Konfrontation: Bibelpuckon

Häromdagen satt jag i godan ro på Medborgarplatsen, läste i Situation Stockholm (oh så präktig jag kände mig!) och väntade på en polare när en okänd 20-nånting-nisse knatade fram till mig med det där obehagliga ljuset i ögonen som bara en nyfrälst fåne har.

- Hej (sa fånen), jag vill prata med dig om Bibeln.
- Nä tack (sa Slick), det är bra hördu.
- Vaddå! Vill du inte veta vad Kristus kan göra för dig!
- Du. Kristus kan inte göra ett skit för mig. Främst för att varken Kristus eller hans farsa existerar. Försvinn härifrån nu din lallande fjant, du skymmer solen.

Varje gång någon jag samtalar med bekänner att de tror på bibeln drar jag öronen åt mig. Jag kan helt enkelt inte ta något de säger efter det på allvar med vetskapen om att de samtidigt finner det fullkomligt logiskt att hela mänskligheten avlades av två personer - utan att vi för den skull har ögonen tätt ihop och är hejdundrande bra på att spela banjo. Tolerans hit och tolerans dit - det finns grader i helvetet, och det finns gränser för toleransen.

Inte tolererar vi att någon går omkring och tror att 1 + 2 är 15. Vi rättar dem, eller hur? Synd om dem annars, gå runt och vara så vilseledda. Så varför måste jag tolerera insnöade idioter som envisas med att tro på andra saker som vi har bevisat är fullkomligt uppåt väggarna bara för att de gömmer sig bakom röda skynket Min Tro?

Religionsfrihet är en fin idé, och något att värna om. Att människan behöver något att tro på är också självklart för mig - det jag har problem med är daltandet med de oupplysta fjantar som valt att tro på något vi vet är fel. Tro hur mycket du vill, men välj något vi inte motbevisat fullständigt! Välj något som åtminstone möjligen kan vara sant! Det finns massor av saker vi inte vet något om, där har tron sin öppning. Tro på gud om du vill, tro på "något därute men jag vet inte vad" (det gör många, det är väl bra att helgardera) men tro inte på bibeln. Bibeln har fel. Vi vet detta. Det är vetenskapligt bevisat.

Exempelvis vet vi att det tar miljontals år för vatten att erodera sten (oavsett hur porös den är) så att landskap likt Grand Canyon skapas. Vi vet också att det funnits dinosaurier. Vi vet att jorden är många, många miljoner år gammal. Allt detta är fakta, de är obestridligt, det går inte att argumentera emot det.

Om man inte är kristen då förstås. Då går det fint. Då går det utmärkt att hävda att jorden är strax över 10 000 år gammal (de kom fram till den siffran genom att räkna ut hur många generationer som listas i bibeln. Briljant), att Grand Canyon skapades av syndafloden, att två ex av alla djurarter i hela världen får plats i en båt och att dinosaurier är "Guds sätt att testa vår tro" - och inget argument biter på dem. De är som aporna som inte ser eller hör, fingrarna i öronen, ögonen hårt ihopknipna och så "la-la-la-la-la" tills förnuftets röst tystnat. Tyvärr talar de, de bibeltroende, så jag måste lyssna på deras svamlande hittepå.

Det värsta är att ingen får säga emot. Skulle någon mot förmodan kläcka ur sig att det där, det är ju rena rama gojan. Inte fasen kan du gå runt och tro det, vi vet ju att det inte är så - då är personen Intolerant. Inte Vidsynt nog. Möjligen även Själsfattig och Oflexibel. Jo tjena. För kristendomen - den har ju historiskt sett varit väldigt flexibel. För att inte tala om vidsynt. Jag tror. Jag tror starkt och brinnande, men det jag tror har inte blivit motbevisat. Det finns inga bevis alls för det jag tror, förstås, men det är inte motbevisat, och det är det som är poängen.

I julklapp i år ger jag alla bibeltroende människor en fysikbok.