Slick har jobbat med datorer i en eller annan form sedan jag var nybakad och färsk någon gång på 90-talet. Gör man sådant länge nog finner man förr eller senare (oftast förr) sig själv sittandes med ett apfult headset på skallen, fieldandes supportsamtal från människor som så fort de hamnar framför en dator tappar varenda indian i kanoten bortsett från en ängslig liten mohikan utan styrfart. Kvinnan som trodde Dell upfunnit datorn till exempel ("Det är därför det står Del på alla tangentbord" sa hon till mig och nickade förnumstigt. Jojo), eller killen som jublande förklarade att han optimerat backuprutinerna på sitt bolag genom att börja skriva backuper till /dev/null (icke-unix-kunnigas översättning: Backup till papperskorgen, utan möjlighet att återställa). Men det supportsamtal som stannat kvar, det som fortfarande hemsöker mig och får mig att vakna med ett ryck, kallsvettig med lakanen i en hög på golvet, är följande.
Bakgrund: En kvinna ringer till datorsupporten på Ett Annat Stort Företag där Slick svarar i telefonen. Hon har tappat nätverksinställningarna på sin dator, och med ett stort knippe tålamod och detaljerade beskrivningar lyckas vi till sist få alla IP-nummer och andra grejer på plats igen. Tills...
S(lick i supporten): Sådär, då klickar du på OK!
K(vinnan utan indianer i kanoten): OK?
S: Japp! OK!
K: ... Jag tryckte på Cancel! (Sagt med stolthet, som om ett svårt arbete just lyckosamt genomförts)
S: Men.. men... inte OK?
K: Nä. Cancel.
S: Jaha... Men då gör vi om allting igen då.
* göra om göra om göra om*
S: Nu! Nu är alla inställningar gjorda! Nu vill jag att du klickar på OK. INTE Cancel. OK. Ok?
K: OK?
S: Ja. OK.
* lång tystnad. Till slut hörs ett tveksamt musklick i andra änden av tråden. *
K: ... Jag klickade Cancel.
I det läget tog Slick tyst av sig headsetet, backade långsamt bort från telefonen med den uppenbarligen helt vansinniga kvinnan i luren, lämnade kontoret och gick till närmsta bar. Mental health break, kallas det visst.
måndag, juni 29
fredag, juni 26
Jaså det var SÅ det gick till!
Professorn har den överlägset bästa analysen av vad som egentligen ligger bakom popkungens hastiga avfärd. Bara så ni vet.
Ute och cyklar
30+ utmanar med personlighetstest på webben. De här testerna brukar inte bli så bra för mig, eller någon annan utöver den mest stereoptypt utformade, och inte heller detta imponerade direkt... Först tänkte jag göra som 30+ och stryka det som inte stämmer, men inser vid genomläsning att inte en rad är korrekt:
Din personlighetstyp:
-Praktiskt lagda, traditionella och välorganiserade. Ja, en kvinna i ett mansdominerat yrke som svär, super och raggar som en karl är ju traditionellt så det förslår. Det där med att vara välorganiserad tänker jag inte ens kommentera.
-Fysiskt aktiva HAHAHA! Sist jag var fysiskt aktiv servade jag mig själv i ansiktet med en volleyboll. 'Nuff said.
Ointresserade av teoretiska frågor om de inte ser en praktisk tillämpning. Mmm. Det är därför jag just nu har en bok om strängteori på nattygsbordet. För att det finns så många praktiska tillämpningar för det.
Besitter en klar bild av hur saker och ting ska vara. Lojala. Arbetar hårt. Ofta ledare, med mycket god organisationsförmåga. “Goda medborgare” som värdesätter trygghet och lugn. Nä. inte någonstans. Varken vad gäller lugn eller medborgarvärde. Jag är säkerligen en rätt hetsig arbetsledare också.
Karriärer som skulle kunna passa dig:
Militärer, affärsföreståndare, chefer, poliser, domare, ekonomichefer, lärare, säljare, regeringstjänstemän, försäkringsagenter, vårdchefer, handels- och tekniklärare. Ähmen för i helsike. Säljare är ett jäkla nasarpack. Militärer är rigida och tråkiga. Domare? I tingsrätten då eller? Och lärare? Jag ogillar de flesta som a) inte kan något, eller b) är yngre än 20. Lärare kanske inte är det bästa valet då.
Slutsats? Det där med personlighetstester är humbug. Fast det visste vi ju redan.
Din personlighetstyp:
-Praktiskt lagda, traditionella och välorganiserade. Ja, en kvinna i ett mansdominerat yrke som svär, super och raggar som en karl är ju traditionellt så det förslår. Det där med att vara välorganiserad tänker jag inte ens kommentera.
-Fysiskt aktiva HAHAHA! Sist jag var fysiskt aktiv servade jag mig själv i ansiktet med en volleyboll. 'Nuff said.
Ointresserade av teoretiska frågor om de inte ser en praktisk tillämpning. Mmm. Det är därför jag just nu har en bok om strängteori på nattygsbordet. För att det finns så många praktiska tillämpningar för det.
Besitter en klar bild av hur saker och ting ska vara. Lojala. Arbetar hårt. Ofta ledare, med mycket god organisationsförmåga. “Goda medborgare” som värdesätter trygghet och lugn. Nä. inte någonstans. Varken vad gäller lugn eller medborgarvärde. Jag är säkerligen en rätt hetsig arbetsledare också.
