Fashionisten up in da hood

Scen: Typisk företagsevent-restaurang typ Wallmans
Karaktärer: Slick, kollegan Fashionisten och vår konsultsäljare Hallicken tillsammans med några kontakter från Det Stora Företaget.

Det vankas bjudmiddag för kunden, något som sker då och då när
a) Hallicken vill se till att vi får vara med på nästa projekt också,
b) kunden sett lite smågrinig ut ett tag eller
c) Slick och Fashionisten tycker det varit för lite drinkar på sistone (mycket, mycket vanlig anledning).

Fashionisten är en trevlig man som helt klart inte växt upp på fel sida av järnvägsspåren. Han har inte skolkat från lektionerna för att driva runt med sina homies, direkt - vilket Slick, ghetto biatch i ett tidigare liv, tenderar att glömma bort ibland. Någon gång under kvällens samvaro säger Fashionisten något riktigt klyftigt.

-WORD! hojtar Slick glatt och småberusat, samt slänger fram sin knytnäve över bordet för att dunka knytnäve. Ni vet, sådär som man gör.
I ett par sekunder stirrar Fashionisten förvirrat på den framräckta näven. Sedan böjer han sig fram, öppnar munnen och säger högt och överdrivet tydligt:
- JAAAAAA.
In i näven. Som en mikrofon.

Pandemonium. Jag och resten av bordet garvar läppen av oss. Fashionisten ser glad men lätt oförstående ut. På frågan om vad, egentligen, han trodde var tanken med den framräckta näven var svaret obetalbart roligt och samtidigt väldigt förståeligt:
- Jag trodde det var det som menades med det där "talk to the hand".