torsdag, juli 30

Johan Staël von Holstein kan inte räkna

Ingen har väl missat att Marianne Samuelsson varit så korkad att hon låtit sig fastna på band när hon ger fördelar till en entreprenör. Det har inte von Holstein gjort, så han går ut i försvar. Bra så, själv är jag lite kluven mellan dels det tröttsamma Svenne Banan-tänket att en egenföretagare inte är synonymt med en skattebetalare (när ska Sverige ta sig upp ur torpar-och-patron-tänket?) och dels det pinsamma faktum att strandskydd uppenbarligen bara är värt något när det inte är en ekonomisk maktfaktor närvarande.

Eftersom jag inte har min åsikt helt klar för mig avstår jag från att kommentera kärnfrågan, men måste ändå på och peta lite i såret, för det här citatet fick mig att garva högt:

"I Sverige är blott tio procent egenanställda jämfört med Europasnittet på 15 procent. Det innebär att vi är 50 procent sämre än Europa och inte fem procent som många som inte kan räkna tror. "

Och bland de som inte kan räkna räknar vi nu även in (trumvirvel) Johan själv! Diffen mellan 10 och 15 är 5. 5 är 50 % av 10, 33 % av 15.
Vi är 33 % (give or take) sämre än Europa, Johan. De däremot är 50 % bättre än oss.

Du måste tänka på pjocenten näj du jäknaj, Johan.

En hjälte, en förebild, ett lysande bloss i mörkret


Slick har hittat sin idol och främsta förebild i livet.

David Thorne, vill du gifta dig med mig?*


*frågan ställs endast i detta medium

onsdag, juli 29

Dina åsikter är inte andras livsregler

Hej du kristdemokrat, insnöad byfåne eller du som bara allmänt är mot allt du inte känner till!

Idag publicerades en debattartikel i Aftonbladet för legalisering av surrogatmödraskap i Sverige. Kommentarerna är lika urbota fördomsfulla och korkade som man kan ana sig till, men ämnet är uppenbarligen kontroversiellt, lika kontroversiellt som säg... homoadoptioner, homosexuellas rätt till äktenskap och möjligheten att få ha sex iklädd läder.

Slicks åsikt i denna fråga och alla andra av samma art är enkel - håll din personliga moralkompass för dig själv. Blanda inte in Svea Rikes lagverk i dina egna illaluktande, inskränkta och ogenomtänkta moralkakeåskådningar. Ett brott är att direkt eller indirekt skada andra människor. Att älska och vilja ha fler att älska, eller få älska en annan människa ännu mer och i lagens ögon, kan aldrig och får aldrig vara ett brott. Att hjälpa en annan människa finna lycka genom att bära deras foster tills det blir livsdugligt kan aldrig och får aldrig vara ett brott.

Att vilja inskränka andra människors liv och kärlek enbart baserat på vad du tycker är ok för dig gör dig till en enda sak - fascist.

Att bemöta någon av ovanstående förslag med fossilerade galluppstötningar i stil med "Barn behöver en mamma och en pappa" gör dig dessutom till en lågintelligent fascist, oförmögen att tänka varvet runt.

Inte på något vis blir världen en bättre plats för att surrogatmödraskap är förbjudet i Sverige. Du, och endast du, kan möjligen må bättre av det då du ostörd kan böka runt i fördomsgyttjan som den inskränkta gris du är, utan att behöva konfronteras med något som inte passar in i din egen konstruerade världsbild.

Du är tröttsam.

tisdag, juli 28

Dagens jubelpuckon

Och så var det dags för ännu ett avsnitt i serien Svennar i Medelåldern Gör Bort Sig Internationellt:

40+-par ska bila till den italienska ön Capri. De har lärt sig använda GPS (långt snabbare än de lärde sig programmera videon gissar jag) och på grund av en liten felstavning guidar datorn dem till den norditalienska industristaden Carpi istället. Cue hånskratt.

Jag rodnar och hånskrattar inte åt att de stavade fel. Sånt kan hända. Inte heller åt att de inte reagerade när de hamnade i norra Italien istället för södra, alla kan inte vara bäst på geografi. Själv var Slick övertygad om att Tierp låg någonstans runt Kalix fram till 25 års ålder. Det är däremot en grej jag omöjligen kan överse med:

Capri är en ö. Och de ska bila dit.

Smaka på det. De ska på semester. Eftersom de är i medelåldern har de rimligen kollat sevärdheterna på orten (mer än Slick då, som nöjer sig med 1) hotellet, 2)shoppingen och 3) spriten). Kanske plockat fram en liten karta för att se hur hotellet ligger i förhållandet till närmaste ruin. Oavsett vilket är det givet att de plockat upp det lilla faktum att Capri är just en ö. Utan broar till fastlandet.