Karriärer som skulle kunna passa dig:
Militärer, affärsföreståndare, chefer, poliser, domare, ekonomichefer, lärare, säljare, regeringstjänstemän, försäkringsagenter, vårdchefer, handels- och tekniklärare. Ähmen för i helsike. Säljare är ett jäkla nasarpack. Militärer är rigida och tråkiga. Domare? I tingsrätten då eller? Och lärare? Jag ogillar de flesta som a) inte kan något, eller b) är yngre än 20. Lärare kanske inte är det bästa valet då.
Slutsats? Det där med personlighetstester är humbug. Fast det visste vi ju redan.
Etiketter:
Diskutabelt,
nonsens är min arvedel,
Slick öppnar upp
Dagens vad

Michael Jackson kolade vippen någon gång under natten. Slick sätter ett kylt glas rosé på att världens samlade journalister just drabbats av kollektiv amnesi och sitter och filar på själsdödande tillrättalagda hyllningsartiklar - det är ju så trist att prata om tråkiga saker som pedofili när killen ändå kolat.
Any takers?
torsdag, juni 25
Arsenik och gamla spetsar - IRL
Egentligen borde inte Slick jubla i det här läget. Kidnappning och tortyr är inte roligt. Men trots det kan jag inte låta bli att heja lite extra på pensionärerna - det finns något extra beundransvärt i det att fyra antikviteter med en fot i graven gjort något så extremt som att kidnappa en kille och tortera honom i några dagar.
I korthet - en finansvalp spekulerar bort fyra tyska pensionärers pengar på Floridas fastighetsmarknad. Alla stålar borta, de sista ljuva åren ter sig plötsligt klart regntyngda. En vanlig pensionär hade stoiskt ätit kattmat och lidit i det här läget, kanske beklagat sig på en insändarsida någonstans under rubriken Upprörd Skattebetalare. Men järngänget i Tyskland kände att nä, nu jävlar är det nog. I alltför många år har de blivit undanskuffade på trottoarer, väntat förgäves på telefonsamtal från barnbarnen och inte fått sittplats erbjuden på bussen. Hit men inte längre. Dags att ta saken i egna händer.
Och så de gör det. Kidnappning och intejpning av finansvalpen (citatet "det tog lite tid för dem eftersom de blev så andfådda" är obetalbart bra) och sen utfrågning under tortyrliknande former tills finansvalpen faxar banken för att rädda de få slantar som finns kvar. Banken larmar polisen som stormar pensionärsvillan med full insatsstyrka. Hardcore!
Grunden till Slicks spontana jubel över pensionärernas tilltag ligger förstås i den extrema polemiken och symbolvärdet hos karaktärerna i det här dramat. Finansvalp som spekulerar bort pensionen för söta blåhåriga tanter är The Bad Guy i alla andra sammanhang, och de små tanterna är alltid de hjälplösa, naiva offren. Klart som fasen att jag hejar när Pensionärs-David tvingar ner Finansvalps-Goliat i bakluckan på en bil! Underdog-temat är så tydligt att det är omöjligt att reagera annorlunda.
Disclaimer: Ja, det är hemskt med tortyr och kidnappning. Nej, en sådan handling kan inte uppmuntras egentligen. Men då pensionärerna åkt fast så det stänker om det, riskerar 15 års fängelse och finansvalpen säkert kommer få någon form av skadestånd tänker jag fokusera på den underbara tanken på marginaliserade pensionärer som slår tillbaka - bokstavligen. Kör så det ryker, alla grå pantrar!
I korthet - en finansvalp spekulerar bort fyra tyska pensionärers pengar på Floridas fastighetsmarknad. Alla stålar borta, de sista ljuva åren ter sig plötsligt klart regntyngda. En vanlig pensionär hade stoiskt ätit kattmat och lidit i det här läget, kanske beklagat sig på en insändarsida någonstans under rubriken Upprörd Skattebetalare. Men järngänget i Tyskland kände att nä, nu jävlar är det nog. I alltför många år har de blivit undanskuffade på trottoarer, väntat förgäves på telefonsamtal från barnbarnen och inte fått sittplats erbjuden på bussen. Hit men inte längre. Dags att ta saken i egna händer.
Och så de gör det. Kidnappning och intejpning av finansvalpen (citatet "det tog lite tid för dem eftersom de blev så andfådda" är obetalbart bra) och sen utfrågning under tortyrliknande former tills finansvalpen faxar banken för att rädda de få slantar som finns kvar. Banken larmar polisen som stormar pensionärsvillan med full insatsstyrka. Hardcore!
Grunden till Slicks spontana jubel över pensionärernas tilltag ligger förstås i den extrema polemiken och symbolvärdet hos karaktärerna i det här dramat. Finansvalp som spekulerar bort pensionen för söta blåhåriga tanter är The Bad Guy i alla andra sammanhang, och de små tanterna är alltid de hjälplösa, naiva offren. Klart som fasen att jag hejar när Pensionärs-David tvingar ner Finansvalps-Goliat i bakluckan på en bil! Underdog-temat är så tydligt att det är omöjligt att reagera annorlunda.
Disclaimer: Ja, det är hemskt med tortyr och kidnappning. Nej, en sådan handling kan inte uppmuntras egentligen. Men då pensionärerna åkt fast så det stänker om det, riskerar 15 års fängelse och finansvalpen säkert kommer få någon form av skadestånd tänker jag fokusera på den underbara tanken på marginaliserade pensionärer som slår tillbaka - bokstavligen. Kör så det ryker, alla grå pantrar!
Etiketter:
Diskutabelt,
nonsens är min arvedel,
perspektiv
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)