Liten fundering från hjärna i sommardvala, #2

Är vi helt säkra på att Popemobilen inte används för att påven inte ska meja ner oss med kulspruta?

edit: hittade just detta inlägg, skrivet före mitt, här. Det var inte en medveten bloggkopiering detta, utan ett direktcitat ur en konversation med en vän ett par dagar tidigare. Vännen läser uppenbarligen Cafés bloggar.

Hur man överlever en sommar på kontoret

Semestertiderna är i full gång och kontoret på Det Stora Företaget är tömt på folk - tömt, bortsett från Slick och ett par andra stackare som jobbar när ingen annan gör det. Att jobba när alla andra har semester har vissa distinkta fördelar; främst att jag faktiskt får något gjort när jag inte blir avbruten av frågor var femte minut. Det faktum att man per automatik får credd när man jobbar i juli skadar inte heller - även om du så bara är på kontoret mellan 10 och 14 är uppfattningen att "där, där är en arbetare som offrar sig för projektet".

Men då och då (läs: när solen skiner) tar det emot lite att sitta vid en dator och hacka kod när alla kollegor ligger och läser Stieg Larsson på stranden. Man vill hämnas lite. Sprida missnöjet utanför sin egen sfär. Dessutom gärna roa sig själv och de andra kvarvarande arbetarna på köpet. Lösningen: Practical jokes på kontoret! Följande är noggrant utprovade av Slick med gelikar genom åren och ger garanterad effekt:

1. Hämta tangentbordet för den som har allra längst semester. Pilla bort alla tangenter. Lägg i fuktad bomull och häll på krassefrön. Pilla tillbaka tangenterna. Vattna tangentbordet två gånger i veckan. Hej Presto - när semesterfiraren kommer tillbaka till jobbet har det vuxit gräs i tangentbordet.

2. Gör en "the office" och baka in chefens mus (datormus, för alla er som har kvinnliga chefer) i Jello. Se men inte röra!

3. Byt ut tangentbords- och muskablar för alla som sitter mitt emot varandra så As kablar går in i Bs dator och vice versa.

4. Slå in varje enskild sak på din kollegas skrivbord i aluminiumfolie. Avsluta med att slå in även skrivbord och kontorsstol.

Glad sommar, alla kontorsråttor!

Meddelande till medtrafikant

God morgon, du kvinna-i-förklimakteriet-med-känslor vid Skanstulls T-bana imorse. Jag inser , trots att det säkert är tredje gången du läser om bokjäveln, att Kajsa Ingemarsson-pocketen nådde någon form av känslomässig kulmen i exakt samma sekund som du skulle stiga av tunnelbanan. Med ögon utstående som råttpittar i pannan och en slappt hängande halvöppen mun var det bara boken, boken och boken som gällde vid avstigning, det stod tydligt.

Gott så. Trots det uppenbarligen massiva genombrott huvudpersonen i boken just gick igenom just på den sidan är det tyvärr inte helt ok att tvärnita så fort vänster skosula möter perrongen. Det finns andra bakom dig som också vill kliva av - men ditt jag-lever-i-en-bubbla-och-påverkar-ingen-annan-beteende fick hela rörelsen att haverera fullkomligt. Män trampade på kvinnor, kvinnor trampade på hundar och den skrikande, överviktiga femåringen rasade ner på golvet när han fick en knuff i bakhuvudet av en kulturtants röv (det gjorde iofs inte så mycket, han slutade skrika då).

Du får således ursäkta alla övriga trafikanter i vagnen när de kallade dig allt från "kärringjävel" till "stoppklossidiot" via "debil klimakteriekossa" (den var min) när de spatserade förbi din häpna uppsyn på väg till jobbet eller nästa kommunala trafikmedel.

De hade ju ingen Kajsa Ingemarsson-bok att förlora sig i.

Datoridioter vi minns, #2

Ytterligare en scen på Det Andra Stora Företaget, där Slick spenderade några hårda månader i support-gruvorna. En mer än lovligt ängslig datoranalfabet behöver hjälp med att formatera sin disk och hamnar i Slicks händer - händer som, efter månader av mental utmattning och hejdlös exponering för de vänstraste delarna av intelligensens Bell-kurva, är något hårdhänta.

Efter nästan en timmes tålmodigt stegande genom de olika förberedelserna, något som egentligen tar ungefär en minut, utbrister datoridioten kvittrande:
D(atoridiot): Åh, nu står det 'Är du säker på att du vill formatera disken xxx?'
S(lick): Ok-
D: Jaha, nu är det som ett timglas på skärmen.

Och här någonstans brister det för Slick. Helt utan anledning - jag ser chansen, och tar den.

S: Du tryckte väl inte Ok!?
D: Jo? Du sa Ok?
S(lick med panik i rösten): Jag sa ok! Jag menade inte att du skulle trycka ok!
D(atoridiot, nu skräckslagen): Vad ska jag göra nu!?
S: Fly! Ta dig därifrån! Spring! NU!

I nästa sekund hör jag telefonluren som slår i golvet, ljudet av snabbt avlägsnande fotsteg och en smällande dörr. Efter flera samtal under den närmaste timmen svarar Datoridioten äntligen - hon hade stått utanför dörren hela tiden. När datorn inte exploderade hade hon krupit tillbaka in och dragit ut samtliga sladdar.

Den dagen gick Slick hem genom staden med ett leende på läpparna, som en vanlig kvinna.

Liten fundering från hjärna i sommardvala

Har ni tänkt på att många av de som är kategoriskt mot aborter och födelsekontroll är rätt distanserade från oss andra? Påven, t ex. Han tycker p-piller är en dålig idé.

Du, Povero Papa? Du ser mest människor på avstånd, bakom glaset i din lilla popemobile. Jag har dem rätt upp i ansiktet på daglig basis och kan berätta för dig att vi absolut inte behöver några fler.