onsdag, april 8

Min episke far

Enbart av det faktum att jag inte står inoljad vid en strippstång med tjugor instoppade i trosstringen kan du deducera att jag har växt upp med en pappa i mitt liv. Jag har en lös teori om det där - vi som växte upp med en någorlunda hyfsad pappa hemmavid baserar till större eller mindre del bilden av idealmannen på just honom, vår första manlige förebild.

Ett par av Slicks kontakter och bekantskaper jobbar i sexsvängen - som strippor, glamourmodeller och annat. Gemensamt för dem? Frånvarande fäder.
Några andra bekantskaper gifte sig tidigt med snälla män som tar mer än sin del av föräldraledigheten, gillar krukväxter och gärna har långa samtal om känslor. Dessa kvinnors fäder följer samma mönster, män som uppskattar mjuka värden och sällan höjer rösten över låg samtalsnivå.

Slicks pappa var varken frånvarande eller i direkt kontakt med sin kvinnliga sida, vilket onekligen har satt vissa spår i sökandet efter min idealkille. Se här ett urval av de signifikanta händelser som präglade en ung Slicks mansbild:

- Pappa kör en sticksåg i ögat. Tillbaka på hantverkarjobbet någon vecka senare. Inga konstigheter.
- Pappa skäller ut Robert Aschberg tills Robert ber om ursäkt. För pappas misstag.
- Pappa sliter av halva tummen på jobbet. Spenderar tiden han väntar på läkaren med att skicka mms till alla polare med bild på den blodiga stumpen och texten "skrynkligt läge. blir lite sen till hockeyträningen".
- Pappa går ut en söndagförmiddag för att "titta på sitt nya luftgevär". Kommer strax tillbaka och meddelar i förbifarten att "flaggstångsknoppen? Den var av glas, hörrni!"
- Pappa deklarerar en kväll att vi ska ha "den största adventsstjärnan i hela stan". Spenderar sen resten av aftonen i trädgården med att bygga en enorm trä-och-ljusslinge-konstruktion som under andakt hissas upp i flaggstången. Den syntes halvvägs från Stockholm.
- Pappa placerar alldeles för stora hörlurar på mitt lilla huvud när jag är fem år gammal och säger med allvarlig röst: "Du är redo för det här nu.". Sätter på "The end" med The Doors och lämnar rummet.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det är rätt ont om män som saknar smärttröskel, kan bygga vad som helst av ingenting, kan debattera sönder den bäste och läser Stig Dagerman för att koppla av. Det kanske är tur det.

5 kommentarer:

Anonym sa...

ja herregud så sant detta är, så sant

Anonym sa...

Tack för att du underhåller min vardagstristess, du skriver rent fantastiskt!

//Bank-Olle

Slick sa...

Ojoj, beröm! Och så helg på det! Denna dagen blev minsann trevligare än utlovat. Tack för det, Bank-Olle!

Anonym sa...

Ja det är ju inte påsk, korsfästelse och välgörenhet varje dag...

Bank-Olle

emil sa...

jag följer din blogg ibland och uppskattar den verkligen. hehe ""flaggstångsknoppen? Den var av glas, hörrni!""