No pain, no gain

Om bara ett par dagar tar Slick semester. Först en veckas konferens på varmare breddgrader omedelbart följt av jägermeister och puderpumpning i alperna. Då varken ett duschskjul på savannen eller ett litet badrum på ett schweiziskt alphotell är ställen där jag vill stå med ett ben över huvudet och försöka komma åt bestämde jag mig för att vara lite förtänksam och vaxa hela rasket före avresan (att bara strunta i underhållet hade varit optimalt - om inte för att utväxt kliar. Som skägg på utväxt. Fast på ett mycket sämre ställe att ha klåda på). Igår var det dags.

Exakt vad som pågick i mitt huvud när jag bestämde mig för att låta en bastant matrona med underarmar som Karl-Alfred på full-on-spenatrus hälla hett vax på mina mjukdelar för att sedan våldsamt slita bort det kan vi låta vara osagt. Jag är blond, det räcker så.

Jag kan också meddela att det här brazilian-köret är mer utlämnande än att gå till gynekologen. Där får man i alla fall ligga still, om än med benen i vädret. Här var det ställningsbyten på löpande band - "om du böjer knät hit och lägger foten dit och så armen här så kan jag komma åt där" - det var som horisontal-Twister, fast mer smärtsamt. Hon hällde vax på ställen där jag, som hade femma i biologi, inte var medveten om att hår kunde växa. Alls.

Så den bastanta kvinnan smetade och ryckte, Slick bet ihop och följde den strida strömmen av positionsinstruktioner och ritsch-ratsch filibombom var det klart. Promenaden hem förrättades... bredbent. Som en krabba. Aldrig har uttrycket "lida pin för att bli fin" haft en så tydlig innebörd.

Det är det jag inte gjort jag kommer ångra på min dödsbädd - en ner, några tusen upplevelser kvar.