Om tolerans, respekt och flator som vill gifta sig

Sen ett tag tillbaka har det varit rätt tyst om hela jag-är-bög-men-vill-vara-gift-ändå-debaclet, där den senaste opinionsdriven var något i stil med att lagstifta om att tvinga kyrkan och enskilda präster att genomföra homovigslar. Det är väl knappast någon hemlighet att Slick i princip aldrig håller med om någonting som kommer ur en religiös mun - munnen hör allt som oftast till en lallande fåne. I just det här fallet ställer jag mig dock på kyrkans sida.

Vi har religionsfrihet, åsiktsfrihet och yttrandefrihet i det här landet. Det är en av de grundvalar vår demokrati bygger på. På samma sätt som jag har rätt att uttalat tycka att organiserad religion är ett puckat påfund avsett att förtrycka oliktänkande och lättare leda befolkningen som en naiva skock får i avsedd riktning, har kristna rätt att tycka och göra precis vad fasen de vill inom lagens råmärken. Att lagstifta om att enskilda präster måste utföra homovigslar är att direkt bryta mot religionsfriheten.

Bibeln fördömer uttalat homosexualitet, precis som den tillåter att en man får sälja sin yngsta dotter till slaveri samt utdömer dödsstraff till den som arbetar på en söndag, bär kläder gjorda av två olika sorters tråd eller planterar vete bredvid havre. Personligen anser jag att ska man anamma en del av bibeln måste man anamma alla delar - om det nu är "guds ord" är det ju hejdundrande förmätet att godtyckligt bortse från delar av dem när det känns bekvämt. Det är just därför jag har väldigt, väldigt svårt att ta bibeltroende människor på allvar. De är inte bara lättlurade, de är hycklare också. Patetiskt.

Men (och det är ett stort men) vi kan inte lagstifta våra personliga åsikter. Ingen har rätt att begränsa andra människors frihet bara för att man tycker de har fel i sak. Vill inte kristna viga homosexuella i kyrkan ska de inte behöva göra det heller - vill en kvinna ha slöja i skolan för att hennes tro kräver det ska vi inte hindra henne heller.

Problemet ligger ju i att kyrkan har juridisk vigselrätt - och vigselrätten får inte begränsas av någon instans. Ta bort den juridiska aspekten och gör den kyrkliga ceremonin till en i laglig mening fullständigt poänglös rit så är problemet löst. Två människor kan vigas fullt lagligt var de vill, och råkar just deras kärlekskonstellation passa in på valfri kyrkas egna dogmer går det bra där. Eller på en äng. Eller var fan som helst. Ett par måste ändå göra hindersprövning, bara att lägga till en blankett där vigseln får laga kraft. Problem solved. De kristna får lalla vidare bäst de vill efter egen förmåga, och alla flator och bögar får gifta sig "på riktigt" i kyrkan hos valfri tolerant präst, i rådhuset eller hemma på balkongen.

Så enkelt. Varför görs det så svårt?