Tacka fan för att man är lite tveksam

Eftersom Slick står med båda klackarna stadigt planterade i singelfacket (och har jobbat som en gnu, därav en veckas bloggfrånvaro) händer det titt som tätt att folk frågar
- Varför är du singel?

Först och främst - den här frågan ställer inte en singel till en annan. Never. Det är uteslutande paxade dumjävlar till personer som vräker ur sig såna här ogenomtänkta fånigheter, och varje gång vill jag svara
- Varför är du i ett förhållande?

Anledningen till att Slick är singel är enkel - jag attraherar enbart psykopater. Se här ett urval av det senaste tre årens dejtande:

Doktoranden
Raggade upp mitt telefonnummer i kön till Debaser och vi träffades en tidig kväll mitt i veckan. Jag föreslog en fika, men Doktoranden envisades med middag - och toppade upp med att nobba samtliga restauranger längs hela Götgatan med motiveringen att de var för dyra. Slutligen hamnade vi på en sunkig indier på Ringvägen - där Doktoranden i rask ordning beställde in tvårätters, en flaska riktigt sunkigt rödtjut (ackompanjerat av orden "Jag är väldigt intresserad av vin" och en lång avsmakningsprocess med ljudliga sörplanden) till min lilla sallad (jag ville som sagt bara fika). Spenderade middagen med att avbryta mig högljutt och jämföra mig med sin mamma ("hon avbryter också hela tiden!") medan han drack ur hela vinflaskan. Insisterade avslutningsvis på att dela lika på notan.

Producenten
Han ville bjuda mig på middag, och det är ju trevligt. Efter visst dividerande (läs: Slick fick hitta på ett ställe att gå till) bestämdes vi för att äta på Grill vid åtta-tiden. När Slick dyker upp står killen utanför och meddelar att "det var fullt. Var ska vi gå nu då?"

Ärligt, när en kille bjuder ut en tjej på middag hör det väl till att boka bord? Ja, det är klart det gör. Det är inte ok att tvinga tjejen att bestämma ställe heller (som Producenten gjorde) - hur fan ska jag veta vad du har för budget? Pizza hut eller Pontus? Idiot. Efter att slutligen hamnat på Vapiano för att alla andra ställen var fulla (igen - boka bord!) skulle det konverseras. Det gick ungefär så här:
Slick: Berätta om ditt produktionsbolag! Vad har du på gång?
Producenten: Nä. Det är lite grejer bara.
Slick: Jaha...? Nähä. Men berätta om dina hästar då! Hur går det för dem?
Producenten: Nä. Det är lite hästar jag har bara.
Slick: Jaha.... Nähä.
Upprepa in absurdum. Pausa var femte minut för besvärat skruvande och desperat vinklunkning.
Producenten slog sista spiken i kistan genom att skicka sms dagen efter dejten med texten "Tja smulan. Är på väg hem för att dega i soffan. Du kan ju dyka förbi om du har lust.". Sorry, producenten - det krävs mer än en sunkig pastamiddag för att få Slick i mysbyxestadiet.

Alfapet-mannen
Hette så sjukt konstigt att hans post såg ut som Alfapet. Deltog i två väldigt lyckade dejter, deklarerade fortsatt intresse och försvann sedan spårlöst.

Mannen som citerade Tomas Ledin
Nej. Nej nej nej nej.

The pony player
Kom ut i vardagsrummet naken bortsett från sadel och träns. På alla fyra. Förklarade (något redundant) att det här med konventionellt sexande inte låg riktigt för honom.

Sammanfattningsvis är det helt enkelt inte så konstigt att jag är singel, eller hur? Jag har dejtat sen jag var 15. Jag har inga obehagliga bölder och jag kan använda bestick. Jag kan visserligen inte laga mat, men jag kan knyta en knut på en körsbärsstjälk med tungan. Jag har varit här hela tiden - var är han?