Det är sista dagen på jobbet innan julhelgerna, julgodiskorgarna innehåller bara bottenskrap och jag har koncentrationsförmåga som en sötsaksknarkad 3-åring med ADHD, damp och MBD på samma gång. Ikväll är det julfest och känner jag mitt bolag rätt kommer ingen kliva av tåget förrän runt fyrarycket imorgon bitti. Sminket ligger i väskan och klänningen är skuren så att till och med jag, en vit 30-nånting-kvinna, får lite junk in my trunk. Lagom mycket ba-dunka-dunk, liksom.
Med sådana förutsättningar blir det naturligtvis bara nonsens och svammel om roliga saker. Som den här t ex. En Dali-fjärris. Som är mjuk och sladdrig, men när man fattar grepp om den blir den styv. Jag försöker desperat styra runt det gigantiska, uppenbara snoppskämt som står som ett stort jäkla Washington-monument mitt i vägen men det är ett futilt grepp. Skämtet går inte att komma runt, under eller över, bara att ta det uppenbara i ansiktet (igen, heh).
En kukfjärris. Den vill jag ha i julklapp.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar