Hell yeah!

Jag gillar fysik. Partikelfysik, strängteori, kvantumelektronik; you name it - I've read it. Jag skulle kunna gå så långt som att säga att fysik är min religion, men det skulle innebära att fysik är något du kan välja att tro på vilket ju inte är sant. Du kan inte välja att tro på fysik lika lite som du kan välja att tro på att gräs är grönt och himlen är blå - den kommer fortsätta vara det oavsett vad du lyckas inbilla dig själv.

Men jag vandrar - det är ju inte därför jag är här idag. Obama har utsett sin nya energiminister, och äntligen har vi en kompetent forskare på en viktig politisk post! Steven Chu fick nobelpriset i fysik 1997, för att ha lyckats "fånga" atomer med hjälp av en ljusstråle - forskare har försökt göra det länge, men Steven kom på att om man kyler ner atomen kan man få fatt på den med vad som i princip kan kallas en optisk pincett. Smart kille.

Vad vi snackar om här är alltså en briljant fysiker, chef för ett av världens främsta lab (Berkeley), som de senaste åren fokuserat sin och sina fysikkollegors ansträngningar på att hitta nya sätt att hantera växthuseffekten ända nere på molekylär nivå. Och nu är han energiminister.

I Kina kan man, om man vill förbanna någon riktigt ordentligt, säga "Jag hoppas dina barn får leva i spännande tider". Jag menar dock att status quo är mördande trist, och ändå inte mer än själva slutmålet. Således deklarerar jag härmed att vi lever i ordentligt spännande tider.

Om vi nu bara kunde lyckas lista ut hur vi kan testa validiteten i strängteorin också.