osäker, jag menar att det beror på yrkesrollens offentlighet. Eller gör det inte det kanske? I en svart-vit värld borde en person aldrig kunna få sparken för något som görs utanför yrkesrollen... eller ? Diskutera!

För övrigt anser jag att tingsrätten bör förstöras.