En god vän till Slick har en liten egenhet - han gillar att sätta sitt bomärke på tjejer han dejtar. Det är inte så illa som man kan tro, vi snackar inte lassofällning och brännmärkning här, men killen drivs onekligen av ett behov av att märka upp var han för tillfället håller till. Således brukade han övertala flickvännerna att under trimningen av den lägre frisyren helt sonika forma fram ett snyggt J. J som i Jon var här. Eller möjligen Jons leksak, hands off.
Lite gulligt, tyckte tjejerna och gick glatt tillmötes. Jag gissar att de såg det som ett steg på väg till en-egen-tandborste-i-badrummet, inte lika allvarligt men ändå en sorts trolovning på sitt eget skeva lilla vis. Jon själv var helnöjd, som hos många killar satt "min-min-min"-beteendet kvar sen sandlådan och här blev behovet uppfyllt utan att för den skull vara så permanent och långsiktigt som, säg, en tatuering. Sen var det väl en trygghetsgrej också kan jag tänka. Skönt att känna igen sig i omgivningarna, liksom.
Jons liv var rätt sweet, alltså - tills den dag hans nyfriserade flickvän vandrar in i duschrummet efter avslutat gympass och golvas av anblicken av ett redigt J i skrevet på en okänd tjej, som tittar precis lika chockerat på flickvännens identiska nederfrilla. Femton avklippta sidenslipsar och två dumpningar senare står nu Jon ensam utan vare sig flickvän 1, flickvän 2 eller ett endaste litet J format av kvinnligt könshår. Sensmoral:
Använd ALDRIG samma bomärke för familjevillan som för övernattningslägenheten.
Inlägg
8 kommentarer:
Eller väx upp och lägg av med grabbgrejerna som bara är balla i Slitz från 1993.
Jaså, såg du det så? Ärligt talat tycker jag det där med "J" var lite småkul. Jag donade till ett hjärta till den 14 februari, är jag en Slitz-bimbo menar du?
Att han sen var otrogen och åkte dit på ett rätt humoristiskt sätt är bara rätt åt honom - vilket han fick erfara.
Ser inte riktigt Slitz-kopplingen, men to each his own.
"Jag donade till ett hjärta till den 14 februari, är jag en Slitz-bimbo menar du?"
Njaaa, jag väljer att avstå från ett yttrande där enär jag inte är någon könshårsfrisör av rang.
Spontant?
Du umgås med knäppa människor.
Men om du nu känner för att raka in ett J så kan du ju alltid säga att det var jag som tvingade dig att göra det. Personligen skulle jag föredra ett T eller kanske ett litet i. Det blir mer symmetriskt.
30+: HAHA! Där växte du än mer i mina ögon. Bravo!
LD: Nja, jag ser knappast ett scenario där Jon börjar ge önskemål till sina polare, och än mindre att jag faktiskt skulle tillmötesgå honom. Men du kanske är snällare mot dina vänner än jag är... ;-)
Hmm. Exakt samma grej utspelar sig i ett Sex and the city-avsnitt... Anar jag råttan i pizzan?
Blixten-avsnittet menar du? Jag ser kopplingen och förstår misstanken. Rent tekniskt är dock Jon-historien gammal skåpmat - det skedde för en fem-sex år sen men jag använde artistisk frihet och skrev det i presens. Kanske är det där med män-som-gillar-könshårsfrisyrer vanligt i hela världen - någonstans måste ju författarna fått storyn.
Jo, det förståss. Det kanske händer just i detta nu, någonstans ute i världen! Svindlande tanke!
Skicka en kommentar