Det här paret gick inte vilse när de knappade fel i GPS:en. De gick vilse när de redan i grundskolan missade det enkla faktum att bilar inte är amfibiefordon per automatik.

Själsdödande uppvaknande till vardagen

Så är Slick hemma från en alldeles utmärkt leva-över-sina-tillgångar-semester, komplett med mega-yachts och Ferragamo-rea. Aldrig har jag haft så många berusade, halvkorkade, avklädda och blekblonderade silikonbröst omkring mig, som en armé av stötdämpande fendrar att studsa mot när balansen gav efter för bubbelintaget. Praktiskt.

Att jag är tillbaka bland mellanmjölk, jantelag och mulen sommarhimmel kunde omöjligen illustreras tydligare än den scen som just utspelade sig när Slick, koncentrerad framför datorn och ivrigt raderandes de hundraåttiotre miljoner spam som samlats under nio dagars semester, får besök av en it-tekniker på Det Stora Företaget:

U(rsvensk it-tekniker): Hej Slick.
S(lick): Tjena, tjena!
U: ... jaha...
S: Mmm?
U: ... Du har inte semester, eller?

Jag dör. Jag lägger mig ner här nu och dör. I en värld där ovanstående räknas som stimulerande efter-semestern-konversation vill jag inte leva.

torsdag, juli 16

Denna natten, ett liv

Det är aldrig trevligt att vakna med huvudvärk och smaken av en liten, svettig, hårig gubbe som krypit längst in i munnen och självdött bakom en visdomstand.

Det blir inte trevligare när jag inser att fylle-Slick försökt vara hjälpsam och snäll mot bakis-Slick, och jag därför hittar en cheeseburgare i bakfickan på jeansen. Utan omslagspapper. Tack, fylle-Slick.

Jag håller på med lucköppning som bäst nu. Minnesbilderna som hittills dragits upp orsakar mest fler frågor:

- Slick och en kollegas fru (utan kollegan) lär halva Götgatan blanda kubanska honungsdrinkar. Ingen av oss har någonsin varit i närheten av Kuba.
- Åkte jag taxi någonstans?
- Jag har ett distinkt minne av tre väldigt söta 22-åriga pojkar - som jag envisades att prata om penisar med. Varför? Vad ville jag veta?
- En tjej i sällskapet vill höra Markus Krunegård-hiten från förra sommaren, Jag är en vampyr. DJn är engelsk, så önskningen blir lite udda: "I want to hear a song! I am a vampire, I suck and I puke!" Det blev ingen låt. Det blev däremot en DJ som kastade misstänksamma och lätt ängsliga blickar åt vårt håll resten av kvällen.
- Av outgrundlig anledning hittade jag en liter lättmjölk i handväskan imorse. Definitionen av ett what-the-fuck-moment.

Jag väljer att låta udda vara jämnt och inte gräva djupare. Uppenbarligen hade jag rasande trevligt igår kväll, och det kan få vara bra så. Nu stundar en veckas fraterniserande med shejker, silikonblondiner och strandraggare på den spanska solkusten. Giddy up!

Later, homes.

tisdag, juli 14

Liten fundering från hjärna i sommardvala, #2


Är vi helt säkra på att Popemobilen inte används för att påven inte ska meja ner oss med kulspruta?
edit: hittade just detta inlägg, skrivet före mitt, här. Det var inte en medveten bloggkopiering detta, utan ett direktcitat ur en konversation med en vän ett par dagar tidigare. Vännen läser uppenbarligen Cafés bloggar.

måndag, juli 13

Hur man överlever en sommar på kontoret

Semestertiderna är i full gång och kontoret på Det Stora Företaget är tömt på folk - tömt, bortsett från Slick och ett par andra stackare som jobbar när ingen annan gör det. Att jobba när alla andra har semester har vissa distinkta fördelar; främst att jag faktiskt får något gjort när jag inte blir avbruten av frågor var femte minut. Det faktum att man per automatik får credd när man jobbar i juli skadar inte heller - även om du så bara är på kontoret mellan 10 och 14 är uppfattningen att "där, där är en arbetare som offrar sig för projektet".

