Vikten av att vara tydlig

Jag försöker alltid vara tydlig när jag skriver. Övertydlig, skulle man kunna säga. Jag vill inte att någon ska känna sig osäker på vad jag anser om saker och ting och överdriver gärna för att få fram en poäng ordentligt.

Alltså känner jag mig tvingad att svara Anders, som kommenterade mitt inlägg om Sverigedemokraterna. Anders - här är mina förhoppningsvis förtydligande svar på dina frågor och argument:

Hur många mandat SD har hit eller dit är mig fullkomligt egalt, och jag vill minnas att många av kommunmandaten innebär tomma stolar - ingen som kan uppfylla mandatet således. Då är det inte mycket bevänt med hela grejen.

Jag vet vad AFA är, och jag vet vad SD är. Jämförelsen med AFA finns med för att SD och AFA i mina ögon är diametralt motsatta i sina åsikter och lika obehagliga båda två - huruvida de är partier båda två har ingen relevans för den liknelse jag gör.

"Jag och mina gelikar" använder ingen strategi alls, uttalandet om hån och stenkastning syftar på AFA och andra våldsamma aktioner mot SD. Jag menar att jag förstår upprördheten men att agerandet inte är förenligt med svensk demokrati.

Jag har läst SDs partiprogram - det är för övrigt likadant som övriga unga missnöjespartier, ett hopkok av etablerade partiers program och så kryddning med lite marginalåsikter på det - och det faktum att SD delar invandringspolitik med bl a Dansk Folkeparti är inte ett plus i min bok, det är en fet markering med rödpenna.

Mina ögon är väldigt öppna. Dina tycks mig inbäddade i rädslan inför det okända, inskränktheten och ängslighetens fettveck. Ser du något över huvudtaget?

Att du anser att min slutsats är klok får mig, enligt regeln om att utvärdera sin åsikt efter vilka andra som delar den, att vilja omvärdera den. Jag tröstar mig med det faktum att jag enbart vill släppa fram SD för att lysa dagsljus på dem, gråsuggor brukar försvinna då.

Så. Det om detta.