ERUGOIHÖVVE,ELLERR?

Lasse Kronér är årets julvärd, och det får mig att börja fundera på den andra delen av vårt avlånga land. Alla har hört hejarramsan / hånsången från idrottsvärlden (annars finns det youtube) - "alla heter Glenn, alla heter Glenn, alla heter Glenn i Göteborg". Den är ju lite smålustig så där, och ännu roligare blev den när jag just gick in på Eniro för lite empirisk kunskapsinsamling. Det visar sig nämligen att alla faktiskt heter Glenn i Göteborg! I storStockholm finns det 489 Glenn på 2 miljoner invånare. I Göteborg finns det 790 Glenn på en kvarts miljon invånare. Nästan dubbelt så många på en fjärdedel så många invånare, det är en rejäl överrepresentation det!
Tydligen ska detta bero på att det var så många engelsktalande sjömän i Göteborg som drog över de göttebörrska kvinnfolket att det slog på barnadöpandet - de små bastarderna fick namn av sina fäder helt enkelt, och så har det fortsatt.

Möjligen kan man då hävda att Göteborgs kvinnor är föregångare till den nya socialgrupp 3-trenden att döpa sina ungar till amerikansk-klingande namn som Kevin, Liam och Melissa. Och innan någon nu börjar hojta om klassfördomar - räkna antalet småknattar på valfritt betongförortsdagis med dylikt tilltalsnamn och jämför sedan med Danderyd. Just det. Utmärkta Freakonomics av Steven Levitt redogör för anledningarna, läs och begrunda.

Det är kul i allmänhet att skämta om västSveriges största småstad, de är så kissnödigt ängsliga och ivriga att visa vilka "gôa gubbar" de är att de nästan slår knut på sig själva i ivern att krysta fram ännu en tröttsam ordvits.
Ställer man det i relation till den utbredda främlingsfientlighet, mansgrisighet och allmänna "var som oss annars får du stryk"-mentalitet som råder i Majorna med omnejd blir det rent absurt lustigt - ingen annanstans i Sverige är det så sorgligt ont om trevliga män (om det nu är vad som avses med "gôa gubbar") som i 031-området.

Trots allt måste jag uppskatta Göteborg, om inte annat så för att det är så enormt kul att reta upp en hel tågvagn när jag ställer mig upp, tio minuter innan tåget ankommer till Göteborgs central, och deklarerar högljutt: "Glöm inte tidsskillnaden! Ställ tillbaka klockan 1 år... NU!". Tack Andres Lokko, för att du gav mig ammunitionen.