Patetiska, lallande backslicks-tomtar

Läs detta och skratta tills du ligger på golvet och vrider dig i kramp (det gjorde jag). Bland Slicks gelikar kallas bolaget Accidenture - de levererar för sällan, för trasigt och för dyrt. Bortsett från papper, de är enligt uppgift ena jäklar på att producera tiotusentals sidor av styltig dokumentation som ingen orkar läsa om projekt ingen startat som handlar om applikationer ingen vill ha (*host* Försäkringskassan *host*).

Sån tur då, att de är så intelligenta och i allmänhet förment bättre än den övriga befolkningen. Idioter.

I'm back, like junkie smack*

Liten, förvirrad och i självsvängning är jag tillbaka i Sverige. Mailkorgen bågnar och jag kan inte se golvet för all smutstvätt, taxfree-sprit och slalompjäxor så kommentarer om Wanja (inte värre än övriga patetiskt skenheliga sossar som hytter åt den giriga högern med ena handen och har den andra djupt nerkörd i skattegodisskålen), anekdoter från de schweiziska after ski-barerna (en strippstång! en skitfull Slick!) och övrigt mer eller mindre intressant får vänta ett par dagar, men en sak måste jag kommentera redan nu:

Malena Ernman.


För i helvete. Er kan man ju inte lämna ensamma en sekund.



* ja. Jag stal konceptet från något gammalt Prankmonkey-inlägg. So sue me.

So long, suckers!

Någon gång i natt drar jag på semester. Först en vecka på stället på bilden (rent tekniskt är det konferens jag ska på. Men när konfererandet sker pool side med en betande giraff bakom ryggen känns det rätt glassigt ändå), och sedan en veckas skidåkning i alperna. Jag tar sällan semester mer än ett par dagar i sträck - så när jag väl gör det, gör jag det ordentligt.

Jag skulle kunna mobilblogga åtminstone under den andra veckan, men den här bloggen är inte en daglig uppdatering av Slicks liv. Bloggen finns för att jag ska kunna ventilera irritationsmoment - och helt ärligt, hur irriterande kan det bli? Inte särskilt, va.

Förutsatt att inget oförutsett händer och folk visar sig vara lika korkade i Schweiz och Sydafrika som de är här är jag tillbaka i bloggosfären om två veckor alltså. Det är upp till er att hålla ställningarna nu! Om jag kommer hem och ser Åke Green, Linda Rosing eller Sverigedemokraterna på löpsedlarna blir det smisk.

No pain, no gain

Om bara ett par dagar tar Slick semester. Först en veckas konferens på varmare breddgrader omedelbart följt av jägermeister och puderpumpning i alperna. Då varken ett duschskjul på savannen eller ett litet badrum på ett schweiziskt alphotell är ställen där jag vill stå med ett ben över huvudet och försöka komma åt bestämde jag mig för att vara lite förtänksam och vaxa hela rasket före avresan (att bara strunta i underhållet hade varit optimalt - om inte för att utväxt kliar. Som skägg på utväxt. Fast på ett mycket sämre ställe att ha klåda på). Igår var det dags.

Exakt vad som pågick i mitt huvud när jag bestämde mig för att låta en bastant matrona med underarmar som Karl-Alfred på full-on-spenatrus hälla hett vax på mina mjukdelar för att sedan våldsamt slita bort det kan vi låta vara osagt. Jag är blond, det räcker så.

Jag kan också meddela att det här brazilian-köret är mer utlämnande än att gå till gynekologen. Där får man i alla fall ligga still, om än med benen i vädret. Här var det ställningsbyten på löpande band - "om du böjer knät hit och lägger foten dit och så armen här så kan jag komma åt där" - det var som horisontal-Twister, fast mer smärtsamt. Hon hällde vax på ställen där jag, som hade femma i biologi, inte var medveten om att hår kunde växa. Alls.

Så den bastanta kvinnan smetade och ryckte, Slick bet ihop och följde den strida strömmen av positionsinstruktioner och ritsch-ratsch filibombom var det klart. Promenaden hem förrättades... bredbent. Som en krabba. Aldrig har uttrycket "lida pin för att bli fin" haft en så tydlig innebörd.

Det är det jag inte gjort jag kommer ångra på min dödsbädd - en ner, några tusen upplevelser kvar.

P0wned, n00bz!

Mitt i brinnande TPB-rättegång börjar det så sakteliga byggas upp ett buzz kring det jag och alla andra utom Antipiratbyrån visste skulle komma:

Helt anonymiserad fildelning. Samma teknik i grunden som vanlig torrenttjosan, men med lite annorlunda delningsstruktur som gör att det är omöjligt att se vad som flyttas från vem och till vem.

Moraliska och etiska åsikter satta åt sidan är ju detta bara ännu ett bevis på det uppenbart futila i att försöka begränsa fildelning medelst juridiska åtgärder. Antipiratbyrån kommer alltid vara ett steg efter, datanördarna alltid ett steg före. Det är ett faktum, oavsett vad man tycker om det. Henrik Pontén försöker förgäves täppa till ett hål i taget, men precis som för Scrat i Ice Age spricker bara ett nytt upp och sprutar slask i ögonen på honom. Stäng ner Pirate Bay, fine, det gör ingen som helst skillnad i praktiken - förutom att det begås justitiemord förstås, vilket garanterat kommer bita de ansvariga där bak förr eller senare. Det ser jag fram emot.