Bring it, finansnisse!

Jag har fått bakslag på jobbet. En controller (en controller är vad ekonomiassistenter började kallas när även män började arbeta som det) hävdar att jag dragit över budget, med argumentet att timkostnaden beräknats för lågt.

Någon annan hade möjligen böjt sig för det styltiga språket och det lite finare efternamn denne herre bär med sig, men jag är från ghettot och går inte på sånt (len). Istället har jag räknat ut vad timkostnaden är, och minsann har jag inte räknat rätt hela året. Dessutom har jag inga byxor på mig idag (jag är inte NAKEN. Vad tror ni egentligen. Jag har en lång tröja).

Jag är i detta nu på väg upp till finansavdelningen, med siffor och utan byxor, för att läsa lagen för finansnissen. När han vaknade imorse hade han säkerligen ingen aning om att hans schablonmässiga "jag plockar 10 % över hela linjen så ser det ut som jag sparar pengar"-strategi skulle stöta på patrull från en tre äpplen hög brud med skyhöga stilettklackar, men jag kan fler femstaviga ord än han och när jag kommer tillbaka ska jag ha mer i budget, inte mindre.

Sånt här ger mig entusiasm. Värme och lycka är vad jag känner nu. Det, och en viss stridslystnad.

Kan det vara riktigt sunt, verkligen?