Ren, naken, isande kall fasa

I torsdags gick Konsultbolagets årliga jättebaluns av stapeln. Vi bjuder in 100 % av vår omsättning till kontoret och ägnar största delen av de närmaste fyra timmarna åt att byta ut allt vatten i deras kroppar mot bubbel. Sedan lutar vi oss tillbaka och ser vad de hittar på (en hel del, har det visat sig genom åren. Men vad som händer på Festen stannar på Festen, precis som vad som händer i Vegas. Tack gode gud för det).

I fredags var Slick därmed inte på topp. Jag stod inte och hängde på låset till Det Stora Företaget med klar blick och rosor på kind direkt. Förutseende som jag lite då och då överraskar mig själv med att vara hade jag tagit semester, men var trots det tvungen att åka in vid lunchtid för ett möte. Förmiddagen spenderades på soffan med starkt kaffe, mycket vatten och isblåsa på huvudet men vid halv ett klev en dämpad Slick in i bilen och åkte till jobbet.

Halvvägs dit händer det. För första gången i min snart tioåriga körkortskarriär står en polis i körbanan och vinkar in Slick till sidan. Det är nykterhetskontroll. Idag av alla dagar.

Låt mig sticka in med en liten passus här: Jag är inte en person som tycker det är ok att köra berusad. Men jag vet också att jag och många andra med mig då och då har satt sig i bilen dagen efter fast vi är medvetna om att vi balanserar på det berömda, och att en timme eller två till i sällskap med vatten och kaffe antagligen inte skulle skada. Det är inte ok. Men det har hänt. Tillbaka till storyn.

I det här ögonblicket, när jag har kört in vid sidan och väntar på att polisen ska komma och kolla körkort och be mig blåsa, rusar en hel del tankar genom huvudet på mig. Jag är nästintill panikslagen av skräck. Jag har resignerat inför faktumet att nu kommer det bli böter och kanske inte ens ett körkort längre, och inser förstås att det är inte mer än jag förtjänar. Jag försöker tänka tillbaka på när jag drack sista drinken men inser att det är meningslöst då jag i min fasa inte för mitt liv kan komma ihåg hur lång tid det tar att bli av med alkoholen. Jag förkastar idén om att fly genom att gömma mig bakom en buske eftersom buskaget är för litet för att dölja hela bilen och det antagligen inte skulle hjälpa mitt fall om jag krypkörde upp i rabatten. Men det som skrämmer mig mest är samtalet jag obönhörligen måste ringa om ett litet tag, det som kommer börja ungefär så här:

Slick: "Hej pappa. Jo, det har hänt en grej..."

Så kommer polisen. Ung. Snygg. Glittrande intelligenta ögon. Slick piggar på sig och känner att va fasen, det kanske inte är så illa det här, tills jag inser att jag själv är:
- Illaluktande
- Attraktivt rosselhes från att ha sjungit sommarplågan "barappapapapa"-låten hela natten
- Osminkad bortsett från gårdagens mascara, nu mystiskt placerad under ögonen
- På väg att få en karma-käftsmäll medelst nykterhetskontroll som kommer knocka mig in i nästa vecka.

Så jag får blåsa. Polisen tittar länge på den lilla displayen. Han ser allvarlig ut. Han pratar lite i sin lilla walkie-talkie-grej vid axeln. Slick kissar nästan på sig av skräck. Polisen tittar på mig, ler och säger:

- Jaha, det gick ju utmärkt detta! Varsågod att åka iväg och han en fortsatt trevlig dag!

Den lättnaden, mina vänner. Bättre än sex. Ibland, bara ibland, kan man balansera på rätt sida av det berömda. Resten av dagen pendlade jag mellan överväldigande tacksamhet (yttrande sig i slumpmässiga försök att betala tillbaka Karma vilket bland annat ledde till att en tiggare på Götgatan helt plötsligt hade råd med en hela Explorer), översvallande löften till ingen om att aldrig någonsin vänta kortare tid än 24 timmar innan jag sätter mig i en bil efter att ha druckit samt benhård tro på min egen förmåga och uppenbarligen skyhöga personliga karmapoäng. "Jag är teflon, skit fastnar inte på mig! Slick äger er alla stenhårt!" kan möjligen ha hojtats över söders takåsar framåt kvällningen. Det vet jag inget om.