All together now, in da hood

Slicks formbara år spenderades i en liten svensk småstad, komplett med gågata och smygrasism. Ni vet, den rasism som pyr lite här och där ute i landet och som du bara har om du aldrig faktiskt talat med en invandrare utan mest sett dem på bild. Svennebanan-rasismen kan vi kalla den, och den kännetecknas främst av uttalanden i stil med "Åsså tar de bidrag och kör BMW! Skattefuskare och myglare hela bunten! De bara håller ihop de där och inte lär de sig språket heller." Just Slicks lilla småstad fick sin småtrötta slentrian-smygrasism ordentligt utmanad när stan helt plötsligt började ta emot flyktingar och annan invandring så till den milda grad att den snart gled upp på listan över de tio största syrianska städerna i världen - i Sverige. I ditt ansikte, liksom.

Positiva effekter: ingen lyssnade längre på Ultima Thule, gjorde Hitler-hälsningar eller gick omkring med nazistsymboler på bomberjackan (det ska till bra mycket mod för att göra något sådant i ansiktet på 350 arga assyrier, och just mod är väl kanske inte det mest utmärkande karaktärsdraget för nynazister. De är mer råttliknande). Jag lärde mig några fraser på syrianska. Jag lärde mig dansa äkta chilensk salsa av min kompis pappa. Enorma ortodoxa bröllop skapade glädjerusiga tåg genom staden som gjorde gågatan till en improviserad karnevalsrutt på regelbunden basis. Jag växte upp fullt medveten om att det fanns en värld utanför fabriksarbete, husmanskost och skattetryck.

Negativa effekter: Jag, min mamma och våra vänner kunde inte längre gå på stan med bara armar eller ben. En knäkort kjol gav omedelbart gehör hos de grupper av män som stod och hängde i gathörnen på gågatan och ropen kom som ett brev på posten: "Kssss, fitta fitta fitta, kom då! Kom då lilla svennehoran!" Hanterbart på egen hand eller med kompisar - jobbigare hand i hand med mormor och mamma vid tretton års ålder. En annan familjemedlem blev oprovocerat attackerad med kniv vid ett rödljus, och vi fick inte längre hissa svenska flaggan eller sjunga nationalsången vid högtidliga tillfällen i skolan. Det kunde provocera fram våld.

Jaha, och vad ville jag säga med det här då? Egentligen bara detta - obehagliga idioter som skulle bidra positivt till världens medel-IQ bara genom att hoppa från Västerbron finns i alla färger och former. Poliserna i Malmö som snackade om apajävlar? Jag kan villigt erkänna att jag många gånger tänkte "syrianjävel" när jag fick ett smärtsamt hästnyp i låret och orden "äckliga svennefitta" väst i örat när jag jobbade. Orättvist mot alla andra syrianer, chilenare och övriga invandrare i staden, javisst! Men trots allt rätt förståeligt under då rådande provokation, tycker jag. Skillnaden mellan mig och poliserna är ju att jag var 18 år och fortfarande gick i skolan - dessa är fullvuxna män som dessutom ska ha erfarenhet av att hantera agiterade folkgrupper. Tonåringarna som kastade sten på polisbilen? Idioter av samma rang som de som i min gamla hemstad roar sig med att skjuta prick på SL-bussarna och brandbilar på utryckning. Poliserna? Idioter de med, förstås. Två fel gör inte ett rätt, och ingendera sida förtjänar att bli vare sig helgon- eller demonförklarad. De är idioter allihop.

Däremot vore det inte helt fel om polisen började tillämpa sina egna lagar på sig själva. Kan vi få en förklaring på varför en tolvårig kille inte får säga "nöff" utan polisanmälan när poliser själva får säga "apjävel" utan reprimander?

Rövhattar!