Meddelande till medtrafikant

God morgon, du kvinna-i-förklimakteriet-med-känslor vid Skanstulls T-bana imorse. Jag inser , trots att det säkert är tredje gången du läser om bokjäveln, att Kajsa Ingemarsson-pocketen nådde någon form av känslomässig kulmen i exakt samma sekund som du skulle stiga av tunnelbanan. Med ögon utstående som råttpittar i pannan och en slappt hängande halvöppen mun var det bara boken, boken och boken som gällde vid avstigning, det stod tydligt.

Gott så. Trots det uppenbarligen massiva genombrott huvudpersonen i boken just gick igenom just på den sidan är det tyvärr inte helt ok att tvärnita så fort vänster skosula möter perrongen. Det finns andra bakom dig som också vill kliva av - men ditt jag-lever-i-en-bubbla-och-påverkar-ingen-annan-beteende fick hela rörelsen att haverera fullkomligt. Män trampade på kvinnor, kvinnor trampade på hundar och den skrikande, överviktiga femåringen rasade ner på golvet när han fick en knuff i bakhuvudet av en kulturtants röv (det gjorde iofs inte så mycket, han slutade skrika då).

Du får således ursäkta alla övriga trafikanter i vagnen när de kallade dig allt från "kärringjävel" till "stoppklossidiot" via "debil klimakteriekossa" (den var min) när de spatserade förbi din häpna uppsyn på väg till jobbet eller nästa kommunala trafikmedel.

De hade ju ingen Kajsa Ingemarsson-bok att förlora sig i.