Vad har hänt: En snubbe på Liljevalchs konsthall, Mårten Castenfors, kom på att det kunde vara lite kul att låta framstående poeter skriva kärleksdikter till Victoria&Daniel, så han skickade ut en förfrågan till ett gäng - och det tog hus i helvete.
Poeterna vill inte skriva kärleksdikter, av varierande skäl. De stödjer inte kungahuset, de "skriver inte på beställning", de måste tvätta håret eller har helt enkelt inte inspiration just nu. Och det är sannerligen bra så, trots eventuellt statligt kulturstöd är våra svenska poeter knappast livegna och kan inte tvingas till någonting. Rent personligen kan jag väl tycka att "för fan, krysta fram en liten kärleksdikt, ha lite humor och sluta gnäll", men vill poeterna vara seriösa, ta allting på bokstavligt allvar och hitta etiska debatter i varje liten idé står det dem naturligtvis fritt. Alla kan tralla, men bara om de vill.
Bruno K. Öijer däremot trippar en fyra-fem steg över gränsen när han har mage att kalla själva förfrågan "vanhedrande". (!) Sådan här självgodhet stör mig något enormt. Vad menar han? Är Bruno så upphöjd över pöbel, kungahus och adel att överhuvudtaget fråga honom om någonting är att förnedra honom? Vem har rätt att be om Brunos idéer och tankar i så fall? Bruno tycks ha ramlat så långt upp i sin egen röv att han numera bär den som en hatt, och således är oförmögen att se ur ett bredare perspektiv än sig själv.
Jag kände mig inte förnedrad eller vanhedrad när gängen med "coola killar" på krogen i min hemstad frågade om jag ville suga av dem på toaletten allihop "för att jag såg kåt och skitig ut" - förnedrad hade jag känt mig om jag tackat ja istället för att skratta dem i ansiktet, håna dem för att deras mammor är feta och de kissar i sängen (inte vet jag, men nåt ska man ju dra till med och mammakortet funkar alltid på de här grabbarna) och se till att vakterna slängde ut dem. Att Bruno K. Öijer känner sig vanhedrad för att någon frågat om han vill skriva en liten dikt är koketterande fjanteri, och människor som sätter sig själva på så höga piedestaler är det ett sant nöje att slita ned. Tönt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Men vad SÄGER DU? Är Bruno K Öijer pretentiös? En elitistisk kulturtomte med förakt för allt folkligt?
Det kan inte va sant!½!½!
;-)
Pfft. Bruno K. är sann råckenråll nu när råckenrållen har blivit vegan. Kungahus känns mer inavel och slaveri, inte så mycket poesi.
Nä, men seriöst - hur tänkte de när de fick för sig att den där Bruno, han kan nog slänga ihop några högstämda petrarkismer i kärlekens namn, och hur kunde de rimligtvis förvänta sig något annat svar?
30+: Visst sparkar jag in öppna dörrar här - men de förtjänar en känga de med då och då.
Ron: Vem har sagt att de ville ha högstämda petrarkismer? Inte Liljevalch, och oavsett vad de tänkte sig är frågan fri. Jag kritiserar inte att Bruno inte vill. Jag tycker han är en bortskämd, högmodig liten skit när han gnäller över att vara "vanhedrad" - som att han blivit smutsig av att få en fråga.
Jag har kontaktat Nils Ferlin för att be om en kommentar och han låter hälsa:
Förarglighetsnasarens väska
Är högmodsfallskärmens tro
Vi svälja ej rimträlens bäska
Vi låta ej saken bero
Utan bittra och hätska
Vi glo
På prinsen från Ockelbo.
mvh
Jessica
Det märks att folk börjat tänka på julklappsrimmen... ;-)
Well played, Jessica!
Vilken massa dårar du har lyckats få inlägg ifrån!
Skicka en kommentar