Men för i helvette

Tingsrätten - det är fanimig en regelrätt vendetta nu. Jag hatar dem med elden hos tusen solar. Kolla in detta: Det är lägenhetsbråk. En kille attackerar sin tjej med kniv. Hennes hund gör det hundar brukar och attackerar killen där det känns som mest - vilket får honom ännu argare och han hugger sin tjej i huvudet (!) med kniven.

Det verkar väl solklart? Nej. Inte för tingsrätten, denna motbjudande pöl av senildement gubbslem. De menar att eftersom det gör ont att bli biten i pungen är det inte så konstigt att killen hugger sin tjej i huvudet. Således ger de killen strafflindring! Han får ett lättare straff för att de tycker synd om honom!

Kan någon förklara för mig var någonstans det står att straffet ska bli mildare för att man har ont i kuken? I min bok är det aldrig någonsin ok att hugga sin flickvän i huvudet, oavsett vad hennes hund gjort dig. Men det är väl någonstans så att män ömmar särskilt för just scrotum-skador. Det hänger ju där utsatt och dant det lilla paketet så att män kan känna enorm sympati för en kille som haft en rottweiler hängande i pungen är inte så konstigt. Det som däremot är uppåt väggarna är när ett gäng gubbar helt ostört kan låta sympatikänslorna väga in när straffsatser ska sättas - vågar jag gissa att majoriteten av just denna tingsrätt var män? Såklart jag vågar. Inte fan skulle en kvinnlig majoritet sänka straffsatsen för ett as som huggit sin tjej i huvudet - oavsett hur många hundar som attackerat honom.

Tingsrätten - oh, it's on, era värdelösa bakåtsträvare! Från och med nu gör jag en Cato:

För övrigt anser jag att tingsrätten bör förstöras.

Nerslag i verkligheten

För en tid sedan ringde det oväntat på Slicks dörr, en helt vanligt tisdagkväll, mitt i livet. I normala fall är det ju läge att bli ordentligt misstänksam (jehovas! tv-pejlare!) och min första impuls var att öppna dörren helnäck med en flaska Explorer i näven och en partytuta i käften (förvirra dem!) men eftersom jag
a) inte hade fulsprit hemma,
b) inte varit på barnkalas på mycket, mycket länge och framförallt
c) är ännu-inte-helt-lastgammal tjej och således får helt andra reaktioner på egen nakenhet än den genomsnittlige dörrklockeblottaren
valde jag att öppna fullt påklädd på Svensson-vis. Såhär i efterhand inte helt genomtänkt.

Utanför stod två nissar som, visade det sig snart, var utsända på uppdrag av avgående bostadsrättsföreningsstyrelse (säg det tio gånger i rad! På fyllen!) för att hitta nya ledamöter. Jag blev helt enkelt guilt-trippad in i styrelsen - tillsammans med löften om att det första som skulle göras var att höja arvodet till styrelsen (ka-ching). Trots futila försök att smita undan (vem vill ha in en ledamot som inte ens kommer på årsmötet, tänkte Slick och stannade hemma) blev jag invald och igår var det dags för denna juvel av frustration, viktigpettrar och sila-mygg-svälja-kameler-mentalitet: styrelsemöte i bostadsrättföreningen.

Deltagande:
Alfa-hannen. Har suttit i styrelsen sedan garaget användes för att hysa hästdragna droskor. Kan allt. Oerhört hjälpsam - så länge du gör exakt som han alltid gjort och aldrig någonsin säger emot.

Musen. Förskrämd liten flicka i 20-nånting-åldern. Helt renons på självkänsla och oförmögen att prata högre än en viskning. Livrädd för alla former av ansvar som innebär att ta kontakt med någon annan människa. Oklart vad fan hon gör i styrelsen.

KlimakterieKossan: Mötets stora behållning. Har inga som helst insikter om hur saker och ting fungerar utanför hennes egen hem-o-jobb-sfär. Jobbar med något kreativt och har en enormt avslappnad inställning till jobbiga ord som integritet, sekretess och "styrelsens ansvar".
Till det ett gäng mer eller mindre sköna lirare - och så Slick.

Efter 45 (!) minuters diskussion om hur vi skulle följa upp ärenden (excel? en lista? på mailen? rista in to-do-listan i husgrunden?) diskuterades lite mer känsliga ämnen - medlemmar som var sena med månadsbetalningen, problem med spring på gården av obehöriga osv. Det var nu KlimakterieKossan formtoppade. "De är knarkare allihop! Ring polisen!" hojtade hon glatt. När Slick försiktigt påpekade att det knappast gick att ringa polisen hit och dit utan att ha någon form av bevis kom mothugget "Bevis! Det är ju bara att TITTA på dem!"

Mot såna argument biter ingen logik, och när de dessutom följdes upp med totalsågning av begreppet "styrelsens representant" ("vaddå tänka på vad jag säger om mina grannar? trams!") valde jag att erkänna mig besegrad. På kulturtanter fastnar intet.

Kanske diskuteras arvodena nästa möte?

Idiotmaffian talar - och Slick kräks litegrann i munnen

Tingsrätten, detta ymnighetshorn av dumdrygt lallande, mentalt utmanade låglandstomtar, har slagit till igen. I Örebro denna gång - staden fylld av inskränkta förra-seklet-åsikter lika illaluktande och kletiga som dyngan som skyfflas runt på gårdarna utanför centrum. Här tar hyresvärdarna ut dubbelhyra av invandrarfamiljer med argumenten att de har fler barn, och därför gör av med resurser typ vatten och el snabbare. Solklar SD-argumentation ser den någorlunde normalbegåvade direkt - att gömma de fula "dom där"-åsikterna bakom på ytan förnuftigt logiska argument. Men vad gör tingsrätten? De håller med! Det är inte diskriminering, eftersom diskriminering enbart kan rikta sig mot en folkgrupp - och flyktingar är ingen folkgrupp. Tycker tingsrätten i Örebro, då.

