tisdag, februari 17

Gaddningar man minns


Ovanstående verk (bilden lånad av Presidenten, danke) skulle åtminstone jag få svårartad panikångest av om jag hittade det under min egen arm efter en rummelkväll i Köpenhamn - men jag har sett värre.
För ett par år sen hamnade Slick på en efterfest någonstans i söder närförort med ett gäng lagom sköna lirare och diverse nya bekantskaper. Framåt småtimmarna började folk av någon anledning visa upp sina olika tatueringar, själv bidrog jag med mitt @-tecken på vristen (ja va fan. Någon ska ju ha det också. Arial, 36 punkter) och ledde tävlingen "udda gaddningar" rätt stort - tills en tystlåten snubbe i ett hörn levererar den bästa tatueringshistoria jag någonsin hört.

Några år tidigare var killen i fråga i Thailand och röjde runt med grabbgänget. Under stort kompistryck och inte så få buckets beslutas att då killen jobbat på samma ställe sedan han var tonåring och var hejdundrande lojal borde han tatuera in företagsnamnet på ryggen. Kul grej, liksom. Redan här är det upplagt för en riktig ångestgaddning - men det blir värre.

-Tyvärr har de ju inte så stor koll på å,ä och ö i Thailand, säger killen lakoniskt och drar samtidigt av sig t-shirten och blottar ryggen. Med decimeterstora, riktigt feta blockbokstäver står över hela ryggtavlan:


HÄGERSTENS
GLÄSMÄSTERI


Briljant.

2 kommentarer:

Medelklassman sa...

@ på vristen? Ville du vara Internetz eller hur tänkte du där?

Själv har jag tre, två grafiska icke-betydande grejer och så...pinsamt nog...en symbol för fiskarnas stjärntecken. Jaja, man kan inte vara så smart jämt.

Slick sa...

Jag var 19 år och tillfälligt bosatt i Norrköping - det fanns inte så himla mycket att roa sig med helt enkelt. Ibland fyller jag i resten av mailadressen med tusch. Man har bara så kul som man gör sig.