Men då och då (läs: när solen skiner) tar det emot lite att sitta vid en dator och hacka kod när alla kollegor ligger och läser Stieg Larsson på stranden. Man vill hämnas lite. Sprida missnöjet utanför sin egen sfär. Dessutom gärna roa sig själv och de andra kvarvarande arbetarna på köpet. Lösningen: Practical jokes på kontoret! Följande är noggrant utprovade av Slick med gelikar genom åren och ger garanterad effekt:

1. Hämta tangentbordet för den som har allra längst semester. Pilla bort alla tangenter. Lägg i fuktad bomull och häll på krassefrön. Pilla tillbaka tangenterna. Vattna tangentbordet två gånger i veckan. Hej Presto - när semesterfiraren kommer tillbaka till jobbet har det vuxit gräs i tangentbordet.

2. Gör en "the office" och baka in chefens mus (datormus, för alla er som har kvinnliga chefer) i Jello. Se men inte röra!

3. Byt ut tangentbords- och muskablar för alla som sitter mitt emot varandra så As kablar går in i Bs dator och vice versa.

4. Slå in varje enskild sak på din kollegas skrivbord i aluminiumfolie. Avsluta med att slå in även skrivbord och kontorsstol.

Glad sommar, alla kontorsråttor!

Meddelande till medtrafikant

God morgon, du kvinna-i-förklimakteriet-med-känslor vid Skanstulls T-bana imorse. Jag inser , trots att det säkert är tredje gången du läser om bokjäveln, att Kajsa Ingemarsson-pocketen nådde någon form av känslomässig kulmen i exakt samma sekund som du skulle stiga av tunnelbanan. Med ögon utstående som råttpittar i pannan och en slappt hängande halvöppen mun var det bara boken, boken och boken som gällde vid avstigning, det stod tydligt.

Gott så. Trots det uppenbarligen massiva genombrott huvudpersonen i boken just gick igenom just på den sidan är det tyvärr inte helt ok att tvärnita så fort vänster skosula möter perrongen. Det finns andra bakom dig som också vill kliva av - men ditt jag-lever-i-en-bubbla-och-påverkar-ingen-annan-beteende fick hela rörelsen att haverera fullkomligt. Män trampade på kvinnor, kvinnor trampade på hundar och den skrikande, överviktiga femåringen rasade ner på golvet när han fick en knuff i bakhuvudet av en kulturtants röv (det gjorde iofs inte så mycket, han slutade skrika då).

Du får således ursäkta alla övriga trafikanter i vagnen när de kallade dig allt från "kärringjävel" till "stoppklossidiot" via "debil klimakteriekossa" (den var min) när de spatserade förbi din häpna uppsyn på väg till jobbet eller nästa kommunala trafikmedel.

De hade ju ingen Kajsa Ingemarsson-bok att förlora sig i.

torsdag, juli 2

Datoridioter vi minns, #2

Ytterligare en scen på Det Andra Stora Företaget, där Slick spenderade några hårda månader i support-gruvorna. En mer än lovligt ängslig datoranalfabet behöver hjälp med att formatera sin disk och hamnar i Slicks händer - händer som, efter månader av mental utmattning och hejdlös exponering för de vänstraste delarna av intelligensens Bell-kurva, är något hårdhänta.

Efter nästan en timmes tålmodigt stegande genom de olika förberedelserna, något som egentligen tar ungefär en minut, utbrister datoridioten kvittrande:
D(atoridiot): Åh, nu står det 'Är du säker på att du vill formatera disken xxx?'
S(lick): Ok-
D: Jaha, nu är det som ett timglas på skärmen.

Och här någonstans brister det för Slick. Helt utan anledning - jag ser chansen, och tar den.

S: Du tryckte väl inte Ok!?
D: Jo? Du sa Ok?
S(lick med panik i rösten): Jag sa ok! Jag menade inte att du skulle trycka ok!
D(atoridiot, nu skräckslagen): Vad ska jag göra nu!?
S: Fly! Ta dig därifrån! Spring! NU!

I nästa sekund hör jag telefonluren som slår i golvet, ljudet av snabbt avlägsnande fotsteg och en smällande dörr. Efter flera samtal under den närmaste timmen svarar Datoridioten äntligen - hon hade stått utanför dörren hela tiden. När datorn inte exploderade hade hon krupit tillbaka in och dragit ut samtliga sladdar.

Den dagen gick Slick hem genom staden med ett leende på läpparna, som en vanlig kvinna.

onsdag, juli 1

Liten fundering från hjärna i sommardvala

Har ni tänkt på att många av de som är kategoriskt mot aborter och födelsekontroll är rätt distanserade från oss andra? Påven, t ex. Han tycker p-piller är en dålig idé.

Du, Povero Papa? Du ser mest människor på avstånd, bakom glaset i din lilla popemobile. Jag har dem rätt upp i ansiktet på daglig basis och kan berätta för dig att vi absolut inte behöver några fler.