Det är ju väldigt praktiskt att de kan gömma sig bakom den gamla diskrimineringslagen som enbart listade etnisk tillhörighet som skäl för diskriminering - men jag hävdar att om tingsrätten nu kan köra fylleslalom i lagboken och döma lite hur de vill under andra omständigheter (våldtäktsmål, någon?) finns ingen som helst anledning att bli paragrafryttare nu. Det tycker säkerligen inte nämndemännen i Örebro Tingsrätt heller - de var nog mest glada över att de lyckades hitta en laglucka att klämma rasistspäcket genom. I annat fall hade de kanske bara haft de faktiska anledningarna till att de dömde som de gjorde att luta sig på - de åsikter de säkerligen delar med hyresvärden som stod åtalad och som sa det bäst själv:

- De bor väl på ett annat sätt i länderna de kommer ifrån. En skattebetalare (sic!) tar hand om sina skador själva när de flyttar. Flyktingar har inte några pengar.

Vad vi pratar om här är alltså en värd som någon gång fått renovera lite mer än vanligt efter att ha haft en invandrad storfamilj som hyresgäster. Nu tar han ut dubbelt så mycket i hyra om du heter Mohammad jämfört med om du heter Svensson, för säkerhets skull. Är det inte diskriminering så vet jag inte riktigt vad som är det - jäkla tur för oss att tingsrätten vet, då.

Du, representant för den svenska öppna smygrasismen. Du, som minst två gånger om dagen yttrar meningen "Det vet man väl hur såna där fifflar/tänker/bor/stjäl." Du, som på allvar tror att det är en kosovoalbansk tradition att odla potatis i parketten. Flytta till Örebro - där bor dina meningsfränder. Som en bonus slipper vi andra dessutom få vår luft förpestad av dina unket doftande åsikter.

B1 och B2 does Göteborg

Slick och EkonomiChefen kom iväg till slut - och det blev, som väntat, en episk helg i Sveriges västraste storstad. Scenario:

Klockan är efter midnatt och det är fullt ös på nattklubben Push. Vår värd Linné-stekarn står vid baren och snurrar upp en 20-nånting brud, och själva glider vi runt och minglar med lokalbefolkningen (Mickey Dee från Motörhead! Stort - men karln själv är förvånansvärt kort. Distinkta associationer till Cousin It från Addams Family, kan vi säga).

En kärlekskrank lokal förmåga envisas med att inte alls fatta vinken utan istället följa efter B1 och B2 (Blondin1 och Blondin2, Slick och EkonomiChefen) som en lydig geisha, tre steg bakom hela kvällen. Någon gång efter tvårycket tycker människan av outgrundlig anledning att det är dags att göra den stora, slutgiltiga framstöten.

L(okala förmågan): Jag ska gå hem nu. Kan du inte följa med mig?
S(lick): Nä du. Jag ska gå hem med EkonomiChefen.
L: Men EkonomiChefen får också följa med... (nudge nudge, wink wink)

Här någonstans tänds full-i-fan-lampan bakom både Slicks och EkonomiChefens pannben, och sen går det som det går...

E(konomiChefen): Då får du faktiskt hitta en karl till mig också!
L (nu helt inne på att här vankas det fanimig fyrkant! Score!): Ahmenvisst! Vem då?
S (odiskret pekande på Linné-stekarn, som nu är i uppenbar slutfas på sin egen plocka-tjej-drive borta i baren): Ser du killen därborta, i kavajen? Honom vill vi ha!

Varpå den lokala förmågan lullar dit, och frågar LinnéStekarn om han kunde vara så vänlig hänga på hem för att göra gemensam sak med de två blondinerna därborta i hörnet? LinnéStekarn tittar lite lätt förvirrat bort och ser Slick och EkonomiChefen upplösta i skrattparoxysmer, och inser läget - men avslöjar inget, utan tackar bara artigt nej. Tack, men nej.

Vi kan dra vissa slutsatser om vad den lokala förmågan kände i det här läget. Här har han, trots Kristus-fylla, dragit den kanske största vinstlott en snubbe kan på krogen - och nu ser han den försvinna framför ögonen på honom, enbart på grund av en motsträvig stekarkille som uppenbarligen aldrig någonsin behövt somna ensam efter utgång. Så nära är den lokala förmågan nu, men ändå så oerhört långt borta. Slutrepliken är obetalbar:

Lokala förmågan: Men kom igen då, snälla! För MIN skull!!

Som en skållad råtta tar sig Slick genom veckan

Solen skiner och Slick jobbar frenetiskt, i hopp om att komma iväg på road trip med tjejkompisen EkonomiChefen i helgen. Jag har nämligen skaffat mig en användbar kontakt på Sveriges baksida som lovat att när Slick anländer kommer det stå en buffé uppdukad av hugade singelmän, redo att visa mig och EkonomiChefen allt vad västkusten har att erbjuda vad gäller party.

"Smaka på Göteborg" har vi döpt konceptet till. Kan bli bra det här.

I väntan på redogörelser för exakt hur det går till när man gör bort sig i Göteborg kan jag meddela att jag hittat sidan som, misstänker jag, hängt ut familjefoton på de som skriver flitigast på familjeliv.se. De ser lika debila ut som jag misstänkte.